Särskola eller inte?!

[aaaa]

Hur skulle ni göra?!! Dottern som blir sex i år fick i våras diagnosen lindrigt utvstörd. Hon går i förskola och har en resurs 30 h i vecka och det funkar jättebra tycker både vi och förskolan och hon trivs jättebra. I går hade vi möte med talpedagog, förskole rektor, resurs om framtiden. Vi har framfört önskemål om att få gå kvar på dagis ett år till, vi har ingen brådska med att flytta henne till skolan bara för att hon blir sex. Hon är född sent på året och vi tänkte att det inte skadar med ett år till där när det funkar så. Men självklart ifrågasatte rektorstanten om det var det bästa för dottern osv...vi känner som så att eftersom hon gör så stora framsteg på dagis (hon gick hos dagmamma tidigare o började dagis i aug 06) kan hon väl få ett år till på sig innan vi tar beslut. Det är ju faktiskt så att har man väl börjat särskola så har man den "stämpeln" kvar resten av livet, och många barn klarar sig ju i vanlig klass med resurshjälp. Självklart kommer hon få börja särskola om det är vad hon behöver, det är inte så att vi absolut inte vill det, men vi bara känner att vi inte vill hasta iväg så att säga.
Hm..tja, lite tankar från någon som varit i liknande sits tas tacksamt emot!

[no1wildcat]

Hejsan!Vår PippiLotta fick oxå diagnosen lätt uvs när hon var 6 år och gick i förskoleklassen.Vi valde att hon fick börja med sina kompisar i 1:an .
Hon fick en resurs efter 1 termin men utanförskapet blev stort,hon hängde inte med på lektionerna,hon fick nästan aldrig vara med i lekarna på rasterna då hon inte förstod reglerna i dem,hon blev retad mm.Detta var utav paralellklassen inte hennes klasskamrater som hon följt från dagis och kände henne.

Från 2:a klass fick hon läsa integrerat i klassen med särskolans material men hon trivdes inte och märkte mer och mer utav att hon inte var som kompisarna så hon började då i särskolan vilket blev en vändning!
Hon fick kompisar,fick leka på rasterna med de andra-inte stå på sidan om och titta på,hon hängde med på lektionerna och var inte längre sämst i klassen mm mm.

Om det ska fungera i vanlig klass är det viktigt att läraren får den hjälp och det stöd som behövs likaså eleven.Att läraren har kunskap och förståelse för barn med funktionshinder,att det inte är för stor klass mm mm.
Så var det inte i PippiLottas klass-de bytte lärare 3 ggr på den korta tid hon gick,stora klasser,inget stöd från rektor och en resurs som inte hade kunskap om funktions hinder men som verkligen gjorde så gott hon kunde.Tyvärr så finns det ff så mycket okunskap och oförståelse på många skolor runt om i landet.

Jag ser inte det så att gå i särskolan som en "stämpel" utan en skolform för våra barn att få en likvärdig skolgång/utbildning,även att de slipper utanförskapet,mobbing mm som de kan utsättas för.
Det finns även elever som gått upp i "vanliga" skolan i högstadiet för att få slutbetyg och som klarat av det och kan söka till "vanligt" gymnasie.
Men viktigast för oss var att PippiLotta mådde bra och trivdes i skolan vilket hon gör nu
Lycka till med ditt val

[aaaa]

Jag ska ta och ringa särskolan och se till att få komma dit och hälsa på för att se hur verksamheten fungerar. Självklart vill jag ju att hon ska få må bra och slippa känna utanförskap osv vilket ju är risken i vanlig klass hur duktig resurs man än har, eftersom barn tyvärr kan vara fruktansvärt elaka mot varandra...Får börja där och se vad som händer.
Vad roligt att läsa att det blev en sån vändning för er dotter, då får man ju verkligen bekräftelse på att hon hamnat på rätt ställe

[anne h]

Jag har en son på 7 år med (förmodligen) måttlig utvecklingsstörning, han går andra terminen på första året i grundskolan nu, kunde inte blivit bättre. Han har kompisar, är accepterad av alla, bra lärare och rektor, lär sig massor i otrolig takt.
Skulle han gått i Särksolan vet jag ju inte hur han hade lärt sig, men jag _förmodar_ han inte skulle lärt sig lika fort och mycket, veta kan man dock inte..
Här i grundskolan har han bra förebilder, bra kompisar.

Vi bytte rektorsområde, förut gick han på förskolan här i vår by, inför förskoleklass bytte vi till en annan skola 4 km bort, helt nya kompisar osv, blev en fullträff.


(han är också född sent på året, 24 november, så han ligger nästan ett helt år efter några av klasskompisarna, visst hade det varit bra att vara lika gammal, men han behöver jobba för att lära sig, inte leka som han gjorde på förskolan och även en del i förskoleklassen)

[lenee]

som Wildcat skriver det kunde vara vår berättelse
Din dotter har en diagnos på sin utvecklingstörning det är en väldig bra sak i sig
för du har rätt till hjälpen som ges via särskolans pedagoger mm
Det som du ser som en negativ sak är en postiv dvs särskolan Jag tycker att du måste omvärdera din syn på särskolan som grundar sig på okunskap
Åk dit titta och begrunda åk sedan hem och se ditt barn s förutsättnngar 'Att gå i särskolan är som WCat skriver bara en annan skolform ingen stämpel Den finns tyvärr redan genom att din dotter har sina begränsningar begåviningsmässigt hur du än vänder dig står det faktum inte att ändrå
Så frågan är var får hon mest chans att utvecklas social inte minst och även inlärningsmässig Läsa skriva räkna osv

[anne h]

Duger inte grundskolan? Klarar barnen inte av att lära sig läsa där? Utvecklas de inte socialt där?

[lenee]

dv min dotter har ett så lågt iq att hon inte skulle kunna ta del av grundskolans vanliga läroplan ens med resurs
Och för mig finns det ingen motsättning särskolan är grundskolan bara studie inriktat till de barn ungdomar som inte kan ta del av den pedagogik som finns där
För barn med lindriga begåvingshandkapp och kognitiva störningar kan det säkert fungera
med resrurser
Men jag annser att särskolan är en utmärkt studie väg för mitt barn och de med henne som har ett begåvingshandkapp
På din fråga om alla lär sig läsa i vanliga skolan Svar Nej alla gör inte det
Det finns många barn som börjat i sk vanliga skolan och som inte ens med resurs lärt sig detta
I särskolan går man inte ifrån man deltager i undervisningen med de andra som ofta har liknade svårigheter,
På det sociala planet märks skillnaden med åren Mitt barn förstår inte de andra hon kan således inte deltaga i social samvaro på ens sina vilkor Men i sin särskole klass är hon som vem som helst Gruppen ger henne en social utveckling inte ett utanförskap som hon hade i sk vanlliga skolan ,
Så jag visst önskar jag som många andra föräldrar till barn med begåvingshandikapp att det fanns en skola där alla var jämlika oavsett kongnitiva störningar och begåvningsgränser
Men var finns den skolan var finns den värden Våra ungdomar är bara ett nytänkande i tv media i och med En annan del av Köping inte en egen individ Egen värde har man bland likatänkade eller hur ,

[anne h]

Nej, men de allra flesta lär sig, på ett eller annat vis. -å andra sidan; inte ens alla i Särskolan lär sig det. Det är ingen garanti för att det ska fungera att börja där.

Men du skriver "För barn med lindriga begåvingshandkapp och kognitiva störningar kan det säkert fungera med resrurser"

Det fungerar för andra också, tro mig.. tex min unge.
Han _är_ dessutom som vilken unge som helst i klassen, de andra gör ingen skillnad. -skolans förtjänst, helt klart. Är personalen för inkludering så går det betydligt bättre än om man har personal som inte vill veta av en, eller sån som tycker man platsar bättre på annat håll.
Han kan saker klasskompisarna inte kan, samtidigt som de kan massor som han inte kan, inte gör det nåt? De är kompisar för det. Han är lika mycket värd. -eller ska jag säga; de är lika mycket värda som han, trots att de har färre kromosomer..

[lenee]

för ditt barn just nu Jag gläds med dig men att konsekvent tror att det gäller hela skolan och för alla är inte rätt, Att alla barn som går utan intrigering har det så är fel ,

Att lära sig läsa kan kräva en hel del om en del ens gör det. varför finns särskolan är den resurslös ?Långt därifrån
På min dotters skola ( som fick högsta tänkbara värde när skolverket gjorde n inspektion förra året )finns att läsa på skolverkets hemsida kan vara ett tipps för er som letar efter bra skolor tex särskolor,
specialpedagoger inom grundämnen
friskvård hälsopedagoger
special utbildade slöjd o bild lärare
musik lärare som även är specialpedagog
drama lärare
sjukgymnast för de elev med rörelsehinder veckoträning
eget kök adl
praktikass habpersonal mm
skoltidning
kärlek och tonårstid på lika villkor
och ett hundratal elever med lätta medel och svåra begåvnings handikapp och kognitiva problem
Att för min dotter få tillhöra denna enhet är en gåva Att vare en del av ett samanhang att vara bara 16 år inte vara hon den dör osv som det så lätt blir ,Hon är Anna i Klass xx
Det gjorde det för vår dotter i den ålder med på sk vanliga skolan
Men inte för att du ska oro dig det kommer mera ,,,,,,,
Nu går vår dotter på gymnasiet och hur många 16 åriga tjejer tror tittar på pippi ,,,
leker och kan bara treans matte ,
Ärligt hade hon inte sina klass kompisar på särskolan hade hon inget, inget socialt liv alls
Att vara en del av ett samanhang
För har du någon frivilligt vald vän som har ett funktionshinder dvs begåvnings mässigt
Har du det inte genom familj jobb mm Utan på lika villkor som dina andra tjej kompisar inte någon som du valt som bara kommit i din väg,

Vänd på det Varför inte särskolan ? Vad är det där som du inte tycker om ?
En elev med ig i vanliga skolan eller en elev med mvg i särskolan ?

Stämpel vad är det är det att blunda för svårigheter eller kalla det faktiska problemen för något annat
Våra barn ungdomars största problem är inte funktions nedsättningen kognitiv i sig utan andra människors attityder ,

[li08]

Jag tycker du formulerar dig bra, men gläds ändå i de fall det fungerar med "vanlig Skola" Tyvärr kan vi ju inte jämföra vad som är bäst eftersom samma barn inte får erfarenhet av båda skolformerna samtidigt i livet. Så man vet naturligtvis inte hur det skulle blivit om man valt det andra alternativet för sitt barn. Det som jag tycker vore svårast är den sociala biten att vara med i ett socialt sammanhang på lika vilkor. Trots allt både genom forskning och egna erfarenheter ser man att människor väljer vänner utefter egna erfarenheter och intressen, I samspel mellan människor måste båda parter ge och ta och tillföra något och det fungerar oftast bäst mellan "jämbördiga" personer. Hur många barn, undomar, vuxna har utvecklingsstörda nära kompisar, som de regelbundet går på bio med, på disko, utövar fritidaktiviteter etc. dvs har nära relationer med och då menar jag inte med föräldrar, syskon och liknande.
Kommer också att tänka på då det gäller invandrare , men vem tror ni har mest ut av varandra en lokalvårdare och en läkare från samma land eller en läkare med invandrarbakgrund och en svensk läkare?

[anne h]

För har du någon frivilligt vald vän som har ett funktionshinder dvs begåvnings mässigt
Har du det inte genom familj jobb mm Utan på lika villkor som dina andra tjej kompisar inte någon som du valt som bara kommit i din väg,

ja, det har jag. Jag är dessutom stolt gudmor till deras dotter numer.
Undrar vad som är märkligt med att ha vänner med utvecklingsstörning?
(jo, de fanns i mitt liv redan före jag fick min son, så behöver ingen undra mer om den biten..)

Vänd på det Varför inte särskolan ? Vad är det där som du inte tycker om ?
En elev med ig i vanliga skolan eller en elev med mvg i särskolan ?

Jag gillar inte att det ska segregeras, varför skeppa iväg barnen till skola långt bort? Varför inte gå med dem som man har på samma gata, i samma by?
IG i grundskolan _kan_ innebära att man faktiskt lärt sig mer än vad ett MVG är "värt" i särskolan.. vad är väl ett par bokstäver, egentligen? Vad är viktigast? Bokstäverna i betyget eller den faktiska kunskapen man inhämtat?

Stämpel vad är det är det att blunda för svårigheter eller kalla det faktiska problemen för något annat
Våra barn ungdomars största problem är inte funktions nedsättningen kognitiv i sig utan andra människors attityder ,

stämpel? Vad för stämpel??? Nu blev jag förvirrad.. har jag sagt nåt om stämpel?
Håller dock med i det sista; att det är andras attityd som är det primära, då är det ännu mer fel att ha separata skolor. Då blir man "den där" som du skrev.

[li08]

Jag har också flera vänner som har en utvecklingsstörning men den vänskapsrelationen ser annorlunda ut än den som jag har med icke utvecklingsstörda vänner.
Den kräver mycket mer av mig, jag får t.ex ofta visa och förklara inte bara en gång utan flera: att man bör ringa innan man kommer på besök, är jag inte hemma går man inte till grannen och frågar var jag är. Det är svårt att diskutera olika saker så att båda får något ut av samtalet, inte sällan är det svårt att hålla ett samtal igång. Visst är jag intresserad av deras situation och åsikter men inte hela tiden särskilt som de jag känner är mest fokuserade på och ofta som det är när man umgås som nära vänner, sitt eget jag. Om jag är ledsen eller behöver stöd och råd av en vän inte ringer jag en av mina utvecklingsstörda vänner då. Jag tycker väldigt mycket om mina utvecklingsstörda vänner och de har också många kvalifikationer som vi utan detta funktionhinder saknar, men vi umgås på något sätt på ett annat plan. Jag vill inte låtsas att jag är en annan än den jag är: att jag alltid är förstående, har tålamod, kunna förklara enkelt och tydligt, svarar snällt på alla och det är många frågor ibland samma om och om igen osv. Jag skulle inte heller kunna tänka mig att gifta mig med en person med utvecklingsstörning. Jag tror inte man hjälper personer med utvecklingsstörning med att blunda för verkligheten. Sen så klart är personer med utvecklingsstörning ingen homogen grupp. Både utvecklinsnivån och den sociala kompetensen är ju väldigt skiftande och ja jag träffar personer med utvecklingsstörning på fritiden, men det får inte bli för ofta för det skulle jag inte orka med.

[lenee]

Menar jag
Och det ena utesluter ju inte det andra Men det kan aldrig bli lika vilkor
Vilket jag och min dotter känner i hennes liv just nu finns vänner på lika vilkor
Jag har sett det från båda sidor när hon gick i sk vanliga skolan under låg o halva mellandstadiet och det fungerade inte varken inlärningsmässigt eller socialt
Och vari ligger det att alltid gå i från lextionen till specialpedagogen i ett annat rum Att inte vara delaktig under bas lektionerna ,Ensam i ett rum med fröken !

Är våra ungdomar barns behov tillgodosedda eller är det våra egna tankemönster som styr,
Jag vet att min dotter har tur hon går i en av de bästa särskolegymnasiena i sverige Och som i sin tur ligger vägg i vägg med vanligt gymnasieum så någon segriation finns inte här Nu bor vi i en småstad och inte på landet , Även låg och mellanstadie och högstadie särskolorna liggger vägg i vägg med reskpektive stadie skola .
Och du ett ig i vanliga skolan är mindere kunskap än ett mvg i särkolan bara för att rätt ska vara rätt , Det är förmågan att inhämta kunskap Kunskap relaterad till vars o ens förmåga
Att säga något annat visar att du tänker i rent ut fördomstankar Att du inte ser hur en begåvingshandkappad människa kämpar för att lära sin hjärna tex räkna HUr otroligt mycket kraft som läggs ner.

Det jag skulle vilja tillföra är att du Anne H har en yngre son i lågstadiet Hur kommer du att agera i gymnasiet ? OM din son vill gå i särskolegymnasieum ? Hur gör du då iv programet på gymnasitet ? HUr är den sociala mijön där

Det finns en sak jag är rädd för inför min dotters vuxen liv och det är att hon ska hamna i fel grupp ? Bland missbrukare och andra som utnytjar hennes oförmåga Och genom att ge henne ett vänskaps tillhörighet med de sina rent ut Hoppas jag ge henne en grund ett själförtroende att hon duger . För vi ska inte blunda för att våra undomar är ett bra objekt för människor .

[anne h]

Höll på att missa att det stod en fråag till mig i inlägget här ovan till li08..

Det jag skulle vilja tillföra är att du Anne H har en yngre son i lågstadiet Hur kommer du att agera i gymnasiet ? OM din son vill gå i särskolegymnasieum ? Hur gör du då iv programet på gymnasitet ? HUr är den sociala mijön där

Det finns en sak jag är rädd för inför min dotters vuxen liv och det är att hon ska hamna i fel grupp ? Bland missbrukare och andra som utnytjar hennes oförmåga Och genom att ge henne ett vänskaps tillhörighet med de sina rent ut Hoppas jag ge henne en grund ett själförtroende att hon duger . För vi ska inte blunda för att våra undomar är ett bra objekt för människor .

Visst, min unge är "bara" en lågstadieunge än så länge, men men tro mig, precis som jag började tänka "skola" när han var nyfödd så är jag redan i "flytta-hemifrån"-tankarna. Det kommer fortare än man tror.. Min äldsta är redan 15½ år.. hon som föddes för bara 3-4 år sedan, känns det som..
OM min unge vill gå särgymnasie? Där är han alltid välkommen, klart han precis som storasyskonen får välja det om han vill. Varför skulle det vara något frågetecken?

Hamna fel.. jo, det är jag faktiskt också orolig för, men inte för min minstings del, däremot för mina tre andra barn. Det är lättare de hamnar i "fel" sällskap.

Självförtroende har min son redan så det räcker och blir över, han är en betydligt mer trygg människa än syskonen var i samma ålder. Han vet att han kan, att han är bäst, även fast han inte kommer först i mål tex.

Varför gick din dotter ifrån klassrummet på lektionerna?

[mamma till 4 kottar]

Vår son har ganska stora svårigheter och för oss var valet självklart. Vi har valt grundskola. Det är det som är bäst för honom. Första året i förskoleklass var väl ingen höjdare och vi fick bråka lite. Men så fick han en ny lärare i ettan och allt förvandlades och är jättebra.

Det finns en diskussionsgrupp om "särskoleelever" i grundskolan som kanske kan intressera. Där finns både föräldrar och lärare som kan komma med sina erfarenheter:
http://groups.yahoo.com/group/individintegrering/

[mamma till 4 kottar]

Det som du ser som en negativ sak är en postiv dvs särskolan Jag tycker att du måste omvärdera din syn på särskolan som grundar sig på okunskap

Jag har besökt särskolor, jag har har kontakt med lärare som jobbar på särskolor, har goda vänner som valt särskola, jag har läst mängder av litteratur om skolan, lärande och utvecklingsstörning, jag har varit på konferenser om särskola och lärande och utvecklingsstörning.
Resultat - inkluderad grundskola.

MEN jag är för att lära mig mer och tar väldigt gärna emot tips på litteratur och forskning som tar upp fördelarna med särskola.