Skämmas för sina föräldrar

[Pojkmorsan_]

Mina ungar diskuterade en bekant till oss. Man 40 +
- Han är häftig, sa den ena tonåringen.
- Och rolig, sa den andra.
- Fast han är ju en sån där typisk farsa som man själv skulle skämmas för, sa den tredje.
- Just det, sa de andra två! Stackars X och Y (hans barn). Gu så pinig de måste tycka att han är.
Ganska intressant, tycker jag... Kompisar tycker han är kul, men inser att han egna ungar tycker han är pinsam. Jag kunde ju inte låta bli att fråga hur pinsam jag är.
- Nämen du är helt OK. Du håller dig ganska bra i skinnet när vi har kompisar.
Dagens bästa komplimang!

[ullen61]

Det där känner jag igen. Med den skillnaden att även jag är pinsam, men inte så pinsam som vissa andra föräldrar. Yngste sonen gillar sin kompis mamma väldigt mycket, han tycker hon är rolig, men har också sagt att han är glad att hon inte är hans mamma, för då skulle han skämmas hemskt.

När sonen skäms för mig har jag frågat om han verkligen tror att någon annan tycker att det är hans fel att jag är töntig, eller ens att någon annan bryr sig om vad jag gör eller inte gör. Och då erkänner han att det tror han egentligen inte, men han tycker ändå att det är pinsamt.

[Demeter]

Jag brukar lugnt säga till tonåringarna att jag vet att jag är pinsam, det ingår i arbetsbeskrivningen som mamma...
Pappa var just en sån pappa som kompisarna gillade, men som vi barn skämdes för.
I efterhand är jag glad att han var sån!
Dotterns kompisar vet också vilkas föräldrar som ställer upp, alltid, och vilka de inte ser så ofta när det ska fixas, köras och hjälpas till...