Hej-undrar en sak...

[Issas mamma]

om jag kan få lite svar från er vad ni tycker? Det är så här att jag har en kille som går i 5:an och han går absolut inte ihop med sin fröken. Det är bara det att hon har verkligen sett ut honom som sin hackkyckling som hela tiden gör fel. Kanske ska nämna det att han har en form av koncentrationssvårighet som inte riktigt är fullt utredd mer än att de har konstanterat det.Tillbaka till ämnet.. Fröken ringer hem minst en gång i veckan och klagar på honom att han inte har gjort si eller så. Det har gått så långt att han ibland är så deprimerad att han tror han är jättedålig och inte duger till något .Hoppas att ni vill komma med åsikter vad ni tycker.

[Nen Na]

Som lärare har man ett ansvar att ge varje barn utbildning efter dennes förutsättningar. Man får inte problematisera barnet som första utväg! Det låter som att din sons lärare inte har kompetensen att ge din son den utbildningsmiljö (eller vad jag nu ska kalla det) som han behöver.

Jag skulle försöka ta upp detta med tex skolans rektor.

Sedan kan det kanske vara så att läraren inte ringer för att klaga - utan för att informera. Då kanske "angreppssättet" är att du informerar tillbaka om hur du och din son uppfattar situationen.

Lycka till!

[sisla]

snabbt som attan behöver denna lärare ett nytt förhållningssätt gentemot din son!

ni behöver sätta er ner tillsammans och prata om vilka "utvecklingsområden" ni ska börja jobba med, (ta ett eller två områden i taget!) och lägga upp en plan för exakt HUR ni ska jobba gemensamt med dessa saker.

ta specialpedagog till hjälp i detta! be om elevvårdskonferens för att lägga upp en åtgärdsplan kring din sons besvärliga skolsituation. i åtgärdsplanen ska det stå mycket konkret vad _de vuxna_ ska göra för att stödja pojken bättre och ge honom möjlighet att lyckas bra med skolarbetet.

när pojken misslyckas är det de vuxna som inte skapat rätt förutsättningar för honom - alla barn vill innerst inne ha det bra i skolan, det är jag helt säker på!

det finns en del bra konkreta tips för lärare i boken "att handskas med skitungar" av M Widerlöv, försök få tag i den inför mötet med läraren.

det finns också mycket bra tips för lärare på denna sida: http://www.uas.se/templates/page____25566.aspx
där beskrivs tex hur man lägger upp enkla träningsprogram för att stödja barnen i att utveckla sin förmåga till koncentration, uthållighet, konfliktlösning eller vad det nu är som är problemet.

viktigast av allt är att alla vuxna kring pojken sätter upp gemensamma mål, gemensamma strategier och börjar samarbeta.

kram på dej!

[E:s mamma]

Det är ju jättesvårt att svara när man inte vet vad som händer i skolan. Vad är det hon klagar på tex? Blir pojken oskyldigt anklagad menar du? För om det inte är så utan att det är konkreta saker som pojken gör eller kanske inte gör tex skolarbete och det inte funkar så bra för honom behövs det förmodligen ngn form av åtgärdsprogram. Hoppas ni får den hjälp ni behöver.

[Annonym]

Min son sitter i samma sits och jag blev medveten om detta först i veckan under ett utvecklingssamtal.

Efter att i 30 minuter gått igenom ämnena i skolan så var jag tvungen att fråga henne om vilken bild hon har om min son. Allt hon dittills sagt var bara negativt, allt han svarade på ärligt och i all välmening vinklade hon negativt och till slut brast det för mig när hon kränkte honom mitt framför mina ögon.

Både min man och jag har under denna termin märkt att han fått sämre självförtroende, men att det var läraren i skolan som var orsak till detta kunde jag inte förstå förrän nu.

Efter detta möte kom jag hem och berättade för min man vad som hänt, jag hade tagit anteckingar hela tiden, och när jag återberättade detta insåg jag att min son måste ha ett helvete - varje dag i skolan.

Dagen efter ringde jag till rektorn och talade med henne mer än 30 minuter och sa att om detta är deras syn av utvecklingssamtal så ska barnen inte vara närvarande. Hur kan det få vara tillåtet att nedvärdera/kränka barn i 45 minuter, inget läraren sa var positivt eller peppande för min son. Allt fokus lades på tex " i första diagnosen hade du ett fel och i andra hade du ett fel" och " veckans ord har ju gått bra, du har haft ett fel en gång och två fel en gång".

Vilken pedagogikkurs har dessa lärare gått?
Vilken människa reagerar positivt på om alla ens fel tas upp?
Hur nöjd skulle jag vara med på arbetsplats om min chef tog upp varje fel jag gjorde jämt och aldrig sa något uppmuntrande?

Dessutom hade slöjdläraren lämnat ett utlåtande som lät så här: "God förmåga att slöjda, men måste arbeta på sitt tålamod och vara mer noggrann. Måste vara med detaljerad i sin planering ......." men herregud, låt barnen få skapa från sitt eget huvud och tycka att det är roligt - måste vi begränsa dem i skapandet som inte kommit längre än till att göra små hyllor och smörknivar i träslöjden..'

Nej, jag är så besviken över att min alldeles underbara kille som är en liten funderare måste vara på ett visst sätt för att bli accepterad av läraren.

Blev långt men jag är så ledsen över detta!

[Sist]

Den läraren har helt missuppfattat vad ett utvecklingssamtal är! Vill läraren informera föräldern om barnets resultat finns det ingen anledning att ha barnet med. Barnet vet redan hur det har presterat! ett utvecklingssamtal ska vara ett kreativt samtal om framtiden! Man ska alltså, enligtskolverkets direktiv, inte prata om hur många rätt eller fel man haft utan hur man i framtiden ska få fler rätt, eller färre fel. på skolverkets hemsida finns något som heter "allmänna råd" detta är dock inte råd utan direktiv, där finns ett dokument som handlar om utvecklingssamtal. Skriv ut det och ta med det på nästa samtal. Du behöver inte vänta på att skolan/läraren kallar till detta utan det kan du göra. Du kan också be om att biträdande rektor (som är lärarens chef) deltar i mötet. Det finns också ett dokument om skolans värdegrund och i den står det tydligt att varje lärare måste möta varje elev med respekt.

[-aurora-]

Angående boträdande rektor.
Det kommer snart inte att finnas några med den titeln, utan alla rektorer kommer att vara just reltorer och över dem kommer det att finnas en verksamhetschef (som också kan vara rektor). Så jag skulle kalla rektorn i så fall, som är lärarens chef.

[-aurora-]

Biträdande, naturligtvis och när jag håller på: inte reltorer utan rektorer

[Sist]

På min arbetsplats hade man inte fått rektor att närvara på ett sådant möte, hade denne fått en förfrågan hade den automatiskt gått till biträdande. Jag har inte hört något om att det är en förändring nära förestående hos oss. Men det kan säkert vara att man planerar för något sådant.

[-Helena-]

Jag har varit med om detsamma just när det gäller min lilla drömmare som inte riktigt funkar i produktionen, om jag får uttrycka mig så;-) Han har absolut inte koncentrationssvårigheter men är inte världens snabbaste, han är så känslig och plockar upp stämningar och funderar mycket - och med den arbetsmiljö som råder i en klass med 25-30 elever är det snarare konstigt att NÅGON får något gjort.

Jag tycker dock min grabb verkar klara sig bättre nu än tidigare, han växer och klarar mer i sin egen takt och han får urmycket peppning av oss. Jag tycker du gör helt rätt som diskuterar just utvecklingssamtalets nivå och syfte, för jag har som sagt också funderat över vad ungarna egentligen får för uppfattning om sig själva och skolan efter ett sånt samtal!

[-Helena-]

Glömde en sak: i våras var jag just så missnöjd som du är med utvecklingssamtalet. Jag mejlade då helt enkelt läraren och bad om ett nytt samtal, vi kändes inte färdiga och samtalet hade väckt fler funderingar.