3
Vi fick en lillebror när stora killen var drygt 2,5, så jag känner igen dilemmat. Även jag bar mycket i sjal, och "räddade" på så sätt undan från många direkta konflikter.
I början var det verkligen totalkaos!!! Världens argaste och ledsnaste och övergivnaste kille krävde uppmärksamhet på de mest negativa sätten. Och jag VRÅÅÅLADE och var helt galen emellanåt. Efter en tid började det dock sätta sig lite för mig, och jag kunde börja försöka hantera situationen.
Alla"negativa övertramp" från storebrors sida möttes med omedelbar åtgärd: kastades leksaker tog jag omgående bort leksaken, och den var borta för lek för "gott" (några veckor), slag och tjuvnyp mot mig eller lillebror: bortlyftning eller fasthållning. Allt detta för att jag skulle överleva... och på köpet lärde han sig nog att det inte var ett bra sätt att få göra det man vill.
Kompletterat med att ägna mycket tid åt storebror också, när sambon kom hem lämpade jag helst över lillebror och umgicks med storebror i stället.
Och så försökte jag involvera storebror i bebisens och hemmets skötsel. "Har du sett nappen?" "Oj, nu behöver katterna mat, kan du hjälpa mig?", "Här var det skräpigt, kan du hjälpa mig att sopa här?". Både verkliga och påhittade sysslor, utan krav på åtgärd, men med stooor tacksamhet när det utfördes. (I Anna Wahlgrens anda att barnen vill vara behövda).
Och icke att förglömma, min livräddare: TV:n! Jag som var stor TV-motståndare innan, och begränsade TV-tittandet till några halvtimmar i veckan placerade storebror i timtal framför denna fantastiska hypnosmaskin... Kändes väl inte helt bra, men det räddade många vardagar, och vi lever och mår väl i dag, vilket är tveksamt om vi gjort annars...
Tja, det var väl vad jag kunde komma på. Kramas mycket allihopa är nog också att rekommendera, om man hinner och orkar mitt i alla amningar och sövningar och matlagande och dagislämnande och toatorkande och blöjbyten och sömnbrist och... ja, kanske inte så konstigt alltid att det blir jobbigt och fel...
Titeln Världens sämsta mamma kan du tyvärr inte få, för det är jag redan, och tänker inte förklara här varför, det blir för jobbigt...