Det fanns många saker att bemöta men jag väljer ut några saker.
När jag skrev "rättigheter" så menade jag det inte som det kanske tolkades. Min avsikt var att om mamman får ev direkt vid födslen blir pappan liksom utan "rättigheter" när det gäller vårdnad, Det känns inte rätt då han också är en förälder som bör ha"rätt" att fatta beslut om barnet. Jag vet mycket väl att mamman också har en betalningsskyldighet men den var så självklar att jag inte trodde att jag var tvungen att skriva att jag kände till den.
Jag ställde bara "rättigheten" att få vårdnad om sitt barn emot "skyldigheten" att betala.
I mitt sätt att tänka så borde den vardagliga omsorgen om barnet vara minst lika viktig som den ekonomiska. Det är liksom den "rättigheten" barnet har tycker jag och som inte alltid blir tillgodosedd.
När du skrev:Ja du, vilka krav har du satt på dig själv då du valde att skaffa barn mot ditt barns pappas vilja?
blev jag lite fundersam för då kan du inte ha läst mitt inlägg ordentligt.
Jag skrev att jag tyckte det var viktigt att dörren till pappans föräldraskap var viktig och att jag väntade tills hans första chock hade lagt sig innan vi började diskutera vidare hur vi skulle lösa detaljerna.
Jag vet att det är ett hett ämne att man väljer att föda ett barn mot någons vilja. I mitt fall var det så att jag var långt gånget innan vi fick veta något och de val vi eller jag hade var att göra en mycket sen abort eller föda barnet. Det var minst lika chockartat för mig som för pappan. Skillnaden var att det var jag som var tvungen att fatta beslutet liksom pappan fick finna sig i beslutet.
Jag har satt väldigt höga krav på mig själv där jag har satt barnets bästa främst. Det har jag gjort för att jag sett mitt andra barn som inte haft en närvarande förälder då han skaffat ny familj.
Hoppas att jag missuppfattade tonfallet i dina sista rader för det kändes som du dömde mig för mitt beslut att föda ett barn mot någons vilja.
Döm aldrig en person innan du gått en mil i hans skor....
41
Det fanns många saker att bemöta men jag väljer ut några saker.
När jag skrev "rättigheter" så menade jag det inte som det kanske tolkades. Min avsikt var att om mamman får ev direkt vid födslen blir pappan liksom utan "rättigheter" när det gäller vårdnad, Det känns inte rätt då han också är en förälder som bör ha"rätt" att fatta beslut om barnet. Jag vet mycket väl att mamman också har en betalningsskyldighet men den var så självklar att jag inte trodde att jag var tvungen att skriva att jag kände till den.
Jag ställde bara "rättigheten" att få vårdnad om sitt barn emot "skyldigheten" att betala.
I mitt sätt att tänka så borde den vardagliga omsorgen om barnet vara minst lika viktig som den ekonomiska. Det är liksom den "rättigheten" barnet har tycker jag och som inte alltid blir tillgodosedd.
När du skrev:Ja du, vilka krav har du satt på dig själv då du valde att skaffa barn mot ditt barns pappas vilja?
blev jag lite fundersam för då kan du inte ha läst mitt inlägg ordentligt.
Jag skrev att jag tyckte det var viktigt att dörren till pappans föräldraskap var viktig och att jag väntade tills hans första chock hade lagt sig innan vi började diskutera vidare hur vi skulle lösa detaljerna.
Jag vet att det är ett hett ämne att man väljer att föda ett barn mot någons vilja. I mitt fall var det så att jag var långt gånget innan vi fick veta något och de val vi eller jag hade var att göra en mycket sen abort eller föda barnet. Det var minst lika chockartat för mig som för pappan. Skillnaden var att det var jag som var tvungen att fatta beslutet liksom pappan fick finna sig i beslutet.
Jag har satt väldigt höga krav på mig själv där jag har satt barnets bästa främst. Det har jag gjort för att jag sett mitt andra barn som inte haft en närvarande förälder då han skaffat ny familj.
Hoppas att jag missuppfattade tonfallet i dina sista rader för det kändes som du dömde mig för mitt beslut att föda ett barn mot någons vilja.
Döm aldrig en person innan du gått en mil i hans skor....
Utnyttjar en man enbart som barnavlare eller? Eller har ungen tillkommit genom kloning? Om inte så har barnet en far och det får man helt enkelt köpa, om man avlat barnet ihop med honom och han vill vara delaktig i föräldrarskapet. Sorry men om man inte kan tänka sig att dela barnet med pappan så återstår att åka nånstans och bli inseminerad.
Jisses, ibland skäms jag för att vara kvinna embart p.g.av sånt andra kvinnor skriver.....
42
Nej nu j-ar! Vaddå "väljer att vara ensam förälder"???
Utnyttjar en man enbart som barnavlare eller? Eller har ungen tillkommit genom kloning? Om inte så har barnet en far och det får man helt enkelt köpa, om man avlat barnet ihop med honom och han vill vara delaktig i föräldrarskapet. Sorry men om man inte kan tänka sig att dela barnet med pappan så återstår att åka nånstans och bli inseminerad.
Jisses, ibland skäms jag för att vara kvinna embart p.g.av sånt andra kvinnor skriver.....
definitivt INTE för att du fött barn mot pappans vilja!!! Jag har inte gått i dina skor men däremot mina egna.... För att förtydliga, jag har också fött barn mot min sons pappas vilja.
Jag tror trots alla förvirrade/missförstådda inlägg att vi är mestadels på samma linje. Det enda som jag kan se att vi kanske tycker annorlunda är att jag anser att denna mamman som ska föda barn, bör ha EV i början tills att pappan har upprätthållt ett regelbundet umgänge med barnet.
Kom ihåg, jag säger INTE att:
Pappan inte ska träffa sitt barn.
Pappan inte ska få GV om allt fungerar.
Pappan inte har rätt att ta del av barnets vardag.
Bara för att en pappa inte får GV i början så innebär det ju inte att mamman SKA utesluta honom kring beslut ändå. Det finns mammor (jag känner flera) som låtit pappor ta del och beslutat saker kring barnet gemensamt, trots att mamman då haft EV.
"Livet är inte en resa till graven med syftet att komma dit i en attraktiv och välbevarad kropp. Det handlar om att glida in sidlänges med en chokladkaka i ena handen, en flaska vin i den andra, fullständigt slutkörd, totalt utsliten, skrikande "Hoho, kan någon ge mig lift!"
43
Jag dömde dig... definitivt INTE för att du fött barn mot pappans vilja!!! Jag har inte gått i dina skor men däremot mina egna.... För att förtydliga, jag har också fött barn mot min sons pappas vilja.
Jag tror trots alla förvirrade/missförstådda inlägg att vi är mestadels på samma linje. Det enda som jag kan se att vi kanske tycker annorlunda är att jag anser att denna mamman som ska föda barn, bör ha EV i början tills att pappan har upprätthållt ett regelbundet umgänge med barnet.
Kom ihåg, jag säger INTE att:
Pappan inte ska träffa sitt barn.
Pappan inte ska få GV om allt fungerar.
Pappan inte har rätt att ta del av barnets vardag.
Bara för att en pappa inte får GV i början så innebär det ju inte att mamman SKA utesluta honom kring beslut ändå. Det finns mammor (jag känner flera) som låtit pappor ta del och beslutat saker kring barnet gemensamt, trots att mamman då haft EV.
Med tanke på dina inlägg om att jag skulle ha en "fruktansvärd människosyn" och ha en "gammaldags inställning" och det du skrev att "Många här verkar bittra med taskiga erfarenheter men för den skull behöver man ju inte dra alla män över samma kam" så är jag personligen MYCKET intresserad av vilken erfarenhet tror du jag varit med om.
Så....shoot!!
"Livet är inte en resa till graven med syftet att komma dit i en attraktiv och välbevarad kropp. Det handlar om att glida in sidlänges med en chokladkaka i ena handen, en flaska vin i den andra, fullständigt slutkörd, totalt utsliten, skrikande "Hoho, kan någon ge mig lift!"
44
Till "pbsthlm" Med tanke på dina inlägg om att jag skulle ha en "fruktansvärd människosyn" och ha en "gammaldags inställning" och det du skrev att "Många här verkar bittra med taskiga erfarenheter men för den skull behöver man ju inte dra alla män över samma kam" så är jag personligen MYCKET intresserad av vilken erfarenhet tror du jag varit med om.
Du verkar ju utgå från att alla pappor är ute efter att bråka när de vill ha umgänge med sitt barn och att män bara är ute efter rättigheter utan skyldigheter, så något måste det ju vara som har gett dig ditt skeva synsätt.
Det är sådant som gör att separerade män får rådet att lämna barn och mor ifred under det första året för att inte "störa".
Ska man se det krasst så har en nybliven mamma eller pappa inte mer än 195 dagar med SGI-nivå i FP.
Sen skulle jag vilja ha ett savr på varför du skrev föräldrar i det sista stycket när det så uppenbart är mammor du menar?
45
Du verkar ju utgå från att alla pappor är ute efter att bråka när de vill ha umgänge med sitt barn och att män bara är ute efter rättigheter utan skyldigheter, så något måste det ju vara som har gett dig ditt skeva synsätt.
Det är sådant som gör att separerade män får rådet att lämna barn och mor ifred under det första året för att inte "störa".
Ska man se det krasst så har en nybliven mamma eller pappa inte mer än 195 dagar med SGI-nivå i FP.
Sen skulle jag vilja ha ett savr på varför du skrev föräldrar i det sista stycket när det så uppenbart är mammor du menar?
Bli inte besviken nu men du har rätt mycket fel om du tror att jag har erfarenhet i att min sons pappa "bråkade till sig ett umgänge" och bara var ute efter "sina rättigheter".
Jag valde att skriva ordet "föräldrar" just för att det även finns ensamstående pappor. Och återigen hade du fel, det är inte endast mammor jag menar.
Du är välkommen att ställa frågor innan du dra dina egna förhastade slutsatser.
"Livet är inte en resa till graven med syftet att komma dit i en attraktiv och välbevarad kropp. Det handlar om att glida in sidlänges med en chokladkaka i ena handen, en flaska vin i den andra, fullständigt slutkörd, totalt utsliten, skrikande "Hoho, kan någon ge mig lift!"
46
Herregud... Har jag en skev syn nu oxå??
Bli inte besviken nu men du har rätt mycket fel om du tror att jag har erfarenhet i att min sons pappa "bråkade till sig ett umgänge" och bara var ute efter "sina rättigheter".
Jag valde att skriva ordet "föräldrar" just för att det även finns ensamstående pappor. Och återigen hade du fel, det är inte endast mammor jag menar.
Du är välkommen att ställa frågor innan du dra dina egna förhastade slutsatser.
Det känns som en efterhanskonstruktion efter att ha sett din definition på "ensamstående". Hur många män tror du det finns som är ensamstående med barn under 6 mån.
Ledsen att säga det men jag upplever dina inlägg som klart pappafientliga men det uttalade att pappor som inte bor ihop med mamman måste "bevisa" sig värdig innan de kan få Ev och då ska helst mamman hunnit ta ut all FP för att inte behöva skiljas från barnet för tidigt. Att pappan till 99% säkerhet kommer att få strötid med barnet verkar ju inte bekomma dig ett dugg.
Sedan finns det ju de in den här tråden som går ännu längre.
47
Det känns som en efterhanskonstruktion efter att ha sett din definition på "ensamstående". Hur många män tror du det finns som är ensamstående med barn under 6 mån.
Ledsen att säga det men jag upplever dina inlägg som klart pappafientliga men det uttalade att pappor som inte bor ihop med mamman måste "bevisa" sig värdig innan de kan få Ev och då ska helst mamman hunnit ta ut all FP för att inte behöva skiljas från barnet för tidigt. Att pappan till 99% säkerhet kommer att få strötid med barnet verkar ju inte bekomma dig ett dugg.
Sedan finns det ju de in den här tråden som går ännu längre.
även om hon inte vill ha GV så tycker jag nog att hon skall dela med sig av FL..för att båda föräldrarna skall vara delaktiga o känna att de gemensamt uppfostrar detta barn med allt vad det innebär..hon behöver inte dela 50/50...
Denna mamma har inget emot att låta pappan umgås med sitt barn. Inte heller att han är föräldraledig under en tid. Det hon är emot är att byta redan efter sex månader och det tycker inte jag är konstigt.
Jag vet inte hur de flesta familjer gör nuförtiden, men har en föreställning om att pappa ofta tar över efter 10-12 månader och det är skillnad.
49
Ja...
även om hon inte vill ha GV så tycker jag nog att hon skall dela med sig av FL..för att båda föräldrarna skall vara delaktiga o känna att de gemensamt uppfostrar detta barn med allt vad det innebär..hon behöver inte dela 50/50...
Denna mamma har inget emot att låta pappan umgås med sitt barn. Inte heller att han är föräldraledig under en tid. Det hon är emot är att byta redan efter sex månader och det tycker inte jag är konstigt.
Jag vet inte hur de flesta familjer gör nuförtiden, men har en föreställning om att pappa ofta tar över efter 10-12 månader och det är skillnad.
Det är nog ganska vanligt.
Jag har tagit över vid ca 7,5 månader med båda barnen. Den förste blev det på halvtid och nr 2 på heltid fram till ca året då det blev heltid med nr 1 och halvtid med nr 2.
Så det går, även om barn är olika.
Tycker att Jissis förslag är bra, korta stunder under hela tiden. Menar han allvar med papparollen så kan övergången att gå smidigt.
50
Det är nog ganska vanligt.
Jag har tagit över vid ca 7,5 månader med båda barnen. Den förste blev det på halvtid och nr 2 på heltid fram till ca året då det blev heltid med nr 1 och halvtid med nr 2.
Så det går, även om barn är olika.
Tycker att Jissis förslag är bra, korta stunder under hela tiden. Menar han allvar med papparollen så kan övergången att gå smidigt.
så dra du dina egna förhastade slutsatser. Vilket är mycket sorgligt att läsa.
"Livet är inte en resa till graven med syftet att komma dit i en attraktiv och välbevarad kropp. Det handlar om att glida in sidlänges med en chokladkaka i ena handen, en flaska vin i den andra, fullständigt slutkörd, totalt utsliten, skrikande "Hoho, kan någon ge mig lift!"
51
Återigen... så dra du dina egna förhastade slutsatser. Vilket är mycket sorgligt att läsa.
Det du beskriver om att pappan "tar över" efter 10-12 månader är ju applicerbart när pappan har en vardag med barnet för då är det inte en främling som "tar över" ansvaret.
Jag tycker att det blir ÄNNU viktigare att pappan får delaktighet TIDIGT om han inte bor tillsammans med barnet. Han har ju inte möjlighet till alla spontana mysstudner eller blöjbyten eller nattliga tröstande promenader.
Om mamman tar föräldraledigheten till 100% från början så blir det ju svårt för pappan att komma intill barnet. Han är ju helt beroende av mammans vilja att släppa intill.
Men om man tänker sig att mamman skulle klara av det ekonomisk att ta ut lite mindre t ex 75% och pappan kan ta 25% så finns ju möjligheten för pappan att få ta hand om barnet under dagen kanske för en promenad eller babysim mm.
Det finns ju många möjligheter här om man är villig att fösöka. Det behöver ju inte på något sätt innebära att mamman berövas lugn och ro. Tvärtom! Det kanske är jätteskönt att få ta en dusch i lugn och ro medans barnet får en mysig promenad med pappa.
Man måste nog sluta tänka konventionellt här med svart eller vitt. Gör det lite mera grått så att mamma och pappa mår bra i sin relation till BARNET. Det är det bästa för barnet enigt mitt sätt att se på det.
52
Det du beskriver om att pappan "tar över" efter 10-12 månader är ju applicerbart när pappan har en vardag med barnet för då är det inte en främling som "tar över" ansvaret.
Jag tycker att det blir ÄNNU viktigare att pappan får delaktighet TIDIGT om han inte bor tillsammans med barnet. Han har ju inte möjlighet till alla spontana mysstudner eller blöjbyten eller nattliga tröstande promenader.
Om mamman tar föräldraledigheten till 100% från början så blir det ju svårt för pappan att komma intill barnet. Han är ju helt beroende av mammans vilja att släppa intill.
Men om man tänker sig att mamman skulle klara av det ekonomisk att ta ut lite mindre t ex 75% och pappan kan ta 25% så finns ju möjligheten för pappan att få ta hand om barnet under dagen kanske för en promenad eller babysim mm.
Det finns ju många möjligheter här om man är villig att fösöka. Det behöver ju inte på något sätt innebära att mamman berövas lugn och ro. Tvärtom! Det kanske är jätteskönt att få ta en dusch i lugn och ro medans barnet får en mysig promenad med pappa.
Man måste nog sluta tänka konventionellt här med svart eller vitt. Gör det lite mera grått så att mamma och pappa mår bra i sin relation till BARNET. Det är det bästa för barnet enigt mitt sätt att se på det.
Hej! Jag är rädd för att din fråga fått så många svar att ursprungsfrågan försvunnit.
Jag har i några inlägg skrivit några ideér om hur man skulle kunna göra med föräldraledigheten för BARNETS skull. Du får gärna läsa dem och berätta dem för din kompis. Det vore intressant att höra om hon tycker att det skulle vara tänkbart.
Jag önskar hennes barn och föräldrar all lycka och jag hoppas de lyckas samarbeta på ett bra sätt.
53
Hej! Jag är rädd för att din fråga fått så många svar att ursprungsfrågan försvunnit.
Jag har i några inlägg skrivit några ideér om hur man skulle kunna göra med föräldraledigheten för BARNETS skull. Du får gärna läsa dem och berätta dem för din kompis. Det vore intressant att höra om hon tycker att det skulle vara tänkbart.
Jag önskar hennes barn och föräldrar all lycka och jag hoppas de lyckas samarbeta på ett bra sätt.
vi är nog ganska överens och jag ber om ursäkt om jag tolkade dig fel om mitt val ang barnafödande.
Jag känner nog trots allt att det inte bara borde vara papporna som ska "bevisa" att de är lämpliga innan de får gv. Hur vet man att en mamma med ev är samarbetsvillig mm och skulle eventuellt gå med på gv så småningom?
Problemet är ju större då de inte lever tillsammans för den med ev kan välja att flytta om den skulle träffa någon annan osv.
Jag tycker det skulle vara gv tills det visat sig att någon av föräldern inte klarar av sitt ansvar.
Det borde vara så att man förutsätter att föräldrarna är kapabla att ta hand om sina barn och att ev är i undantagsfall vid misshandel och andra speciella fall.
Om det är känt redan innan födseln så kan jag tänka mig att ev är ett alternativ. Men att som pappa liksom bli "diskvalificerad" från början känns inte rätt. På vilka skäl ska de bli det?
INGEN vet väl från början hur bra mamma eller pappa man blir?
Bara för att man inte var en bra partner på ett eller annat sätt behöver ju inte betyda att man är en dålig förälder.
Som svar på dina sista rader:
Jag känner mammor med ev som stängt ute sina barns fäder pga av hur de varit som man/pojkvän.
En man som var otrogen mot frun fick inte träffa sina barn för att hon var bitter på honom. Med all rätt var hon bitter!! Absolut men han var inte en dålig pappa och skulle inte blivit utestängd från sina barns uppväxt.
Det här är svåra frågor och det finns inga enkla svar... Men om man har barnens bästa i fokus hela tiden så tar man sig lättare genom känslolivets berg och dalbana.
54
vi är nog ganska överens och jag ber om ursäkt om jag tolkade dig fel om mitt val ang barnafödande.
Jag känner nog trots allt att det inte bara borde vara papporna som ska "bevisa" att de är lämpliga innan de får gv. Hur vet man att en mamma med ev är samarbetsvillig mm och skulle eventuellt gå med på gv så småningom?
Problemet är ju större då de inte lever tillsammans för den med ev kan välja att flytta om den skulle träffa någon annan osv.
Jag tycker det skulle vara gv tills det visat sig att någon av föräldern inte klarar av sitt ansvar.
Det borde vara så att man förutsätter att föräldrarna är kapabla att ta hand om sina barn och att ev är i undantagsfall vid misshandel och andra speciella fall.
Om det är känt redan innan födseln så kan jag tänka mig att ev är ett alternativ. Men att som pappa liksom bli "diskvalificerad" från början känns inte rätt. På vilka skäl ska de bli det?
INGEN vet väl från början hur bra mamma eller pappa man blir?
Bara för att man inte var en bra partner på ett eller annat sätt behöver ju inte betyda att man är en dålig förälder.
Som svar på dina sista rader:
Jag känner mammor med ev som stängt ute sina barns fäder pga av hur de varit som man/pojkvän.
En man som var otrogen mot frun fick inte träffa sina barn för att hon var bitter på honom. Med all rätt var hon bitter!! Absolut men han var inte en dålig pappa och skulle inte blivit utestängd från sina barns uppväxt.
Det här är svåra frågor och det finns inga enkla svar... Men om man har barnens bästa i fokus hela tiden så tar man sig lättare genom känslolivets berg och dalbana.
Tyvärr är det en mycket utbredd människo/manssyn. Av nån outgrundlig anledning ser mödrarna bara de ev dåliga sidorna som nån annan fader uppvisat och tror att barnen skulle fara illa hos fader(fast varför då skaffa barn med denne?).
Alternativt är de ute efter att få tag i alla föräldradagar och bb och underhåll, för de av nån anledning tycker sig ha rätt till det. De kanske inte vill eller kan eller tror sig kunna arbeta?
Eller så är de av den varianten som vill spela martyr, tar på sig allt ansvar själv, lägger det mesta av sin energi till att bråka med fadern och spy galla över honom till alla som vill höra på. I denna kategori hamnar ofta sådana som sedan blir sjukskrivna därför att de vill ha kontroll på allt deras barn (och deras far) gör. De anser ingen annan vara god nog att ta hand om nånting alls.
Så länge inte fadern är skadlig(och då menar jag inte att glömma mössa när det är plusgrader och bara laga makaroner och korv) för barnen så tycker jag att många ska ta sig en låååååååååååååång funderare på vad som egentilgen ÄR bäst för BARNET, inte för modern...
Detta kan ju också vara omvänt ur könsaspekten, men det är betydligt mer sällsynt, och tyvärr(ur barnens synvinkel) så får fadern sällan hjälp av socialen eller tingsrätten...
Tyvärr är det en mycket utbredd människo/manssyn. Av nån outgrundlig anledning ser mödrarna bara de ev dåliga sidorna som nån annan fader uppvisat och tror att barnen skulle fara illa hos fader(fast varför då skaffa barn med denne?).
Alternativt är de ute efter att få tag i alla föräldradagar och bb och underhåll, för de av nån anledning tycker sig ha rätt till det. De kanske inte vill eller kan eller tror sig kunna arbeta?
Eller så är de av den varianten som vill spela martyr, tar på sig allt ansvar själv, lägger det mesta av sin energi till att bråka med fadern och spy galla över honom till alla som vill höra på. I denna kategori hamnar ofta sådana som sedan blir sjukskrivna därför att de vill ha kontroll på allt deras barn (och deras far) gör. De anser ingen annan vara god nog att ta hand om nånting alls.
Så länge inte fadern är skadlig(och då menar jag inte att glömma mössa när det är plusgrader och bara laga makaroner och korv) för barnen så tycker jag att många ska ta sig en låååååååååååååång funderare på vad som egentilgen ÄR bäst för BARNET, inte för modern...
Detta kan ju också vara omvänt ur könsaspekten, men det är betydligt mer sällsynt, och tyvärr(ur barnens synvinkel) så får fadern sällan hjälp av socialen eller tingsrätten...
skriva en massa idiotinlägg där du kapar mäns förmåga att vara föräldrar nere vid foknölarna o sedan blir du tyst..du är fan i mig värre än ett troll..
******************************
Inte helt galen...bara lite udda..
When all was done and said, more was said than done.
56
typiskt dig Sunrise.. skriva en massa idiotinlägg där du kapar mäns förmåga att vara föräldrar nere vid foknölarna o sedan blir du tyst..du är fan i mig värre än ett troll..
Klockrent exempel på funderingarna jag hade tidigare när vi "diskuterade" kring snackreglerna omfattande "angrepp på grupp" (i de flesta fall utifrån kön på denna sida).
Det gläder mig att det inte är okej, enligt snackreglerna, att lite svepande insinuera att 50% av alla föräldrar bör betraktas som potentiella barnmisshandlare enbart utgående från vilka genitalier dom råkar vara utrustade med.
Tack marib!
60
Klockrent exempel på funderingarna jag hade tidigare när vi "diskuterade" kring snackreglerna omfattande "angrepp på grupp" (i de flesta fall utifrån kön på denna sida).
Det gläder mig att det inte är okej, enligt snackreglerna, att lite svepande insinuera att 50% av alla föräldrar bör betraktas som potentiella barnmisshandlare enbart utgående från vilka genitalier dom råkar vara utrustade med.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
