Skrivet: 2007-01-25, 13:14
#1
Nä... *gråter*
Idag var det alltså dags för intervju nummer två. Och det kändes direkt att detta inte skulle gå bra. Min sjukfrånvaro för förra året och förförra året var ju hög och jag blev hårt ansatt och fick förklara varför. De undrade tom om jag hade ett missbruk eftersom jag tyvärr har en sjukdag per månad pg. min astma!
Jag försökte förklara och vara helt ärlig men berättade inte om min borderline och de andra psyk.diagnoserna efter som de inte påverkar min anställning eller mig i min roll som sjuksköterska. Hon såg mycket skeptiskt ut och "vice-avdelnings ssk" verkade tycka att hon gick för hårt fram. Jag hade dock mycket goda vitsord från min nuvarande chef, jag är en oerhört kompetens sjuksköterska både teoretiskt och praktiskt och duktig på att arbeta under stress och under urakuta situationer. Alltid något... Men hon hade såklart tagit upp vilka oerhörda problem min frånvaro skapar. Hallå? Så mycket är jag inte borta, det finns dem som verkligen är borta mycket men med dem så är det inte lika viktigt tydligen...
Jag pressade avd.ssk:n som intervjuade mig om hur det ser ut. Jag kan få en provanställning på sex månader. Prov! Jag kan ju inte gå från en fast tjänst till en prov, och definitivt inte när Pärs arbetssituation ser ut som den gör... Så med sorg i hjärtat så får jag ringa imorgon och tacka nej. Jag får helt enkelt slita några år till på Kava och gå till jobb oavsett hur sjuk jag är för att få en chans att få ett annat arbete.
Vet ni vad som gjorde mest ont? Hon sa att om jag inte haft frånvaron som min chef tryckt så mycket på så hade jag fått jobbet idag.
Det känns så himla tufft och orättvist. Ännu en gång har jag fått bekräftat att jag inte dugar. Jag är en looser, så enkelt är det. Alltid varit och kommer alltid vara. Jag bara gråter och gråter, Pär ringde hem och började nästan gråta han också. (Jag gör bara andra människor ledsna!)
Så nu har jag tagit lugnande medel, (barnen är på dagis), och tyvärr måste jag plåstra om min sönderskurna arm...
Kramar i massor och ett jättetack för att ni trott på mig!
*gråter*
I have decided to stick with love. Hate is too great a burden to bear. - Martin Luther King, Jr.
Orkar du mer av mig? www.vickansdagar.com