Skrivet: 2007-01-23, 09:39
#1
Som livet kan bli...
Jag och min fru väntade barn (mest hon ). Söndag 20070107 04:05 sa hon att det var besvärligt på ett annat sätt o vi åkte till BB.
Efter lite klämmande och gnisslande beslöt läkaren 19:30 om akutsnitt då barnet visade tecken på stress.
20:30 satte de kniven i henne och 20:35 kom pojken ut i fria luften. Då var min tanke: "då så, nu är det värsta klart!" men icke sa Nicke!
Efter en del koll av lillgubben (numera Max) tyckte de att det inte helt var som det skulle vara, det var för lite syre i blodet. Läkaren ville ta det säkert och Max åkte till samma landstings BIVA (Örebro). Jag smet efter för att ha koll på honom.
Väl där fick jag veta att han skulle till Göteborg på morgonen när det hade kollat honom ordentligt med ultraljud, blev det dumt under natten ville han åka akut!
Vid detta laget hade jag börjat bli ..... nervös kan vi kalla det och jag körde tillbaka till frugan på BB och berättade läget.
På morgonen ringde läkare från BIVA och berättade vad UL gav, jag minns inte så värst mycket annat än "allvarligt hjärtfel", "Salgrenska barn-hjärt klinik" och "NU!", resten är liksom lite dimmigt.....
Frugan fick sjuktransport till SU/ÖS (Salgrenska Universitetssjukhus/Östra Sjukhus) och jag tog bilen hem, packade kläder osv och körde till ÖS (tack goda gud för min GPS).
I kväll kom _jag_ hem från ÖS, pojken har HLHS (Hydroplastisk Vänsterhjärta Syndrom) vilket i essens betyder att han har ett halvt hjärta! Han är opererat den första av minst tre operationer så nu kan han leva fram till nästa operation iaf. Googla på HLHS och ni förstår...
Han är en mycket söt pojke och han har repat sig enormt snabbt.
Igår kväll kom vi (egen transport) till Karlstad barnavdeling och jag har sovit hemma för första gången sedan förlossningen.
Det har varit omtumlande och jag är glad över att Max lever men ska jag vara ärlig är jag ganska ledsen över allt han ska gå igenom, sånt ska barn inte behöva tåla! Att se honom efter en 6 timmer lång hjärtoperation, öppen bröstkorg, slanger hit, dit och överallt, respirator, prover, medicin, nålar och skit har tärd på mig. Jag har även varit den som skulle hålla lugnet när frugan börjar hispa till, att hon gör det kan jag jävligt väl förstå men någon måste ju vara lugn då.
Jag har även en del beställningar liggande i mitt firma som har fått flyta (mina kunder är informerat) och nu ska jag samla allt ihop illa kvickt.
Ibland blir livet inte som man har tänkt!
F.d. Totte