Medicinsk/kirurgisk?

[_ella_]

Jag har hamnat i en mardrömssituation. Är gravid i v 6 med min föredetta som behandlat mig på ett sätt jag inte orkar skriva om. Jag har en 5-årig dotter tillsammans med annan man som jag fortfarande är mycket god vän med. Jag har tänkt fram och tillbaka över hur jag ska göra; orkar jag vara ensam-mamma? Är det rätt mot min dotter? Hur ska jag orka? Jag har efter mycket om och men kommit fram till att en abort är mitt enda alternativ i nuläget, trots att det gör fruktansvärt ont att komma fram till.

Jag har fått en läkartid nästa vecka. Jag tror att jag vill göra en medicinsk abort, men jag är ändå osäker. Skulle gärna vilja höra era erfarenheter. Jag har gjort en kirurgisk abort tidigare då jag var 18. En medicinsk abort känns på något vis mer naturligt, men jag är samtidigt rädd för den smärta som kommer. Jag tänker också att smärtan kan vara ett sätt att bearbeta? Det är mycket grubblerier just nu. Jag vet varken ut eller in, men trots allt är jag övertygad att jag gör rätt. Försöker se till hur jag vill att mitt liv ska se ut i framtiden.

Hur upplevde ni en medicinsk abort? Är det något som ni ångrat?

[juni-97]

Jag var i en liknande situation med en 5-årig dotter och en relation som var i princip slut, då jag blev gravid. Jag VILLE ha barn men hade väldigt dåliga förutsättningar just då för att ta hand om ett barn till.

Jag blev inte informerad om med. abort förrän jag läste om det i väntrummet innan undersökningen. Eftersom jag inte var långt gången kunde jag välja det. Fick ta tabletter en eller ett par dagar före aborten. På själva dagen tillbringade jag förmiddagen på sjukhus. Fick två rejäla värktabletter mot molandet i magen, som var som kraftig mensvärk. Fick blödningar och blev lite yr. Låg i en säng och bläddrade i tidningar. En doktor kom och tittade till mig innan jag åkte taxi hem med en väninnna. Blödde ordentligt efteråt, men hade inget ont alls. Gick på återbesök ett tag senare för att se att inget fanns kvar och allt såg bra ut.

Jag hade tur och upplevde inte själva aborten som jobbig. Inga komplikationer tillstötte. Det smärtsamma var tankarna innan beslutet och att bearbeta det hela efteråt, i synnerhet när man ibland hamnar i situationer där aborträtt och dyl diskuteras.
Jag har inte ångrat mig. När jag fattade beslutet frågade jag mig själv om det var ok ifall det inte skulle bli fler barn och för mig var svaret Ja.

Så här var min upplevelse av det hela. Jag hoppas att du kommer fram till vad som känns bäst för dig.

[pppppp]

Jag har gjort 2 medicinska aborter, den ena gjorde ont vis själva utdrivningsskedet, den andra gjorde inte ett dugg ont och gick väldigt fort, mådde bra efter båda (fysiskt).

Jag fick göra en skrapning under narkos efter ett kvarhållet missfall en gång (blir samma ingrepp som vid kir abort) och jag mådde hemskt dåligt efteråt, fick livmoderinflammation(högre risk vid kir. abort) och var helt väck i ca en månad efteråt.

Så jag tycker helt klart att medicinsk abort är att föredra.