Att bli storasyster..

[kattmamman]

Vi har precis fått vårt tredje barn. Största systern är 6 år och mycket självständig. Hon har tagit förändringen med fattning. Hon har liksom fullt upp med kompisar och sin F-klass.

Mellantjejen är 2,5 och en mycket mer känslig människa. Jag försöker verkligen men alla mina goda föresatser och all min pedagogiska kunskap flyger sin kos. Vi bråkar, hon vägrar samarbeta, trotsar (ja, jag hör till dem som inte trodde på trots innan jag fick detta barn) och tar för hårt i lillebror och jag skäller och skäller... och skäms. Det är så svårt att tänka rätt när min kropp skriker att jag måste skydda lillebror i första hand. Han är ju bara ett par veckor.

Har ni tips. Hur har ni tacklat vardagen med ett såpass litet storasyskon? Jag tar mycket tacksamt emot alla tips och tankar. Jag känner mig som världens sämsta mamma varje dag och orkar inte riktigt med det längre..

[*Filur]

Mitt tredje barn är nu tre månader och mina andra är 5,5 och 2,5 år. Så här har jag tänkt!

1. gör dem stolta över sitt småsyskon
2. jobba med att berömma goda inatser och ignorera dåliga
3. rädda undan spädisen i sjal - jag bär mest hela tiden för att skydda henne
4. släpp allt dåligt samvete - jag har gett dem det finaste de kan få
5. biter mig i tungan när jag ger lillasyster skulden för avbruten lek etc, typ nu måste vi gå in för lillasyster behöver amma och skyller på mig själv alt försöker ligga steget före

[tesa2]

Vi fick en lillebror när stora killen var drygt 2,5, så jag känner igen dilemmat. Även jag bar mycket i sjal, och "räddade" på så sätt undan från många direkta konflikter.

I början var det verkligen totalkaos!!! Världens argaste och ledsnaste och övergivnaste kille krävde uppmärksamhet på de mest negativa sätten. Och jag VRÅÅÅLADE och var helt galen emellanåt. Efter en tid började det dock sätta sig lite för mig, och jag kunde börja försöka hantera situationen.

Alla"negativa övertramp" från storebrors sida möttes med omedelbar åtgärd: kastades leksaker tog jag omgående bort leksaken, och den var borta för lek för "gott" (några veckor), slag och tjuvnyp mot mig eller lillebror: bortlyftning eller fasthållning. Allt detta för att jag skulle överleva... och på köpet lärde han sig nog att det inte var ett bra sätt att få göra det man vill.

Kompletterat med att ägna mycket tid åt storebror också, när sambon kom hem lämpade jag helst över lillebror och umgicks med storebror i stället.

Och så försökte jag involvera storebror i bebisens och hemmets skötsel. "Har du sett nappen?" "Oj, nu behöver katterna mat, kan du hjälpa mig?", "Här var det skräpigt, kan du hjälpa mig att sopa här?". Både verkliga och påhittade sysslor, utan krav på åtgärd, men med stooor tacksamhet när det utfördes. (I Anna Wahlgrens anda att barnen vill vara behövda).

Och icke att förglömma, min livräddare: TV:n! Jag som var stor TV-motståndare innan, och begränsade TV-tittandet till några halvtimmar i veckan placerade storebror i timtal framför denna fantastiska hypnosmaskin... Kändes väl inte helt bra, men det räddade många vardagar, och vi lever och mår väl i dag, vilket är tveksamt om vi gjort annars...

Tja, det var väl vad jag kunde komma på. Kramas mycket allihopa är nog också att rekommendera, om man hinner och orkar mitt i alla amningar och sövningar och matlagande och dagislämnande och toatorkande och blöjbyten och sömnbrist och... ja, kanske inte så konstigt alltid att det blir jobbigt och fel...

Titeln Världens sämsta mamma kan du tyvärr inte få, för det är jag redan, och tänker inte förklara här varför, det blir för jobbigt...

[ma-mia]

Lägg ner all din energi på att hitta sätt att berömma. Tänk dig själv hur det skulle kännas om din man tog hem en ny fru. SJälvklart skulle du protestera på alla möjliga sätt, det är en sund reaktion. Prata mycket med storasyster. Berätta att du tycker det är så bra att du har henne som kan hjälpa dig med syskonet. Ge henne små uppgifter som hon kan hjälpa dig med, beröm när hon gör det. Tex smörja babyns rumpa, hämta kläder osv. Var även din babys röst till storasyster. Berätta att babyn verkligen tycker om att se dig. NÄr hon stryker babyn säger du: Titta vad nöjd hon/han (kom inte ihåg vilket kön det var) blir när du stryker henne/honom. Om hon vill hålla i babyn och babyn börjar skrika berätta då att babyn fått ont i magen. Säg aldrig att inte babyn vill vara i hennes famn just nu. Men framförallt prioritera storasyster mer än vad du kan tänka dig att hon behöver. Så fort du har möjlighet ska du säga hur gärna du gör något med henne eller för henne. Alla barnets försök att närma sig barnet har benägenhet att bli fel men eran relation får inte påverkas av detta. En en gång försök att berätta vad du vill att hon ska göra istället för att bara säga till när det blir fel. En två och ett halvt åring är liten (har själv varit med om samma sak två gånger) och det kan vara svårt att anpassa sig till den nya familjen. Visa förståelse och prata mycket om det som hänt. Berätta att det även är nytt och lite otäckt även för er. Lyft fram att ni nog tillsammans kommer att klara det fint. Ett tips till: istället för att säga att storasyster måste vara tyst när babyn sover säg att du är lite trött och gärna vill att ni pratar tyst med varandra. Se till att så lite som möjligt kopplas till krav gentemot småsyskonet. För mig var det en stor skillnad när jag hanterade syskon på det här sättet jämfört med när jag agerade på det "vanliga" sättet där allt blir besvärligt och jobbigt Lycka till.

[ma-mia]

Hörde en familj som hade problem liknande erat när det kom ett syskon. Föräldrarna åkte då till leksaksbutiken för att köpa flertalet leksaker som kompensation. Helt tokigt enligt mig. Ett sådant här beteende ska inte kompenseras med ting utan med mer kärlek. Barnet känner sig otryggt och osäker i den nya konstellationen, skapa trygghet och ge mer kärlek. Älska mig mest när jag förtjänar det minst för då behöver jag det bäst. Ett ordspråk att tänka på.

[kattmamman]

tack för era kloka svar! Nu har jag fått lite att tänka på. Det känns som att man liksom kommer in i onda ciklar. Tror jag fick inspiration att bryta dem nu. Tack tack igen ;-).