Ja, det är ju frågan. Jag har de senaste dagarna läst att en del inte trivs, vilket är bra att höra så att vi kan prata om det här.
Själv trivs jag egentligen bra i "makens land" men jag ser det som i stort sett omöjligt att jobba här. Eller jobba kan man ju göra men då får man i stort sett välja bort familjen, åtminstone om man ska ha ett kul jobb (dvs inte bara "hobbyjobba"). All service finns ju tillgänglig i form av "hemhjälp" och barnflickor osv men jag vill ju jobba typ 8 tim/dag och kunna spendera tid med barnen också och det går nästan inte här. Det kanske är svårt i Sverige också men där finns trots allt en respekt för privatlivet som man saknar här, vård av barn osv osv. Jag har egentligen ingen önskan om att flytta till Sverige om det inte vore för det här med jobbet..... åtminstone nu när barnen är små. Nu har jag bott här i ca 5 år, storebror har just fyllt 3 så sedan dess har jag varit hemma. Jag tycker det har varit ganska ok, men saknar att jobba och om man visste att man hade ett jobb att komma tillbaks till eller att man senare skulle kunna få ett kul och utvecklande jobb så skulle jag nog kunna njuta mer av den här tiden. Men så är det inte, istället känner jag mig stressad och jag är rädd att "aldrig" kunna komma tillbaks till att ha en "karriär". Detta har nu gjort att jag har sökt en del jobb i Sverige och det ser ut som om jag nästan är i hamn med ett av jobben så isåfall flyttar vi! Maken är positiv. Först ska han vara lite hemmapappa, lära sig svenska och sedan ska han nog kunna hitta något jobb inom telecom (som han jobbar med nu). Så det är vår lösning just nu. Jag tror det blir nyttigt för oss båda, dels för att han även kan lära känna mitt land bättre och dels för att han nu kan ta mer ansvar för barnen. På sikt tror jag dock inte att vi stannar i Sverige men vi får se vad som händer.
Ville bara berätta hur vi gör eftersom en del har likanande funderingar.
1
Trivas eller inte trivas...? Ja, det är ju frågan. Jag har de senaste dagarna läst att en del inte trivs, vilket är bra att höra så att vi kan prata om det här.
Själv trivs jag egentligen bra i "makens land" men jag ser det som i stort sett omöjligt att jobba här. Eller jobba kan man ju göra men då får man i stort sett välja bort familjen, åtminstone om man ska ha ett kul jobb (dvs inte bara "hobbyjobba"). All service finns ju tillgänglig i form av "hemhjälp" och barnflickor osv men jag vill ju jobba typ 8 tim/dag och kunna spendera tid med barnen också och det går nästan inte här. Det kanske är svårt i Sverige också men där finns trots allt en respekt för privatlivet som man saknar här, vård av barn osv osv. Jag har egentligen ingen önskan om att flytta till Sverige om det inte vore för det här med jobbet..... åtminstone nu när barnen är små. Nu har jag bott här i ca 5 år, storebror har just fyllt 3 så sedan dess har jag varit hemma. Jag tycker det har varit ganska ok, men saknar att jobba och om man visste att man hade ett jobb att komma tillbaks till eller att man senare skulle kunna få ett kul och utvecklande jobb så skulle jag nog kunna njuta mer av den här tiden. Men så är det inte, istället känner jag mig stressad och jag är rädd att "aldrig" kunna komma tillbaks till att ha en "karriär". Detta har nu gjort att jag har sökt en del jobb i Sverige och det ser ut som om jag nästan är i hamn med ett av jobben så isåfall flyttar vi! Maken är positiv. Först ska han vara lite hemmapappa, lära sig svenska och sedan ska han nog kunna hitta något jobb inom telecom (som han jobbar med nu). Så det är vår lösning just nu. Jag tror det blir nyttigt för oss båda, dels för att han även kan lära känna mitt land bättre och dels för att han nu kan ta mer ansvar för barnen. På sikt tror jag dock inte att vi stannar i Sverige men vi får se vad som händer.
Ville bara berätta hur vi gör eftersom en del har likanande funderingar.
Tack för ett väldigt intressant inlägg! Fint att ni verkar hitta en lösning och att ni är överrens om agendan. Känner igen tankarna om att ALDRIG kunna komma in i karriären igen... Jag obsessar hela tiden om det, och har bara varit hemma i 4 mån än så länge!
2
Tack för ett väldigt intressant inlägg! Fint att ni verkar hitta en lösning och att ni är överrens om agendan. Känner igen tankarna om att ALDRIG kunna komma in i karriären igen... Jag obsessar hela tiden om det, och har bara varit hemma i 4 mån än så länge!
HEj! Vist är det en jätteintressant diskussion, som är viktig för oss alla. Det enda jag undrar litet är ifall det verkligen är så hemskt fantastiskt och bra i Sverige? Om jag pratar med mina vänner, eller läser inne på mina ankomstgrupper, tycker jag inte att det verkar så himla mycket enklare att jobba och vara närvarande med barnen än någon annanstans. Det jag hör är att det är mycket "parallelliv" i mina vänners äktenskap - att de vuxna ger upp så hemskt mycket av sig själva och sitt samliv för att orka med karriär och barn och "keeping up with the Svenssons".
Det klart att det finns alla sorter överallt, men på samma sätt som jag tvivlar på att svensk förlossningsvård är bäst i världen, tror jag inte heller att det är så självklart att kombinationen jobb/barn är så mycket mer tillgänglig i Sverige. Jag tror att eftersom de flesta härinne har haft et yrkesliv i Sverige innan vi flyttade ut och blev hemmamammor, förknippar vi Sverige med en tid i vårt liv när vi hade så mycket mer frihet och kontroll över varande och skeende, att det är svårt att applicera det nya jaget på det?
3
HEj! Vist är det en jätteintressant diskussion, som är viktig för oss alla. Det enda jag undrar litet är ifall det verkligen är så hemskt fantastiskt och bra i Sverige? Om jag pratar med mina vänner, eller läser inne på mina ankomstgrupper, tycker jag inte att det verkar så himla mycket enklare att jobba och vara närvarande med barnen än någon annanstans. Det jag hör är att det är mycket "parallelliv" i mina vänners äktenskap - att de vuxna ger upp så hemskt mycket av sig själva och sitt samliv för att orka med karriär och barn och "keeping up with the Svenssons".
Det klart att det finns alla sorter överallt, men på samma sätt som jag tvivlar på att svensk förlossningsvård är bäst i världen, tror jag inte heller att det är så självklart att kombinationen jobb/barn är så mycket mer tillgänglig i Sverige. Jag tror att eftersom de flesta härinne har haft et yrkesliv i Sverige innan vi flyttade ut och blev hemmamammor, förknippar vi Sverige med en tid i vårt liv när vi hade så mycket mer frihet och kontroll över varande och skeende, att det är svårt att applicera det nya jaget på det?
Nej, allt är verkligen inte så bra i Sverige. Om det inte vore för att jag hade barn och ville jobba skulle jag nog vilja stanna här (eller åka någon annanstans). MEN i "mitt" land kan man inte gå från jobbet vid barns sjukdom, inte gå för att dagis stänger (inte arbetsgivarens problem), inte ha 5-6 veckors semester, inte "bara" jobba 8 timmar, inte jobba hemifrån eller ha flexibel arb tid (t ex jobba några timmar när barnen lagt sig och istället hämta tidigare fr dagis) osv. Jag kan nog komma med fler jobbfördelar men det här var ett axplock.
Men visst håller jag i grunden med dig. Allt är definitivt inte bättre i Sverige.... men vissa saker är en fördel för mig i den ålder som mina barn är i osv.
4
Nej, allt är verkligen inte så bra i Sverige. Om det inte vore för att jag hade barn och ville jobba skulle jag nog vilja stanna här (eller åka någon annanstans). MEN i "mitt" land kan man inte gå från jobbet vid barns sjukdom, inte gå för att dagis stänger (inte arbetsgivarens problem), inte ha 5-6 veckors semester, inte "bara" jobba 8 timmar, inte jobba hemifrån eller ha flexibel arb tid (t ex jobba några timmar när barnen lagt sig och istället hämta tidigare fr dagis) osv. Jag kan nog komma med fler jobbfördelar men det här var ett axplock.
Men visst håller jag i grunden med dig. Allt är definitivt inte bättre i Sverige.... men vissa saker är en fördel för mig i den ålder som mina barn är i osv.
SJälvklart finns det en enorm social trygghet i Sverige och det är onekligen ett av de bästa landen som finns ur föräldraförsäkringssynpunkt, plus det faktum att det är rejält med semesterveckor och att folk faktiskt TAR ledigt! Det kan jag sakna här, eller ffa med min mans kultur...
De fördelar du säger med att välja arbetstider är ju suverän om man kan, oavsett om det är i Sverige eller "resten av världen"!
5
SJälvklart finns det en enorm social trygghet i Sverige och det är onekligen ett av de bästa landen som finns ur föräldraförsäkringssynpunkt, plus det faktum att det är rejält med semesterveckor och att folk faktiskt TAR ledigt! Det kan jag sakna här, eller ffa med min mans kultur...
De fördelar du säger med att välja arbetstider är ju suverän om man kan, oavsett om det är i Sverige eller "resten av världen"!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
