Vet inte om detta hamnar rätt!

[mysaan]

Min styvson som nu precis fyllt 18 år har fått diagnosen adhd. Varken jag eller sambon vet särskilt mycket om denna sjukdom. Är det någon som kan berätta lite hur det bli i arbetslivet och hur dte fungerar med eget boende osv.

Vi vill stötta så mycket vi bara kan men det är så svårt när man bor 35 mil bort. Sambon är orolig att sonen ska omyndighetsförklaras och tvingas bo på gruppbostad osv.

Får gärna länka till bra sidor som man kan läsa mer. Har googlat lite men det är så mycket och olika bud beroende på vilken sida manläser på.

[6-barnsmamma]

Ingen sjukdom..men ett funktionshinder.Varför han skulle behöva bo i gruppbostad vet jag inte..jag har hört att ungdomar o vuxna med adhd brukar lära sig att leva med sitt funktionshinder,så småningom.Sonen med diagnos är snart 17 år.Visst kan jag ibland i mitt stilla sinne undra hur det ska gå den dag han ska bo själv..men jag hoppas ju att han mognar o klarar allt bättre ,så småningom..
Kan du inte läsa lite på nätet om diagnosen,eller låna några böcker på biblioteket?
Har inga bra råd att ge dig tyvärr...Har han stora problem,eller? Tänker på det du skriver att killen kanske ska omyndigförklaras.Har aldrig hört varför personer med adhd skulle behöva omyndigförklaras.

[majsan67]

tror ni han ska omyndigförklaras??
Jag tror som så mysaan att ni behöver kunskap... när ni fått den så kommer ni att förstå att det inte händer...

Jag kan säga såhär.... att jag är 39, och är väldigt övertygad om att jag själv har ADHD, (väntar på utredning)
Jag har skaffat mig 4 barn, varav ett med diagnoser. Har en underbar man, vi har ett fint hus.
Jag har klarat mig, men visst har det varit tufft.

Men din sambos son har helt andra förutsättningar än vad jag haft. Han har fått en diagnos. Och med hjälp utav den kan han få stöd att klara sin vardag. Kanske ev mediciner kan hjälpa till också.

Så ni behöver inte alls dra ner rullgardinen för honom det kommer att gå alldeles utmärkt för sonen. Låt det bara ta tid att sjunka in och läs så mycket ni kan...

Styrkekramar till er...

här är ett par länkar till att börja med
www.attention-riks.se
http://www.lul.se/templates/page____1099.aspx
http://welcome.to/neuronatet
www.levamedadhd.se

[mysaan]

Tack för dina svar! Nej det är min sambo som tror att han kommer hamna på gruppbostad och omyndighetsförklaras. Jag tror inte det.

Han största problem utöver att han inte har någon som helst utbildning eftersom han strunta i gymnasiet är att han är så otroligt lättpåverkad. Han kan liksom inte stå för vad han tycker , tänker och gör. Vilket till viss del beror på att han aldrig behövt det då han bott hos sin mamma på heltid och hon har skämt bort honom.

SEdan har han väldigt lätt att få raseriutbrott.

Har läst lite på nätet men det mesta som står är om yngre barn som fått diagnosen som små.

[mysaan]

Tack! Jag tror iofs inte att han ska omyndighetsförklaras utan det är smabon som ser allt så himla svart.

Tack för länkarna ska läsa dem så får vi se om jag blir klokare. Lite tufft att ta in detta eftersom vi alltid hört att människor med adhd är "vilda" som barn och det har inte detta barn varit.

Sitter dessutom med utredning på 2 av våra små barn så allt blir så himla för mycket. Vi har dessutom lite svårt att hjälpa och stötta iom att vi bor 35 mil bort.

Jag tycker detta är skitjobbigt och bara gråter. Sambon stänger allt inom sig och blir väldigt "låst".
Tack så jättemycket för länkarna i alla fall.

[6-barnsmamma]

Våran son,den äldre, är underaktiv o allt annat än "vild".Man behöver inte vara överaktiv utan kan ha varit det som barn,kanske.Men sedan kan överaktiviteten övergå i motsatsen.Du säger att hans mamma skämt bort honom? Är du säker på det,verkligen? Tänk om hon behandlat honom på det sätt hon nu gjort,pga av att han afktiskt har ett funktionshinder??
Jag ses säkert som en mamma som skömmer bort sonen.Jag skjutsar o hämtar honom t ex varenda dag,till o från skolan.Men det gör jag för att annars skulle han överhuvudtaget aldrig ens gå dit.
I dag skulle jag på ett möte,en halvtimme innan han skulle börja skolan.Han lovade dyrt o heligt att han skulle gå till skolan,det är ca 2 km.
Men när jag kom hem,var han hemma o hade aldrig gått iväg..
Han får också den mat han gillar.Han gillar ytterst få maträtter,nämligen.Men det handlar inte heller om bortskämdhet.Speciella matvanor är vanligt vid NPF-funktionshinder.Hoppas din man snart mår bättre i alla fall.Bra att killen fått diagnos om än sent..

[mysaan]

Nja han har blivit bortskämd. Aldrig behövt ta några som helst konsekvenser för sina handlingar. Redan i första klass blev han mutad med middag på resturang om han gjorde prov i skolan osv. Jag anser att det är bortskämdhet eftersom mamman inte förräns för 2 år sedan.

[Ulle+3]

Muta eller positiv förstärkning... två ord för samma sak. Positiv förstärkning är en av nycklarna om man vill ha en utveckling hos barn med tex ADHD.

Om man inte lever med barnet och inte besitter så mycket kunskap om det eller dess funktionshinder tycker jag man ska vara försiktig med att komma med slutsatser som att han är bortskämd.

[mysaan]

Jag kanske ska förtydliga mig. Jag anser att det är bortskämt att han aldrig behövt ta ansvar för sina handlingar ja.

Att han har adhd är dte ingen som ens funderat på förrän förr 2 år sedan då han alltså var 16 år. Innan dess har han varit sedd som vilket annat barn som helst. Jag har levt med detta barn på heltid i drygt 1 år då han vid 14 års ålder fick för sig att bo hos pappa. Han bettede sig då som om han var en kung. Alla skulle passa upp på honom och han kunde inte ens resa sig ur soffan och hämta ett gals jos själv om han ville ha det för det hade han aldrig behövt hos mamma. Så vi fick verkligen strida för en sådan sak bara.

Fast det kanske är sådan slags positiv förstärkning man ska ge alla 14 åringar där man ännu inte har någon misstanke om att de ksulle ha något handikapp.

Fast visst jag kan ha fel.

[marib]

har kommit fram till att sonen INTE har samma regler som sina syskon. Jag ORKAR helt enkelt inte ta striden om _precis allt_
Kan säkert uppfattas som bortskämdhet ibland men det finns orsaker.

VET jag att minsta tillsägelse orsakar ett utbrott som
1. kommer att ta hela dagren
2. resulterar i en massa förstörda saker och det är bara att glömma att sonen i slutändan får beala. HAN har ju ingen inkomst
3. Rersulterar i att övriga familjen mår ännu sämre än de redan gör så då
"curlar" jag. För husfridens skull

Den dag han fyller 18 ska jag sätta en fot i ändan på honom och byta lås, men fram till dess gäller det att överleva.

[Ulle+3]

Det låter bortskämt att inte orka gå och hämta juice åt sig själv- ja. Att locka med restaurangbesök för att motivera utfört skolarbete-nej.

Om man har funderat på ADHD sedan ettårsåldern eller sedan fjortonårsåldern är oväsentligt eftersom han hela tiden varit samma barn. Även innan man började fundera på ADHD HADE han sina särskilda behov och kunde inte framgångsrikt bemötas som ett "normalstört" barn. Förmodligen utvecklade mamman utan att veta varför strategier som fick livet med sonen att fungera- tex positiv förstärkning.

Ofta blir nog dessa barn lite bortskämda för att familjen ska överleva (se Marib´s svar) men enligt mig är det att spä på deras funktionshinder om man skämmer bort dem så till den grad att de inte orkar hämta dricka åt sig själva- vem vill umgås med den killen... Detta är dock något helt annat än exemplet med restaurangbesöket tycker jag.

[majsan67]

Det där med att vara lättpåverkad behöver inte ha med hans mamma att göra.
Det är förmodligen en del av hans problematik.

Sån är min son oxå, han är 12 år. Han kan oftas inte heller stå för vad han tycker, tänker eller gör. Och han tror på allt andra säger, han gör allt andra säger. Och vi JOBBAR och har jobbat stenhårt med detta dagligen.

Men det är en del av hans funktionshinder som man inte bara kan "ta bort"

Visst påverkar också uppfostran, men ville bara säga att det KAN bero på annat...

[marib]

JAG är ingen passup Sitt rum får han hålla ordning på själv och det är självbetjäning som gäller överlag. Det Finns vissa gränser även om de är få.
Däremot såna här eg elementära saker som att lära sig hjälpa till hemma har vi släppt.

[Ulle+3]

Jag förstod att det skulle kunna tolkas som att jag SYFTADE på att du skämmer bort dina barn men tänkte att du nog skulle fatta. Det gjorde du kanske men bäst jag förtydligar: Jag VET av tidigare inlägg att du är av sorten (liksom jag) som anser att även bokstavsbarn måste ha så pass stora krav på sig att även samhället ska acceptera dem. Att jag refererade till ditt inlägg var för att slippa dra allt du skrivit själv. Att skämma bort i form av att vara passopp var ju biomammans i ursprungsinläggets grej enligt mysaan.

Jaja, hpppas du fattar.

[marib]

SÅ länge har vi skrivit här båda två så jag VET på ett ungefär var du står Ulle+3

Ville bara förtyliga för nån som ev bara läser ibland Och tänker
-jaha ja! inte undra på att ungarna blir som de blir! Cuuuurling!!!

[tanten]

Man blir inte omyndigförklarad i Sverige idag. Det finns inte längre. Det mesta som kan hända är att man får god man eller förvaltare om man inte kan ta hand om sig själv eller sin ekonomi.
Gruppbostad är svärare att få än det är för en kamel att komma igenom ett nålsöga....eller hur det nu var.
Om han själv medverkar så finns det mycket man kan göra för att han ska få hjälp att hantera sitt liv och kunna leva ett bra vuxenliv.
Till dess, det kan ta lite tid innan han är mogen nog, kanske man ska se till att han får en försörjning genom att ansöka om aktivitetsstöd hos FK. Det kan man få från 19 år, men man kan söka tidigare. Till det kan man få bostadstillägg.
Ta kontakt med FK och få mer info.