Skrivet: 2006-11-09, 09:55
#1
Någon som vill ha fler barn?
Vet ju att Emla väntar smått men ni andra är det fler som planerar eller bara drömmer eller är helt nöjda nu och i framtiden med?
Blev så babys sugen känner mig helt knäpp.
Vet ju att Emla väntar smått men ni andra är det fler som planerar eller bara drömmer eller är helt nöjda nu och i framtiden med?
Blev så babys sugen känner mig helt knäpp.
Jag vill!Skulle gärna vilja ha minst ett till barn, men eftersom vi har fyra grabbar tillsammans redan OCH jag faktiskt fyller 35 år i år, så vet jag inte om det blir några fler...
Förut var jag övertygad om att jag bara skulle ha ett barn men det lutar nog åt att jag kanske vill ha ett till, bara inte riktigt än...Saga ska få bli lite större först, sen vet jag ju faktiskt inte hur hennes pappa ställer sig till det...vet att han ville ha flera förut men det kan ju ändras...*s*
Nä jag ville direkt efter att Kian fötts, men nu så vill jag inte. Visst det kanske vore kul med en till lite senare men just nu och 2-3 år framöver så vill jag inte ha fler barn. 3 st räcker just nu.
Nä jag tror inte det faktiskt, jag ville det direkt efter Julius föddes, kunde inte tänka mig att han skulle vara min sista bebis...men nu känner jag mer och mer att tre är det jag orkar med. Jag vill kunna vara en engagerad mamma.
Och jag har insett att visst är småbarnsåren tröttande och intensiva, men skolbarn tar mycket mer tid i anspråk, med alla aktiviteter, föräldramöten osv...jag är en typisk soccer mum som gärna skjutsar fram och tillbaks, bakar till skolbasarer, syr maskeraddräkter och går med i föräldraråd...och eftersom jag dessutom har ambitioner om ett yrkesliv så tror jag att det får räcka med de tre jag har.
Men jag känner lite sorg över att släppa drömmen om en liten fyra.
Min man däremot vet jag är ganska sugen på ett till barn, men det krävs nog en hel del för att övertala mig faktiskt, vet inte ens om det går, jag är ganska envis av mig
Jag vill!!!! Inte just nu, men om något år kanske? Två känns för lite, jag vill ha tre, det känns lagom
Dessutom känns det TRAGISKT om Victor skulle vara sista bebisen i vårt hem! Det gåååår bara inte, jag MÅSTE få snusa bebis en gång till
Det ultimata för mig skulle var 2,5-3 år mellan Victor och "den nya", men det där kan man ju inte styra över
Jag vill! Men åldern sätter lite käppar i hjulet för mig. Har tre frysta embryon som måste användas inom 3 ½ år.
Jag vill! Helt otroligt, men jag vill ha fler. Det trodde jag aldrig för ett år sedan när jag satt tjock deppig o trött. Ville aldrig mer blir gravid
säga att det här är sista barnet... Vi hade nog bara tänkt två - men... Och hade jag bara vetat att nästa skulle bli lika underbart "snällt", och att man skulle slippa hemorrojder osv så hade jag gärna skaffat ett barn till på studs - men nu får det nog vänta ett tag till... Kanske... kanske inte...
Lisa med Klara & Linus
Välkommen till min blogg: http://flisas.blogg.se/
Jag vill hemskt gärna ha en liten bebis till när Elmer är 2-3 år. Tyvärr vill min man inte alls ha fler barn så det är ett känsligt ämne här hemma. Två barn räcker bara inte tycker jag! Jag har alltid drömt om minst 3 barn! Fyra hade varit underbart... men min man har ju tre redan. Jag hoppas fortfarande på att jag kan övertala honom... och att jag kan bli gravid igen, det har ju inte varit det lättaste för mig.
Vi är helt nöjda. Saken är den att jag gärna skulle vara gravid igen och föda fler barn,men jag är ine ett dugg intresserad av att vara föräldraledig igen eller att ta hand om en spädis.
Njuter nu av mina "stora" barn. Ida skulle nog gärna vilja ha en lillasyster.
Tror jag är färdig nu :-) Det känns så iallafall. Jag gillar inte att vara gravid, visst är det mysigt med sparkar och så men i övrigt så tycker jag inte om det tillståndet. Jag skulle däremot gärna föda barn igen :-)
Men sen så ska man ju ta hand om dem också och just nu känns det som att tre barn är perfekt. Min man är nöjd han med så vi är nog färdiga. Men jag stänger inte dörren helt. Jag är ju "bara" 27 år så jag har ju tid på mig att ändra mig om det skulle vara så :-)
Här blir det inga fler bebisar. Vi är fullkomligt nöjda med våra två fina flickor. Skulle möjligen kunna tänka mej att va gravid igen ifall de andra barnen är stora och önskar verkligen jag finge föda en gång till. Men jag orkar helt enkelt inte med ännu en bebistid. Eller, såklart man skulle om man nu blev tvungen men jag känner att det är mer än vad vårt förhållande och vår ork vill va med om. Sömnvägran, skrik och eviga sjukdomar har jag fått mer än nog av. Kanske skulle jag kunna tänka mej en till om den kom som färdig 1-åring men inte ens då är jag säker. Ser inget egentligt behov att skaffa precis så många barn man klarar av. Varför ligga på bristningsgränsen?
Näpp. Två barn duger gott. Och jag är lite som Dina. Vill gärna skjutsa, hjälpa, baka till bazarer, vara föräldrarepresentant och allt det där. Då måste det finnas tid för både detta, barnen, mannen, hunden, huset och mej själv.
Att bara ha ett barn var dock inget alternativ för mej. Jag är själv uppvuxen som ensambarn och även om det va toppen i många lägen så anser jag ändå inte det va det ultimata. Självklart ska man bara ha ett om man önskar det och många kanske bara kan få en, men jag känner iaf att syskon över lag måste va önskvärt. Inte minst i vuxen ålder. Skulle göra mkt för en syrra eller bror att prata med och känna samhörighet med, speciellt den dagen då mina föräldrar är borta. Har ju dessutom väldigt gamla föräldrar, iaf min mamma som va 44 (pappa va 36) år när jag föddes. Det gör ju att de inte heller kommer finnas där som stöd, hjälp och annat med mina barn så länge som man skulle önska.
Tvivlar oxå på att jag kommer ändra mej och skaffa en sladdis om 10 år. Åldersmässigt så borde jag ju hinna med det men nej. Vill inte få barn så sent i livet. Mkt p.g.a. att jag ser min mamma idag som fullkomligt älskar sina barnbarn men hela tiden lever med att hon inte kommer få va med när de tar studenten, gifter sej eller sådant. Hon har dessutom inte den ork som krävs för att ta hand om Tilde. Att kräla på golvet och bära omkring på vild bebis funkar rätt dåligt för henne tyvärr. Absolut inget ont om andra som blir mammor senare i livet men (och visst skulle jag oxå skaffa barn när jag var 40 om inte möjligheten hade funnits förrän då, hellre "gammal" mamma än inte mamma alls såklart!
Nä nu ser jag fram emot att se mina barn bli större och verkligen ta del av vad livet har att erbjuda! Vill se dem lära sej saker, uppleva saker, bli egna personligheter med egna intressen och allt det där. Sen hoppas jag istället få njuta av ljuvliga barnbarn medan jag fortfarande är rätt ung. Teoretiskt sett kan jag ju lätt bli mormor vid 50 eller nått!Då ska jag verkligen gosa ihjäl mej på småttisar men slipper iaf de flesta skrik-nätterna. Bättre kan det ju inte bli!
En till.. det tror jag blir lagom. Direkt efter Måns fötts så ville jag inte ha fler, skulle följa varje steg han tar. Men jag har redan insett att så inte kommer att bli fallet. Tycker han ska få ett syskon nån gång vartefter, syskon är ju underbart.
Vi har inte pratat om det så mycket härhemma så jag hoppas övriga håller med. Frågan är bara när?!
Min Måns föddes 29/1-06
Både och... Jag vet i nuläget inte riktigt vad jag vill. Ena stunden vill jag inte ha nån (älskar mina barn det är inte det) och i nästa stund kan jag känna en stark längtan efter en liten till.
Väntar också bebis,i mars. Men sedan får det ngo vara bra föär ett par år.
Aldrig mer sa jag när jag spydde mig igenom graviditeten med lillaJ. Lyckoruset efteråt och den häftiga känslan att bli föräldrar igen fick oss dock på andra tankar. Vi har vägt fram och tillbaka, min man (som är fyrbarnsfar) har nästan varit mest för. Själv har jag känt mig lockad, men väldigt tveksam till hur vi ska klara en spy-graviditet till som familj.
Just nu är vi mest inne på att vi är nöjda med två (+två) barn och eftersom jag har magsjuka idag
Jag är såå bebissugen så att det är sjukt!!
Har verkligen min hjärna glömt bort hur hemskt det var att vara gravid, hur jobbigt det var första tiden? Hmm ja det verkar som det!
*bankar mig i huvudet*
Illamående, yrslel strandad val lookalike, söndersparkade revben, superonda tarmar som hatade fixerad bebis, vadkramper, hemmisar osv.. Och sen.. *mera bank bank* söndersprucken åt fanders, flera hemmisar, skithelvetes utdrivningsreflex, bröstsvamp, stenhårda gravkilon..
Nä det hjälpe inte -Är fortfarande bebissugen!!
Vi har sagt att till våren börjar vi ny bebisverkstad här hemma, för om inget annat så är det ju ganska trevligt att tillverka dem *s*
Fabian 2005-12 & Stella 2007-10
Om minst 2år kanske men inte så sugen på en liten till just nu jag har mer än nog jsut nu. jag och mannen vill nog och längtar mkt efter egen tid tillsammans. Som det ser ut idag är det inte aktuellt. Kanske bara blir jackie vem vet?? Vi planerar eller drömmer iaf inte om en till inom en snar framtid.. Det får vänta tills Jackie är 3år kanske om det vill sig då det visar sig.
♥Par i prinsessor♥
Jag kan inte säga att jag är "klar" med barn. Som det känns nu hade jag kunnat tänka mig att bli gravid om ungefär ett år och få ett barn till när B är runt 2,5 år...
Men större delen av tiden känner jag fortfarande att aldrig mer. Gravid hade jag kunnat vara resten av livet men föda barn var det värsta jag gjort. Jag har ju inte ens klarat av att skriva färdigt min förlossningsberättelse...
Och sedan har ju makens åsikter en del med saken att göra. Han vill inte ha flera barn. Han hade accepterat att han var "klar" innan jag kom in i bilden men sedan kunde han inte föreställa sig att leva tillsammans, gifta sig och bilda familj och inte "skaffa" barn trots att han egentligen tyckte han var för gammal för att bli pappa på nytt...
Så Benjamin var ett gränsfall. Inte så att jag behövde övertala maken eller "tjata" mig till att få ett barn men hade det inte spelat mig någon roll så hade vi nog ändå inte haft någon bebis nu. Och maken blir ju inte yngre (till skillnad mot mig?) så OM vi skulle haft fler hade vi nog fått skynda på mer än jag klarar med tanke på bearbetningen av förra förlossningen...
Sorry. Passade på att älta och bearbeta lite när frågan ändå kom upp
FrkJenny AKA Jenny med Benjamin 27/1 2006
