Skrivet: 2007-02-18, 14:05
#1
Ang Annica Dahlström
Intressant läsning om hennes sk forskning i dagens DN:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=618872
Intressant läsning om hennes sk forskning i dagens DN:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=618872
Ååh, så underbar läsning! Totaldissning av denna människa med _mycket_ märkliga åsikter (hur Göteborgs universitet kan med att finansiera en sån forskare som Annica Dahlström går över min horisont!)
Måste citera några godbitar ur artikeln:
"Enligt Dahlström gör mäns begränsade synfält att de inte kan uppfatta barn eller dammråttor. Vore det så förstår inte vi varför de tillåts vara piloter, taxichaufförer eller flygledare."
"Annica Dahlström menar att kvinnor bör stanna hemma minst tre år. Brist på mammakontakt leder till individer som är osäkra, aggressiva, stresskänsliga och löper ökad risk för alkohol- och drogmissbruk. Hon drar dessa slutsatser med hänvisning till djurförsök av maternal deprivation . Denna försöksmodell innebär att djurungar får ligga ensamma och hungriga och pipa på ett kallt burgolv. Att jämföra detta med situationen för barn som vistas på dagis eller med sina fäder är både dumt och elakt mot pappor och förskollärare."
Say no more!!
att hon är något för mycket. Samtidigt tycker jag att hennes teser ibland leder till intressanta diskussioner. Att mammor ska vara hemma i tre år och att dagis innan dess skulle vara skadligt tror jag alls inte men däremot tycker jag att det är intressant att fundera över OM det kan finnas några skillnader mellan barn i kulturer som tillämpar barnomsorgsmodeller liknande Sveriges och kulturer där barnen vistas med en eller båda föräldrar under de första uppväxtåren. Jag välkomnar både tvärkulturella studier samt studier på individnivå, kvantitativa såväl som kvalitativa, och jag finner det högst intressant att problematisera och fundera kring eventuella följder av de olika sätten att ta hand om barn. Inte för att fastslå att det ena eller andra sättet är bättre utan för att upptäcka för- och nackdelar med både och.
medveten om att det redan gjort samt bedrivs en hel del forskning inom området men än mer skadar inte!
Unicef har precis i dagarna med en undersökning där Sverige kommer i topp vad det gäller barns välmående. Så så fel kan det inte vara här. *s*
Jag hade ju en länk också:
http://www.unicef.org/media/media_38299.html
Ska läsa lite när jag hinner, såg en artikel om det i tidningen häromdagen.
Har precis sparat den artikeln... ska t.o.m ta och skriva ut den ifall DN rensar i sina arkiv ibland.
Klockren analys av någonting som inte ens verkar bli en tummetott! Skönt att någon får säga emot fru Dahlström ibland...
Visst är det intressant att diskutera!
Min pappa berättade förresten något rätt intressant igår. Han hade för ett par år sen varit i Frankrike och spelat teater för barn (han spelade iofs inte teater men han var med i projektet på nåt vänster). De åkte runt på en massa franska dagis och spelade någon pjäs och där låg minsann spädbarn och skrek i salar med bara 2-3 vuxna som tog hand om dem. Jag trodde inte att det var så faktiskt i modern tid i ett modernt land.
Oj, det hade jag nog inte heller förväntat mig av Frankrike av alla länder. Hmm... Det är nog så att man skulle bli mycket förvånad om man hade tid att sätta sig in i andra länders syn på barn och barnuppfostran. Både på gott och ont!
Jag bor i Frankrike med 2 barn !
nu kan jag inte lata bli att svara, nâr just Frankrike nämns. Jag bor här med fransk man och tva barn pa 5 och 3,5 ar. Jag brukar läsa här i bland just för att det är sa intressant med svenska synpunkter pa barns behov. Var situation är helt annorlunda här, synen pa barns behov och föräldrars skyldigheter, och framförallt synen pa vad "en bra förälder" är alltsa en helt annan här.
Mammaledigheten, i samband med barn födelse, är 10 veckor efter födsel. sedan finns 2 alternativ för dom som jobbar : dagmamma eller dagis (eller privat barnflicka för dom som har rad). Man kan fa vardnadsbidrag i tre ar, med endast from andra barnet och summan är mycket lag.
Mina barn har alltsa varit pa dagis fran ungefär tre manader, pa heltid. Nu gar dom i skolan bada tva, fran halv nio till halv fem. Varken jag eller min man kan h£ämta dom sa tidigt alla dagar, sa vi har en barnflicka som hämtar dom tre dagar i veckan. Da kommer jag hem halv sju.
Jag vet att detta later helt förskräckligt för vilken svensk som helst. Stackars mina barn !!! Vad kommer det att bli av dom senare??? Och vad är jag för fruktansvärd mamma ???
Jag brukar ta sadana här kommentarer med ro, för jag vet att mina barn mar bra, trivs jättebra pa skolan, och även tidigare pa dagis (förutom nagra korta perioder för äldsta tjejen), âr sociala, känner sig trygga med manga andra vuxna, älskar barnflickan, osv. Däremot sa maste jag säga att jag tror inte dagis tillför nagot speciellt viktigt eller bra för en bebis pa tre manader, men det behöver inte vara skadligt heller... Inskolningen gar i alla fall hur lätt som helst vid den aldern. Sedan, fran och med atta, tio manader sa sag jag pa mina barn att dom uppskattar att umgas med andra barn, är nyfikna pa andra barn osv. Alltsa, vänta med detta ända till tre ar, för att man tror att barn inte har nagot behov av det innan, tycker jag later mycket konstigt, i alla fall när jag ser till mina egna barn. Att sedan dagis inte passar alla barn, det kan jag kanske halla med om... men det är en annan fraga.
I alla fall, jag här aldrig längtat tillbaka till Sverige sedan jag fick barn. det finns jättemycket positivt inom familjepolitik där, men jag har alltid trivts bra med hur vi har det här, hur var familj fungerar i Paris. Här är normen att man jobbar heltid hela sitt liv ! OCK Frankrike har de högsta födelsetalen i hela Europa...
Vill gärna ha lite kommentarer och synpunkter, tar inte illa upp av kritik...
Ha en bra dag !
Sara med A & T i Paris
Men hur trodde ni att det var? *är uppriktigt förvånad*
Det är ju nästan bara i Sverige (möjligen övriga Skandinaviska länder) som vi har en föräldraledighet som ger oss rätt att vara hemma hela första året (och lite till).
I andra länder är det bara att välja, sluta jobba, anställ nanny eller lämna på (privat) dagis... tidigt!
Trevligt att läsa få en inblick i vardagen i ett annat land.
Efter en kort vänta i England så har jag lärt mig att uppskatta den otroliga föräldraförsäkring vi har i Sverige... och samtidigt förbanna denna föräldraförsäkring som fortfarande är en mammaförsäkring och därmed gör oss kvinnor till 2:a klassens arbetstagare.
Jag trodde man var hemma, hade nanny/au pair/hjälp av mormor eller hade dagis men absolut inte i den formen, utan snarare mindre men SVINDYRA dagis isf. Knappast stora salar med skrikande spädbarn.
på Irland och hade då 14 veckors maternityleave, så jag vet. Men att ordna annan barnomsorg ( som på Irland oftast far- eller morföräldrar) är ju inte samma sak som Marmelads beskrivning kanske? *uppriktigt förvånad över den jämförelsen*
tycker att det är jättespännande att höra om hur det är i andra länder, det ger ju onekligen perspektiv på saker och ting och man känner sig nästan bortskämd och tycker att vi har det superbra när det gäller barnomsorg här i Sverige i alla fall.
Jag tror att det funkar jättebra med dagis tidigare, för de allra alla flesta. Däremot skulle det kännas jobbigt att skola in min egna bebis nu (3½ månad gammal), men man utgår ju från hur det är i det samhälle man lever i själv på något sätt.
Påminner en del om mina erfarenheter av att bo i Dublin som förälder även om dagis där var mer sällsynt (åtminstone då, 1995) och barnen istället var hos släkt eller vänner.
En viktig sak att ha med sig tror jag är betydelsen av koncept. Din beskrivning låter som du själv påpekar säkert jättejobbig för många svenska föräldrar, utifrån ett svenskt perspektiv. Och jag tror också att dessa omständigheter fast i Sverige skulle kunna bli mindre lyckade än för er av två skäl. Dels är svenska barnomsorgen inte förberedd på att kunna ta emot barn ifrån tre månaders ålder (vilket gör att det är svårt att översätta tanken) och dels skulle barnet bli ganska ensamt om den lösningen. När alla kompisar på dagis och i skolan har det likadant så är det ju genast en annan sak lite grann.
språkbruk. Ber om ursäkt för alla knepiga meningar`)
