känner mig ledsen.

[Anonym idag]

Vet inte hur jag ska ta mig ur det här. Det känns som om jag är inträngd i ett hörn. Maken jobbar mycket, bebisen sover tokskruttigt och bebbens storasyskon driver mig snart till vansinne.
Har INGEN tid för mig själv. KÄnns som om ska ha en bit av mig hela tiden. Kan inte göra någor jag själv vill. Allt jag gör på dagarna görs under stress. Äter under stress, duschar under stress, tom ..toabesöken är under stress. Är det inte inte bebisen som skriker på mig så är det storasyskonet som vill ha min uppmärksamhet. Kan knappt inte tänka en tanke klart

Behöver avlastning. Egentligen så går storasyskonet på dagis men h*n har stora problem med sina luftrör. 2-3-dagar på dagis resulterar i minst två veckor hemma i sjukdom som både jag och bebben får. Så för att få avlastning dagtid i några timmar ger ett par veckors merarbete.

Storasyskonets läkare anser att dagis är helt fel plats och att ett allergidagis eller dagmamma är bättre. Vi kommer att flytta om 4 mån så det är ingenting som vi drar igång nu. Dit vi flyttar finns natuligtvis inget allergidagis och jag hoppas att det finns en dagmamma som har barn i samma ålder som min äldsta så att h*n inte blir utan kompisar på nya stället.

dessutom så dog min morfar i förra veckan. Det kom snabbt och oväntat. Har inte haft tid att ta tag i sorgen efter honom ordentligt. Det får liksom bli på kvällen när barnen sover och då är jag så trött att jag bara tupar i säng.

Igår var jag så trött och deppig hela dagen att jag inte kunde tänka klart.
För att få ordning på tankarna tillräckligt mycket för att kunna skriva en inköpslista till mataffären var jag tvungen att stänga in mig i badrummet, där både tumlaren och tvättmaskinen var igång så jag inte kunde höra familjen(maken var hemma).
Jag ar sekunder ifrån att be hela högen att flyga och fara.

Vill inte vara såhär. Har världens bästa familj. Orkar bara inte med dem just nu

[LillaA m Maja&Agnes]

Men usch så jobbigt du har det just nu. Här får du ett stort lass kramar från mig.

[AnnaC m 3]

Usch så jobbigt du har det! Har varit där själv så jag vet...

Skulle din maken kunna ta barnen en stund på helgen så att du kan få ett par timmars andninspaus? Det kan göra mycket om du bara kan få gå en promenad eller åka ut och handla eller vad du nu skulle vilja göra i lugn och ro på egen hand.

Kram på dig!

[Anonym idag]

Tack för dina kramar. De värmer.

[Anonym idag]

Maken jobbar denna helg men ska försöka nästa. Bebben är just nu inne i fasen..." om jag inte ser min mamma så finns hon inte" vilket resulterar att jag kan inte lämna bebben någonstans utan att h*n skriker som en tok. Kan inte ens ha bebben på govet och gå tre meter ifrån åt något håll utan att katastrofen är ett faktum.

När jag var och sa ajdö till min morfar åkte jag själv. När jag kom hem så var det värre än någonsin. Då skulle jag bära bebben HELA tiden. H*n låg tom blixtstilla i min famn och bara tittade på mig för att se så att jag inte försvann igen.

Känner mig kvävd. Blir snart tokig

Tack för kramen. Den värmer!

[theann]

Det låter sååå jobbigt! Vet inte vad jag ska skriva, kan inte ge dig något råd.
Jag skickar över en värmande kram till dig!
/Therese

[Izindra]

du låter precis som jag kände mig för någon månad sen. depression!
jag pratade med min sambo för jag kände att har vi inget öppet samtal om hur jag mår så kommer allt att rasa, relation och allt!

han var toppen. han tog barnen så jag kunde "resa" mig. det tog några veckor men nu är jag som vanligt igen - inga sömnbesvär eller något. Jag var på vippen att ringa familjeläkaren för att få något utskrivet så jag kunde få sova. Men jag fick ingen tid inom rimlig tid. Däremot fick jag jättebra hjälp på BVC - de har ju både kurator eller psykolog.

Be om hjälp innan det går ännu mer utför! Du måste börja hos dig själv, när du mår bra så funkar allt bättre!!

*kram*
och hoppas att det ordnar sig!

[thanisa]

Du har helt rätt i det du skriver att du behöver hjälp. Finns det möjlighet för mannen att jobba mindre? Har ni hört med försäkringskassan om han kan vabba när storasyskonet är sjukt från dagis trots att du är föräldraledig? Det hade ju kunnat ge dig lite andrum. Se till att ta någon/några timmar i veckan när du kommer hemifrån själv. Jag tränar och det är superskönt att få vara helt själv. Är då borta 80-90 minuter och det brukar gå bra här hemma. Ju mer jag varit iväg desto vanare är maken att hitta sina lösningar på saker. Ibland går jag innan dagis och ibland på eftermiddagen när maken kommit hem.

Om jag var du så skulle jag fundera på om det går att lösa föräldraledigheten på något annat sätt. Du kanske skulle kunna jobba någon dag i veckan och även om man då jobbar så byts ju miljön ut och du kan antagligen få något lugnt toalettbesök utan andra på toaletten.

Håller med Mia att ni måste prata om hur du mår. Gör du inget så är det lätt att det blir värre och du bryter ihop. Jag tycker du ska höra om din man kan vabba för det äldre syskonet, de pengarna ni förlorar på hans arbetsinkomst är inte värda att du blir helt slutkörd. Tror jag skulle bli slutkörd ganska fort om jag hade båda barnen att ta hand om nästan hela tiden, speciellt om det äldre syskonet är sjukt så att många barnaktiviteter inte är aktuella.

Lycka till, jag hoppas det snart vänder så att du kan få må bra igen. Kan säga att vi har en liten mammagris härhemma också, det är nog 8-månaders separationen som kommit. Han kan vara nöjd om jag inte är i närheten, men om han då får syn på mig så blir han gnällig ända tills han står i min famn. Sitter storasyster i famnen så blir något avis och visar stort missnöje. Tror dock att det går över om ett litet tag, i varje fall hoppas jag det då det är lite jobbigt vissa dagar.