Skrivet: 2006-12-17, 22:29
#1
Snart skörbjugg?
Jag undrar om ni har några nya infallsvinklar på det här med mat.
Jag har en helt underbar tre och ett halvtåring hemma. Det som gör mig lite bekymrad är att han äter _ingen_ frukt och _inga_ grönsaker. Och då menar jag verkligen inget. Någon gång i veckan kan det slinka ner en äppelbit och någon gång i månaden lite rå morot. Annars, inget. Nada. Kommentar från dagis: "Det är verkligen svårt att få honom att ens smaka."
Själva äter min man och jag massor med frukt och grönt. Sonen älskar att hjälpa till att laga mat, packa upp matvaror och handla. Han kan namnen på alla grönsaker och all frukt, från kiwi till brysselkål. Men smaka, icke.
Sonen har alltid varit väldigt kräsen, ända sedan smakportionernas tid. Han äter få rätter öht, och så har det varit ända sedan han började äta fast föda vid sju månaders ålder. Huvudlinjen här hemma är att bara föregå med gott exempel, dvs äta vår mat och njuta av den och låta honom sitta där med sina makaroner. Han dricker "välling" (mjölkfri ersättning i havremjölk) och tur är väl det, för annars tror jag på allvar att han skulle få skörbjugg.
Jag har också provat att varje morgon utan kommentar ställa fram en tallrik med äppelbitar. Det är på det sättet det slinker ner en liten bit då och då. Man kan också med mycket trugande och vädjande till honom få honom att ta en tugga på t.ex. ett päron eller en banan. Men varken min man eller jag gillar att truga, däremot händer det att andra tjatar på sonen tills han smakar (t.ex. nära släktingar och vänner som blir oroliga för hans hälsa efter att ha umgåtts med familjen ett tag). Han tar alltid bara _en_ tugga.
Jag har kollat på Jesper Juuls bok i ämnet men ärligt talat har jag svårt att ta den till mig, det är väldigt mycket skulbeläggande av föräldrarna. OK om det är vårt fel att sonen bara äter typ tre saker, men vad gör vi nu? Paradoxalt nog gillar vår tiomånaders dotter så gott som all mat, särskilt frukt och grönsaker...
Oj, vilket långt inlägg, en eloge till dig som läste ända hit. Jag undrar helt enkelt om det är någon som har en ny infallsvinkel på det här med maten. Hur resonerar ni? Jag har faktiskt blivit rådd av en del "experter" att truga så att han iaf får i sig något lite nyttigt men vi är inte alls sugna på det här hemma, det känns som att det är en stor risk att allt bara blir värre.