Jag flyttar upp diskussionen om delat barnbidrag hit; jag blir alltmer häpen över hur krångligt detta verkar vara för många.
Jag tar ett idealfall där båda föräldrarna har en ekonomi så att de klarar att försörja två barn på halvtid MEN prioriterar litet olika vad gäller egna nöjen. Den ena föräldern får ut några tusen mer i månaden - men har också några tusen mer i lön - men har dålig hand med ekonomin. Shoppar upp hela lönen varje månad (på öl eller skor eller valfritt). Den andra föräldern är mer ekonomiskt lagd; har några tusen lägre i lön (men DET innebär inte SÅ mycket lägre netto p.g.a. hur skattesystemet ser ut - det vet varje höginkomsttagare) men har ändå några tusen kvar på lönekontot när nästa lön kommer.
Barnbidraget delas - OCH andra "gemensamma" kostnader för barnen också: Inköp av skor, ytterkläder, musiklektioner, simskola, klasskassa...(innekläder, strumpor, underkläder och kul-att-ha-grejor som INTE är nödvändiga står varje enskild förälder för efter förmåga/håg). Sådana kostnader delar man på genom att helt enkelt föra bok (går jättebra i Excel, som håller reda på plus och minus. Om en förälder ligger på plus i utgifter så kontaktar h*n den andra föräldern och säger "hörru nu ligger du back i utgifter, du får köpa vinterskor til NN".
Man kommunicerar lixom. Pratar. Kommer överens. Man behöver inte vara dödsfiender bara för att man skilt sig och tycker att ens ex är ett pucko. Man får helt enkelt koka ner umgänget och kontakten med exet till ENBART det nödvändiga som har med barnen att göra. Låter det naivt? Jaha...Nää...jag vägrar tro det. Däremot, blir jag, som sagt, häpen över hur krångligt somliga här verkar tycka det vara att dela på kostnader för barnen. Jag begriper inte heller vad resonemang om olika inkomster och större behov för den ena föräldern har att göra med vem som ska ha bb. Barnbidraget är inte behovsprövat! Det ska gå till alla föräldrar. Ej helelr är den nåpn sorts Robin Hood-skatt (ta från de rika och ge till de fattiga). Dock; Ziggy utredde detta på en annan snacksida och där verkar det onekligen som om man kan utläsa grumliga regler om att bb ska gälla alla föräldrar - särskilt om de är kvinnor.
JAG betackar mig för sådan positiv särbehandling...Om man vill ha jämställdhet får man f*animej bita i det sura äpplet och avsäga sig särskilda privilegier p.g.a. kön. Annars står man andligen kvar vid 50-talsspisen iklädd käckt förkläde och inställsamt hemmafruleende.
Ah det ska bli härligt att läsa alla glåpord efter detta...
1
Delat bb, delade utgifter Jag flyttar upp diskussionen om delat barnbidrag hit; jag blir alltmer häpen över hur krångligt detta verkar vara för många.
Jag tar ett idealfall där båda föräldrarna har en ekonomi så att de klarar att försörja två barn på halvtid MEN prioriterar litet olika vad gäller egna nöjen. Den ena föräldern får ut några tusen mer i månaden - men har också några tusen mer i lön - men har dålig hand med ekonomin. Shoppar upp hela lönen varje månad (på öl eller skor eller valfritt). Den andra föräldern är mer ekonomiskt lagd; har några tusen lägre i lön (men DET innebär inte SÅ mycket lägre netto p.g.a. hur skattesystemet ser ut - det vet varje höginkomsttagare) men har ändå några tusen kvar på lönekontot när nästa lön kommer.
Barnbidraget delas - OCH andra "gemensamma" kostnader för barnen också: Inköp av skor, ytterkläder, musiklektioner, simskola, klasskassa...(innekläder, strumpor, underkläder och kul-att-ha-grejor som INTE är nödvändiga står varje enskild förälder för efter förmåga/håg). Sådana kostnader delar man på genom att helt enkelt föra bok (går jättebra i Excel, som håller reda på plus och minus. Om en förälder ligger på plus i utgifter så kontaktar h*n den andra föräldern och säger "hörru nu ligger du back i utgifter, du får köpa vinterskor til NN".
Man kommunicerar lixom. Pratar. Kommer överens. Man behöver inte vara dödsfiender bara för att man skilt sig och tycker att ens ex är ett pucko. Man får helt enkelt koka ner umgänget och kontakten med exet till ENBART det nödvändiga som har med barnen att göra. Låter det naivt? Jaha...Nää...jag vägrar tro det. Däremot, blir jag, som sagt, häpen över hur krångligt somliga här verkar tycka det vara att dela på kostnader för barnen. Jag begriper inte heller vad resonemang om olika inkomster och större behov för den ena föräldern har att göra med vem som ska ha bb. Barnbidraget är inte behovsprövat! Det ska gå till alla föräldrar. Ej helelr är den nåpn sorts Robin Hood-skatt (ta från de rika och ge till de fattiga). Dock; Ziggy utredde detta på en annan snacksida och där verkar det onekligen som om man kan utläsa grumliga regler om att bb ska gälla alla föräldrar - särskilt om de är kvinnor.
JAG betackar mig för sådan positiv särbehandling...Om man vill ha jämställdhet får man f*animej bita i det sura äpplet och avsäga sig särskilda privilegier p.g.a. kön. Annars står man andligen kvar vid 50-talsspisen iklädd käckt förkläde och inställsamt hemmafruleende.
Ah det ska bli härligt att läsa alla glåpord efter detta...
Så länge som man har liknande prioriteringar och krav på vilka kläder barnen ska ha så går det ju bra, men om den ena föräldern hellre lägger sina pengar på dåliga affärer/sprit/godis eller vad det nu är än att betala barnens försäkring så känns det inte rimligt att man ska dela på BB.
Problemen kommer ju om den andra föräldern misssköter sin del av ansvaret eller tycker att det är ok att den 10 åriga sonen går omkring i den rosa jackan med blommor på som storasyster hade för några år sedan.
Jag skulle gladerligen dela på barnbidraget om vi även kunde dela på utgifterna. Som det är nu så har pappan och jag helt skilda uppfattningar om vad som är ok att sätta på barnen. Tonårsdottern ahr sitt bb själv, men sonen (iofs snart tonåring han med) kan inte säga ifrån till sin pappa när han får undermåliga kläder (för stort/litet och trasigt). Han går omkring i de kläder pappa ger honom och får skämmas i skolan.
2
Så länge som man har liknande prioriteringar och krav på vilka kläder barnen ska ha så går det ju bra, men om den ena föräldern hellre lägger sina pengar på dåliga affärer/sprit/godis eller vad det nu är än att betala barnens försäkring så känns det inte rimligt att man ska dela på BB.
Problemen kommer ju om den andra föräldern misssköter sin del av ansvaret eller tycker att det är ok att den 10 åriga sonen går omkring i den rosa jackan med blommor på som storasyster hade för några år sedan.
Jag skulle gladerligen dela på barnbidraget om vi även kunde dela på utgifterna. Som det är nu så har pappan och jag helt skilda uppfattningar om vad som är ok att sätta på barnen. Tonårsdottern ahr sitt bb själv, men sonen (iofs snart tonåring han med) kan inte säga ifrån till sin pappa när han får undermåliga kläder (för stort/litet och trasigt). Han går omkring i de kläder pappa ger honom och får skämmas i skolan.
Jag vill heller inte ha en sådan särbehandling! *kryssar i nej tack-rutan*
Jag blir sur över hur sjuka reglerna kring detta är. Vad fan, är det 1960 eller 2006?
Därmen inte sagt att jag håller med om hur enkelt det är att dela utgifter och att ha kommunikation. DET är riktigt riktigt svårt....för det kräver två personers inblandning och som vi alla vet så brukar många ex (inkl. oss själv) vara förknippade med smeknamn som idioten, surfittan osv. Ekonomi och pengar är ofta en stötesten...hela samhället rakt igenom.
Men så är det, skit samma, man får hata varandra, tycka att det är snedfördelat då man ska dela utgifterna, man kan gnälla och vara arg på exen...MEN barnbidraget ska ÄNDÅ gå till alla färäldrar....tills skitreglerna ändras. Inför en behovsfördelning då! Det förslaget stödjer jag! *kryssar ja tack-rutan*
3
Jag vill heller inte ha en sådan särbehandling! *kryssar i nej tack-rutan*
Jag blir sur över hur sjuka reglerna kring detta är. Vad fan, är det 1960 eller 2006?
Därmen inte sagt att jag håller med om hur enkelt det är att dela utgifter och att ha kommunikation. DET är riktigt riktigt svårt....för det kräver två personers inblandning och som vi alla vet så brukar många ex (inkl. oss själv) vara förknippade med smeknamn som idioten, surfittan osv. Ekonomi och pengar är ofta en stötesten...hela samhället rakt igenom.
Men så är det, skit samma, man får hata varandra, tycka att det är snedfördelat då man ska dela utgifterna, man kan gnälla och vara arg på exen...MEN barnbidraget ska ÄNDÅ gå till alla färäldrar....tills skitreglerna ändras. Inför en behovsfördelning då! Det förslaget stödjer jag! *kryssar ja tack-rutan*
Tillägg...det där med stolthet som du skrev i tråden längre ner, DÄR har vi ett nyckelord. Det är nog mycket stolthet och "jag kan själv" som ligger i det hela från min sida. Jag klarar mig själv om jag så ska svälta under pappaveckorna. Samma som att jag aldrig skulle be exet laga bilen.
Det kanske är mig det är fel på i alla fall? =) Är det på gränsen till martyrskap?
4
Tillägg...det där med stolthet som du skrev i tråden längre ner, DÄR har vi ett nyckelord. Det är nog mycket stolthet och "jag kan själv" som ligger i det hela från min sida. Jag klarar mig själv om jag så ska svälta under pappaveckorna. Samma som att jag aldrig skulle be exet laga bilen.
Det kanske är mig det är fel på i alla fall? =) Är det på gränsen till martyrskap?
Ja, jag tycker att du är lite naiv. Bara för att det har varit lätt för DIG att dela på BB så tycker jag inte att du behöver se ner på andra.
Du skriver:
"...grejor som INTE är nödvändiga står varje enskild förälder för efter förmåga..."
men det är ju just det som är hela problemet. Föräldrarna kan ha helt olika årikter om vad som är nödvändigt.
Precis som mariamed4 skriver så kan den ena tycka att det är OK att en kille går i en sunkig tjej-jacka. Den andra kanske abosult tycker allt ska köpas nytt.
Så som du skriver verkar du tycka att hobbies som musiklektioner och simskola är nödvändigt. Så tycker lååångt ifrån alla. Alla har inte råd att köpa dyra instrument (Nej, på alla orter får man inte låna instrument av kommun.) För många kan det vara en väldigt stor kostnad att ta ledigt från jobbet för att över huvudtaget kunna hjälpa sitt barn att ta sig till sin hobbie.
BB ska inte gälla föräldrar. Det ska gå till _barnet_ och där _barnet_ behöver det som bäst.
Personligen spar vi hela BB på ett konto som våra resp. barn ska få när de fyller 18. Då kommer våra resp. barn få drygt 200.000kr var att ha som grund för att gå in i vuxenvärlden, skaffa eget boende etc. Jag ser däremot inte ner på alla som inte har ekonomiska möjligheter att spara BB.
5
Ja, jag tycker att du är lite naiv. Bara för att det har varit lätt för DIG att dela på BB så tycker jag inte att du behöver se ner på andra.
Du skriver:
"...grejor som INTE är nödvändiga står varje enskild förälder för efter förmåga..."
men det är ju just det som är hela problemet. Föräldrarna kan ha helt olika årikter om vad som är nödvändigt.
Precis som mariamed4 skriver så kan den ena tycka att det är OK att en kille går i en sunkig tjej-jacka. Den andra kanske abosult tycker allt ska köpas nytt.
Så som du skriver verkar du tycka att hobbies som musiklektioner och simskola är nödvändigt. Så tycker lååångt ifrån alla. Alla har inte råd att köpa dyra instrument (Nej, på alla orter får man inte låna instrument av kommun.) För många kan det vara en väldigt stor kostnad att ta ledigt från jobbet för att över huvudtaget kunna hjälpa sitt barn att ta sig till sin hobbie.
BB ska inte gälla föräldrar. Det ska gå till _barnet_ och där _barnet_ behöver det som bäst.
Personligen spar vi hela BB på ett konto som våra resp. barn ska få när de fyller 18. Då kommer våra resp. barn få drygt 200.000kr var att ha som grund för att gå in i vuxenvärlden, skaffa eget boende etc. Jag ser däremot inte ner på alla som inte har ekonomiska möjligheter att spara BB.
Är ju inte eliza, men vill också reflektera lite. Det du skriver om att bb ska gå till barnet där barnet behöver det bäst är ju egentligen helt rätt och riktigt, men det är ju föräldrarna som försörjer barnen upp till 18 och hur mäter man hos vilken förälder barnet behöver bidraget bäst? Det måste vara föräldrarna som ska ha ansvar för varsin del av pengen, hur de sedan gör av med bidraget och hur de fördelar det i den egna kassan är upp till voe. Jag kan inte se det på något annat sätt så länge utbetalningen av bb inte behovsprövas från FK. Det skulle ju vara helt underbart om det vore så! Så många sambos som bägge jobbar och äger dyra hus, dyra bilar, dyra båtar och kan åka på semester varje år, barnen har märkeskläder. Där kan man snacka orättvisor....deras barn behöver inget bidrag.
Det där med vad man väljer att betala för och vad man anser vara nödvändigt är ju upp till var o en av föräldrarna. Man betalar väl för det man själv tycker att barnen ska ha och vara med på och det man har råd med. Man kanske får svälja mycket och tycka att det är orättvist, men det är bara att bita ihop och försöka få ihop allt.
Jag t.ex. anar att mitt ex tycker att jag inte köper tillräckligt fina kläder, han tycker nog att det är hemskt att jag inte beställer barnens skolfoton eller köper fler och finare julklappar....men jag jobbar på efter min förmåga. Han får bita ihop och svälja det, det är hans problem om det sticker honom i ögonen. Jag har inte råd att hålla samma standard som jag gjorde då jag levde med honom, eller som han och hans sambo klarar av. Inget konstigt med det, jag är ju ensamstående. Barnen är inte vanvårdade hos mig, de får det de behöver. Vi klarar oss!
Om jag enligt din metod skulle ta bägge bidragen för att barnen bättre behöver dem här...hur menar du då att vi föräldrar skulle fördela utgifterna? 50/50 enligt räknebok och kvittoredovisning? Enligt den metod vi redan använder att voe köper det man tycker behövs, efter egen förmåga? Eller skulle jag med hela bidraget få stå för allt, även kläder som de ska ha hos pappa? Och på vilket sätt skulle det bli bättre för barnen än så som vi har det nu med hälften var av bb och egna utgifter på varsitt håll?
Nu går tankarna i kors och slår knut på sig själv. Denna diskusison kan pågå in i det oändliga tror jag.
6
Är ju inte eliza, men vill också reflektera lite. Det du skriver om att bb ska gå till barnet där barnet behöver det bäst är ju egentligen helt rätt och riktigt, men det är ju föräldrarna som försörjer barnen upp till 18 och hur mäter man hos vilken förälder barnet behöver bidraget bäst? Det måste vara föräldrarna som ska ha ansvar för varsin del av pengen, hur de sedan gör av med bidraget och hur de fördelar det i den egna kassan är upp till voe. Jag kan inte se det på något annat sätt så länge utbetalningen av bb inte behovsprövas från FK. Det skulle ju vara helt underbart om det vore så! Så många sambos som bägge jobbar och äger dyra hus, dyra bilar, dyra båtar och kan åka på semester varje år, barnen har märkeskläder. Där kan man snacka orättvisor....deras barn behöver inget bidrag.
Det där med vad man väljer att betala för och vad man anser vara nödvändigt är ju upp till var o en av föräldrarna. Man betalar väl för det man själv tycker att barnen ska ha och vara med på och det man har råd med. Man kanske får svälja mycket och tycka att det är orättvist, men det är bara att bita ihop och försöka få ihop allt.
Jag t.ex. anar att mitt ex tycker att jag inte köper tillräckligt fina kläder, han tycker nog att det är hemskt att jag inte beställer barnens skolfoton eller köper fler och finare julklappar....men jag jobbar på efter min förmåga. Han får bita ihop och svälja det, det är hans problem om det sticker honom i ögonen. Jag har inte råd att hålla samma standard som jag gjorde då jag levde med honom, eller som han och hans sambo klarar av. Inget konstigt med det, jag är ju ensamstående. Barnen är inte vanvårdade hos mig, de får det de behöver. Vi klarar oss!
Om jag enligt din metod skulle ta bägge bidragen för att barnen bättre behöver dem här...hur menar du då att vi föräldrar skulle fördela utgifterna? 50/50 enligt räknebok och kvittoredovisning? Enligt den metod vi redan använder att voe köper det man tycker behövs, efter egen förmåga? Eller skulle jag med hela bidraget få stå för allt, även kläder som de ska ha hos pappa? Och på vilket sätt skulle det bli bättre för barnen än så som vi har det nu med hälften var av bb och egna utgifter på varsitt håll?
Nu går tankarna i kors och slår knut på sig själv. Denna diskusison kan pågå in i det oändliga tror jag.
Vad ÄR egentligen problemet med att exet låter barnet ha rosa jacka med blommor SÅ LÄNGHE BARNET INTE PROTESTERAR? Jo, problemet är att den andra föräldrn inte TYCKER att det är bra!
Mitt ex låter barnen under sina barnveckor gå i kläder ärvda av äldre kusiner och kläder som är urvuxna. Jag säger inget eftersom barnen faktiskt inte tar skada av det. De älskar sin pappa ändå. Problem skulle DÄREMOT uppstå om jag insisterade påatt barnen tar skada av att gå i ärvda kläder. men DÅ skulle problemet vara JAG och min rigida inställning.
Exet gör annat kul med barnen än shoppar kläder. T.ex. bjuder dem på ostron och åker till Irland med dem. DET tycker de är jättekul (ja äta ostron också)!
7
Problem? Vad ÄR egentligen problemet med att exet låter barnet ha rosa jacka med blommor SÅ LÄNGHE BARNET INTE PROTESTERAR? Jo, problemet är att den andra föräldrn inte TYCKER att det är bra!
Mitt ex låter barnen under sina barnveckor gå i kläder ärvda av äldre kusiner och kläder som är urvuxna. Jag säger inget eftersom barnen faktiskt inte tar skada av det. De älskar sin pappa ändå. Problem skulle DÄREMOT uppstå om jag insisterade påatt barnen tar skada av att gå i ärvda kläder. men DÅ skulle problemet vara JAG och min rigida inställning.
Exet gör annat kul med barnen än shoppar kläder. T.ex. bjuder dem på ostron och åker till Irland med dem. DET tycker de är jättekul (ja äta ostron också)!
när de blir större dyker problemen upp när _kompisarna_ börjar ifrågasätta X´s blommiga jacka.
Alternativt längre upp i åldrarna när samma kompisar börjar hacka på X för att X HADE blommig jacka på lekis/fritids/ i ettan.
9
Håller inte med när de blir större dyker problemen upp när _kompisarna_ börjar ifrågasätta X´s blommiga jacka.
Alternativt längre upp i åldrarna när samma kompisar börjar hacka på X för att X HADE blommig jacka på lekis/fritids/ i ettan.
Ja, du målar onekligen upp en idealsituation där bägge både tjänar tillräckligt bra för att försörja sig och barnen 50/50 utan problem och där föräldrarna har samma uppfattning om barnens behov av kläder, försäkringar, musiklektioner mm och tar lika stor del av VAB:en. Jag tror faktiskt inte att de föräldrar som lever i en sådan idealsituation har några större problem med delning av barnbidraget.
Problemet är att ansvarsfördelningen inom föräldraskapet ofta är ojämlikt fördelat mellan föräldrarna. I alla fall i min bekantskapskrets tar ofta kvinnorna ett större ansvar för barnen både vad gäller klädinköp och att ta barnen till frisör/tandläkare och anmäla till aktiviteter.
Så var det även i mitt äktenskap och så har det förblivit efter skilsmässan. Jag fick nog inom äktenskapet att agera morsa åt en vuxen karl och jag har verkligen inte lust, nu när jag har skilt mig, att fortsätta påminna och putta på honom för att få saker gjorda.
Ska han köpa vinterskor åt barnen så krävs det att jag ringer och tjatar på honom för att det ska bli gjort. Även om jag ringer och tjatar så hinner barnen gå och frysa i snön och slasket i flera veckor innan han kommer iväg, och när han väl kommer iväg så är det helt utplockat i affären och de får köpa endera några superdyra skor eller nån dålig billig sko. Sen ska jag då dela på kostnaden för den där skon för 1200 kr! Nä du, jag har varken lust att tjata, subventioner onödigt dyra inköp eller se barnen gå och frysa i dåliga skor. Jag köper hellre sakerna _själv_ och det gör jag genom att behålla barnbidragen som jag har rätt till. Det är det enklaste sättet att få vardagen att fungera för mig och sen struntar jag i resten.
10
Ja, du målar onekligen upp en idealsituation där bägge både tjänar tillräckligt bra för att försörja sig och barnen 50/50 utan problem och där föräldrarna har samma uppfattning om barnens behov av kläder, försäkringar, musiklektioner mm och tar lika stor del av VAB:en. Jag tror faktiskt inte att de föräldrar som lever i en sådan idealsituation har några större problem med delning av barnbidraget.
Problemet är att ansvarsfördelningen inom föräldraskapet ofta är ojämlikt fördelat mellan föräldrarna. I alla fall i min bekantskapskrets tar ofta kvinnorna ett större ansvar för barnen både vad gäller klädinköp och att ta barnen till frisör/tandläkare och anmäla till aktiviteter.
Så var det även i mitt äktenskap och så har det förblivit efter skilsmässan. Jag fick nog inom äktenskapet att agera morsa åt en vuxen karl och jag har verkligen inte lust, nu när jag har skilt mig, att fortsätta påminna och putta på honom för att få saker gjorda.
Ska han köpa vinterskor åt barnen så krävs det att jag ringer och tjatar på honom för att det ska bli gjort. Även om jag ringer och tjatar så hinner barnen gå och frysa i snön och slasket i flera veckor innan han kommer iväg, och när han väl kommer iväg så är det helt utplockat i affären och de får köpa endera några superdyra skor eller nån dålig billig sko. Sen ska jag då dela på kostnaden för den där skon för 1200 kr! Nä du, jag har varken lust att tjata, subventioner onödigt dyra inköp eller se barnen gå och frysa i dåliga skor. Jag köper hellre sakerna _själv_ och det gör jag genom att behålla barnbidragen som jag har rätt till. Det är det enklaste sättet att få vardagen att fungera för mig och sen struntar jag i resten.
...så ser jag inte problemet med att föräldrar prioriterar olika i fråga om vad som är "nödvändigt". Barnen blir inte sjuka av att gå i ärvda kläder - och de kanske blir jätteglada av ett spännande restaurangbesök istället. Om en förälder nu prioriterar DET. Kläder är lixom inte allt här i livet; en kul barndom är väl också....kul. DÄREMOT bör man ju som föräldrar vara överens om att barnen ska ha varma ytterkläder, skor, vantar etc. INNAN man bjuder dem på ostron och gåslever...
Vad musiklektioner etc. anbelangar så är det sånt jag och exet pratar om innan och är helt överens om ska prioroteras. Vi hade en gång i tiden ett liv ihop och en del likarade intressen (musik t.ex.); det var därför vi föll för varandra en gång i tiden (även om det inte funkade sedan). Och så har ju barnen också önskemål om aktiviteter vilke jag och exet gemensamt bekostar, i mån ekonomi.
Att man har det så bra ställt att man kan fondera bb på banken tycker jag är ett gott argument för att behovspröva bb. I min föreställningsvärld ska bb gå till det (föräldrarna tycker att) barnen behöver när de är...barn.
11
Som jag skrev ovan... ...så ser jag inte problemet med att föräldrar prioriterar olika i fråga om vad som är "nödvändigt". Barnen blir inte sjuka av att gå i ärvda kläder - och de kanske blir jätteglada av ett spännande restaurangbesök istället. Om en förälder nu prioriterar DET. Kläder är lixom inte allt här i livet; en kul barndom är väl också....kul. DÄREMOT bör man ju som föräldrar vara överens om att barnen ska ha varma ytterkläder, skor, vantar etc. INNAN man bjuder dem på ostron och gåslever...
Vad musiklektioner etc. anbelangar så är det sånt jag och exet pratar om innan och är helt överens om ska prioroteras. Vi hade en gång i tiden ett liv ihop och en del likarade intressen (musik t.ex.); det var därför vi föll för varandra en gång i tiden (även om det inte funkade sedan). Och så har ju barnen också önskemål om aktiviteter vilke jag och exet gemensamt bekostar, i mån ekonomi.
Att man har det så bra ställt att man kan fondera bb på banken tycker jag är ett gott argument för att behovspröva bb. I min föreställningsvärld ska bb gå till det (föräldrarna tycker att) barnen behöver när de är...barn.
föräldrar som inte klarar av att skilja sin privata vendetta med barnets behov.
Uff, som drar av mer än befogat, vägrar lägga till (för saker som INTE ingår i underhållet), mår allmänt illa över allt bf köper till sig själv. Det är ju givetvis underhållet som finanserar hela bf´s lyxliv.
Likväl finns det bf som håvar inte pengarna och knappt håller ungarna med kläder och tycker att det räcker att de äter i skolan.
Hur man än vänder och vrider på det så är det den förälder som faktiskt är mån om sitt barn som får betala.
I de fall där det faktiskt fungerar så är jag övertygad om att situtionen från start inte är speciellt infekterade utan att man fortfarande har ett mått av respekt även för varandra som föräldrar. Och HAR man det så finns inga problem iom att man KAN samarbeta.
För egendel skulle jag gladeleligen avstått från bb OM xet haft sämre ekonomi än vad jag har. OM det innebar att han faktiskt kunde göra något med barnen.
12
Det finns rötägg på båda sidor föräldrar som inte klarar av att skilja sin privata vendetta med barnets behov.
Uff, som drar av mer än befogat, vägrar lägga till (för saker som INTE ingår i underhållet), mår allmänt illa över allt bf köper till sig själv. Det är ju givetvis underhållet som finanserar hela bf´s lyxliv.
Likväl finns det bf som håvar inte pengarna och knappt håller ungarna med kläder och tycker att det räcker att de äter i skolan.
Hur man än vänder och vrider på det så är det den förälder som faktiskt är mån om sitt barn som får betala.
I de fall där det faktiskt fungerar så är jag övertygad om att situtionen från start inte är speciellt infekterade utan att man fortfarande har ett mått av respekt även för varandra som föräldrar. Och HAR man det så finns inga problem iom att man KAN samarbeta.
För egendel skulle jag gladeleligen avstått från bb OM xet haft sämre ekonomi än vad jag har. OM det innebar att han faktiskt kunde göra något med barnen.
...det jag skriver ju: Sålänge barnet själv tycker det är OK med blommig jacka etc. så är det inget problem. Och när det ÄR ett problem FÖR BARNET (och inte för ett grinigt ex som tycker att h*n har ensamrätt på vad som är rätt och fel i barnens liv) så lär den föräldern få veta det - och så kan "rätt" jacka shoppas för bb (istället för att läggas på ostron...).
13
Det är precis... ...det jag skriver ju: Sålänge barnet själv tycker det är OK med blommig jacka etc. så är det inget problem. Och när det ÄR ett problem FÖR BARNET (och inte för ett grinigt ex som tycker att h*n har ensamrätt på vad som är rätt och fel i barnens liv) så lär den föräldern få veta det - och så kan "rätt" jacka shoppas för bb (istället för att läggas på ostron...).
...en sånt ex som du beskriver; inget blir köpt (nästan) om inte jag gör det. Men skorna, jackorna etc. är ju barnens, inte mina, som de har även hos pappa. Så om jag går och shoppar kläder åt dem för 1000:- så fyller jag i utgiften i ett Excel-ark och mailar över till honom. Där står då att han är skyldig mig 500:-. Men det fina i kråksången är att han betalar fritidsavgifterna och fyller i det han betalar på samma Excel-ark. Så utgifterna regleras hela tiden. Fiffigt va?
14
Jag har också... ...en sånt ex som du beskriver; inget blir köpt (nästan) om inte jag gör det. Men skorna, jackorna etc. är ju barnens, inte mina, som de har även hos pappa. Så om jag går och shoppar kläder åt dem för 1000:- så fyller jag i utgiften i ett Excel-ark och mailar över till honom. Där står då att han är skyldig mig 500:-. Men det fina i kråksången är att han betalar fritidsavgifterna och fyller i det han betalar på samma Excel-ark. Så utgifterna regleras hela tiden. Fiffigt va?
Hade samhället varit jämställt så hade jag definitivt instämt med dig. Men som det ser ut nu så är just gruppen ensamstånde mammor generellt en väldigt utsatt grupp ekonomiskt. Det innebär förstås inte att alla ensamsteånde mammor har dålig ekonomi, men uppenbarligen en stor del. Gruppen med ensamsteånde pappor har enligt forskning inte samma problematik. Grundfrågan här bör väl vara vad som gynnar barnen.
I de fall där föräldrarna kan sitta ner och prata och diskutera vad enskilda ytterplagg osv kostar tror jag inte att det här med det delade barnbidraget är något större problem. Men i väldigt många fall så har föräldrar väldiga kommunikationsproblem efter skilsmässan. Och det är väl där det kan bli svårt att dela barnbidraget. Där blir det förstås också relevant vem som står för diverse kostnader osv.
Jag kan dock tycka att just nu så är det ett korrekt politiskt beslut att inte dela på barnbidraget automatiskt. Det skulle förmodligen slå hårt mot den stora gruppen ensamstående mödrar som redan är ekonomiskt utsatta. Skulle det gynna barnen? Jag tror inte heller att det är riktigt rätt väg att skapa jämställdhet i föräldraskapet. Inte som ett första steg i alla fall. Det är jätteviktigt att fäder får samma status som mödrar, men jag tror att ett automatiskt delat barnbidrag skulle stjälpa barnen mer än vad det skulle hjälpa upp pappors status i samhället.
15
Hade samhället varit jämställt så hade jag definitivt instämt med dig. Men som det ser ut nu så är just gruppen ensamstånde mammor generellt en väldigt utsatt grupp ekonomiskt. Det innebär förstås inte att alla ensamsteånde mammor har dålig ekonomi, men uppenbarligen en stor del. Gruppen med ensamsteånde pappor har enligt forskning inte samma problematik. Grundfrågan här bör väl vara vad som gynnar barnen.
I de fall där föräldrarna kan sitta ner och prata och diskutera vad enskilda ytterplagg osv kostar tror jag inte att det här med det delade barnbidraget är något större problem. Men i väldigt många fall så har föräldrar väldiga kommunikationsproblem efter skilsmässan. Och det är väl där det kan bli svårt att dela barnbidraget. Där blir det förstås också relevant vem som står för diverse kostnader osv.
Jag kan dock tycka att just nu så är det ett korrekt politiskt beslut att inte dela på barnbidraget automatiskt. Det skulle förmodligen slå hårt mot den stora gruppen ensamstående mödrar som redan är ekonomiskt utsatta. Skulle det gynna barnen? Jag tror inte heller att det är riktigt rätt väg att skapa jämställdhet i föräldraskapet. Inte som ett första steg i alla fall. Det är jätteviktigt att fäder får samma status som mödrar, men jag tror att ett automatiskt delat barnbidrag skulle stjälpa barnen mer än vad det skulle hjälpa upp pappors status i samhället.
är ok. Just DÅ. MEn inser inte att konsekvenserna kan komma iform av tugg från "kompisar" längre fram. Och där tycker ju jag då att det är den förutseende föräldern som opponerar sig mot den blommiga jackan som har rätt för att H*n kan se ev konsekvenser av dessa val.
Själv har jag en femårig son som med största förtjusning skulle gå i klänning och strumpbyxor. Nu köper inte jag det åt honom men jag kan acceptera att han vill vara prinsessa på maskerader. Förhoppningsvis hinner DET glömmas bort före skolstart medan ev foton från dagis/ lekis kommer att finnas kvar.
16
Fast BARNET kanske tycker det är ok. Just DÅ. MEn inser inte att konsekvenserna kan komma iform av tugg från "kompisar" längre fram. Och där tycker ju jag då att det är den förutseende föräldern som opponerar sig mot den blommiga jackan som har rätt för att H*n kan se ev konsekvenser av dessa val.
Själv har jag en femårig son som med största förtjusning skulle gå i klänning och strumpbyxor. Nu köper inte jag det åt honom men jag kan acceptera att han vill vara prinsessa på maskerader. Förhoppningsvis hinner DET glömmas bort före skolstart medan ev foton från dagis/ lekis kommer att finnas kvar.
Mitt ex har inte ens en mailadress. Skickar jag över ett papper med barnen till honom så är det det sista jag ser av det pappret. Jag skulle aldrig våga betro honom med att betala varken fritids eller barnförsäkringarna eftersom jag och barnen skulle drabbas så hårt om han inte skötte detta. Barnen skulle kunna stå utan fritidsplats och försäkringsskydd och vad gör vi då?
Sen måste jag fråga dig om du tycker att det är OK att du får ta hela ansvaret för inköpen och frisör/tandläkare/utvecklingssamtal (om du nu liksom jag gör det) och den enda arbetsinsats som ditt ex behöver göra är att betala en fritidsräkning i månaden från soffan? Det tar ju trots allt mycket _tid och energi_ att springa i affärer och leta kläder och skor och utrustning till skolan och gå till frisör och tandläkare. När barnen är hos mig så måste vi ofta ägna viss tid av lördagen eller söndagen åt shopping. Nu måste t ex tjejen ha en ny vinterjacka och det måste vi ut och jaga till helgen.
Mitt ex (och ditt) är helt frikopplad från de arbetsuppgifter som faller inom föräldraskapet och kan ägna all sin tid med barnen åt enbart fritid och vila. Men det nämner du inte som något problem så jag undrar om du tycker du att det är OK att dela lika på pengarna men inte på arbetsuppgifterna? För det är nämligen ytterligare ett argument för mig att behålla barnbidraget – om det nu enbart är JAG som springer i affärer och utför de övriga ansvarsuppgifter som faller på en förälder så är det banne mig JAG som ska ha eventuella korvören som blir över.
17
Mitt ex har inte ens en mailadress. Skickar jag över ett papper med barnen till honom så är det det sista jag ser av det pappret. Jag skulle aldrig våga betro honom med att betala varken fritids eller barnförsäkringarna eftersom jag och barnen skulle drabbas så hårt om han inte skötte detta. Barnen skulle kunna stå utan fritidsplats och försäkringsskydd och vad gör vi då?
Sen måste jag fråga dig om du tycker att det är OK att du får ta hela ansvaret för inköpen och frisör/tandläkare/utvecklingssamtal (om du nu liksom jag gör det) och den enda arbetsinsats som ditt ex behöver göra är att betala en fritidsräkning i månaden från soffan? Det tar ju trots allt mycket _tid och energi_ att springa i affärer och leta kläder och skor och utrustning till skolan och gå till frisör och tandläkare. När barnen är hos mig så måste vi ofta ägna viss tid av lördagen eller söndagen åt shopping. Nu måste t ex tjejen ha en ny vinterjacka och det måste vi ut och jaga till helgen.
Mitt ex (och ditt) är helt frikopplad från de arbetsuppgifter som faller inom föräldraskapet och kan ägna all sin tid med barnen åt enbart fritid och vila. Men det nämner du inte som något problem så jag undrar om du tycker du att det är OK att dela lika på pengarna men inte på arbetsuppgifterna? För det är nämligen ytterligare ett argument för mig att behålla barnbidraget – om det nu enbart är JAG som springer i affärer och utför de övriga ansvarsuppgifter som faller på en förälder så är det banne mig JAG som ska ha eventuella korvören som blir över.
Ska barn alltid ha allt de pekar på menar du?
Menar du att en förälder alltid ska tvingas köpa dyra modekläder bara för att barnet vill det?
Nej, det tycker inte jag. Frågan är var man drar gränsen. Den gränsen är det vuxnas ansvar att dra.
Vem har sagt att barnet vågar anförtro sig lika mycket till bägge föräldrarna?
Vem garanterar att den ena föräldern inte lämnar över väldigt mycket till en styvförälder som kanske inte är så van vid barn?
18
Ska barn alltid ha allt de pekar på menar du?
Menar du att en förälder alltid ska tvingas köpa dyra modekläder bara för att barnet vill det?
Nej, det tycker inte jag. Frågan är var man drar gränsen. Den gränsen är det vuxnas ansvar att dra.
Vem har sagt att barnet vågar anförtro sig lika mycket till bägge föräldrarna?
Vem garanterar att den ena föräldern inte lämnar över väldigt mycket till en styvförälder som kanske inte är så van vid barn?
Det där med att behovspröva barnbidraget har varit uppe förr bland politiker om jag minns rätt. Det tycker jag också vore bra men det är bara så att det skulle __kosta__ samhället så mycket mer än vad det skulle tjäna på det.
Ska man behovspröva måste man anställa massa byråkrater och handläggare som utreder behov istället för att satsa på personelen inom vård, skola och omsorg.
Jag skulle INTE vilja att det blev mindre resurser till Dagis och skola bara för att kommuner måste slösa pengar på en massa handläggare som behovsprövar bidrag.
20
Det där med att behovspröva barnbidraget har varit uppe förr bland politiker om jag minns rätt. Det tycker jag också vore bra men det är bara så att det skulle __kosta__ samhället så mycket mer än vad det skulle tjäna på det.
Ska man behovspröva måste man anställa massa byråkrater och handläggare som utreder behov istället för att satsa på personelen inom vård, skola och omsorg.
Jag skulle INTE vilja att det blev mindre resurser till Dagis och skola bara för att kommuner måste slösa pengar på en massa handläggare som behovsprövar bidrag.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
