Hej vänner! Natten till tisdagen (28/11) gick fostervattnet. Jag hade suttit i möte hela dagen och stannade trots att jag hade lite ont i huvudet eftersom vi skulle på middag hos chefen efteråt. Vårt team hade vunnit något pris och vi skulle laga en god middag tillsammans för pengarna. Jag åt mängder av gröna oliver innan maten och sedan åt jag massor av mat. Min man kom och hämtade mig i bil vid 21-tiden. I bilen började jag må illa och kräkas. När magen snördes samman av kräkreflexen kände jag ett tryck nedåt som var så kraftigt att det blev blött i bilsätet. Jag trodde att jag kissade på mig. När jag kom hem kräktes jag igen och vad jag trodde var urin rann nerför jeansbenet, ner i stövlarna. Jag duschade varmt och länge och gick sedan och lade mig och somnade.
Jag vaknade vid 03.30 av att vattnet sipprade ur mig. Nu insåg jag till min förskräckelse att det inte var kiss som kom. När jag ställde mig upp rann vattnet längs benet. Jag var i vecka 28 (27+5). Det blev mitt livs första ambulansfärd in till KS. På KS konstaterades att fosterhinnorna hade spruckit och de förklarade att hinnorna inte kan läka utan jag skulle föda bebisen för tidigt. Jag förbereddes på att bebisen kanske skulle behöva komma ut snabbt och fick en kortisonspruta för bebisens lungmognad. Jag kunde inte tro att det var sant att jag hade fått för tidig vattenavgång. Jag som gick 10 dagar över tiden med min pojke och hinnorna var så sega att de fick sticka hål på dem under förlossningen.
Jag blev flyttad till Antenatalen på SöS och här ligger jag fortfarande under noggrann bevakning och får bara gå upp och gå på toa och duscha. Ett ultraljud gjordes som visade att bebisen uppskattningsvis väger 973 gram. Det är 24 procent mindre än genomsnittsbebisen vid denna ålder (1200 gram) och det fick skilja på 22 procent, så jag blev jätteledsen och tänkte att bebisen kanske har något syndrom eller så. De kunde dock inte hitta något fel på bebisen utan det är en livlig krabat med till synes friska organ och ett gott flöde i navelsträngen. Fostervattensmängden var förstås liten men vattnet nybildas hela tiden. Det rinner ut en ström att fostervatten ungefär varannan timme även om jag ligger ner. På onsdagen kom en neonatalläkare upp från neonatalavdelningen och informerade om vad som händer när barnet kommit ut.
Nu i veckan ska det göras ultraljud för att mäta fostervattensmängden och kanske flödet i navelsträngen. Tillväxten lönar det sig inte att mäta förrän i nästa vecka eftersom felkällorna är så stora. Ingen vet hur länge bebisen mår bra och kan stanna i magen och när den måste ut. Livmodern är lättretad nu när det finns så lite fostervatten så förlossningen kan starta i princip när som helst. Det finns ännu ingen förklaring till varför vattnet gick, ingen infektion eller andra avvikelser har man hittat. Jag har fått hjälp av läkare och barnmorskor med att se ett positivt scenario framför mig och känner mig faktiskt riktigt hoppfull inför vad som komma skall. Mellan provtagningarna och besöken har jag tid att stanna upp och tänka efter. Det var länge sedan jag hade det.
Håll alla tummar nu för att detta kommer att gå bra!!
Kramar från Majson
1
Vattnet har gått Hej vänner! Natten till tisdagen (28/11) gick fostervattnet. Jag hade suttit i möte hela dagen och stannade trots att jag hade lite ont i huvudet eftersom vi skulle på middag hos chefen efteråt. Vårt team hade vunnit något pris och vi skulle laga en god middag tillsammans för pengarna. Jag åt mängder av gröna oliver innan maten och sedan åt jag massor av mat. Min man kom och hämtade mig i bil vid 21-tiden. I bilen började jag må illa och kräkas. När magen snördes samman av kräkreflexen kände jag ett tryck nedåt som var så kraftigt att det blev blött i bilsätet. Jag trodde att jag kissade på mig. När jag kom hem kräktes jag igen och vad jag trodde var urin rann nerför jeansbenet, ner i stövlarna. Jag duschade varmt och länge och gick sedan och lade mig och somnade.
Jag vaknade vid 03.30 av att vattnet sipprade ur mig. Nu insåg jag till min förskräckelse att det inte var kiss som kom. När jag ställde mig upp rann vattnet längs benet. Jag var i vecka 28 (27+5). Det blev mitt livs första ambulansfärd in till KS. På KS konstaterades att fosterhinnorna hade spruckit och de förklarade att hinnorna inte kan läka utan jag skulle föda bebisen för tidigt. Jag förbereddes på att bebisen kanske skulle behöva komma ut snabbt och fick en kortisonspruta för bebisens lungmognad. Jag kunde inte tro att det var sant att jag hade fått för tidig vattenavgång. Jag som gick 10 dagar över tiden med min pojke och hinnorna var så sega att de fick sticka hål på dem under förlossningen.
Jag blev flyttad till Antenatalen på SöS och här ligger jag fortfarande under noggrann bevakning och får bara gå upp och gå på toa och duscha. Ett ultraljud gjordes som visade att bebisen uppskattningsvis väger 973 gram. Det är 24 procent mindre än genomsnittsbebisen vid denna ålder (1200 gram) och det fick skilja på 22 procent, så jag blev jätteledsen och tänkte att bebisen kanske har något syndrom eller så. De kunde dock inte hitta något fel på bebisen utan det är en livlig krabat med till synes friska organ och ett gott flöde i navelsträngen. Fostervattensmängden var förstås liten men vattnet nybildas hela tiden. Det rinner ut en ström att fostervatten ungefär varannan timme även om jag ligger ner. På onsdagen kom en neonatalläkare upp från neonatalavdelningen och informerade om vad som händer när barnet kommit ut.
Nu i veckan ska det göras ultraljud för att mäta fostervattensmängden och kanske flödet i navelsträngen. Tillväxten lönar det sig inte att mäta förrän i nästa vecka eftersom felkällorna är så stora. Ingen vet hur länge bebisen mår bra och kan stanna i magen och när den måste ut. Livmodern är lättretad nu när det finns så lite fostervatten så förlossningen kan starta i princip när som helst. Det finns ännu ingen förklaring till varför vattnet gick, ingen infektion eller andra avvikelser har man hittat. Jag har fått hjälp av läkare och barnmorskor med att se ett positivt scenario framför mig och känner mig faktiskt riktigt hoppfull inför vad som komma skall. Mellan provtagningarna och besöken har jag tid att stanna upp och tänka efter. Det var länge sedan jag hade det.
Håll alla tummar nu för att detta kommer att gå bra!!
Men kära värld!!! Ojoj, hoppas så att allt skall gå bra. Du är iallafall på ett bra ställe med så god övervakning du kan få, och v28 är givetvis alldeles för tidigt, men jag har bevis i familjen att det kan gå jättebra det med. Håller alla tummar och tår att bebis håller sig kvar så länge det bara går så att lungorna och allt annat som kan hinner mogna lite till.
Massor av kramar och hållna tummar
R/E
2
Men kära värld!!! Ojoj, hoppas så att allt skall gå bra. Du är iallafall på ett bra ställe med så god övervakning du kan få, och v28 är givetvis alldeles för tidigt, men jag har bevis i familjen att det kan gå jättebra det med. Håller alla tummar och tår att bebis håller sig kvar så länge det bara går så att lungorna och allt annat som kan hinner mogna lite till.
Håller tummarna att pysen i magen stannar kvar där inne så länge som möjligt!! Vilken chock det måste vara, när man går omkring och tror att man har ca 3 - 3 1/2 månad kvar... Oftast så har man ju en massa som ska hinnas med och som ska fixas innan bebisen kommer och man tror att man har massor av tid kvar.. Hoppas verkligen, för pysens skull och för din, att allt går bra!! Många styrke-kramar FiaLisa m M & J...
3
Håller tummarna att pysen i magen stannar kvar där inne så länge som möjligt!! Vilken chock det måste vara, när man går omkring och tror att man har ca 3 - 3 1/2 månad kvar... Oftast så har man ju en massa som ska hinnas med och som ska fixas innan bebisen kommer och man tror att man har massor av tid kvar.. Hoppas verkligen, för pysens skull och för din, att allt går bra!! Många styrke-kramar FiaLisa m M & J...
Jag håller alla tummar och tår för att liten vill stanna kvar i magen iallafall lite till innan h*n tittar ut! Det går bra ska du se! *peppar* Skönt att de har bra koll på dig och liten, men kan bara tänka mig vilken chock du fick.
*kramar om*
Kristina med 3♥
5
Oj Jag håller alla tummar och tår för att liten vill stanna kvar i magen iallafall lite till innan h*n tittar ut! Det går bra ska du se! *peppar* Skönt att de har bra koll på dig och liten, men kan bara tänka mig vilken chock du fick.
*kramar om*
Håller tummarna att bäbis kan stanna i magen ett tag till i alla fall och det måste kännas bra att vara på sjukhuset där de har massor av kunskap, utrustning och är beredda på att ta hand om barnet när det kommer ut.
Styrkekramar till dig!
6
Tänker på dig och din familj!
Håller tummarna att bäbis kan stanna i magen ett tag till i alla fall och det måste kännas bra att vara på sjukhuset där de har massor av kunskap, utrustning och är beredda på att ta hand om barnet när det kommer ut.
Oj!!!
Håller _självklart_ både tummar och tår"""
Kan inte föreställa mig hur jag själv skulle känna,väldigt shockad,rätt och gud vet vad!!
Hoppas bebisen får stanna ett tag till så h*n hinner lägga på sig lite till...
Lycka till!!!!
7
Oj!!!
Håller _självklart_ både tummar och tår"""
Kan inte föreställa mig hur jag själv skulle känna,väldigt shockad,rätt och gud vet vad!!
Hoppas bebisen får stanna ett tag till så h*n hinner lägga på sig lite till...
Kram! Vi håller tummarna för dig och bebisen nu. Skönt att du är väl omhändertagen och att du har känslan för att det kommer att gå bra. Lycka till nu med den första "marsbebisen", vi tänker på dig!
8
Kram! Vi håller tummarna för dig och bebisen nu. Skönt att du är väl omhändertagen och att du har känslan för att det kommer att gå bra. Lycka till nu med den första "marsbebisen", vi tänker på dig!
Självklart!! håller jag tummen för att detta ska gå bra!!
Vilken chock de msåte blivit när du upptäckte vattengången.... *hua*
den ska väl inte ligga för länge i magen utan vatten häller ? eller ?
Ja de måste gå bra i alla fall !!
många kramar på dej !!
11
Självklart!! håller jag tummen för att detta ska gå bra!!
Vilken chock de msåte blivit när du upptäckte vattengången.... *hua*
den ska väl inte ligga för länge i magen utan vatten häller ? eller ?
Ta hand om dig! Håller tummarna!
Du verkar vara i mkt goda händer, i sådana här lägen är jag glad för att vi befinner oss i Sverige där neontalvård o allt runtomkring är så otroligt bra och välutvecklat!
Kram! /Joanna
12
Ta hand om dig! Håller tummarna!
Du verkar vara i mkt goda händer, i sådana här lägen är jag glad för att vi befinner oss i Sverige där neontalvård o allt runtomkring är så otroligt bra och välutvecklat!
Kram! /Joanna
och tår för att bebis gör som läkarna vill,stannar ett tag till imagen och hoppas att du inte får nån infektion eller nåt annat knas.Tror att allt ska gå bra,visst var det i v.24-25 den första februaribebisen föddes tror jag,och där verkar det ju gå bra,lite knaggligt,men bra iallafall.
13
åller tummar och tår för att bebis gör som läkarna vill,stannar ett tag till imagen och hoppas att du inte får nån infektion eller nåt annat knas.Tror att allt ska gå bra,visst var det i v.24-25 den första februaribebisen föddes tror jag,och där verkar det ju gå bra,lite knaggligt,men bra iallafall.
Hoppas, hoppas bebisen vill stanna lite till i magen. Men det lugn och den närvaro du förmedlar i ditt brev gör att det verkligen känns hoppfullt och positivt. Dessutom tar du dig tid att tänka på oss härinne och berätta vad som hänt. Du verkar otroligt stark vilket kommer att göra dig till en fantastisk mamma.
15
Hoppas, hoppas bebisen vill stanna lite till i magen. Men det lugn och den närvaro du förmedlar i ditt brev gör att det verkligen känns hoppfullt och positivt. Dessutom tar du dig tid att tänka på oss härinne och berätta vad som hänt. Du verkar otroligt stark vilket kommer att göra dig till en fantastisk mamma.
Jag tror ju så klart att du och bebisen har alla chanseroch odds på er sida, idag klarar sig ju de allra flesta barn som är så pass "stora" riktigt väl. Jag hoppas dock att erat liulla knytte får stanna så länge det bara går i magen och att flöde och fostervattenmängd håller sig på en någorlunda nivå. Du får ta det timme för timme och dag för dag. Det låter bra att personalen peppar dig till ett positivt scenario för jag tror som sagt att det är goda chanser att det går bra. Stora varma kramar, ta nu hand om dig!
16
Tummarna kommer flygande! Jag tror ju så klart att du och bebisen har alla chanseroch odds på er sida, idag klarar sig ju de allra flesta barn som är så pass "stora" riktigt väl. Jag hoppas dock att erat liulla knytte får stanna så länge det bara går i magen och att flöde och fostervattenmängd håller sig på en någorlunda nivå. Du får ta det timme för timme och dag för dag. Det låter bra att personalen peppar dig till ett positivt scenario för jag tror som sagt att det är goda chanser att det går bra. Stora varma kramar, ta nu hand om dig!
Är på besök...och kan bara säga...att gösses vad rädd och orlig du måste vara. Jag håller verkligen alla tummar och tår för att allt skall gå vägen och att bebisen kan stanna så länge som möjligt i magen. I min förra ankomstgrupp var det en tjej som råkade ut för samma sak. Hon blev liggande på sjukhus i ca 2 veckor om jag inte minns fel. Därefter fick hon faktiskt komma hem och bebisen föddes ca 1 månad före bf, men jag tror också det var ca 1 månad efter vattenavgången...kanske något att tänka på när det känns som motigast!
Skickar en jättekram till dig!
17
Är på besök...och kan bara säga...att gösses vad rädd och orlig du måste vara. Jag håller verkligen alla tummar och tår för att allt skall gå vägen och att bebisen kan stanna så länge som möjligt i magen. I min förra ankomstgrupp var det en tjej som råkade ut för samma sak. Hon blev liggande på sjukhus i ca 2 veckor om jag inte minns fel. Därefter fick hon faktiskt komma hem och bebisen föddes ca 1 månad före bf, men jag tror också det var ca 1 månad efter vattenavgången...kanske något att tänka på när det känns som motigast!
Åh, jag håller alla tummar jag har för att ditt lilla pyre stannar kvar så länge som möjligt i magen! Ett STORT, STORT LYCKA TILL och samla alla krafter du har till dig och din lilla bebis.
Kram
Madde
18
Åh, jag håller alla tummar jag har för att ditt lilla pyre stannar kvar så länge som möjligt i magen! Ett STORT, STORT LYCKA TILL och samla alla krafter du har till dig och din lilla bebis.
Men milda makter! Oj, jag tänker jättemycket på dig och bebisen och hoppas av hela mitt hjärta att allt går bra! *håller alla tummar och tår jag har jättehårt*
19
Men milda makter! Oj, jag tänker jättemycket på dig och bebisen och hoppas av hela mitt hjärta att allt går bra! *håller alla tummar och tår jag har jättehårt*
Hejsan på dig!
Jag håller tummarna och tårna stenhårt för att allt skall gå bra för dig och den lill* i magen. Hoppas precis som övriga att bebben skall kunna stanna i magen så länge det är möjligt. Skönt för dig att vara på sjukhuset så att de kan bevaka dig och bebben, hålla kolla på att allt är bra. Önskar dig all lycka till & ta hand om dig!
*styrkekramar i massor* från mig!
20
Hejsan på dig!
Jag håller tummarna och tårna stenhårt för att allt skall gå bra för dig och den lill* i magen. Hoppas precis som övriga att bebben skall kunna stanna i magen så länge det är möjligt. Skönt för dig att vara på sjukhuset så att de kan bevaka dig och bebben, hålla kolla på att allt är bra. Önskar dig all lycka till & ta hand om dig!
*styrkekramar i massor* från mig!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
