Hej!
Jag fick min fyra våren 2005 och de andra är 11, 9 och 4. Det känns så ledsamt nu på nåt vis. Jag är precis 38 år fyllda och min man är 40. Jag skulle kanske kunna tänka mig en till, men isåfall före jag blir 40. Samtidigt är jag osäker på om jag orkar med en graviditet igen. Har haft blödningar och suttit på gynakuten, GBS infektioner och annat som gjort att man har varit orolig jättemycket. Jag tycker att det går fint att ha 4 barn. Visst, det är kaos ibland och man är trött, men det var det även med tre vid vissa tillfällen. Min man vill inte ha fler, men jag känner att jag vill diskutera det om typ ett halvår eller så. Känslan att aldrig, aldrig mer få vänta och föda barn gör att det knyter sig i magen på mig och tårarna börjar rinna. Det känns så definitivt. Han gör värsta karriären med egen firma, jag jobbar deltid som lärare och är ingen karriärmänniska. Har alltid velat ha många barn och tycker att vi både hinner med allt och har det bra ekonomiskt. Jag har den där "ska man jobba och allt ska va såhär tills man dör"-känslan just nu. Hur i friden kan en del bestämma sig för 2 barn före 30 och sen inte vilja ha fler? Är det nåt fel på mig?
/Mamma som vabbar idag
1
Ska jag inte ha fler nu...:( Hej!
Jag fick min fyra våren 2005 och de andra är 11, 9 och 4. Det känns så ledsamt nu på nåt vis. Jag är precis 38 år fyllda och min man är 40. Jag skulle kanske kunna tänka mig en till, men isåfall före jag blir 40. Samtidigt är jag osäker på om jag orkar med en graviditet igen. Har haft blödningar och suttit på gynakuten, GBS infektioner och annat som gjort att man har varit orolig jättemycket. Jag tycker att det går fint att ha 4 barn. Visst, det är kaos ibland och man är trött, men det var det även med tre vid vissa tillfällen. Min man vill inte ha fler, men jag känner att jag vill diskutera det om typ ett halvår eller så. Känslan att aldrig, aldrig mer få vänta och föda barn gör att det knyter sig i magen på mig och tårarna börjar rinna. Det känns så definitivt. Han gör värsta karriären med egen firma, jag jobbar deltid som lärare och är ingen karriärmänniska. Har alltid velat ha många barn och tycker att vi både hinner med allt och har det bra ekonomiskt. Jag har den där "ska man jobba och allt ska va såhär tills man dör"-känslan just nu. Hur i friden kan en del bestämma sig för 2 barn före 30 och sen inte vilja ha fler? Är det nåt fel på mig?
/Mamma som vabbar idag
Nä det är inget fel på dig. Då är det lika mycket fel på mig *L* Jag har fyra var av en med adhd acberger m.m Och lever just nu på hoppet. jag är mycket sjuk i kroppen min man är 56 år och ändå så kanske kanske en till. Ta inte i från mig det även om det aldrig blir så. Fär då skulle jag nog få svårt att fungera.
( Det troliga är dock att det inte blir fler biologiska barn för oss.)
2
Nä det är inget fel på dig. Då är det lika mycket fel på mig *L* Jag har fyra var av en med adhd acberger m.m Och lever just nu på hoppet. jag är mycket sjuk i kroppen min man är 56 år och ändå så kanske kanske en till. Ta inte i från mig det även om det aldrig blir så. Fär då skulle jag nog få svårt att fungera.
( Det troliga är dock att det inte blir fler biologiska barn för oss.)
Inte är det något fel på dig,jag antar att en del bara inte vill ha så många barn och blir fortare nöjda.Andra(som jag)vill ha många och har svårt att säga att nu blir det inga fler.Jag har inget svar annat än att jag vet hur det är,jag har också svårt att säga att nu räcker det.
Och tro mig,jag är verkligen avundsjuk på dem som är nöjda och vet med säkerhet att de inte vill ha fler.
Min man är också 40 och även om jag snart fyller 33 och inte är jättegammal så är det klart att man funderar.
Jag vet ärligt talat inte när jag är definitivt nöjd.Kanske är jag det efter sjuan nu.Men jag tror det svåra är att fatta beslutet att nu blir det inga mer.Hellre lämnar jag då dörren öppen.En del tycker att jag är knäpp som har så många barn,men jag har alltid velat ha många.
Även om jag,som sagt,är lätt avundsjuk på dem som så bestämt vet när det är stopp och nöjda med det
3
Inte är det något fel på dig,jag antar att en del bara inte vill ha så många barn och blir fortare nöjda.Andra(som jag)vill ha många och har svårt att säga att nu blir det inga fler.Jag har inget svar annat än att jag vet hur det är,jag har också svårt att säga att nu räcker det.
Och tro mig,jag är verkligen avundsjuk på dem som är nöjda och vet med säkerhet att de inte vill ha fler.
Min man är också 40 och även om jag snart fyller 33 och inte är jättegammal så är det klart att man funderar.
Jag vet ärligt talat inte när jag är definitivt nöjd.Kanske är jag det efter sjuan nu.Men jag tror det svåra är att fatta beslutet att nu blir det inga mer.Hellre lämnar jag då dörren öppen.En del tycker att jag är knäpp som har så många barn,men jag har alltid velat ha många.
Även om jag,som sagt,är lätt avundsjuk på dem som så bestämt vet när det är stopp och nöjda med det
...fast frågan är hur man ska tackla problemet när man vill olika. När folk säger "nu är det väl bra, eller...?" så sitter min man och pratar vitt och brett om hur himla nöjd han är med fyra och att han inte vill ha fler. Där sitter jag med en klump i halsen och försöker le . Det är en stor sorg för mig att veta att jag aldrig, aldrig mer ska få vara med om att en liten människa kommer till världen.
4
...fast frågan är hur man ska tackla problemet när man vill olika. När folk säger "nu är det väl bra, eller...?" så sitter min man och pratar vitt och brett om hur himla nöjd han är med fyra och att han inte vill ha fler. Där sitter jag med en klump i halsen och försöker le . Det är en stor sorg för mig att veta att jag aldrig, aldrig mer ska få vara med om att en liten människa kommer till världen.
Jag tror inte att det är nåt fel på dig. Precis den känslan du beskriver kan jag också ha ibland. För min del tror jag det handlar om en "ålderskris". Jag inser att de senaste åren har varit en rolig tid av mitt liv och att jag inte kan hålla den tiden kvar. Jag blir äldre och måste gå vidare i livet. Jag känner dock att det är svårt att hinna med allt. Ett barn till innebär att man har mindre att ge de barn man redan har och att man får tacka nej till annat livet har att erbjuda.
Ändå kan jag känna att tanken på att aldrig mer få ett barn är ledsam. Inte för att jag kanske vill ha ytterligare ett barn utan för att jag är skrämd av att den epoken av mitt liv är passerad. Det underbara som yngre kvinnor har framför sig har jag bakom mig tyvärr.
5
Jag tror inte att det är nåt fel på dig. Precis den känslan du beskriver kan jag också ha ibland. För min del tror jag det handlar om en "ålderskris". Jag inser att de senaste åren har varit en rolig tid av mitt liv och att jag inte kan hålla den tiden kvar. Jag blir äldre och måste gå vidare i livet. Jag känner dock att det är svårt att hinna med allt. Ett barn till innebär att man har mindre att ge de barn man redan har och att man får tacka nej till annat livet har att erbjuda.
Ändå kan jag känna att tanken på att aldrig mer få ett barn är ledsam. Inte för att jag kanske vill ha ytterligare ett barn utan för att jag är skrämd av att den epoken av mitt liv är passerad. Det underbara som yngre kvinnor har framför sig har jag bakom mig tyvärr.
Smyger in här ibland eftersom jag så hett önskar mej en 4:a - men maken har sagt nej efter två försök under året som slutade i missfall. (fast det är inte anledningen till nejet utan det är ork, tid och råd)
Jag kan känna som du att jag har fullt upp med de tre vi har, men kan inte riktigt komma över sorgen att en period i mitt liv är slut. Jag blir så avundsjuk när jag ser yngre kvinnor som har allt det underbara kvar. Kommer man över den sorgen någonsin????
Det är roligare att prata med någon som inte använder långa, svåra ord, utan hellre korta lätta ord som "Vill du ha lite mat?"
(Nalle Puhs lilla instruktionsbok)
6
Så bra skrivet Smyger in här ibland eftersom jag så hett önskar mej en 4:a - men maken har sagt nej efter två försök under året som slutade i missfall. (fast det är inte anledningen till nejet utan det är ork, tid och råd)
Jag kan känna som du att jag har fullt upp med de tre vi har, men kan inte riktigt komma över sorgen att en period i mitt liv är slut. Jag blir så avundsjuk när jag ser yngre kvinnor som har allt det underbara kvar. Kommer man över den sorgen någonsin????
Jo,jag vet precis hur det känns.Jag vet faktiskt inte hur man kommer över bebissuget.Min man tycker egentligen också att det räcker,men han gick med på en till.Möjligen en åtta,men inte på några år.
Du får nog prata ordentligt med honom om hur du känner,inte svälja det och vara ledsen inuti.
7
Jo,jag vet precis hur det känns.Jag vet faktiskt inte hur man kommer över bebissuget.Min man tycker egentligen också att det räcker,men han gick med på en till.Möjligen en åtta,men inte på några år.
Du får nog prata ordentligt med honom om hur du känner,inte svälja det och vara ledsen inuti.
Jag försöker se det som att nästa period i mitt liv blir som tonårsmamma och att senare att mina barn får egna barn,och försöka inse att det faktiskt kanske är rätt skönt att till slut ha barnafödandet bakom sig.Visst kan det vara en ålderskris,jag har en major sådan just nueftersom jag i veckan fyller 33.
Men å andra sidan så påminner jag mig själv om att jag inte skulle vilja vara 23 igen.Men visst är det jobbigt att tänka på ibland.
8
Jag försöker se det som att nästa period i mitt liv blir som tonårsmamma och att senare att mina barn får egna barn,och försöka inse att det faktiskt kanske är rätt skönt att till slut ha barnafödandet bakom sig.Visst kan det vara en ålderskris,jag har en major sådan just nueftersom jag i veckan fyller 33.
Men å andra sidan så påminner jag mig själv om att jag inte skulle vilja vara 23 igen.Men visst är det jobbigt att tänka på ibland.
Litet tillägg jag kom att tänka på;man vet ju vad man har idag.Man har fina barn,flera stycken till på köpet.Bara för att man är ung så betyder det inte säkert att man får det alls,någonsin.
Lite OT angående ålderskriser och "avund" gentemot yngre.På sätt och vis så får man ju allt det där med bebisar igen när man blir farmor och mormor i framtiden.Fast på ett aningen mindre krävande vis
9
Litet tillägg jag kom att tänka på;man vet ju vad man har idag.Man har fina barn,flera stycken till på köpet.Bara för att man är ung så betyder det inte säkert att man får det alls,någonsin.
Lite OT angående ålderskriser och "avund" gentemot yngre.På sätt och vis så får man ju allt det där med bebisar igen när man blir farmor och mormor i framtiden.Fast på ett aningen mindre krävande vis
Jag känner så igen mig i det du skriver.Sitter också och ler fånigt när min man berättar att nu är det bra helt klart sista barnet.Sista gången sa jag faktiskt åt honom att även om han ser det så sårar det mig varje gång han uttalar dessa ord högt och om han kunde låta bli att prata om det så mycket och efter det tänker han sig för vad han säger vilket känns bättre ävan om jag skulle vilja ta upp diskussionen om ngt år eller så (är 37år så tiden går..).Tycker fö att folk skulle klunna vara lite mindre klumpiga ang detta att alltid säga precis vad man tycker om att skaffa 4 eller fler barn.
10
Jag känner så igen mig i det du skriver.Sitter också och ler fånigt när min man berättar att nu är det bra helt klart sista barnet.Sista gången sa jag faktiskt åt honom att även om han ser det så sårar det mig varje gång han uttalar dessa ord högt och om han kunde låta bli att prata om det så mycket och efter det tänker han sig för vad han säger vilket känns bättre ävan om jag skulle vilja ta upp diskussionen om ngt år eller så (är 37år så tiden går..).Tycker fö att folk skulle klunna vara lite mindre klumpiga ang detta att alltid säga precis vad man tycker om att skaffa 4 eller fler barn.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
. Det är en stor sorg för mig att veta att jag aldrig, aldrig mer ska få vara med om att en liten människa kommer till världen.
