Såhär skulle jag vilja förklara det: små barns neurala utveckling (alltså hur nerver kopplas ihop via miljontals synapser som ger impulser till aktivitet i hjärnan och kroppen i övrigt) går mycket snabbt under de första åren. Barnet har fullt upp med att göra världen begriplig genom sina erfarenheter. Varje rörelse, varje händelse, varje intryck, uttryck, känsla och företeelse orsakar och/eller orsakas av dessa synapser, som i sin tur skapar en struktur för hjärnans vidare funktioner. Responser från omvärlden (socialt och genom egna kroppsupplevelser) är avgörande för formandet av dessa strukturer.
TV är som världen på high speed för ett litet barn. Hjärnans nerver påverkas om barnet är fokuserat på TVn på så sätt att det försöker hänga med och skapa ett begripligt sammanhang av intrycken det får. Men iom att farten är så hög och iom att TVn inte ger barnet social respons, hinner det lilla barnet inte med. Resultatet av detta är individuellt, iom att vi alla har olika förutsättningar för den neurala utvecklingen och hur känsliga vi är för omgivningen. En del kanske klarar det hur bra osm helst, och påverkas i ringa grad. Ett annat barn kanske få lägga en massa onödig tid och energi på att göra kopplingar som inte är adaptiva för den övriga utvekclingen, de får sas "gå en omväg" till den bästa utveckligen av hjärnan. Resultatet kan bli att funktioner som är viktiga helt enkelt får för liten chans att utvecklas adekvat - man talar ofta om tex koncentration, uppmärksamhet osv.
ref:Christakis et al (Pediatrics 2004) samt Johnson (Science 2002)
Men hur många barn under två sitter verkligen och TITTAR på TVn? Vi har haft TVn på under kvällarna när våra barn varit små men de har verkligen inte tittat på programmen med något större intresse.
Om du är orolig, stäng av bara
Det kan ju knappast skada...
