Nu behöver jag lite tips och erfarenheter från er som har barn som redan passerat 6-årsstadiet.
Sonen har de senaste 3-4 månaderna varit som förbytt. Min goa lilla kille som alltid varit en glad, lugn busunge har blivit en liten tonåring - men bara mot mig.
När han är hos kompisar eller är i skolan så är han fortfarande samma goa lugna busiga kille som leker med i princip alla som råkar vara i närheten.
Men när han är i närheten av mig så fräser han, vägrar svara, använder svärord som han vet att jag förbjudit. Han kan vara sur från att han kommer upp på morgonen tills han går och lägger sig. Och sedan blandas allt detta med riktiga upprivna tårar - allt är fel... ingenting fungerar, "jag är värdelös".
Vad gör man? Går det över?
KMCB m. Minior 8 år & Junior 13 år
Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Hjalmar Söderberg - Doktor Glas
Fördomar sparar verkligen tid.
Man kan bilda sig uppfattningar utan att bekanta sig med fakta. E. B. White
1
6-åringar (lilla tonåren) Nu behöver jag lite tips och erfarenheter från er som har barn som redan passerat 6-årsstadiet.
Sonen har de senaste 3-4 månaderna varit som förbytt. Min goa lilla kille som alltid varit en glad, lugn busunge har blivit en liten tonåring - men bara mot mig.
När han är hos kompisar eller är i skolan så är han fortfarande samma goa lugna busiga kille som leker med i princip alla som råkar vara i närheten.
Men när han är i närheten av mig så fräser han, vägrar svara, använder svärord som han vet att jag förbjudit. Han kan vara sur från att han kommer upp på morgonen tills han går och lägger sig. Och sedan blandas allt detta med riktiga upprivna tårar - allt är fel... ingenting fungerar, "jag är värdelös".
Inget svar men ett vet jag; det är inget mot vad som komma skall! Jag tror dom flesta tonårsföräldrar kan skriva under på det?
Kanske bra att man får "träna upp sig" för det kommande, men visst, jobbigt är det den tid det tar innan allt är ett minne blott för några år framöver.
Ja, det går över för att komma tillbaka - har du tur så kommer den tillbaka i lindrig form.
2
Inget svar men ett vet jag; det är inget mot vad som komma skall! Jag tror dom flesta tonårsföräldrar kan skriva under på det?
Kanske bra att man får "träna upp sig" för det kommande, men visst, jobbigt är det den tid det tar innan allt är ett minne blott för några år framöver.
Ja, det går över för att komma tillbaka - har du tur så kommer den tillbaka i lindrig form.
Ja det går över, fortsätt bara vara hans glade mamma. Sonen som idag är 15 var precis som du beskriver sista året på dagis. Jag och maken pratade mycket om det även med honom. Vi kom fram till att det var hans sätt att frigöra sig från mamma. Han hade varit en riktig morsgris fram tills dess.
Han kunde stå ute på dagis när jag kom och skälla ut mig för det var minnsann inte jag som skulle komma, det var pappa. Mamma skulle han inte hem med.
Jag var helt lugn tog honom vänligt men bestämd i handen och sa, "Nu går vi hem" - tog ingen diskussion med honom då utan vi pratade genom läget flera gånger med honom - hur man beter sig mot varandra, vad man säger och hur man säger det.
Sonen är idag en lugn harmonisk 15 åring som tom har börjat ge sin mamma en kram ibland - jag har inte pressad honom de åren det var jobbigt.
Har även två döttrar och de är ida 7 och 9 har inte upplevd samma frigringsprocess hos dom, dock har dom haft andra nycker.
3
Ja det går över, fortsätt bara vara hans glade mamma. Sonen som idag är 15 var precis som du beskriver sista året på dagis. Jag och maken pratade mycket om det även med honom. Vi kom fram till att det var hans sätt att frigöra sig från mamma. Han hade varit en riktig morsgris fram tills dess.
Han kunde stå ute på dagis när jag kom och skälla ut mig för det var minnsann inte jag som skulle komma, det var pappa. Mamma skulle han inte hem med.
Jag var helt lugn tog honom vänligt men bestämd i handen och sa, "Nu går vi hem" - tog ingen diskussion med honom då utan vi pratade genom läget flera gånger med honom - hur man beter sig mot varandra, vad man säger och hur man säger det.
Sonen är idag en lugn harmonisk 15 åring som tom har börjat ge sin mamma en kram ibland - jag har inte pressad honom de åren det var jobbigt.
Har även två döttrar och de är ida 7 och 9 har inte upplevd samma frigringsprocess hos dom, dock har dom haft andra nycker.
Det är många faser de ska gå igenom innan de flyttar hemifrån...
Jag har inget tips att ge dig tyvärr. Det enda är väl att ha tålamod, försöka komma ihåg att man älskar dem och orka visa det när det är som jobbigast.
Mina är 11, 8 och 4.
11-åringen är just nu lugn och trevlig och börjar kännas riktigt "vuxen". Men jag förstår att det bara är lugnet före stormen.
8-åringen har kommit ur fasen du beskriver och börjar också bli stor, men kan ha sina anti-dagar.
4-åringen har något inom sig för tillfället som gör att han måste tycka precis tvärtom vad jag tycker och säger. Det är en ständig kamp om allt, tandborstning, gå till dagis, gå hem från dagis, ta på pyjamas, äta mat....
Mitt enda råd är -ha tålamod!
4
Det går över! Det är många faser de ska gå igenom innan de flyttar hemifrån...
Jag har inget tips att ge dig tyvärr. Det enda är väl att ha tålamod, försöka komma ihåg att man älskar dem och orka visa det när det är som jobbigast.
Mina är 11, 8 och 4.
11-åringen är just nu lugn och trevlig och börjar kännas riktigt "vuxen". Men jag förstår att det bara är lugnet före stormen.
8-åringen har kommit ur fasen du beskriver och börjar också bli stor, men kan ha sina anti-dagar.
4-åringen har något inom sig för tillfället som gör att han måste tycka precis tvärtom vad jag tycker och säger. Det är en ständig kamp om allt, tandborstning, gå till dagis, gå hem från dagis, ta på pyjamas, äta mat....
Det är alltså bara att bita ihop, fortsätta krama (när man får) och fortsätta tjata om att man måste ha långkalsonger om det är -10 grader och skolan ska ha pulkatävling ute (det var morgonens fight... han ville gå till skolan i jeans och långärmad t-shirt under overallen).
6
Tackar för svaren!
Det är alltså bara att bita ihop, fortsätta krama (när man får) och fortsätta tjata om att man måste ha långkalsonger om det är -10 grader och skolan ska ha pulkatävling ute (det var morgonens fight... han ville gå till skolan i jeans och långärmad t-shirt under overallen).
Tjihi - Låter som sonen. Det där med kläder har dock inte blivit så mycket bättre. Men nu är han 15 och får sköta sånt själv - med ett liiite vakande öga - inte alltid att tröttmössan ser att det har blivit vinter över natten så då kan det vara bra att åtminstone kommentera kylan....
7
Tjihi - Låter som sonen. Det där med kläder har dock inte blivit så mycket bättre. Men nu är han 15 och får sköta sånt själv - med ett liiite vakande öga - inte alltid att tröttmössan ser att det har blivit vinter över natten så då kan det vara bra att åtminstone kommentera kylan....
"mamma, du älskar inte mej!" komplett med tårar och stort utspel. När jag säger ifrån.
Jag vet inte, tycker ibland att det fungerar att prata igenom det i lugn och ro, efteråt. Vi har alltid svårt att komma iväg, det känns som om vi inte kommer ut ur dörren med mindre än att jag skäller i 10-15 minuter. Oavsett vart vi ska. Men nu har vi pratat omdet, hur jag vill ha det, hur hon tycker att det ska vara, hur vi ska fixa det, tillsammans. Och, peppar, peppar, det har faktiskt blivit bättre...
Annars hade jag planer på att stukturera upp det ännu tydligare, och ha en orm/eller annat, och varje gågn vi fixade det, så skulle vi sätta en bit, och efter att ormen blir full så får hon en belöning, tex ett ark bokmärken, eller att få sova i min säng, hon bestämmer. kanske ska vi ge oss på det ändå, men jag planerar lite denna vecka...
8
"mamma, du älskar inte mej!" komplett med tårar och stort utspel. När jag säger ifrån.
Jag vet inte, tycker ibland att det fungerar att prata igenom det i lugn och ro, efteråt. Vi har alltid svårt att komma iväg, det känns som om vi inte kommer ut ur dörren med mindre än att jag skäller i 10-15 minuter. Oavsett vart vi ska. Men nu har vi pratat omdet, hur jag vill ha det, hur hon tycker att det ska vara, hur vi ska fixa det, tillsammans. Och, peppar, peppar, det har faktiskt blivit bättre...
Annars hade jag planer på att stukturera upp det ännu tydligare, och ha en orm/eller annat, och varje gågn vi fixade det, så skulle vi sätta en bit, och efter att ormen blir full så får hon en belöning, tex ett ark bokmärken, eller att få sova i min säng, hon bestämmer. kanske ska vi ge oss på det ändå, men jag planerar lite denna vecka...
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
