ung och gravid

[student]

Hej!
Undrar om det är verkligen är rätt att fullfölja den här graviditeten???
Är 21 år (22 i sommar) och min kille/pappan är 23(snart 24). Läser ekonomi just nu och har bara ett år kvar till examen, och så blir man gravid
Vill så gärna ha barn, men vet inte om tidpunkten är rätt, eller det känns nog mer rätt för mig än för "pappan", han tycker att vi borde avbryta, men jag kan inte riktigt med det. Är i vecka 10+1 nu och är nog egentligen mest glad men orolig. Känner mig så liten... Är det naturlig att vara så orolig, tänk om jag inte klarar av det...

[Shaylagirl]

självklart är det naturligt att vara orolig och tänka att man kanske inte klarar det... sådana tankar hade jag också och vi planerade ändå vårat barn...

Om du ska fullfölja graviditeten eller inte kan jag inte råda dig i alls... men jag tycker att du borde kontakta din BM och be att få komma in så du får pratat med någon om detta... kanske kan hon referera dig till någon?
Har du någon annan du kan prata med? Någon i familjen/vänner kanske som du kan ventilera hos??

Personligen så tror jag att man kan alltid finna anledningar till att inte fullfölja en graviditet... tidpunkten blir nog aldrig "riktigt rätt"...

Jag hoppas att allt löser sig för dig och att du känner dig nöjd i vilket beslut du än fattar... Lycka till.. Kram!

[HannaOSalma]

Ja, det är helt normalt att känna sig osäker och velig trots att man innerst inne ändå är glad. Jag var överlycklig över min graviditet men låg ändå och vände och vred mig på nätterna, tankarna fladdrade hit och dit, orosmolnen hopade sig. Men jag tror att det måste vara så. Det ÄR en stor fantastisk sak att vänta barn och det skulle väl nästan vara lite konstigt att INTE oroa sig det minsta?

Klart det kommer gå bra! Klart ni fixar det! Och det är himla svårt att hitta en tidpunkt i livet som är 100 % rätt, barn låter sig ju ofta inte planeras på det sättet Då gäller det att bara bestämma sig för att detta får BLI den rätta tidpunkten! Och jag tycker att det låter helt perfekt att du kommit så långt i din utbildning - skulle det bli ett litet avbrott i studierna så gör det ju varken från eller till. Det är jättemånga i din ålder som inte börjat plugga överhuvudtaget.

Jag har själv en liten ettårig dotter och har precis börjat plugga till sjuksköterska. Sambon är pappaledig och allting går jättebra. Jag hoppas verkligen att jag blir gravid snart igen Det är många som får barn under studietiden och gör en termins eller ett års uppehåll och sen kommer tillbaka.

Jag tror att det är ganska vanligt att den blivande pappan är mer tveksam och orolig. Prata mycket med varandra, peppa och kramas Lycka till!

[Familjnu]

Det vet bara du.

Titta på förutsättningarna runt omkring, relationen till pappan - kommer han att ställa upp och finnas kvar om han redan nu vill avbryta graviditeten?

Vill du bli ensamstående förälder?

Är det andra saker i livet som du skulle vilja hinna göra innan du blir mamma? Plugga, jobba, resa osv.

[Anonym]

Jag har varit i precis din situation. Jag lät mig övertalas av min kille. Det har jag ångrat ända sen dess. Det är stor risk att man ångrar en abort om man inte känner för det riktigt själv utan gör det för andras skull. Jag var en sån som tyckte pappan skulle ha rätt att vara med och bestämma, och han var så säker och trygg i sin åsikt att jag tänkte att han har nog rätt och han måste ju också ha nåt att säga till om. Jag tänkte att det är nog äkta kärlek och jämlikhet. Det var det dummaste jag har gjort.
Vi hade ett mycket bra förhållande i 7 år till efter det men sen fick vi 30-årskris och det tog slut, precis i den åldern jag hade börjat tycka det var lagom att få barn. Nu närmar jag mig 40 och har äntligen lyckats bli gravid med en killkompis i sista stund.
Jag är helt säker på att du kommer ångra dig om du inte behåller barnet eftersom abortidén inte kommer ur ditt eget hjärta. En abort är ett jättehemskt minne att bära på om man inte känner att det var rätt beslut.

[eva_n m linnea&elin]

jag tycker du ska prata med pappan än en gång om detta. diskutera hur ni ska göra, hur han ställer sig till detta och varför han ev inte vill ha barn nu.
hur stabilt är ert förhållande? är det så att pappan kan ändra sig när barnet väl kommit eller är han en sån som sticker när allvaret börjar? ja jag vet det är jättesvårt att besluta om hur man ska göra. men följ ditt hjärta, då brukar det gå bäst. hoppas nu mitt svar inte blev för svamligt och du fick lite svar iaf.

sköt om er! kram!

[Anonym]

Jag har gjort båda..

Första gången jag blev gravid hade jag precis påbörjat ett förhållande, visste inte alls om det skulle hålla (blev gravid samma helg vi blev tillsammans) eller hur den här personen var egentligen. Han var tveksam till abort känslomässigt men tyckte det var vettigast rent logiskt/praktiskt medan jag kände att det var enda vägen, med tanke på hur katastrofala förhållanden jag haft innan honnom så vågade jag inte tro på oss tillräckligt mycket. Det var verkligen jättesvårt och många andra saker hände runt omkring som gjorde det ännu värre men det var ändå rätt beslut just då.

Förhållandet höll och vi hamnade i exakt samma situation som du är nu för några månader sedan igen, men med många fler år av studier kvar än vad du har. Jag visste inte alls vad jag ville egentligen och pappan ville göra abort. Han vill ha barn, många barn rent av men inte just då. Han hade inget fast jobb, ingen bostad, inte ett öre sparat och betalningsanmärkningar. Förstår verkligen varför han tyckte det var helt fel tajming men jag kunde bara inte göra abort denna gången, det hade varit av helt fel anledningar i så fall.
Det känns fortfarande overkligt och jag känner mig fortfarande osäker på hur vi ska klara det ibland men det mesta har faktiskt löst sig nu och alldeles snart ska vi bli föräldrar

Jag vet ju inte hur er situation ser ut men kan det vara så att han vill att ni gör abort för att tajmingen är fel, inte för att han inte vill ha ett barn?

Försök prata med honnom och ta reda på varför han känner och tycker som han gör. Det är stor skillnad på om han inte vill behålla barnet för att ni inte har de bästa förutsättningarna nu eller om det är för att han inte vill ha barn alls eller inte vill ha det med dig. Gör inte abort bara för att han vill det för om inte du är helt säker på det kommer det bli fuktansvärt svårt och tungt.

Man kan plugga, resa, göra karriär och göra allting annat MED barn också!!

Lycka till och hoppas att det går bra för er oavsett vad ni bestämmer er för!

[HannaOSalma]

.

[student]

Tack för alla svar!
Ska imorrn på VUL, har det inbokat sedan ett tag, men jag har nog ändå bestämt mig för att behålla barnet. Har tänkt fram och tillbaka och alla svar här har gjort det lättare att tro på mig själv. När jag berättade för pappan hur jag tänkte så blev han mest rädd, men han säger ju att absolut inte tänker lämna oss och att om det blir så så blir det väl så. Har också kollat på fk hemsida och räknat ut att om vi skulle bli ensamma skulle jag klara det med ekonomiskt. Men så hoppas och tror jag inte att det blir. Tack än en gång för alla svar! Underbart att få ventilera här

[HannaOSalma]

Vad skönt att du känner dig lite lugnare nu och att du haft ett bra samtal med blivande pappan. Lycka till på VUL, jag gjorde också ett sånt i vecka 10 och det var underbart och jättekonstigt att se att det faktiskt fanns något därinne

[Inte bara rosenrött]

¨Varför suckar du?? Jag tycker absolut att familjsen´s tankar är värda att tänka på ...I ditt inlägg skriver du att "klart allt går bra" Vad finns det för garantier för det? ATt bli ensamstående förälder är kanske inte vad man förväntar sig men hur hennes sambo reagerar efter att ha blivit pappa vet ju varken du eller nån annan....

[Anonym]

Grattis!!! verkligen ett stort grattis!! =) Nu har du en härlig tid framför dej att vänta!

[Familjnu]

Till HannaOSalma


Du och de allra flesta här på Aff råder många gånger unga tjejer att skaffa barn "resten hinner du med sen, det kommer att gå så bra osv"

Hur kan ni veta det?

Det är många unga föräldrar som naturligtvis inte ångrar sina barn - men tidpunkten för dem

Samhället är tufft nog att leva i MED utbildning, ett bra jobb och en stabil relation

Jag tänker i alla fall inte ge någon falska förhoppningar - ärlighet varar längst.

[Anonymen]

Nu måste jag faktiskt få vara lite besserwisser... visst är det otroligt stort att bli mamma och ha ett barn, men det är inte SÅ stort som du, Familjsen, ibland framställer det, som att allt måste ändras och alla måste vara mogna, pengar på banken osv för att ro i land det. Faktum är att det går alldeles utmärkt att kombinera barn med studier, resor, osv.
Jag vet att du ännu inte har barn och det är därför jag kallar mig besserwisser eftersom jag anser att jag har mer erfarenhet i ämnet än du.

Om man är tveksam till att behålla eller inte behålla tycker jag rådet är enkelt: Behåll!

[Bombina]

Åh, underbart! Du har gjort helt rätt! Kram och lycka till!

[eva_n m linnea&elin]

grattis!!! det kommer att gå bra för er o han kommer att älska ert barn minst lika mycket som du.

kram!

[HannaOSalma]

jag råder INTE unga tjejer att skaffa barn bara sådär. Jag råder kvinnor som redan ÄR gravida att lyssna på sina EGNA känslor. I detta fall hade kvinnan klart uttryckt att det inte kändes rätt för henne att avbryta graviditeten, och då ville jag stödja henne i den känslan. Jag tror nämligen att det är väldigt viktigt att man går på känslan i såna här beslut. Jag vet att du inte håller med.

Det finns absolut inga garantier för någonting någonsin - för NÅGON. Inte för dig heller, hur jädrans mycket du än planerat. Jag förstår inte alls vad du menar när du skriver att jag inger falska förhoppningar? Menar du att om jag tror att denna kvinna kan bli en fantastisk mamma och få ett underbart liv så är det en FALSK förhoppning? Varför då? Du får ursäkta, men jag har aldrig kommit i kontakt med en så negativt inställd människa som du förut, så jag förstår mig verkligen inte på dig. Vilket jag är lättad över.

[HannaOSalma]

det finns aldrig några garantier för någon. Livet kan ta de märkligaste svängar och man kan omöjligt vara förberedd på allt som komma skall. Ensamstående mamma kan man bli hur stabilt förhållande man än har, hur glad den blivande pappan än varit. Allt kan ändras. Jag tycker inte att man ska tvinga sig själv att gå igenom en abort ifall det känns fel. Den åsikten står jag för.

I just detta specifika fall ville inte kvinnan göra abort. Hon var orolig och behövde uppmuntran, vilket jag försökte ge. Att jag inte kan lova hur hennes liv ska bli är väl självklart?

Familjsen väljer att tro att alla som skaffar barn utan att ha hennes "perfekta" livssituation kommer att bli ensamstående, outbildade, fattiga och handlingsförlamade stackare. Denna åsikt försöker hon ständigt pådyvla alla nygravida härinne. Hon har mig veterligen aldrig gett något stöd eller uppmuntran till någon. Därav min suck.

[Anonym pga utlämnand]

Varför utgår du ifrån att man garanterat blir ensamstående bara för att killen överväger abort?
Min sambo ville också till en början men hade aldrig en tanke på att lämna mig/oss om det var så att jag inte gjorde en abort. Han tyckte helt enkelt att förutsättningarna inte var de bästa vid just den tidpunkten, att det hade passat bättre om vi kunnat skjuta på det i ett år. För honnom var det ett rent logiskt ställningstagande, det vore en mer praktiskt lösning helt enkelt.

Sedan kan jag inte låta bli att berätta för dig om flera av mina äldre vänninor som kommer dö barnlösa eftersom de precis som du väntat på de rätta förutsättningarna. De ville vara färdigpluggade, ha fast anställning, lite pengar på banken, råd att hålla sig med bil och hus och allt det där andra. När de väl hade kommit så långt så var de runt 30-sträcket då fertiliteten snart börjar gå ner, då var det dags att hitta någon att skaffa dessa barn med alternativt övertala sin sambo/make om att det NU var en bra ide att skaffa barn och tyvärr är det inte alltid så lätt som man skulle önska. Jag känner tyvärr ganska många som nu närmar sig 50 och sörjer de barn de aldrig kommer få eftersom de valde karriären istället.
De flesta har dessutom inte en specielt prestigefull karriär, det är alltiså inga VD-tjejer eller liknande utan helt vanliga arbetare eller tjänstemän "i mitten".

Därför tycker iaf jag att om det känns rätt så ska inte materiella omständigheter sätta stopp för barnaskaffandet. Känns det inte rätt eller är man i en sådan situation att det vore helt katastrofalt förödande att skaffa ett barn just då med just den människan är det självklart en annan sak.

Jag tycker det är väldigt tråkigt att du inte kan se att olika saker kan vara rätt för olika personer och att man kan försöka stödja andra eller i alla fall hålla tyst istället för att kritisera.

[HannaOSalma]

.