Skrivet: 2006-12-08, 19:48
#1
Helt, helt slut...
Vad jobbigt det är att vara så trött... att vara så slut och ha en sådan hopplös arbetssituation, dessutom toppat med en chef smidig som en stelopererad, höggravid flodhäst. Kom till jobbet imorse, det är en bedrift bara det som det är nu, och möttes av rektor som ville informera om ett elevärende. Passade på att berätta om hur jag mår, att det snart inte går längre, och gav också ett exempel på hur hopplöst det ser ut hos oss, trots att vi jobbar häcken av oss. Alltså våra elever gör verkligen sitt bästa utifrån sin situation, men att ha så många i samma klass som behöver extra hjälp och stöd för att fungera - det _går_inte_! Svaret från rektor: "Det (exemplet jag gav) är väl inget sätt att mäta hur det står till i en klass!" Istället för att bekräfta det vi känner och upplever går hon i nåt sorts försvar...
Jag skulle sedan återberätta för klassföreståndarkollegan och då bara brast det. Tårarna rann och jag bara sjönk ihop. Hade 10 minuter på mig att samla mig för att gå på lektion - vilket jobb man har!! Körde två lektioner efter varandra, och gick sedan igen för att prata med rektor. Hade redan igårkväll funderat på att sjukskriva mig eftersom jag inte sover - har nu sovit 18h på 5 nätter (vilket borde ligga på minst 35h!) - och det är klart att det märks. Stress, stress, stress. Som TUR är var inte "min" rektor anträffbar, utan bara den andra - som har sina brister vad gäller ledarskapet, men som däremot är varmhjärtad och empatisk. "GÅ HEM NU!" var hennes svar när jag berättade, och sa att jag skulle försöka ta mig igenom de två lektioner som var kvar...
Pratade med klassföreståndarkollegan igen, grät mer, och åkte sedan därifrån... Glömde bort lunchen! Oj, vad NÄRA det var att jag föll dit på en varmkorv eller pajbit. Men så kom jag ihåg ilskan - min dumma rektor ska INTE få mig på fall vad gäller maten!! "DET ÄR INTE FARLIGT ATT VARA HUNGRIG!" fick jag mantra... Handlade lite julklappar och gardiner, sedan vidare till Ica. Först förbi apoteket för att ta ut sömntabletter som min vän och psykiater tvingade mig att acceptera igår... "bara för att bryta en ont cirkel" (har inte bestämt om jag ska ta dem ännu). Köpte modifast bars där för att kunna stoppa något i magen - då var klockan efter 14... Åt ju dem som godis i somras, tyckte de var jättegoda - nu gick det inte. Jag höll på att kräkas, fick med nöd och näppe i mig en! Så jag köpte en smoothie på Ica istället och hällde i mig... fick duga.
Sedan det enda riktigt trevliga under dagen - från Ica hem till Pösmunken för att få låna hennes crosstrainer över jul. Tack snälla, dottern är lyrisk; "Jag ska TRÄNA varje dag!! Snälla mamma vi kan väl KÖPA en EGEN sen!!?" Jag ska prova själv också så snart hon somnat!
Nu sitter jag i soffan och försöker förstå att jag ska vara hemma i drygt en vecka och vila... Det är verkligen, verkligen välbehövligt!! OCH jag är SÅ STOLT över att jag hindrade sockermonstret där när jag var både trött, hungrig och ledsen BIG TIME! Maken hade lagat underbar kycklingfilé efter ett recept jag fick hos Paulún igår så nu är jag så där bra mätt som man blir efter BRA mat!!
Uj, det blev långt. Jag behövde skriva av mig...
För ett par generationer sedan behövde människor vila efter avslutad arbetsdag. Nu behöver de motion.