Hur gör man för att slippa amma var tredje timme på nätterna???
Orkar inte med det mer nu! Det vore ju så skönt att få sova! Vi har börjat ge Erik mat lite smått men måste kanske öka på portionerna för att han ska bli mättare?
F.ö. har vi kört 5-minutersmetoden (fast vi har kört 3 min) sen en vecka tillbaka och det har funkat kanonbra!!! Nu är nästa projekt att vänja honom av vid nattmålen. Hur har ni gjort? Tacksam för alla tips jag kan få!
1
Avvänjning - nattmål Hur gör man för att slippa amma var tredje timme på nätterna???
Orkar inte med det mer nu! Det vore ju så skönt att få sova! Vi har börjat ge Erik mat lite smått men måste kanske öka på portionerna för att han ska bli mättare?
F.ö. har vi kört 5-minutersmetoden (fast vi har kört 3 min) sen en vecka tillbaka och det har funkat kanonbra!!! Nu är nästa projekt att vänja honom av vid nattmålen. Hur har ni gjort? Tacksam för alla tips jag kan få!
Hej! Vi fick tips om att ge gröt på kvällen plus amning för att sonen inte ska vakna hungrig under natten. Kanske värt att testa? Undrar hur ni gjort med 5-min metoden? Vi försökte några kvällar men han blev jätteledsen och vägrade somna, skrek så han tappade andan och kräktes till slut... :-(
2
Hej! Vi fick tips om att ge gröt på kvällen plus amning för att sonen inte ska vakna hungrig under natten. Kanske värt att testa? Undrar hur ni gjort med 5-min metoden? Vi försökte några kvällar men han blev jätteledsen och vägrade somna, skrek så han tappade andan och kräktes till slut... :-(
det fungerar än men jag ammar inte om hon enligt mig vaknar för tidigt utan då har jag vaggat henne till sömns igen, hon vill mest ha lite sällskap, vid två-tre kan hon ta sig en slurk men inte innan!
Igår natt så sov hon över sitt vanliga vak, så vi får se hur det går ikväll, men då har hon å andra sidan vaknat varannan timme *flämtar* sen hon var runt två månader.
Annars är ju pappa ett säkert kort, tar han bebben och gårt runt eller lägger om igen så luktar han ju inte mjölk som du och det borde ju göra det hela lättare!
Kanske i anslutning till en helg om han inte är den helgonlika typen :-)
3
För tidigt för att säga om det fungerar än men jag ammar inte om hon enligt mig vaknar för tidigt utan då har jag vaggat henne till sömns igen, hon vill mest ha lite sällskap, vid två-tre kan hon ta sig en slurk men inte innan!
Igår natt så sov hon över sitt vanliga vak, så vi får se hur det går ikväll, men då har hon å andra sidan vaknat varannan timme *flämtar* sen hon var runt två månader.
Annars är ju pappa ett säkert kort, tar han bebben och gårt runt eller lägger om igen så luktar han ju inte mjölk som du och det borde ju göra det hela lättare!
Kanske i anslutning till en helg om han inte är den helgonlika typen :-)
Har tyvärr inga tips alls eftersom jag inte lyckades ta bort nattamningen med min äldsta förrän han var ca 16 månader. Jag försökte flera gånger innan det, men det blev för jobbigt. Den här gången har jag bestämt mig för att göra nattamningen så enkel som möjligt istället och faktiskt har jag lyckats så pass bra att jag känner mig helt utvilad på dagarna numera, trots 3-5 nattamningspass.
En annan sak som jag också kan nämna är att jag trodde att jag skulle bli mycket piggare när jag slutade nattamma Viggo för det är väl självklart att man sover bättre om man får sova ostört, men jag märkte faktiskt ingen skillnad alls. Det som däremot var skönt var helgerna då min man gick upp med Viggo och jag fick sova någon timme extra eller två på morgonen. Jag säger inte detta för att du inte ska försöka sluta med nattamning, men mest för att ge lite perspektiv på att det inte alltid är så som man tror.
4
Har tyvärr inga tips alls eftersom jag inte lyckades ta bort nattamningen med min äldsta förrän han var ca 16 månader. Jag försökte flera gånger innan det, men det blev för jobbigt. Den här gången har jag bestämt mig för att göra nattamningen så enkel som möjligt istället och faktiskt har jag lyckats så pass bra att jag känner mig helt utvilad på dagarna numera, trots 3-5 nattamningspass.
En annan sak som jag också kan nämna är att jag trodde att jag skulle bli mycket piggare när jag slutade nattamma Viggo för det är väl självklart att man sover bättre om man får sova ostört, men jag märkte faktiskt ingen skillnad alls. Det som däremot var skönt var helgerna då min man gick upp med Viggo och jag fick sova någon timme extra eller två på morgonen. Jag säger inte detta för att du inte ska försöka sluta med nattamning, men mest för att ge lite perspektiv på att det inte alltid är så som man tror.
om han skrek så mkt så är nog inte 5-min metoden ngt för er. Alternativt att ni väntar ett tag o provar igen. Ett barn somskriker tills han kräks är nog inte redo för det sömnsättet. Tyvärr!
Hoppas ni kommer på ngt annat alternativ!!
5
om han skrek så mkt så är nog inte 5-min metoden ngt för er. Alternativt att ni väntar ett tag o provar igen. Ett barn somskriker tills han kräks är nog inte redo för det sömnsättet. Tyvärr!
Hoppas ni kommer på ngt annat alternativ!!
Idag har Erik fått en rejäl portion gröt + att han ammade mycket... Så vi får se hur det går! Ett annat tips jag fick från BVC idag är att flytta ut Erik till eget rum... Kanske testar det till helgen. Det känns som en så stort steg och det kommer ju kännas så tomt utan spjälsängen bredvid mig! :-/
Ang. 5-minutersmetoden så började vi förra veckan med en tydlig kvällsrutin. Vid sju-halvåtta tiden byter vi om till pyjamas och drar ner på tempot lite. (Tidigare kunde han ofta få sova i bodyn han haft på dagen om den var ren men nu byter vi alltid till pyjamas för att "markera" skillnaden.) Vi pratar tystare, släcker ner i lägenheten och tar det lugnare i soffan. Sen vid halvåtta/kvart i åtta går vi in med Erik i sängen. Klappar om, pussar och säger godnatt. Sen går vi ut och låter dörren stå på glänt. När vi lämnat rummet börjar han skrika. Men vi väntar och går in var 3-4 minut (vi tyckte fem kändes så länge...) Vi pussar, klappar honom på pannan och säger godnatt igen. Visst skriker han men inte alls som första gången. Då var han helt utom sig, var sjöblöt av svett och tårar och det gjorde verkligen ONT i oss att se honom ligga där och "lida".
Första kvällen gallskrek han i 45 min. Andra kvällen i 30 min. Tredje i 23 min. Den fjärde kvällen skrek han inte utan var mest bara missnöjd och gnällde lite och somnade efter 9 minuter. Nu ikväll tog det ca 6 min.
Visst måste man ha tålamod! De flesta som testat det säger ju att det funkar... Bara man står ut den där första tiden som är så jobbig. Det känns ju som man nästan torterar sitt barn. Det är ju så lätt att gå dit och bara lyfta upp honom/henne för att det ska bli tyst. Men vi ville inte gå och vagga och vyssja till sömns längre. Han väger ju över nio kg och blir inte lättare.... Min sambos jobbarkompis går fortfarande och bär på sitt barn för att det ska kunna sova och han är över ett år.... Så vill inte vi ha det!
Jag fick låna hem två broschyrer från BVC, en stor mörkblå och en mindre ljusblå. Där fick jag lite mer kött på benen och de gav mig "mod" att testa. Man vill ju gärna veta hur man ska gå tillväga, lite mer konkret och där fick jag goda tips och råd!
6
Idag har Erik fått en rejäl portion gröt + att han ammade mycket... Så vi får se hur det går! Ett annat tips jag fick från BVC idag är att flytta ut Erik till eget rum... Kanske testar det till helgen. Det känns som en så stort steg och det kommer ju kännas så tomt utan spjälsängen bredvid mig! :-/
Ang. 5-minutersmetoden så började vi förra veckan med en tydlig kvällsrutin. Vid sju-halvåtta tiden byter vi om till pyjamas och drar ner på tempot lite. (Tidigare kunde han ofta få sova i bodyn han haft på dagen om den var ren men nu byter vi alltid till pyjamas för att "markera" skillnaden.) Vi pratar tystare, släcker ner i lägenheten och tar det lugnare i soffan. Sen vid halvåtta/kvart i åtta går vi in med Erik i sängen. Klappar om, pussar och säger godnatt. Sen går vi ut och låter dörren stå på glänt. När vi lämnat rummet börjar han skrika. Men vi väntar och går in var 3-4 minut (vi tyckte fem kändes så länge...) Vi pussar, klappar honom på pannan och säger godnatt igen. Visst skriker han men inte alls som första gången. Då var han helt utom sig, var sjöblöt av svett och tårar och det gjorde verkligen ONT i oss att se honom ligga där och "lida".
Första kvällen gallskrek han i 45 min. Andra kvällen i 30 min. Tredje i 23 min. Den fjärde kvällen skrek han inte utan var mest bara missnöjd och gnällde lite och somnade efter 9 minuter. Nu ikväll tog det ca 6 min.
Visst måste man ha tålamod! De flesta som testat det säger ju att det funkar... Bara man står ut den där första tiden som är så jobbig. Det känns ju som man nästan torterar sitt barn. Det är ju så lätt att gå dit och bara lyfta upp honom/henne för att det ska bli tyst. Men vi ville inte gå och vagga och vyssja till sömns längre. Han väger ju över nio kg och blir inte lättare.... Min sambos jobbarkompis går fortfarande och bär på sitt barn för att det ska kunna sova och han är över ett år.... Så vill inte vi ha det!
Jag fick låna hem två broschyrer från BVC, en stor mörkblå och en mindre ljusblå. Där fick jag lite mer kött på benen och de gav mig "mod" att testa. Man vill ju gärna veta hur man ska gå tillväga, lite mer konkret och där fick jag goda tips och råd!
att ni inte ska använda er av 5-minuters-metoden om er son reagerar så. Min åsikt är att det inte är något annat än barnmisshandel att lämna en bebis ensam när den skriker och är ledsen, och det står jag för. Jag vet att 5-m-m fungerar för många, men att den fungerar betyder inte att det är en metod som är lämplig att använda.
Det är en kort tid man har känslan av att "Ska vi behöva amma till sömns / bära till sömns / vagga till sömns / etc hela bebisens liv? Nej, nu måste något göras!". Jag lovar, den här tiden kommer kännas vansinnigt kort när den har passerat. Låt det vara, barnet kommer att ändra sina sömnrutiner många gånger än. Har barnet behov av att ammas till sömns eller bäras/vaggas, låt det vara så.
(Det är så vansinnigt skönt att ha barn nummer 2 nu, för då hamnar inte man (läs: jag) i samma känsla av hopplöshet - "vi kommer aldrig få sova" - för jag vet att det ordnar sig snart. Med Viggo var jag mycket mer forcerad och tänkte "fixar inte det här sig nu kommer det aldrig att göra det". Så fel jag hade.)
~ sprengja of fucking everything ~
7
Klart att ni inte ska använda er av 5-minuters-metoden om er son reagerar så. Min åsikt är att det inte är något annat än barnmisshandel att lämna en bebis ensam när den skriker och är ledsen, och det står jag för. Jag vet att 5-m-m fungerar för många, men att den fungerar betyder inte att det är en metod som är lämplig att använda.
Det är en kort tid man har känslan av att "Ska vi behöva amma till sömns / bära till sömns / vagga till sömns / etc hela bebisens liv? Nej, nu måste något göras!". Jag lovar, den här tiden kommer kännas vansinnigt kort när den har passerat. Låt det vara, barnet kommer att ändra sina sömnrutiner många gånger än. Har barnet behov av att ammas till sömns eller bäras/vaggas, låt det vara så.
(Det är så vansinnigt skönt att ha barn nummer 2 nu, för då hamnar inte man (läs: jag) i samma känsla av hopplöshet - "vi kommer aldrig få sova" - för jag vet att det ordnar sig snart. Med Viggo var jag mycket mer forcerad och tänkte "fixar inte det här sig nu kommer det aldrig att göra det". Så fel jag hade.)
och håller med om att denna tid är kort.. MIn äldsta är 12 och han varken äter på natten eller vaknar .
Malin som är 5 kan väl vakna nån gång på natten men sällan..äter gör hon inte heller.. Min sambo har en son på 9 år som de körde "låt honom skrika tills han somnar-metoden" (hemskt..) och han sover han med..men han vill heller inte gosa med oss på samma sätt..otrygg är han också..vad allt beror på vet man ju inte men jag har mina teorier.. Så nu när vi har Nadja så får hon sova hos oss..när hon blir lite äldre så kommer vi bära över henne till sin säng..sen när hon är i 4-5 år så kommer hon nog inte komma över till oss utan sover lugnt i sin säng hela natten som de andra barna..
jag har 3 barn.. och håller med om att denna tid är kort.. MIn äldsta är 12 och han varken äter på natten eller vaknar .
Malin som är 5 kan väl vakna nån gång på natten men sällan..äter gör hon inte heller.. Min sambo har en son på 9 år som de körde "låt honom skrika tills han somnar-metoden" (hemskt..) och han sover han med..men han vill heller inte gosa med oss på samma sätt..otrygg är han också..vad allt beror på vet man ju inte men jag har mina teorier.. Så nu när vi har Nadja så får hon sova hos oss..när hon blir lite äldre så kommer vi bära över henne till sin säng..sen när hon är i 4-5 år så kommer hon nog inte komma över till oss utan sover lugnt i sin säng hela natten som de andra barna..
Min tjej äter också nattmål har testat med att ge gröt + amning på kvällen men hon vaknar ändå på natten orkar inte härja på nätterna heller. Men snart kanske man orkar med. Fast hon somnar på kvällen oftast utan problem (peppar, peppar)
*kram*
9
Min tjej äter också nattmål har testat med att ge gröt + amning på kvällen men hon vaknar ändå på natten orkar inte härja på nätterna heller. Men snart kanske man orkar med. Fast hon somnar på kvällen oftast utan problem (peppar, peppar)
jag måste ändå fråga mig vad man lär barnet med den här "metoden"? Vad förmedlar man inför framtiden?
Visst de somnar själva, men varför? För att de gett upp att ropa på mamma och pappa? För att de är trygga och nöjda? För att de inte orkar skrika mer?
Att BVC rekommenderar det är hemskt anser jag! Att det dessutom är det enda tips de har att komma med är ännu värre!
Själv är jag helt övertygad om att barn lär sig både somna själva och sova hela natten den dagen de själva är redo för det och att tvingas till det tidigare gör inget annat än skadar tilliten till föräldrar och omvärlden!
Det är ju ingen som försöker tvinga en bebis att gå tidigare än när den är redo för det, men att sova och somna själv ät visst väldigt viktigt... Varför?
Nu menar jag inte det här som ett personligt påhopp på dig, utan mer en reflektion i största allmänhet! Jag tror att både barn och föräldrar skulle vinna på att vara lyhörda inför varandras känslor istället för att "stå ut" och "ha tålamod"...
Var dig själv, det finns redan så många andra!
10
Men... jag måste ändå fråga mig vad man lär barnet med den här "metoden"? Vad förmedlar man inför framtiden?
Visst de somnar själva, men varför? För att de gett upp att ropa på mamma och pappa? För att de är trygga och nöjda? För att de inte orkar skrika mer?
Att BVC rekommenderar det är hemskt anser jag! Att det dessutom är det enda tips de har att komma med är ännu värre!
Själv är jag helt övertygad om att barn lär sig både somna själva och sova hela natten den dagen de själva är redo för det och att tvingas till det tidigare gör inget annat än skadar tilliten till föräldrar och omvärlden!
Det är ju ingen som försöker tvinga en bebis att gå tidigare än när den är redo för det, men att sova och somna själv ät visst väldigt viktigt... Varför?
Nu menar jag inte det här som ett personligt påhopp på dig, utan mer en reflektion i största allmänhet! Jag tror att både barn och föräldrar skulle vinna på att vara lyhörda inför varandras känslor istället för att "stå ut" och "ha tålamod"...
Jag håller med Sara. Precis så har det varit för oss också och jag är väldigt glad att jag kan ha en mycket mer avslappnad stil denna gång. Men det är ju heller ingen hemlighet att jag är en varm anhängare av Attachment parenting/Nära föräldraskap.
11
Jag håller med Sara. Precis så har det varit för oss också och jag är väldigt glad att jag kan ha en mycket mer avslappnad stil denna gång. Men det är ju heller ingen hemlighet att jag är en varm anhängare av Attachment parenting/Nära föräldraskap.
funderar på om det skulle hjälpa att förlänga kvällsrutinerna? Så här gör vi:
Vi börjar ganska tidigt med att "göra kväll" så att vi verkligen hinner varva ner. Jag ger gröt redan runt halvfem, och efter att vi har ätit middag badar jag honom i Natusans lavendelbadolja. Pyjamas på, gos i famnen, kanske en stund på lekfilten och vid sex-halvsju åker hans ögonlock ihop. Då lägger jag honom i hans säng, ett par timmar senare vaknar han till, äter, och somnar om. Han kan vakna flera gånger på raken och gråta då, men jag tar honom direkt i famnen, vyssjar, och han somnar om utan att vakna till ordentligt.
Vi har märkt tydliga skillnader om Beppe sover lite längre på morgonen, dvs till nio eller senare: då har vi ett hyperaktivt barn som inte somnar före elva. Om vi kliver upp vid halvåtta och han sover runt elva och tre, så funkar våra rutiner hyfsat.
12
funderar på om det skulle hjälpa att förlänga kvällsrutinerna? Så här gör vi:
Vi börjar ganska tidigt med att "göra kväll" så att vi verkligen hinner varva ner. Jag ger gröt redan runt halvfem, och efter att vi har ätit middag badar jag honom i Natusans lavendelbadolja. Pyjamas på, gos i famnen, kanske en stund på lekfilten och vid sex-halvsju åker hans ögonlock ihop. Då lägger jag honom i hans säng, ett par timmar senare vaknar han till, äter, och somnar om. Han kan vakna flera gånger på raken och gråta då, men jag tar honom direkt i famnen, vyssjar, och han somnar om utan att vakna till ordentligt.
Vi har märkt tydliga skillnader om Beppe sover lite längre på morgonen, dvs till nio eller senare: då har vi ett hyperaktivt barn som inte somnar före elva. Om vi kliver upp vid halvåtta och han sover runt elva och tre, så funkar våra rutiner hyfsat.
Håller med. Jag går helt enkelt till mig själv: När jag gråter och är rädd, vill jag ligga ensam i ett mörkt rum med rösterna av dem jag älskar utanför? Huvva, det gör ont bara jag tänker på det!
13
Håller med. Jag går helt enkelt till mig själv: När jag gråter och är rädd, vill jag ligga ensam i ett mörkt rum med rösterna av dem jag älskar utanför? Huvva, det gör ont bara jag tänker på det!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
.
