I nåt slags vacuum...

[JEMA]

eller på nåt konstigt ställe där jag bara kan skälla på Elias eller gråta. Jag som tycker att jag har klarat av att tänka positivt sen i somras när allt det här började kan BARA tänka negativt. Konstigt när man läst en text så fastnar bara det tråkiga, dödligheten är 10%.... Ca 10-15 barn insjuknar per år (vad är 10% på det...) Sämre prognos om det sitter på flera ställen (kan ju undra hur många ställen det sitter på på Sofia med tanke på hennes mage och allt).

Det enda positiva är väl att det kanske inte är Crohns sjukdom trots allt om det nu är LCH istället Men jag är mycket hellre på barngastro än på barnonkologen. Jag fick ångest bara av att sitta i väntrummet, tror Sofia var det enda barnet med hår. Och hon som har så långt fint lockigt hår

När min mamma ringde så var jag SÅ positiv och glad och sa att det är ju skönt att de hittar det om det nu är det som är problemet så att de kan behandla det och kanske att vi slipper alla magproblem också. Varför kan man låta så glad när man pratar med nån och sen bara vara SÅ ledsen?

Jag vill bara bära och krama på Sofia men hon vill inte hela tiden Det jobbiga är att hon är så förkyld också så hon är ju extra gnällig och då känns hon så mycket sjukare. Jag bara bara önskar att det här är nån hemsk hemsk dröm och att jag kommer vakna riktigt snart! *gråter*

Sen vet jag ju att när mannen kommer hem om en liten stund kommer jag vara vanliga "positiva" jag och inte visa nånting. Usch hoppas att den här helgen går fort och att vi snart får tid för röntgen. Förlåt att jag gnäller så här men det är liksom enda stället jag gör det på.

Kram ni är hur gulliga som helst!!!!

http://www.sos.se/Smkh/2002-29-159/2002-29-159.htm

[Sase]

Gumman .. usch o fy. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att jag tänker på er .. och hoppas så att allt ska gå bra vad som än händer! Alla kramar i världen till dig o din familj!

[Cia & Isak]

Usch... vi lider med er och håller alla tummar och tår att du ska få lite lugn och ro och att Sofia blir frisk snart.

Du får gnälla hur mycket som helst och du behöver inte vara positiv... det är ok att gråta, skrika och svära när livet visar sig från sin mörka sida.

Vi tänker på er och håller tummarna!

*Massor av kramar*

[Carola m 8]

Åhhh
Denna sjukdom är nåt läkarna TROR att hon kanske kan ha alltså? De är inte säkra?
När jag läste länken om den så förstår jag att du är deppig, för man läser den ju som att ALLA får ALLA symptom osv. Men så är det ju inte! De saker som räknas upp är sånt som KAN uppstå, de behöver inte drabba alla.
Fast det är ju inte roligare för det för er!!

Jag vill bara skicka en massa styrka och kramar till er, och du....det är väl självklart att du får "gnälla" här

[S-mamman]

har tänkt på er hela dagen...Önskar så mycket att det fanns nåt jag kunde göra för att hjälpa er!

Läste länken du gav, och måste säga att jag tyckte inte det lät SÅÅ illa. Okej att det var en massa komplikationer uppräknade, men det BEHÖVER ju inte alls bli så! Positivt är ju att sjukdomen upptäckts så tidigt (ifall det är den alltså), då kan ju behandlingen sättas in tidigt den också. Och så bor ni ju i Stockholm, nära till hjälpen. Det är ju jättebra!
Du är så jättestark som orkar vara så positiv inför din omgivning, men behöver du verkligen vara det inför din man? Du måste ju kunna visa hur du känner, han känner säkert likadant. Klart ni måste få sörja för att sen orka ta tag i det och kämpa vidare.

Och du - du behöver INTE be om ursäkt för att du "gnäller"- det gör du inte. Och vi VILL faktiskt veta hur du och Sofia mår och hur det går för er!

Önskar så jag kunde ge dej en riktig kram men du får en cyberkram i stället...KRAM!!!

[Ansan m A&T]

Ååh, jag lider med dig. Fattar inte att du orkar vara så positiv mot omgivningen, fast samtidigt så förstår jag. Om man visar hur ledsen/sårbar man är blir allting mer verkligt på något sätt. Eller hur? Men för din man måste du ändå kunna bryta ihop! Jag har lust att ge dig det i "hemläxa" över helgen. Det här är väl precis lika jobbigt för honom, så även om det är jobbigt kanske det kan vara bra om ni bryter ihop tillsammans. Eller något sånt.

Jag skickar en stor *kram* i cyberrymden och önskar att jag kunde ge dig den på riktigt istället.

[Nillapilla]

till er alla. Jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag tänker på er och önskar att er mardröm snart är över.

[Maria med Ida & Moa]

Vet ej vad jag ska skriva!
Känner med er och hoppas att allt kommer att gå bra. Det enda som är positivt är precis som du skriver att ni vet vad det är (om det nu är detta).
Tänker på er och skickar många styrke kramar till er.
Kram.

[LenaZ]

...jag tycker att du är så fantastiskt stark. Att du ens orkar försöka vara positiv, jag beundrar dig.

Det finns inte mycket att säga till tröst men vi får alla hålla tummarna för att allt blir till det bästa.

Massor med styrkekramar till dig och din familj, jag tänker mycket på er.

[cebi]

Ja, du... Du är otroligt stark, jag hade för länge sedan brutit ihop fullständigt och min blödige sambo också kan jag ju säga... Samtidigt är det viktigt att inte förtränga saker utan att faktiskt känna efter och visa hur man verkligen mår. Annars är det nog lätt att man tar ut sin frustration på "fel" saker. Hur tar mannen det hela? Begraver han sig i jobb eller inser han allvaret? Känner så med er! Jag tror att ni hela familjen skulle behöva träffa någon kontinueligt (kurator, en bra sådan, eller familjerådgivning säger jag igen) för att prata igenom situationen både praktiskt och psykologiskt.

Ni befinner er i en kris, i en chockfas, och sådana här saker ställer allt på sin spets. Att du måste hålla en positiv yta inför B tycker jag låter lite oroväckande faktiskt. Vad är det som får dig att känna så? Ni har inte fått en diagnos än, och vi får hoppas att även om det är som läkarna tror, att det inte är en så allvarllig form.

Oavsett hur det blir så låter det som att ni behöver prata, prata, prata och gråta lite både du och mannen. Elias har ju alltid varit en sådan verbal och förståndig pojke (mitt i allt bus, eller hur?) så jag tror säkert du kan förklara hur du/ni känner och vad som händer. Så att han slipper undra vad som pågår, för barn är mästare på att snappa upp. C känner iallafall direkt om jag är det minsta stressad och agerar därefter. Han märker ju säkert också att det är något med syrran, eller hur?

Du måste försöka få avslastning, få vila och sova. Låter som att du drar ett tungt lass själv, Jenny. Du är gravid också och behöver få ordning på din egen hälsa och mående. Be om hjälp om du inte redan gjort det!

Kramar från en orolig vän på besök som inte har den blekaste aning om vad du genomgår men som försöker ge några tafatta råd "utifrån" liksom....

[fru_bill]

Kloka råd tycker jag. Precis vad kännt genom det lilla jag vet av att ha läst här. JEMA du måste ha stöd i det här, du kommer att brista på något sätt om du ska bära allt själv!

[Strix]

Många tankar och stora känslor för er. Jag skulle bara vilja trolla bort allt elände och ge er lite ro.
Vill (så här i förbifarten) påminna om att det inte är svagt eller ens farligt att släppa ut lite känslor i verkligheten oxå... Kram

[JHFO]

Man kan inte orka vara positiv hur länge som helst när man går igenom det ni får gå igenom har jag en känsla av. Skickar mängder av styrkekramar!!!

Kram på er!

[Zinita]

usch usch usch

så sitter jag och klagar över eventuell magsjuka!

Massvis med kramar, jag hoppas verkligen att allt blir till det bästa vad det än må vara och Lycka till!

[Anna m C&I]

Usch, jag vet inte vad jag ska skriva mer än att jag tänker på er och hoppas att allt blir så bra det kan. Hoppas att ni tar hand om varandra hela familjen! Kram ANNA

[Mimis]

så vet jag inte alls vad jag ska skriva. Jag tänker på er jättemycket och hoppas att saker kommer ordna sig till det bästa snart!

Självklart behöver du gråta mycket och släppa den glada fasaden. DU kan inte hålla dig uppe jämt! Om det är svårt att släppa utåt så kom in till oss och gör det så ofta du behöver.

Även fast du verkat jättestark, så får du inte ta på dig att vara stark för alla omkring dig. Gör och agera på det sätt som är bäst för dig, och barnen självklart, men ingen här är någon supermamma som klarar av vad som helst!

Sköt om dig! Många kramar till dig och familjen!

[Alifo]

Gnäll på!!!

Ibland behövs det bara att få spy ur sig allt som känns jobbigt. Att sätta ord på det kan göra att det känns mer hanterligt - man har som dragit upp gränsen för vad det är som känns jobbigt. Det kan också vara ett sätt att få en utgångspunkt att prata från när man inte vet vad man ska säga till sin partner.

Kanske du kan göra en utskrift till mannen av det du skrivit här och be honom läsa det. Att bära det tillsammans kan vara lättare än att göra det ensam och tro att man är ensam.

Lite svamligt, men jag hoppas att röntgen blir i morgon helst och att ni får svaret snabbt.

Rådet om att prata med någon, både enskilt och som par, tycker jag är ett väldigt bra råd.

Kram till dig!

[Karro75]

Styrkekramar till dig!!!!

[moka]

Gråter jag med...lider så med er! Och som dom andra har skrivit, du MÅSTE släppa ut din gråt och ledsenhet, annars orkar du inte.
Läste på hemsidan om sjukdomen och det låter ändå rätt okej även om jag förstår att du bara ser det negativa. Det verkar som det varierar väldigt mycket hur många/svåra symtom man får och att det går att behandla mycket. Jag håller tummarna för att ni snart får en diagnos och att Sofia får en behandling som hjälper henne!

P.S Näringsdryckerna är glutenfria och med tanke på att du är gravid och går ner i vikt kan du få dom utskrivna av dietist, mycket billigare än att köpa på Apoteket!

[-ASA-]

Jag förstår verkligen att du inte mår bra just nu. Hoppas att du har nån du kan prata ut med. Hur tar mannen allt detta? Kan ni prata om det med varandra?

Skickar massor med styrkekramar åt hela familjen!