Ni som har småsyskon...

[majsan67]

till era barn med diagnoser...
Andra får oxå svara naturligtvis

Jag håller på att ätas upp inifrån. Kan inte släppa tanken på att någon av dom kanske också kommer att få problem.
Det här blev mycket värre sen jag började fundera på att jag själv har stora svårigheter. Och tanken på det här med ärftlighet började snurra. Har ju alltid levt i tron att sonens hjärnhinneinflammation ställt till det.
Jag menar, KAN man ha sån "tur" (om man nu kan säga så) att "bara" 1 av 4 barn har problematik)

Tänker på min minsta som är 17½ månad. Som pratar långa meningar, man kan t.om föra en konversation med henne. Hon kan säga efter precis ALLA ord...
Frågar man henne vad hon heter så svarar hon Ida M........ (efternamnet)
Hon kan alla barns namn på dagis, och hon pekar på alla i tur o ordning varje morgon och e-midda vid hämtning.
När hon var 9 månader så sa hon mängder av ord, och en sak jag förundrades över då var att om hon sa nej, och jag sa ja, sa hon nej... osv... Jag blev så paff över att hon kunde "tänka" så...

Alla tycker hon är sååå duktig, oj vad hon pratar bra... bla bla bal... Men jag kan inte riktigt glädjas över det, eller ens bli stolt.... för då kommer tankarna, men.... ja, alltså att prata extremt tidigt... kan ju betyda.... och så snurrar tankarna

Nu ÄR hon minst i en syskonskara på 4, hon lär sig ju mycket av dom andra. Vi läser mycket, sjunger mycket, och pratar också väääldigt mycket *s*

Och när jag läser om era barn härinne och att flera pratat väldigt tidigt, så blir jag nästan ännu mer frustrerad.... dumt kanske... men ändå.
Jag kollar henne hela tiden, hur hon uppfattar instruktioner, och vid utbrott, varför blev hon arg nu... var det rimligt... osv...

Nä... kanske någon kan lugna mig... jag blir trött i hela huvet av att tänka såhär...

[pianun]

Vår son har både en storasyster
och en lillebror. När sonen var drygt fick han sin autismdiagnos samtidigt var jag gravid. Jag hade också den oror som du uttrycker men jag släppte den när jag såg att han utvecklas normalt.

Idag är lillebror 2 år och 8 månader och visar fortfarande inga avvikelser så jag funderar inte i de banorna.

Pia

[pianun]

Det ska stå "När sonen var drygt tre är fick han sin....

[Zinita]

Jag har begåvats med en lillasyster som tycker att det räcker med att man kan det viktigaste orden "titta", "dä", "mamma" och "noja"(Nora alltså ) allt annat är överkurs...sedan gå vad skall man det för det går ju så mycket snabbare att krypa????

Men visst oroar jag mig...för jag tänker hela tiden på 18månaders kollen när de säger att barnen skall kunna 10-15ord och kunna utföra en del saker på kommando för hon är inte alls intresserad...

Nu har ju hon "bara" sina storasystrar med problem (vet inte hur man räknar dem i sammanhanget med ärftligt eftersom de är enäggstvillingar så ärftligt sett så borde de räknas som en då eller?) så det kanske är naturligt att hon inte pratar så mycket...men jag oroar mig...kommer jag nog göra läääänge tror jag...får nog försöka leva med det istället...

Föresten kollade på när dina barn är födda...alltså vilken månad är man född om man är född i mån 30? (står 0530 på den yngsta )

[majsan67]

Men lägg av *gapskrattar*

Först tänkte jag men herreguuud kan du inte läsa eller... så stod jag och läste själv en stund... och läste dom andras siffror...eeehh... men JAG kan ju inte skriva
hon är alltså född 30 maj... undra vad jag tänkte. Ska naturligtvis stå 0505... *springer genast och ändrar*

Skönt i alla fall att höra att det är fler som nojar sig, ibland kan jag känna att jag överdriver... men visst är det svårt att släppa tanken....

[majsan67]

Egentligen ser jag heller inga direkta avvikelser. Förutom just det då att hon pratar extremt bra för sin ålder....

Storasyster var i o f sig också tidig med talet, och likadant där så sa alla att hon var sååå duktig. Men nu ligger hon på samma nivå som jämnåriga, dom har liksom kommit ikapp.

Får försöka tänka så, att dom kanske helt enkelt har en språkbegåvningsgen den är då åtminstone inte från mig *s*

[tårtmamman]

Har varit till doktorn två gånger med stackars Liv innan hon var ett åtta månader. Men samtidigt har jag försökt förutsätta att mina tjejer ska kunna ha samma funktionshinder eller liknande eftersom vi har en klar ärftlighet hos oss. Innan vi gav oss in i syskontillverkningen hörde jag mig för med några föräldrar här på snacket som har flera barn med diagnos och fick faktiskt lugnande besked. Jag beslutade mig för att jag vill ha barn även om alla barn jag får är autistiska. Nu uppvisar ingen av tvillingtjejerna några symtom vid 10 månader. Det är bara det att Sonja är tidig och Liv är sen så Liv får åka skytteltrafik till barnmottagningen

[Annnnonym]

Jag har tre barn, varav bara ett, en pojke, har diagnos. (as)
Men jag måste ju säga att jag ser många drag hos dom båda andra, men inte av det som skapar störst problem hos grabben.

[carin]

När Sorken 5 fick sin Aspergerdiagnos började jag fundera på om inte storebro 3 också har nåt sånt. Så kan det också vara.

[Zinita]

haha jojo gör själv samma typ av misstag ibland...sambon säger namnen på barnen hekonstigt ibland (Sara och Noga kan säga att det är det senaste som får honom att reagera ).

Läkaren lekte tom tittut-leka med Lovis på förra kollen, bara för att jag nojade mig så att jag skulle se att hon förstod tittut-lekar och tyckte det var jättekul så jag skulle inte oroa mig...jojo det höll väl i sig i ett par dagar sedan kom tankarna tillbaka, tror man är oförbätterlig vad det gäller den biten

[majsan67]

*ler* stackars lilla Liv...

Nädå... man kan ju också samtidigt se det som så att vi är väldigt uppmärksamma på om det kan vara nåt.
Och OM det skulle vara nåt så får våra små hjälp mycket tidigare.

Samtidigt så kanske det ändå inte märks lika tydligt eftersom man har ett förhållningssätt i familjen, kanske även mot dom små.
Äsch.. nu får jag ge mig *s*

Skönt ändå att höra att andra tänker likadant.. tror jag håller på o bli knäpp ibland.

[majsan67]

Joo.. alltså ärligt talat så synar jag storebror med lupp också ibland.
Han har en del egenheter som får mig o undra emellanåt...

Men jag vet samtidigt att han är välfungerande, om än jäkligt lat... så det får vara med det...

[majsan67]

skulle det visa sig vara något, så ÄR det väl så då...
Man kan ju ändå inget göra åt det....

Men det tar mycket energi att gå o fundera på detta.. får försöka lägga ner det..
Det som blir det blir..

[Katah]

hej!

Jag har varit ett sådant barn...
började prata bra för 12 månader, jag var 1 1/2år när jag började på dagis och fick efter bara några dagar byta till större barnens avdelning ( tror jag att det var för 3 år och uppåt...) jag fick börja för fröknarna för jag tog helt sonika mina grejer och flyttade dit och sade att kan kan inte vara där för de andra kan inte ens prata! jag kommer ihåg det själv.

Jag har också kunnat sjunga sånger på flera verser utantill när jag var riktigt liten och sjöng framför en stor publik redan som 3-åring.

jag är helt normal " än så länge" och närmar mig 40 år snart
Försök njuta av hennes kunskaper... men jag förstår hur du tänker...

[Marie_AOA]

Alexanders och Olivers lillasyster Alicia är 2,5 år men pratar som en 4,5-5-åring, är tidig med det mesta. Vi oroar oss ibland för hon härmar sina bröder så mycket. Härmas hon bara eller kommer hon också att få diagnos? Sånt här kan gnaga inom en i oändlighet men jag försöker stöta bort det och se till det positiva. Att hon faktiskt ÄR duktig, utvecklas, leker med andra barn, tar kontakt etc etc.

[Marie_AOA]

både Alexander och Oliver har autismdiagnoser.

[majsan67]

Tror du jag blev lugnare nu Katah... *blänger*

Nä jag skojar med dig, jag hade ju inte tänkt i dom här banorna om det inte funnits i familjen redan.

Men jag måste försöka, har tillräckligt med annat att bekymra mig om, detta är ju egentligen inget bekymmer egentligen..
Kram på dig

[majsan67]

Jadu.. att härma bröder...
Intressant att du skriver det, jag tror att hon härmas faktiskt... utan att känna henne det minsta

Min snart 3-åriga dotter har plötsligt blivit väldigt noga med att tvätta sig om händerna, byta tröja om hon blir kladdig (det gör dock inte hennes bror) och det har eskalerat.... hon sätter sig jämte honom och lägger huvet på sne.. "ja e inte såååå smutsi"
så nog tar dom efter beteende, såna man helst vill gräva långt ner under jorden, helst till Kina om det gick...

Men det kan ju också vara så med Alicia att hon är helt "normal", fast du jämför med bröderna och då blir hon väldigt tidig... eller???

[aava]

stort skavsår som inte vill försvinna. Jag känner igen mig i dina funderingar. Min äldsta har AS diagnos och jag måste erkänna att jag helt naturligt skärskådat hans yngre syskon, speciellt det yngsta har varit föremål för mina funderingar. Hon har otroligt sinne för detaljer och lägger pärlplattor vid ett och ett halvt års ålder. Det flesta föräldrar skulle nog var stolt över telingens otroliga uthållighet och välutvecklade finmotorik, vilket jag också är, men glädjen över hennes fingerfärdighet blandas med en känsla av oro. I bland får jag säga till mig själv på skarpen att om hon nu har något inom autismspektrumstörning är det inget jag kan påverka, det är bar att gilla läget.

[Ewa S]

Nej men den stora har ofta letat tecken hos sig själv......Fick tom med henne till en konsultbesök hos BNK och då släppte det. Att hon sedan är en sann estet med allt vad det innebär är en heeelt annan bit av vår något skruvade familj.