Hjälp...

[Ångest]

Här skulle jag aldrig hamna ju... precis som jag ser att flera skrivit tidigare. Jag är 39 år och planerat och mycket lyckligt gravid för andra gången. (Har en underbar son på knappt fyra år.) Tills för några dagar sedan, när jag plötsligt inte längre kunde sova på natten. Nu mår jag psykiskt väldigt, väldigt dåligt. Kan inte tänka klart pga sömnbristen och har en ENORM ångest. Jag vill så gärna ha detta barn, men jag står inte ut med ångesten och tror att den skulle gå över av om jag gör abort. Min sambo tror inte det, utan att jag tvärtom skulle må ännu sämre efteråt. Min läkare vill inte ge mig starka ångestborttagande tabletter, eftersom jag bara är i v 7-8. De jag fått hjälper inte mycket.

Anledningen till ångesten är att den första förlossningen var fullständigt vidrig och den är inte helt bearbetad. Men jag trodde ändå att jag skulle kunna genomgå en graviditet och sedan avsluta med snitt och sedan ha två fina barn.

Till saken hör att vi bor utomlands och inte riktigt känner till systemet och så är det ju det här med språket. Visst, jag talar flytande, men det blir ju ändå inte som på svenska. Jag kan verkligen inte tänka klart. Har svår ångest dygnet runt, förutom några korta ögonblisk och hela tiden när jag har ångest tänker jag på abort. Jag har tom svårt att känna värme för min son, kan inte riktigt ta emot honom. Nu har vi hjälp här hemma i ett par dagar, men hur jag sedan ska klara att ta hand om vår son när min sambo jobbar vet jag inte.

[aggam]

Men snälla du, vad jobbigt du har det! Att ha ångest så ofta eller nästan hela tiden tar otroligt på krafterna, och kraft har man ju inte så mycekt av i början av graviditeten...

Finns möjlighet att gå till psykolog eller -terapeut? kognitiva eller KBT-terapeuter kan ofta ge effektiv hjälp mot ångest så att man kan ta sig igenom dagarna och sova och samla kraft att tänka klart. Ångesten kan absolut få en rejäl skjuts av hormonerna men om du har ångest kring din förlossning kan du få hjälp att bearbeta denna. Det låter nästan som om du har PTSD (post-traumatiskt stressyndrom) av dina svåra upplevelser.

Det är förståeligt att du vill komma bort från ångesten till varje pris, och att andra känslor blir förvrängda är inte ditt fel, försök att inte må dåligt över att du inte klarar att möta din son som du helst vill, just nu. Men ta en vända till och försök söka hjälp - vill du säga vilket land du bor i? Bor du nära någon universitetsstad? Kanske finns terapeuter under utbildning på universitetet om det är svårt med avgifterna, de är ofta billigare eller gratis.

Hoppas du snart får stöd! Lycka till.

[Snäckmamman]

Orkar inte skriva så mycket, men tack för ditt fina svar! Jo, jag har PTSD. Ska kolla om det finns ngn utbildning, vi bor nära en stor stad. Har annars tänkt telefonterapi m ngn i Sverige.

[aggam]

Hej igen! Ja, vad bra att du redan är inne på vilket problem som kan tas upp primärt i en ev terapi. Telefonterapi är absolut möjligt, det gäller bara att hitta en terapeut som är villig. Hittar du ingen i ditt land, försök (om du orkar) att ringa runt till psykologmottagningarna på universiteten i Sverige som har terapeututbildning, tex Uppsala, Umeå, Linköping, Sthlm, Lund. Hoppas du får stöd snart!!KBT har mycket gott forskningsstöd för just PTSD, så håll ut! Kram,

[Snäckmamman]

Hej! Det var bra att telefonterapi verkar möjligt! I Göteborg har jag träffat en Aurora-bm en gång och jag tyckte hon var mycket bra, det är henne jag tänker på med ev terapi per telefon. Men det kan vara bra att tänka på andra ställen också, med telefon är man ju inte begränsad till geografin.

Så vill jag berätta, att idag känns allt mycket bättre. Fick i fredags ett homeopatiskt preparat (utskrivet av läkare, bor i Frankrike och här ingår de helt i den ordinarie medicinvetenskapen), som ska kunna användas under första trimestern utan risk(?). Så fruktansvärt dåligt som jag mådde (och det är inte helt borta, men en FANTASTISK förändring, jag är en annan människa idag än under den gångna veckan) så gick det egentligen inte att göra något annat än att ta medicin, för jag var en fara för mig själv och allt var bara en stor, svart plåga. Jätteläskigt att bli så förändrad, veta om det rent intellektuellt, men inte kunna styra sig själv på rätt spår... Detta har klart varit något av det värsta som hänt i mitt liv och jag önskar inte någon att råka ut för det. Det tog ett par dagar för medicinen att verka, men det vände igår kväll och inatt sov jag hela natten (med undantag för toabesök ). Fantastiskt. Fast jag är nervös inför kommande natt och känner en del ångest komma krypande, men förändringen är som sagt ENORM.

Tack för ditt stöd och dina råd! Just det där med KBT för PTSD tyckte jag var intressant. Stor kram!

[aggam]

Men vad skönt att du fått lite hjälp! Att gå omkring med svart ångest hela dagarna är ju otroligt tärande, det orkar man inte så länge. Hoppas nu du har lite ork att ta dig för att ringa runt lite. Ladda med tålamod och ge inte upp även om du stöter på puckon och nej-sägare!!!

Du kanske har letat själv på nätet redan men här är en länk att börja med kanske: http://www.vardguiden.se/Article.asp?ArticleID=3244

Avsnittet om EMDR kan vara intressant, får du lite stöd kan du träna på egen hand också, både som terapi och som ångestlindring temporärt. Fråga mer när du får tag i någon terapeut som känner till den metoden, är mitt tips.

Lycka till!!!

[-demi-]

jag arbetar som kurator och jag har haft som exempel patienter som t ex mått mycket illa och därför velat ha sbort och sedan efteråt faktiskt tvivlat om de gjorde rätt.

jag tänker att det kan vara så för dig.

trauma vid förlossning gör att kvinnor väntar längre med ytterligare ett barn, om de ens vågar försöka igen.

om du bott i sverige skulle jag råda dig till att kontakta en auroramottagninge eller liknande, kanske finns det i det land du bor, där man talar igenom förlossningen och tankar om det nya och ofta får löfte om kejsarsnitt om det behövs.

som kurator på en kk kan man också hjälpa till och ha stödsamtal under en graviditet. det har jag erbjudit patienter med svåra graviditeter eller kvinnor som förlorat barn/foster sent i graviditet.

om du inte hittar rätt id et land du bor tycker jag ABSOLUT att d skall ringa till ett sjukhus där du bodde i sverige och be att få ta detta per telefon med en utbidad BM/kurtor och få samtalstid per telefon. det borde de kunna ge dig, det hade jaggjort om någón frågat mig. det är förstås inte lika bra som att träffas men kanske bättre än inget elelr att få ta det på ett annat språk.

låt oss få veta hur det går! jagtror som din manke inte att en abort löser ditt problem, och med tanke på din ålder kanske detta är din sista chans att bli gravid.

om jag vore som du skulel jag i första hand söka samtalsstöd, om detta misslyckas, överväg abort då, och i samråd med din make. KRAM!

[-demi-]

nu läste jag svaren ovan : ) vi tycker visst samma. hoppas att du redan försökt hitta någon. ring den Bm du haft kontakt med, honkomemr säkert att förstå! kram igen!

[MaJoLi]

Kanske inte mycket hjälp nu, men jag vill bara dela med mig av hur min syster gjorde: Hon bodde utomlands när båda barnen skulle födas, men litade inte på landets förlossningsfilosofi. I tid för förlossning flyttade hon upp till Sverige, hyrde en lägenhet och betalade själv för förlossningen. Den första var vaginal, den andra snitt - av skäl som jag kan tänka mig liknar dina. Hon är mycket glad idag att hon gjorde på detta sätt, att hon fick chansen att känna sig trygg, även om det kostade en del pengar.

Sköt om dig!