lagom jobb hemma?

[anonymt namn]

Mina barn är 6 och 8 och jag märker att det här med att göra sin del hemma går lite knackigt och ofta kräver full koll från oss vuxna. Om vi (läs:jag) inte kollar, blir det oftast inte gjort, iallafall inte ordentligt. Delvis beror min brist på koll på att jag också glömmer....

Nu tänkte jag att man skulle kunna skriva upp lite riktlinjer för hur mycket varje barn bör klara att genomföra anpassat till ålder, och göra dessa tydliga för barnen. Tänker att om det står på papper, man har kollat av med barnet att det känns OK (med visst utrymme för att banret kan få vara med och påverka), kanske tom skriva lite "kontrakt"(?)....och så skriva lite lagom saker för varje ålder så att barnen har lite framförhållning, dvs "när jag fyller 9 år, då kommer jag att få ansvara för..."

Vad tycker ni är lagom att man gör när man är 6,7,8,9, 10 år osv?

Såhär har jag tänkt nu:
6 år: hänga upp kläder i hallen, lägga smutskläder i tvätten, klä på sig utan tjat, duka av sin egen tallrik samt ställla upp och duka/laga mat när vuxen ber om det, utan sura miner...hjälpa till med dammsugning och undanplockning, städa undan efter varje egen aktivitet.

7 år: samma som tidigare, men nu med en veckoaktivitet såsom "göra iordning frukost till hela familjen" eller "dammsuga hall och vardagsrum" eller "hjälpa till med tvättsortering".

8 år: samma som tidigare, men också högre krav på iordninghållande av egna kläder och leksaker. Inte sura när vuxen säger till om sånt som barnet redan vet. Kanske en svårare sak att göra i veckan, av typ hushållsarbete. Från nånsstans i den här åldern kanske man kan få chans att utöka veckopengen om man gör ytterligare hushållsarbete utöver det som är ens uppgift under det året? Typ en tia mer om man skurar toan och handfatet en gång? eller dammsuger hela kök/v-rum, hall ordentligt?

9 år: samma som tidigare, men också ett tydligt uppdrag som att ta ut soporna en gång om dagen, eller veckoansvar som att rengöra köksytorna rejält en gång, eller dammtorka, eller skaka mattor? En fast tid för detta, som kan ändras men isåfall efter diskussion med vuxen.

10 år:?....tänker mig att längre upp i åldrarna kan barnet ha ansvar för ett område som INTE har en fast tid, för att öva ansvaret. Dvs inte gå ut med soporna varje dag kl 19 utan varje gång det är fullt (vilket kan bli oftare eller mer sällan)? Vad tycker ni är en bra ålder för ett sånt ansvar?

Vill gärna ha feedback för det här är än så länge bara lösa funderingar för mig. VILL uppfostra ansvarskännande barn, och eftersom jag även är pojkmamma är en stor uppgift att göra ett allvarligt försök att bli först i världen med att uppfostra en man som kan fälla ner toaringen efter sig (jag vet, jag är ambitiös!)

[Azucena]

Allt du skrivit låter bra men jag tror att du lägger på för stort ansvar för tidigt. Barn är så larviga, slarviga och ansvarslösa. Det är klart att de ska lära sig men lätt är det inte. Jag har inte lyckats med så mycket som du men de måste göra det som jag ber dem om när jag ber om det vilket är mycket lite och sedan måste de sköta "sitt", dvs sin smutstvätt, sitt rum, sina sopor till soptunnan, sin smutstallrik, sina saker. Och hjälpa till med att duka och duka av bordet som är gemensamt, annars behöver de inte äta! Lägg inte på barnen mer arbete än du kan få dem att genomföra. Det ska ju vara för alltid, och utan att du ska behöva tjata ihjäl dig. Ta det steg för steg.

[belindadonna]

låter mycket.

Det är bättre att fokusera på allmän ordning.
1. plocka iordning leksaker efter lek
2. plocka i ordning kläder i en smutsklädeslåda
3. plocka i ordning skor i hallen.
4. plocka iordning toarullen.
5. Plocka undan efter måltid
6. Plocka fram till måltid

Damning torkning och dammsugning tror jag får vänta barn har inte riktigt motorik och blick för vad som är rengjort. Men att ha en plockaiordning som fungerar är mycket värt tycker jag.
Pröva äggklockmetoden istället för tjat. det innebär att du sätter äggklockan på en timma och under denna ska det egna rummet samt varsitt ansvarsrum plockas iordning,

[Mamma Erik]

Nu är jag rätt duktig när det gäller hushållsarbete, men jag lovar att jag slarvar med allt.
Sura miner, tja, även jag har sura miner när jag plockar och städar ibland.
Nej, ärligt sagt, jag tycker du är lite väl hård och kräver lite väl mycket, men självklart skall alla bidra på sitt sätt hemma.
Och sura miner, 9 av 10 gånger så bärs tallriken till diskbänken (diskmaskinen plockar jag helst i själv) av vår älskade son.
Toaringen, hihi, den är _aldrig_ nedfälld hemma och inte heller locket och det har aldrig stört mig *ler*

[ullen61]

Oj! Visserligen kan nog i princip barn klara att göra de saker du räknar upp vid den åldern, men knappast utan koll. T.o.m. min 15-åring måste fortfarande påminnas om att duscha, plocka undan efter sig, ta ut smutstvätten, städa rummet senast varje söndag kväll och laga mat en gång i veckan. Det enda han gör utan påminnelse är att duka av sin tallrik och packa sin egen skolväska (det senaste måste däremot 12-åringen fortfarande påminnas om). Men vi har inte varit så konsekventa i vårt tjatande om detta.

[Anonym]

Hoppla hoppla. Jag vet att jag skrev ett långt inlägg så jag kanske inte kan klaga på att ni inte orkat läsa hela Eller så var jag våldsamt otydlig? Jag skrev ju att min lista bara var lösa funderingar och INTE att den var en lista på "krav" eller "förväntningar" eller något jag "genomfört"!

Jag funderar FRAMÅT och försöker hitta ett sätt att ställa RIMLIGA krav på mina barn, och det är lång väg dit! Detta var ett FÖRSTA steg i funderingarna, INTE nånting jag är beredd att ta "kritik" för som något jag försöker genomdriva till varje pris...Som det är nu har jag inte så stora krav på barnen och upplever att de kan förväntas göra mer hemma.

Ni verkar iallafall överens om att det jag föreslog som en brainstorming-variant till första steg i planeringen är ett för stort steg. Barn ska inte behöva klara så mycket. OK, den åsikten är värdefull! Då vet jag det. Kanske jag får flera svar, och kan väga in dem i bilden av vad jag ska vänta mig. Jag förstår ju att det blir mycekt tjat och koll och att det inte är något samarbete på lika villkor man kan få av så små barn, och i ärlighetens namn är det ju mer deras självständighet på sikt man jobbar för, inte så mycket att de ska bidra så avgörande till hushållsbestyren

Jag tycker uppfällda toaringar är mycket irriterande och vill gärna försöka få sonen att lära sig fälla ner den för allas trevnad.

Jag kan nog tänka mig att koppla de ansvarsområden vi slutligen kommer fram till, till veckopengen, Dvs om det de gått med på är deras ansvar inte gjorts, kommer det att synas på veckopengen. Vad tycker ni andra om det? Jag vet att det nämligen brukar vara föremål frö diskussion. Jag tycker det är ett utmärkt sätt att motivera till att göra sin del - sen är det inte samma sak som att betala för hushållsarbete. Bara att en överenskommelse "works both ways" liksom. Därav min idé om att de kunde få tjäna mer pengar om de gör lite mer, klart avgränsade sysslor. Verkar det bra/dåligt? Varför isåfall?

Tack för era synpunkter!

[lilly1]

Börja med lite och öka på om du märker att barnen klarar det. Bättre att de fixar lite o gör det bra än att de får för stora krav o misslyckas.
Viktigtr att barnen känner sig delaktiga o behövda, inte bara "hjälpredor", då hamnar man så lätt i tjat o gnatträsket!
Förslagen du skrivit verkar för ambitiösa, men tanken är bra.

[indra76]

Låter vettigt tycker jag, men kanske att det finns en fast bas som de måste göra (de enklaste delarna) och sedan att de måste göra resten för att få veckopeng.

Våra barn (4, 5 och 7 år) ska alla städa sina rum vid behov, plocka undan efter sig generellt (om de spelat spel, ritat i köket t.ex.), hänga upp ytterkläder, slänga kläder i tvätten, duka av sin tallrik, hjälpa till att duka (ibland), klä på sig själva, fixa tandborsten själv och börja borsta.

7-åringen är den enda som har veckopeng och för att få den ska han städa rummet och dammsuga varje lördag. Han gör det inte alltid, men då får han inga pengar heller. Vi påminner honom dock, men han väljer ändå ibland att strunta i det och det är ju helt OK.

Så vi har inga stora skillnader mellan barnen, vilket kanske man borde...? Men det är väl mer av lathet att vi har samma krav skulle jag tro. Och det är ju så att 4-åringen får mer hjälp med städning och sånt om det behövs.

Men det märks att de växer med ansvar så jag tycker att det är bra att ställa krav tidigt (efter ålder och vad de klarar av), annars blir det desto jobbigare sen, speciellt om man är en stor familj.

[-icka-]

För mig är målet att inte bråka om hushållsarbete, det ska vara en naturlig del av livet i en familj.

Jag tror därför att det är viktigt att var och en vet vad som förväntas och att man är överens om det. Lägg alltså mer tid på att diskutera igenom vad var och en ska göra, hellre än att presentera en färdig lista! Alla gillar och ogillar kanske inte samma saker. Jag hatar t ex att dammsuga, men älskar att diska. Mitt barn gillar inte att duka, men däremot att duka av. Om alla känner att de är med och påverkar vad de ska göra och dessutom får välja mellan uppgifter, så är det lättare att be dem göra det sedan.

Sedan kan man gott ha en pedagogisk inställning såtillvida att man önskar se en utveckling hos barnet. I början duger det kanske att ställa fram tallrikarna lite huller om buller på bordet, men målet bör kanske vara att lära barnet hur man dukar ”fint”, som ett exempel alltså. Då duger det inte att man får vanan att göra saker halvhjärtat.

Man bör också vara överens om vad som ska hända om man inte gör sina uppgifter. Det drabbar ju alla andra i familjen. Diskutera varför man måste göra hushållsjobb och vilka konsekvenserna blir om man inte gör det. Här kan man behöva både piska (du får inte spela dataspel om inte rummet är städat) och morot (om du dukar en vecka utan prut så ska vi gå till badhuset på söndag). Jag tycker däremot inte att man ska få betalt för att göra hushållsjobb, det ger fel signaler.

Var förberedd på att barnet vill omförhandla och/eller strunta i att göra sina uppgifter! Var ståndaktig utan att bli förbannad… Föräldrar måste hålla ihop. Däremot måste det väl vara ok att diskutera hushållsarbete och om man kan förbättra eller förändra rutiner som inte funkar. Barn, liksom vuxna, blir lätt uttråkade och om man kan hitta på lite nya grejer (race-städa till musik en viss tid, kladda med fingerfärg i badrummet och sedan tvätta bort färgen och samtidigt städa osv), lägga till eller ta bort sysslor, så tröttnar man inte lika fort.

Om du vill bygga en egen lista över vad barnen ska klara, kan du kolla här för idéer:
http://www.dltk-cards.com/chart/

[ullen61]

Jag förstod att det var ett förslag och att du inte för närvarande krävde att de skulle klara allt det där utan koll. Jag lät kanske också mer förvånad än jag var (och jag var absolut inte upprörd). Men om man gör ett förslag utgår man väl efter vad man ungefär förväntar sig? Och jag reagerade inte så mycket på själva uppgifterna, även om det är långt mer än vi krävt av våra barn i motsvarande ålder men vi vet att vi är curlingföräldrar. Det var mer detta att göra det "utan koll" och "utan sura miner" som jag reagerade på.

Barn har så mycket annat än tråkiga saker i huvudet. Det är en sak med sådant som man gör flera gånger om dagen vid en väldigt given tidpunkt, som att ta ut sin tallrik. Det har våra barn gjort sedan 5-6-årsåldern utan påminnelse och knot (inlärt på dagis). Men sådant som att komma ihåg att t.ex. plocka undan efter en aktivitet är svårt även för tonåringar, man vet liksom inte riktigt om man är "färdig" med den aktiviteten eller om man kommer fortsätta senare. Och att komma ihåg att städa sitt rum en gång i veckan tror jag är jättesvårt t.o.m. för tonåringar. Vi har haft regeln att de ska städa sina egna rum senast söndag kväll i 5 år nu, men vi får fortfarande påminna varenda söndag. Men det räcker med ett par påminnelser, sen gör de det utan att klaga.

Och visst vill man slippa höra gnäll om de arbetsuppgifter som man kommit överens om (våra killar har aldrig klagat, men så har de ju inte heller så många arbetsuppgifter). Men man kan inte begära att de ska göra jobbet med glada miner. Jag är själv ganska sur när jag behöver städa och diska. Se deras sura miner som att de är arga på att dessa arbetsuppgifter överhuvudtaget existerar, inte på att du tvingar barnen att göra dem.

[sisla]

..finns det en pappa i huset också? Det framgår inte om du är ensamstående förälder eller om ni är två. Jag blev nyfiken av din sista rad där om att uppfostra en man som kan fälla ner toaringen :-)

Om det finns en pappa med i huset så bör ju han vara lika involverad och ambitiös som du när det gäller att sätta upp regler samt "kolla" att de följs.

En sak jag funderade på när jag läste var det här med "utan tjat" och "utan sura miner". Det verkar svårt att ha som ansvarsområde att inte visa missnöje. Jag tror som så att god stämning är något som uppstår i samspel med andra, och att det blir svårt att liksom tvinga sig själv att vara glad när man går ut med soporna. I det här hushållet resonerar vi faktiskt helt tvärtom: "Du får gärna muttra och tjura hela vägen till sopnedkastet, men jag vill att du går ut med soporna."

Verkar svårt för en liten sjuåring att dammsuga. Våra barn började dammsuga sina rum när de var 9-10, men det är lite tungt och krångligt för dem att komma åt i hörn och under möbler. De dammsuger sina rum bara.

Vi har inga veckoscheman här men barnen är bra på att hjälpa till när de blir ombedda (oftast dessutom utan tjat och sura miner :-). Jag tror inte att de klarar att själva komma ihåg en viss uppgift, jag tror egentligen inte det är förrän man blir vuxen som man får samma "blick" för vad som behöver göras och självmant tar initiativ. Även vuxna har ju dessutom olika trösklar, så det är nog svårt att fostra barnen till att ta egna initiativ och "se" när soppåsen behöver slängas etc. Det är vad jag tror.

När vi ber om det hjälper våra tre 95r till med följande:
-plocka undan
-sortera tvätt
-tömma diskmaskin
-duka, duka av
-laga mat
-gå och handla
-gå till återvinningsstationen
-gå ut med soporna
-tvätta bilen
-rengöra akvariet
-skura badrummet
-ställa i ordning skor i hallen, hänga upp jackor
-lägga in kläder i garderoben
-vattna blommorna

På söndagsfm städar vi allihop tillsammans, först gör de sina rum och sedan hjälper de till med resten av lägenheten. Det funkar bra. Men jag tror inte nån av barnen skulle ta eget initiativ till någon form av hushållsarbete, de behöver pushas och påminnas och uppmuntras.

[Anonym]

Det där med sura miner känns ändå rätt viktigt när det gäller att hålla sig till en överenskommelse tycker jag. Tck för dina synpunkter förresten! Kul att du villle fortsätta bolla tankar om det här trots att jag kände att jag var tvungen att försvara mig lite efter en del (som jag upplevde orättvis) kritik mot mitt första inlägg....

Jag vill inte bli curlingförälder men jag vill inte heller ställa så stora krav på barnen att de tappar sugen totalt. NÄr jag växte upp ville min mamma ha allt på sitt eget sätt och det var mycket sura miner från HENNE om det inte blev rätt. Jag kan känna inombords att jag hellre vill göra saker själv än att låta barnen göra det halvdant och så får jag ändå göra om det sen....men då tänker jag ju bara kortsiktigt, dvs vilken "hjälp" barnens insats är eller inte är. Jag vill ju egentligen inte tänka så för det övergripande målet är ju att de ska få med sig en naturlighet i att man hjälps åt i ett stort hushåll, det är inte mer med det. Efter egen förmåga. Sen är det förstås viktigt att träffa rätt nivå på kraven, och där är jag ju inte än (som sagt....).

Tack för dina tankar!!

[Anonym]

Jag håller med dig i det allra mesta, i allt skullel jag vilja säga. Får säga också till dig att jag skrev i mitt första inlägg att barnen gärna ska vara med och påverka, och jag har inte någon stans skrivit att _jag_ ska skriva en lista som presenteras färdig för barnen! Jag måste vara väldigt otydlig eller så är mina inlägg för långa för att nån ska orka läsa ordentligt:/

Jag ska kolla in din länk, tack för ditt svar som hade många viktiga och bra synpunkter!

[Anonym]

Tack för dina synpunkter!! Mycket tänkvärt där och bra att veta att en 7-åring kanske är för liten för att klara dammsugning. Bra tips på aktivitetert också. Det där med sura miner får jag fundera mer på, se även mitt inlägg ovan till Ullen61. Jag tror på att skriva upp på ett papper som sitter på väggen vad som ska hända varje dag, så att det blir tydligt och så att barnet får hjälp med tidsuppfattning. Därmed inte sagt att man inte kan påminna. Men tjata är en annan sak. Och sura miner där - det uppklever jag är relevant om man blivit pådyvlad en uppgift. Om man däremot fått vara med och bestämma demokratiskt är det ju en viktig information att då kan man inte gnälla sen - alla måste kompromissa lite grannn och man kan känna sig trött och vilja göra nåt annat men för en känsla för helheten har man ju en gång kommit överens om att man gör den lilla del man tagit på sig. Därför är det viktigt att barnen är med om att bestämma vem som gör vad, men att man gör en långsiktig plan kände jag skulle vara bra därför att man då kan använda sig av barnens stolthet över att bli ett år äldre (=större ansvarsområde)...

Ja, det finns en pappa och han är mycket passiv i denna fråga tyvärr.Han tycker det är jobbigt att tjata och mycket därför vill jag visa honom ett alternativ där vi istället kan hänvisa till en skylt/lista/överenskommelse med barnen. Det vi hittills gjort på detta sätt har haft mycket goda resultat. Barnen har fått klistermärken för små saker de gjort utan att vi behövt tjata och det funkar kanonbra - nu ska vi försöka göra detta i större skala

[ayeree]

Håller med om vad som sagts ovan. Det är lite väl ambitiöst. När det gäller städning så gör jag/vi inte allt som du vill att en 9-10åring ska klara... Och vi är ändå en bra bit över 20.

[Anonym]

Och jag svarar återigen att jag inte "vill" att "en 9-10 åring ska klara" nånting specifikt! Jag har skrivit en lista med lösa funderingar om nåt som EV kan funka, men som är föremål för diskussion! Min fråga gällde ju vad NI tycker och tror, min lista var ett förslag i brainstorming-anda....men jag var nog otydlig, eller så var mitt inlägg för långt för att nån skulle orka läsa....

[milla med 99a 02a]

Det varierar nog väldigt mellan olika individer vad de klarar av i olika åldrar. Har man barn som inte själva ser att det är rörigt så är det svårt med difusa uppdrag som att hålla ordning, städa sitt rum och hjälpa till med undanplockning. Ju yngre/ovanare barnen är desto konkretare måste uppgifterna vara. Små barn måste man be att plocka upp just den saken och lägga den just där just nu annars blir det inte gjort. Att ta av tallriken direkt efter maten, hänga upp kläderna direkt när man kommer in, tvätta händer direkt efter toabesök mm är vanor som måste nötas in så de sitter i ryggmärgen som en reflex. Då får man som förälder se till att det inte glöms bort någon gång under en längre period.
Att plocka undan efter varje egen aktivitet fungerar inte alltid så bra när aktiviterna inte tar slut. Ju äldre de blir desto längre blir ofta aktiviter (15 åringens moppe blir ju aldrig klar i garaget och 1000 bitarspusslet kan vara halvpusslat en månad)
Du kanske inte behöver planera så långt i förväg utan se vad som just dina barn klarar av för krav vid olika åldrar och anpassa et till er situation. Börjar du arbeta kl 6 på morgonen så kanske barnen måste klara av morgonbestyren själva vid tidig ålder medan om du kommer hem sent så är det är andra krav som är viktigare.
milla

[Anonym]

Tack för dina synpunkter. Det mesta håller jag med om och har samma erfarenhet av. Exemplena med moppen och 1000-bitasrpusslet är inte jämförbara med att sitta och måla eller klippa och klistra tycker jag. MIn ena unge vill så mycekt och det resulterar gärna i påbörjade projeklt i hela lägenheten.

Idé´n´med att skriva upp i förväg och göra tydligt måste jag självklart inte fullfölja, men det är en idé jag tror på eftersom det funkat i mindre skala att ha lite framförhållning och planera gemensamt.

Jag tror att jag var lite för spontan i mitt första inlägg för så gott som alla svar jag fått känner jag har uppfatttat mig som naiv, överambitiös och oerfaren....så uppfattar inte jag mig själv utan rätt så insatt, innovativ och kreativ och i färd med att hitta sätt som minskar på irritation och extrajobb

[sisla]

Demokratiskt? Okej, det låter bra, men då ska väl också pappan sitta med vid mötet och du kanske får vara inställd på att backa på vissa av dina önskemål när det visar sig att barnen och pappan tycker att jympapåsar visst kan ligga på golvet i hallen det är bara att ta ett glatt skutt över dem :-)

Jag tycker precis som du och din man att det är skittråkigt att tjata. Därför resonerar jag som så att det är bäst för alla om vi minimerar tjatområdena. Om det finns en lista med olika uppgifter som ska göras av olika barn varje enskild veckodag är jag rädd att all min tid och uppmärksamhet skulle gå till att dels kolla om de gjort det som står på listan, dels påminna barnen om att göra det som står på listan, och dels irritera mig över att inte pappan kollade och påminde. (om han nu är passiv som du säger)

Gör ett tankeexperiment:
TÄNK om det var möjligt för dig att bli som barnen och pappan istället! Tänk om du kunde bli befriad från alla slags ambitioner om ett stökfritt hem med dammfria golv. Tänk om det vore möjligt att programmera om din hjärna till att bli lika ointresserad av städning som barnen är? Tänk om det gick att få din hjärna att sluta uppmärksamma stökighet och städbehov i hemmet, och istället bara lojt drälla omkring som resten av familjen?
OM det vore möjligt så skulle det bli mycket mindre tjat. Du skulle antagligen vara på bättre humör. Pappan och du skulle ha bättre stämning mellan er. Finns det andra goda bi-effekter? Vilka skulle de negativa bi-effekterna vara? Hur skulle pappan agera om du blev såhär avslappnad och loj inför hushållsarbetet? Hur skulle barnen reagera?

Fundera på det......

[milla med 99a 02a]

Du måste skriva här sedan och berätta hur det går. Tips på bra metoder att få barnen att säda och hålla ordning hemma utan irritation och exrtrajobb har nog alla nytta av.
Hos oss är det just pysselprojekten med målning, klipp och klistring som vi är mest oense om. Pysselprojekten blir mer och mer omfattande och komplexa och får därför inget snabbt slut. Jag vill att de ska plocka undan innan läggdags men barnen säger att de bara hunnit plasera ut grejerna på rätt platser och de måste ligga kvar för att limmas i hop i morgon annars måste de börja om. Saker måste torka efter målning. lego, mekano och barbievärldar byggs upp och leks med under flera dagar m.m. Det går inte bara att städa när aktiviteten är slut utan de måste hålla ordning även under tiden och inte sprida ut sig för mycket. Det är inte en helt enkel balansgång det här med hur mycket barnen måste plocka undan för att det ska anses vara ordning i rummet och vad man kan tänkas ha kvar till nästa dag. På jobbet har jag två arbetskamrater som är helt olika. Den ene städar undan allt innan han går så att han sätter sig vid ett helt tomt skrivbord varje morgon. Den andre lämnar böcker, papper och pärmar framme så att han kan börja arbeta med precis det han lämnade dagen innan. Båda sätten har sina för och nackdelar.
Det där med dammsugning håller jag inte riktigt med de andra om. Mina barn tycker att det är mycket lättare att dammsuga än att plocka i ordníng. De flyttar inte på möbler och tar i alla skrymslen och vrår men mitt på golvet går bra. De tycker att det är lite roligt att suga upp t.ex. klipprester eller gruset i hallen m.m. Mina barn vill helst dammsuga sina rum själva eftersom de tror att jag dammsuger upp alla småsaker som de råkat missa i städningen. (Har råkat dammsuga upp EN för barnen värdefull sak en gång) När de går fram med dammsugaren ser de själva alla småsaker och plockar upp dem (räddar dem) utan att jag behöver hjälpa till och tjata. De svåra ställena tar jag när de inte är med. Barnen har ibland egna växter som de anvarar för och de dör om de inte får vatten. Det är barnen som är mest intreserade av växterna här hemma och därför är det oftast de som vattnar.
Hoppas din metod fungerar bra och dela gärna med dig av dina erfarenheter sen.
milla