Skrivet: 2006-11-24, 17:16
#1
Rätten att välja...
...hur man vill leva sitt liv. Så stor det ofta i tänkvärda citat. Och jag är den förste att hålla med om detta. Jag tycker verkligen det är viktigt. I vårt samhälle (kanske är det så i alla samhälle) upplever jag att det finns vissa levnadssätt som man "förväntas" följa. Jag såg något inslag på tv om s k orginal som i detta fallet lever utan ström ute i skogen. De framställs ju som udda och annorlunda. Samtidigt så var det någon som nämnde där att vi alla föds som orginal men dör som kopior. Och visst kan det kännas så att man ofta likformas, skolan gör ju det tycker jag.
Iallafall, det jag funderar på är hur pass man som förälder har rätt att leva det liv man själv vill. Jag väljer t ex att amma mina barn länge för att jag tror de mår bra av det, de trivs med det och jag trivs med det. Men jag erkänner ärligt talat inte för många att jag ammar min snart 6-årige son. Skulle jag erkänna det kan jag nästan få skuldkänslor för att jag går utanför "normen" och nästan känna som att jag gör fel. Och jag kan känna att det vore taskigt mot honom om andra visste. Inte för att det är något fel utan för att vi inte följer "normen".
Så det här med ordningen. Det har varit mitt dilemma länge. Skulle vi lyckas hålla så ordning som många har så skulle min hälsa bli lidande. Där har jag länge försökt intala mig att jag och min man bestämmer hur vi vill ha det. Samtidigt kan jag få dåligt samvete för att mina barn inte har lika bra ordning i sitt hem som många andra har. Och så dåligt samvete för att vi inte då "fostrar" dem till att bli så ordningssamma som "normen" säger.
Sen har vi "normen" att alla ska ha eget rum. Det finns ju t o m någon nedskriven norm att man är trångbodd om inte alla barn har eget rum. Vi har ett rum för lite för våra tre barn och vi tänkar ibland att vi skulle kunna tänka oss ett fjärde barn i detta hus. Är det sjysst mot barnen att frångå "normen"?
Och så det här med att många tycker det är så viktigt att ha nyrenoverad bostad och att man ska inreda "rätt". Det är inte fel att tycka det är viktigt men vi tycker inte det. Vi prioriterar att lägga pengar på annat, t ex att få mycket tid med barnen vilket automatiskt innebär mindre inkomst och mindre pengar att lägga på materiella ting. Men så kan jag få dåligt samvete ibland för det kanske inte är så kul för barnen att inte ha så "fint" som många andra har?
Detta var exempel från mitt eget liv. Men min centrala fundering är hur mycket man som förälder har rätt att välja sitt sätt att leva sitt liv? Jag menar barnen inordnas ju i det man som förälder väljer. Vore kul att diskutera denna frågeställning.