det var ett tag sedan jag var här men jag mest hela tiden försökt visa framfötterna på jobbet och njutit/utnyttjat att jag kan jobba hårdare nu än när det var som jobbigast. Nu har jag börjat få signaler att det inte är självklart att jag får jobba klart (handlar inte om mig och min prestation, det är andra faktorer som påverkar) och jag blir så trött och så ledsen. Jag har passerat trettio. Ska jag någonsin få ett någorlunda tryggt liv? Hur ska jag orka? Är det här belöningen för att jag kämpat så hårt? Finns det något hållbart sätt att leva som inte tar kål på mig? Tycker ni inlägget andas förtvivlan så är det rätt uppfattat... hur länge ska jag lyfta mig själv i håret? Snacka om stress!!!