Skrivet: 2006-10-30, 09:56
#1
Hej mina vänner!
Känner att det var längesen jag skrev nåt, så jag tänkte ge en liten uppdatering om nån vill läsa. (Fast jag skriver ändå, även om det inte skulle vara någon som vill läsa. )
Jag letar fortfarande jobb och är lite stressad över det. Mår lite halvdant både psykiskt och fysiskt av det. Vill ha nåt vettigt att göra _nu_! Har en intervju på fredag som jag hoppas ska leda till något. Det ser rätt så ljust ut men man vågar ju inte ta ut något i förskott.
Vi har haft fullt upp med kalas i huset nu i oktober. En tvååring och en fyraåring måste ju firas! Lovisa hade sitt barnkalas igår och hon var nog rätt nöjd. Fem kompisar kom och det var rätt lagom, tyckte jag. Maken som får migrän några få gånger per år fick det just igår så jag blev ensam om att fixa hela dagen. Det gick rätt bra, men det var väldans skönt att det inte var fler barn. Sju räcker att hålla koll på. Dessvärre glömde vi kameran hemma hos makens kusin dagen före, så det blev inte så mycket bilder tagna.
Lovisas stora present i år var annars en cykel från oss föräldrar. Hon tjatade väldigt om en cykel i somras men sen har hon glömt det lite, så när hon såg denna så blev hon helt överlycklig. Det var som om hon knappt trodde det. "Ä det en cykel? Ä det min cykel? En stor cykel? Ä den min?" Sen har hon cyklat på den till och från dagis och är fortfarande jättestolt och lycklig över den. Så härligt att se hur stor hon blev med en gång! Ludvig blev lycklig ägare av en trehjuling på kuppen så han är lika glad han.
Vi var på 4-årskoll i torsdags och det gick också bra sånär som på hörseltestet. Lovisa totalvägrade att ta på sig lurarna, så vi måste dit igen för det. Syntestet gick ju ut på att läsa bokstäver på tavlan på väggen och peka ut dem på en tavla som man håller i handen, men Lovisa kan ju alla bokstäver så hon läste dem högt istället. Imponerade på sköterskan. Jag som trodde att Lovisa inte skulle vilja samarbeta så mycket, fick helt fel. Hon svarade klart och tydligt på alla frågor - nästan tydligare än vad hon brukar prata. Annars har jag funderat på hennes tal en del, men sköterskan trodde det handlade mest om att Lovisa var lite bekväm av sig och inte ansträngde sig så mycket för att uttala saker rätt. Hon har förutsättningar för att det ska bli rätt så småningom i alla fall. Skönt att höra. 104 cm lång och 19 kg tung.
Sen är jag duktigt avundsjuk på er träff! Hade jättegärna kommit, men makens bror och hans fru kommer ner från Umeå. De väntar ju sitt första barn och det ska bli så roligt att få se magen! Den går under namnet lillkusinen hos oss.
Ha det så gott allihop! Hoppas att det blir en superduperträff i helgen!
Kramar från Ia