Det har gjorts många studier om hur BARNET påverkas och där ser man tydligt att barnet, i det generella fallet, mår bättre av en vaginal förlossning. Ökad frekvens astma, allergier etc. hos snittade barn jämfört med vaginalfödda, mycket höga stresshormonhalter hos snittfödda med alla effekter detta får (ja, i allra högsta grad hos planerade snittbarn - avsevärt högre än hos de där det funnits ett värkarbete före snittet), sämre siffror amningsmässigt - några exempel, men det finns fler.
Jag har själv två barn förlösta med snitt. Inte går jag och grämer mig över att de statistiskt löper större risk att drabbas av astma/allergier - jag är tacksam att de kom ut och lever! Däremot finns absolut barnperspektivet med mig i en bedömning i huruvida jag vill ha ett planerat snitt eller inte och det är _mycket_ tungt vägande för mig i mitt val! Jag är tacksam att jag gång nummer två hade ett värkarbete i två dygn innan så mitt barn fick bättre förutsättningar och var beredd på att komma ut, med alla fördelar detta innebar för henne. Måste jag snittas igen vill jag absolut "jobba" lite först för barnets skull!
Saknar ofta detta barnperspektiv i snitt-debatten. Känner att det ofta ignoreras helt.
Beror detta på att fakta skapar dåligt samvete/skuld hos snittade mammor? Precis som mammor som inte lyckats amma ofta drabbas av skuldkänslor? Vad tror och tycker ni?
Jag är INTE ute efter detta skuldbeläggande - tvärtom! (läs mina egna erfarenheter och hur jag tänker kring det) Däremot tror jag inte på att stoppa huvudet i sanden eller tysta saker och är nyfiken på varför detta i princip aldrig finns med i snittdebatterna...vad säger ni?
1
Varför pratar ingen om barnen? När det gäller snitten, alltså.
Det har gjorts många studier om hur BARNET påverkas och där ser man tydligt att barnet, i det generella fallet, mår bättre av en vaginal förlossning. Ökad frekvens astma, allergier etc. hos snittade barn jämfört med vaginalfödda, mycket höga stresshormonhalter hos snittfödda med alla effekter detta får (ja, i allra högsta grad hos planerade snittbarn - avsevärt högre än hos de där det funnits ett värkarbete före snittet), sämre siffror amningsmässigt - några exempel, men det finns fler.
Jag har själv två barn förlösta med snitt. Inte går jag och grämer mig över att de statistiskt löper större risk att drabbas av astma/allergier - jag är tacksam att de kom ut och lever! Däremot finns absolut barnperspektivet med mig i en bedömning i huruvida jag vill ha ett planerat snitt eller inte och det är _mycket_ tungt vägande för mig i mitt val! Jag är tacksam att jag gång nummer två hade ett värkarbete i två dygn innan så mitt barn fick bättre förutsättningar och var beredd på att komma ut, med alla fördelar detta innebar för henne. Måste jag snittas igen vill jag absolut "jobba" lite först för barnets skull!
Saknar ofta detta barnperspektiv i snitt-debatten. Känner att det ofta ignoreras helt.
Beror detta på att fakta skapar dåligt samvete/skuld hos snittade mammor? Precis som mammor som inte lyckats amma ofta drabbas av skuldkänslor? Vad tror och tycker ni?
Jag är INTE ute efter detta skuldbeläggande - tvärtom! (läs mina egna erfarenheter och hur jag tänker kring det) Däremot tror jag inte på att stoppa huvudet i sanden eller tysta saker och är nyfiken på varför detta i princip aldrig finns med i snittdebatterna...vad säger ni?
Det här är ett jätteämne som jag kan hålla låda om långt mycket längre än jag har tid till. Just nu har jag ingen tid alls, men jag vill bara säga att det finns flera anledningar till varför man inte talar eller ens tänker på barnen, deras behov och upplevelser vid förlossningar. Visst håller man god medicinsk koll på barnen och risken för att de skall dö under förlossningen är minimal, men sjukvården har inget som helst perspektiv på barnens psykiska och känslomässiga upplevelse av att födas, vilket betyder att förlossningen (både vaginala och kirurgiska) många gånger kan bli en skräckupplevelse som sätter spår för hela livet.
Främsta anledningen till det, tror jag, är att man inte har någon kunskap om barns medvetande. Sjukvården (och folk i allmänhet) har i överhuvudtaget väldigt lite pejling på någon form av medvetande som inte är intellektuell och därför är det heller inte erkänt att förlossningen är en genuin upplevelse för barnet. Foster och spädbarns medvetande är pre-intellektuellt, det är känslomässigt, intuitivt och kroppsligt, och inte någonting som kan återkallas i minnet som ord eller fotografiska bilder. Däremot minns vi det just känslomässigt, intuitivt och kroppsligt. Dels kan minnena sätta sig i kroppen som ”åkommor”, typ de du tar upp (allergier etc), de kan komma till uttryck i vår personlighet (att vara rastlös, otålig etc), eller i rädslor som styr vårt liv och vårt medvetande utan att vi är medvetna om det.
Ett exempel på sådana här minnen tror jag kan vara förlossningsrädsla. Jag tror att förlossning (den man själv står inför eller fenomenet i sig) ibland kan aktivera en dödsångest som man själv har upplevt under sin egen födelse.
Bla bla bla. Det här kan jag prata om hur länge som helst, men jag bryter här. Jag har redan lyft fram ämnet i olika omgångar, både här och på förlossningssnacket, och börjar känna mig tjatig. Därför var det så roligt att se det här inlägget från dig. Roligt att se att någon annan har gjort samma reflektion, men som sagt, jag saknar barnets perspektiv i alla förlossningsdiskussioner, inte bara när det gäller snitt.
//Hon menar inte att göra någon illa. Hon vet bara inte hur hon gör sig själv väl.//
2
Visst är det intressant! Det här är ett jätteämne som jag kan hålla låda om långt mycket längre än jag har tid till. Just nu har jag ingen tid alls, men jag vill bara säga att det finns flera anledningar till varför man inte talar eller ens tänker på barnen, deras behov och upplevelser vid förlossningar. Visst håller man god medicinsk koll på barnen och risken för att de skall dö under förlossningen är minimal, men sjukvården har inget som helst perspektiv på barnens psykiska och känslomässiga upplevelse av att födas, vilket betyder att förlossningen (både vaginala och kirurgiska) många gånger kan bli en skräckupplevelse som sätter spår för hela livet.
Främsta anledningen till det, tror jag, är att man inte har någon kunskap om barns medvetande. Sjukvården (och folk i allmänhet) har i överhuvudtaget väldigt lite pejling på någon form av medvetande som inte är intellektuell och därför är det heller inte erkänt att förlossningen är en genuin upplevelse för barnet. Foster och spädbarns medvetande är pre-intellektuellt, det är känslomässigt, intuitivt och kroppsligt, och inte någonting som kan återkallas i minnet som ord eller fotografiska bilder. Däremot minns vi det just känslomässigt, intuitivt och kroppsligt. Dels kan minnena sätta sig i kroppen som ”åkommor”, typ de du tar upp (allergier etc), de kan komma till uttryck i vår personlighet (att vara rastlös, otålig etc), eller i rädslor som styr vårt liv och vårt medvetande utan att vi är medvetna om det.
Ett exempel på sådana här minnen tror jag kan vara förlossningsrädsla. Jag tror att förlossning (den man själv står inför eller fenomenet i sig) ibland kan aktivera en dödsångest som man själv har upplevt under sin egen födelse.
Bla bla bla. Det här kan jag prata om hur länge som helst, men jag bryter här. Jag har redan lyft fram ämnet i olika omgångar, både här och på förlossningssnacket, och börjar känna mig tjatig. Därför var det så roligt att se det här inlägget från dig. Roligt att se att någon annan har gjort samma reflektion, men som sagt, jag saknar barnets perspektiv i alla förlossningsdiskussioner, inte bara när det gäller snitt.
Därför jag tror faktiskt att i de allra flesta fall så är det för _barnets_ skull ett snitt görs, även bland de som är förlossningrädda, _om_ man har en traumatisk förlossning så är nog anknytningen rätt svår.
Men du, jag tror faktiskt inte att astma har något med snitt att göra, astma har fysioligiska, medfödda orsaker, t.ex spädbarnsastma med. trånga luftrör. Allergi är också medfött.
Jag har svårt att köpa att allergier och astma har med födelseättet att göra pga det är saker som är medfödda eller att man kan få det efter levnadssätt (blivit utsatt för olika yttre påverkan under lång tid)
Det jag har hört, från bla socialstyrelsen, är faktiskt att den som utsätts för störst risk under ett snitt är faktiskt mamman, det enda som barnet kan ha svårt för är att komma igång med andningen, men det är de duktiga på att få igång (fast det gällde inte min son, som skrek så fort huvudet kom fram, kroppen var kvar i mig).
kan du visa mig en, enda undersökning, där alla yttre faktorer är borttagna (dvs inget ärftligt, mamman levt ett hälsosamt liv etc etc) där man kan se att barn till snittade får mer allergier och mer astma (dessa saker har ju generellt ökat kraftfullt i samhället och inte alls på samma sätt som snittade och förresten trots en ökad amningsfrekvens)
Och glöm inte, det finns mig veterligen inget barn som fått svåra skador pga snitt, men barn som fått svåra skador pga avsaknad (eller försent) snitt
3
Därför jag tror faktiskt att i de allra flesta fall så är det för _barnets_ skull ett snitt görs, även bland de som är förlossningrädda, _om_ man har en traumatisk förlossning så är nog anknytningen rätt svår.
Men du, jag tror faktiskt inte att astma har något med snitt att göra, astma har fysioligiska, medfödda orsaker, t.ex spädbarnsastma med. trånga luftrör. Allergi är också medfött.
Jag har svårt att köpa att allergier och astma har med födelseättet att göra pga det är saker som är medfödda eller att man kan få det efter levnadssätt (blivit utsatt för olika yttre påverkan under lång tid)
Det jag har hört, från bla socialstyrelsen, är faktiskt att den som utsätts för störst risk under ett snitt är faktiskt mamman, det enda som barnet kan ha svårt för är att komma igång med andningen, men det är de duktiga på att få igång (fast det gällde inte min son, som skrek så fort huvudet kom fram, kroppen var kvar i mig).
kan du visa mig en, enda undersökning, där alla yttre faktorer är borttagna (dvs inget ärftligt, mamman levt ett hälsosamt liv etc etc) där man kan se att barn till snittade får mer allergier och mer astma (dessa saker har ju generellt ökat kraftfullt i samhället och inte alls på samma sätt som snittade och förresten trots en ökad amningsfrekvens)
Och glöm inte, det finns mig veterligen inget barn som fått svåra skador pga snitt, men barn som fått svåra skador pga avsaknad (eller försent) snitt
Ja, jag har också kommit fram till något liknande efter att ha börjat läsa en massa om posttraumatiska stresstillstånd och behandlingsmetoder för det.
Jag väntar på att vår son ska bli åtta år, så att han kan få prova ett par behandlingar som är till för att i någon mån kompensera och se till att kroppen får det som den skulle ha fått vid födelsen.
Och mamma Erik, jag tror du missförstår lite, jag är också glad över snittet, både jag och sonen hade väl dött annars, och han blev friskförklarade bara någon vecka senare. Det är på ett mer subtilt plan som något saknas, och jag tror att det gör att vissa mönster som kroppen skulle ha tillgogogjort sig inte finns upparbetade, vilket i sin tur leder till en slags grundläggande osäkerhet/sårbarhet att bära med sig i livet för barnet.
4
Ja, jag har också kommit fram till något liknande efter att ha börjat läsa en massa om posttraumatiska stresstillstånd och behandlingsmetoder för det.
Jag väntar på att vår son ska bli åtta år, så att han kan få prova ett par behandlingar som är till för att i någon mån kompensera och se till att kroppen får det som den skulle ha fått vid födelsen.
Och mamma Erik, jag tror du missförstår lite, jag är också glad över snittet, både jag och sonen hade väl dött annars, och han blev friskförklarade bara någon vecka senare. Det är på ett mer subtilt plan som något saknas, och jag tror att det gör att vissa mönster som kroppen skulle ha tillgogogjort sig inte finns upparbetade, vilket i sin tur leder till en slags grundläggande osäkerhet/sårbarhet att bära med sig i livet för barnet.
även ur barnperspektivet måste risker vägas in. risken för mammans hälsa kontra risken för allergi hos barnet. det är individuellt. och sen kan man inte uteslutande se på snittandet som enda faktor. jag menar, ponera att folk som väljer snitt är mer beroende av att ha kontroll på sin tillvaro? rent logiskt borde de var människor som skyddar sig 'för mycket' och tillhör den gruppen av allergirisk för att de inte utsätts för ämnen? kanske ett dåligt exempel men vad jag menar är att det finns så många olika faktor att ta hänsyn till, och varje fall är individuellt. och frågan är väl snarare _hur_ mycket större risken än för tex allergi vid snitt, kanske är det samma där, i det stora hela inte av betydelse?
I vår vetenskapsvärld är det svårt att veta sanningen, coh man får försöka ta beslut efter vad som passar en själv och ens liv. Även de risker man informeras om kanske inte alltid stämmer. Kvällstidningar säljer massor av lösnummer på skrämselrapporter. Jag tror säkert folk tänker på sina barn, iaf gör jag det. Men jag skulle inte riskera föda vaginalt mot att mitt barn riskerade ligga i kuvös i fem minuter. det klarar han/hon nog ;-)
5
även ur barnperspektivet måste risker vägas in. risken för mammans hälsa kontra risken för allergi hos barnet. det är individuellt. och sen kan man inte uteslutande se på snittandet som enda faktor. jag menar, ponera att folk som väljer snitt är mer beroende av att ha kontroll på sin tillvaro? rent logiskt borde de var människor som skyddar sig 'för mycket' och tillhör den gruppen av allergirisk för att de inte utsätts för ämnen? kanske ett dåligt exempel men vad jag menar är att det finns så många olika faktor att ta hänsyn till, och varje fall är individuellt. och frågan är väl snarare _hur_ mycket större risken än för tex allergi vid snitt, kanske är det samma där, i det stora hela inte av betydelse?
I vår vetenskapsvärld är det svårt att veta sanningen, coh man får försöka ta beslut efter vad som passar en själv och ens liv. Även de risker man informeras om kanske inte alltid stämmer. Kvällstidningar säljer massor av lösnummer på skrämselrapporter. Jag tror säkert folk tänker på sina barn, iaf gör jag det. Men jag skulle inte riskera föda vaginalt mot att mitt barn riskerade ligga i kuvös i fem minuter. det klarar han/hon nog ;-)
det kan alltså vara en fördel för barnets psykiska hälsa att välja (och få beviljat) ett snitt, då mamman är mycket lugnare under graviditeten, vilket borde påverka bebisen i magen :-)
6
det kan alltså vara en fördel för barnets psykiska hälsa att välja (och få beviljat) ett snitt, då mamman är mycket lugnare under graviditeten, vilket borde påverka bebisen i magen :-)
För min del vill jag INTE "jobba först innan snittet för barnets skull"! Det räckte så väldigt bra med 2½ dygns värkar hemma och 20 timmars extremt onda men ineffektiva värkar på förlossningen innan akutsnittet. Sammantaget gick jag över 11 dagar, sonen hade bajsat i fostervattnet och var spinkig och torr i huden när han kom ut.
Denna gång tror jag att det är bättre både för mig och bebisen att ta ett planerat snitt istället för ovanstående.
7
För min del vill jag INTE "jobba först innan snittet för barnets skull"! Det räckte så väldigt bra med 2½ dygns värkar hemma och 20 timmars extremt onda men ineffektiva värkar på förlossningen innan akutsnittet. Sammantaget gick jag över 11 dagar, sonen hade bajsat i fostervattnet och var spinkig och torr i huden när han kom ut.
Denna gång tror jag att det är bättre både för mig och bebisen att ta ett planerat snitt istället för ovanstående.
Vadå? Vad är det som kroppen inte fick vid födseln menar du? Du skriver att din son ska behandlas när han fyller 8, jag bar aundrar vad är det som behöver kompenseras?
8
Vadå? Vad är det som kroppen inte fick vid födseln menar du? Du skriver att din son ska behandlas när han fyller 8, jag bar aundrar vad är det som behöver kompenseras?
Jag tror INTE det gagnar barnet om man ligger i ett utdraget förlossningsarbete som inte leder någon vart. Det är ju snarare så att en sådan sak kan leda till diverse förlossningsskador. Vad jag har förstått är det just det sista, när barnet väl kommer ut som ger adrenalinskjutsen som är nyttig.
Jag tror alltså inte att man gör NÅGON en tjänst genom att ge sig in i ett förlossningsarbete som absolut inte leder någon vart. Möjligen till en mer segdragen process i återhämtningen.
Jag, som legat i ett utdraget förlossningsarbete med min ena och som fick mitt andra snitt väldigt hastigt planerat kan bara säga att jag aldrig, aldrig, aldrig någonsin skulle utsätta mig för att gå in ett förlossningsarbete eftersom jag nu måste snittas. Jag har accepterat (såhär efter två snitt) att mitt bäcken är för trångt och att jag inte kan föda vaginalt. Det har gjort att jag kände mig lugnare och tryggare som mamma efter mitt andra snitt, jämfört med hur det kändes efter akutsnittet.
Jag tycker du ska prata med en förlossningsläkare om dina tankar - de vet förmodligen vad som är bäst både för mor och barn
9
Jag tror INTE det gagnar barnet om man ligger i ett utdraget förlossningsarbete som inte leder någon vart. Det är ju snarare så att en sådan sak kan leda till diverse förlossningsskador. Vad jag har förstått är det just det sista, när barnet väl kommer ut som ger adrenalinskjutsen som är nyttig.
Jag tror alltså inte att man gör NÅGON en tjänst genom att ge sig in i ett förlossningsarbete som absolut inte leder någon vart. Möjligen till en mer segdragen process i återhämtningen.
Jag, som legat i ett utdraget förlossningsarbete med min ena och som fick mitt andra snitt väldigt hastigt planerat kan bara säga att jag aldrig, aldrig, aldrig någonsin skulle utsätta mig för att gå in ett förlossningsarbete eftersom jag nu måste snittas. Jag har accepterat (såhär efter två snitt) att mitt bäcken är för trångt och att jag inte kan föda vaginalt. Det har gjort att jag kände mig lugnare och tryggare som mamma efter mitt andra snitt, jämfört med hur det kändes efter akutsnittet.
Jag tycker du ska prata med en förlossningsläkare om dina tankar - de vet förmodligen vad som är bäst både för mor och barn
Det är just passagen genom förlossningskanalen som är viktig för kroppen efter vad jag läst.
Vill inte riktigt skriva om behandlingar specifikt här, för jag är lite svag och orkar inte bli påhoppad.
10
Det är just passagen genom förlossningskanalen som är viktig för kroppen efter vad jag läst.
Vill inte riktigt skriva om behandlingar specifikt här, för jag är lite svag och orkar inte bli påhoppad.
andra gången. Första barnet föddes lång, stilig och knubbig 2 veckor över tiden. En välmående pojke som utvecklades i rask takt. Jag gjorde tyvärr illa mig rejält (total sfinkerruptur). Ett år senare var det dags igen och jag blev avrådd att föda vaginalt igen (pga att allt skulle få läka ordentligt).
De tar ut pojken i vecka 38 och pojken sover först i 4 veckor, äter dåligt, får kolla tillväxten jätteofta på barnspecialisten, han magrar och ser jättesmal ut. Han är slö och får en svår halsinfektion och slutligen kolik vid 7 veckors ålder. 6 månader gammal får han astma och tillbringar mycket tid för inhalationer på sjukhus och hemma. Jag anklagar mig själv för att han blev så otursförföljd. Tänk om, tänk om jag hade låtit honom ligga kvar och frodas. Hade han sluppit alla sjukdomar?
Jag vet inom mig att det inte var mitt fel att han fick en svår start. Men är livrädd för ett snitt igen för barnets skull, då jag kopplar ihop allt med det. Sedan struntar jag i om jag får sfinkerruptur igen.
Ska tillägga att idag mår pojken bra, inte sjukare än andra barn och har börjat lekis. Astman är borta!
12
Fick ett sjukt snittbarn andra gången. Första barnet föddes lång, stilig och knubbig 2 veckor över tiden. En välmående pojke som utvecklades i rask takt. Jag gjorde tyvärr illa mig rejält (total sfinkerruptur). Ett år senare var det dags igen och jag blev avrådd att föda vaginalt igen (pga att allt skulle få läka ordentligt).
De tar ut pojken i vecka 38 och pojken sover först i 4 veckor, äter dåligt, får kolla tillväxten jätteofta på barnspecialisten, han magrar och ser jättesmal ut. Han är slö och får en svår halsinfektion och slutligen kolik vid 7 veckors ålder. 6 månader gammal får han astma och tillbringar mycket tid för inhalationer på sjukhus och hemma. Jag anklagar mig själv för att han blev så otursförföljd. Tänk om, tänk om jag hade låtit honom ligga kvar och frodas. Hade han sluppit alla sjukdomar?
Jag vet inom mig att det inte var mitt fel att han fick en svår start. Men är livrädd för ett snitt igen för barnets skull, då jag kopplar ihop allt med det. Sedan struntar jag i om jag får sfinkerruptur igen.
Ska tillägga att idag mår pojken bra, inte sjukare än andra barn och har börjat lekis. Astman är borta!
Så känner jag också, att stress under graviditeten påverkar tillväxten är ju ingen hemlighet (jag drabbades av det), det som händer är ju att stressen gör att kroppen inte kan sköta graviditeten ordentligt. Rent mentalt så tror jag barnet är opåverkat, men tillväxten kan det bli problem med, så indirekt kan det ju påverka barnets hjärntillväxt.
Så en lugn blivande mor, som kan njuta av sin graviditet, inte vara stressad, tror jag gagnar barnet mer.
13
Så känner jag också, att stress under graviditeten påverkar tillväxten är ju ingen hemlighet (jag drabbades av det), det som händer är ju att stressen gör att kroppen inte kan sköta graviditeten ordentligt. Rent mentalt så tror jag barnet är opåverkat, men tillväxten kan det bli problem med, så indirekt kan det ju påverka barnets hjärntillväxt.
Så en lugn blivande mor, som kan njuta av sin graviditet, inte vara stressad, tror jag gagnar barnet mer.
ett kejsarsnitt vara bra för barnet ibland, bl.a. av den anledningen du nämner. Det kan också gynna barnets livsförutsättningar att mamman, istället för att fly undan sin ångest med ett snitt, läker den genom att möta den.
Jag argumenterar inte för att man alltid skall föda vaginalt. Jag argumenterar för att man alltid skall ta barns upplevelse av att födas i beaktelse vid förlossningar, skitsamma om de är vaginala eller kirurgiska. Jag observerar att det inte sker i förlossningsvården idag och tror att det beror på att man har en begränsad syn på och för liten kunskap om människans medvetande.
Om vi ökar vår medvetenhet om vårt medvetande så kommer antalet kejsarsnittsförlossningar att minska. Dels kommer efterfrågan och behovet att gå ner, och dels så kommer man att undvika de ökade risker för försämrade livsförutsättningar som ett kejsarsnitt medför.
//Hon menar inte att göra någon illa. Hon vet bara inte hur hon gör sig själv väl.//
14
Ja, visst kan ett kejsarsnitt vara bra för barnet ibland, bl.a. av den anledningen du nämner. Det kan också gynna barnets livsförutsättningar att mamman, istället för att fly undan sin ångest med ett snitt, läker den genom att möta den.
Jag argumenterar inte för att man alltid skall föda vaginalt. Jag argumenterar för att man alltid skall ta barns upplevelse av att födas i beaktelse vid förlossningar, skitsamma om de är vaginala eller kirurgiska. Jag observerar att det inte sker i förlossningsvården idag och tror att det beror på att man har en begränsad syn på och för liten kunskap om människans medvetande.
Om vi ökar vår medvetenhet om vårt medvetande så kommer antalet kejsarsnittsförlossningar att minska. Dels kommer efterfrågan och behovet att gå ner, och dels så kommer man att undvika de ökade risker för försämrade livsförutsättningar som ett kejsarsnitt medför.
En annan är att det aktiverar olika reflexer i kroppen, något som till viss del kan kompenseras genom födslomassage när barnet just har kommit ut (vilket inte ges eller ens känns till inom förlossningsvården idag).
Själva arbetet, kampen, med att sparka, pressa, skruva, jobba, kämpa och slutligen komma ut ger också det vaginala barnet en första livsupplevelse av TRIUMF. Den upplevelsen missar barnet som föds med planerat kejsarsnitt. Barn som föds med akuta kejsarsnitt kan också få en första upplevelse av att ha blivit snuvad, fråntagen, berövad någonting, eller en känsla av att ha misslyckats, inte klarat av. Studier visar också att kejsarsnittade barn, som grupp, har lägre tålmodighet och mindre kämpaglöd, att de tenderar att ge upp tidigare än barn som är födda vaginalt.
//Hon menar inte att göra någon illa. Hon vet bara inte hur hon gör sig själv väl.//
16
Det är en sak. En annan är att det aktiverar olika reflexer i kroppen, något som till viss del kan kompenseras genom födslomassage när barnet just har kommit ut (vilket inte ges eller ens känns till inom förlossningsvården idag).
Själva arbetet, kampen, med att sparka, pressa, skruva, jobba, kämpa och slutligen komma ut ger också det vaginala barnet en första livsupplevelse av TRIUMF. Den upplevelsen missar barnet som föds med planerat kejsarsnitt. Barn som föds med akuta kejsarsnitt kan också få en första upplevelse av att ha blivit snuvad, fråntagen, berövad någonting, eller en känsla av att ha misslyckats, inte klarat av. Studier visar också att kejsarsnittade barn, som grupp, har lägre tålmodighet och mindre kämpaglöd, att de tenderar att ge upp tidigare än barn som är födda vaginalt.
Tråkigt att höra att din pojke fick en sådan jobbig start i livet. Men jag kan inte låta bli att undra att vi som har fått helt friska, alerta snittbarn....på vilket sätt är vi annorlunda? Varför får vissa slöa, sjuka snittbarn och vissa pigga och alerta? Jo, därför att de har inget med snittet att göra utan orsakerna är helt andra. Och dessa barn skulla ha mått precis lika dåligt/bra om de hade fötts vaginalt. Det är min åsikt i alla fall. Inget illa menat emot dig, hoppas du förstår det.
17
Tråkigt att höra att din pojke fick en sådan jobbig start i livet. Men jag kan inte låta bli att undra att vi som har fått helt friska, alerta snittbarn....på vilket sätt är vi annorlunda? Varför får vissa slöa, sjuka snittbarn och vissa pigga och alerta? Jo, därför att de har inget med snittet att göra utan orsakerna är helt andra. Och dessa barn skulla ha mått precis lika dåligt/bra om de hade fötts vaginalt. Det är min åsikt i alla fall. Inget illa menat emot dig, hoppas du förstår det.
Intressant jämförelse med amningen! Jag kunde helamma min dotter i 6 dagar (med massor av strul och elände) sedan låg jag inlagd på lasarett i två veckor och hade som mål att ge lite bröstmjölk varje mål vilket jag klarade. När jag väl kom hem igen var det LÖNLÖST att få uppmjölkproduktionen och jag fick "nöja" mig med att delamma i 6 mån. Trots att jag visste att jag inte kunde göra på något annat sätt hade jag enormt dåligt samvete.
Jag var stöttad av BB och BVC, släkt och vänner. INGEN kritiserade mig det minsta, utan var snarare imponerade att jag ammade överhuvudtaget. ÄNDÅ hade jag dåligt samvete. Varför?
Jag kunde alltså inte göra på annat sätt. SAmma sak med snittet, det fanns inget annat alternativ. Ändå skuldkänslor inför att "slita ut" sonen innan han själv ville komma ut. Han vägde 3,9 kg och var 51 cm, så han var stadig för att vara född i v38+3. Återigen så var det ingen i omgivningen som kritiserade eller ifrågasatte, snarast var de förundrade att jag ville gå igenom en graviditet till (foglossning, satt i rullstol).
Så jag vet inte om fakta eller samhällets syn verkligen är det som skapar dåligt samvete eller skuldkänslor.
18
Intressant jämförelse med amningen! Jag kunde helamma min dotter i 6 dagar (med massor av strul och elände) sedan låg jag inlagd på lasarett i två veckor och hade som mål att ge lite bröstmjölk varje mål vilket jag klarade. När jag väl kom hem igen var det LÖNLÖST att få uppmjölkproduktionen och jag fick "nöja" mig med att delamma i 6 mån. Trots att jag visste att jag inte kunde göra på något annat sätt hade jag enormt dåligt samvete.
Jag var stöttad av BB och BVC, släkt och vänner. INGEN kritiserade mig det minsta, utan var snarare imponerade att jag ammade överhuvudtaget. ÄNDÅ hade jag dåligt samvete. Varför?
Jag kunde alltså inte göra på annat sätt. SAmma sak med snittet, det fanns inget annat alternativ. Ändå skuldkänslor inför att "slita ut" sonen innan han själv ville komma ut. Han vägde 3,9 kg och var 51 cm, så han var stadig för att vara född i v38+3. Återigen så var det ingen i omgivningen som kritiserade eller ifrågasatte, snarast var de förundrade att jag ville gå igenom en graviditet till (foglossning, satt i rullstol).
Så jag vet inte om fakta eller samhällets syn verkligen är det som skapar dåligt samvete eller skuldkänslor.
Angående astma och allergi så kan man diskutera hur det uppstår, men att det är ärftligt är uteslutet. Det är miljöbetingat, och om det uppstår redan vid förlossningen eller senare är ju svårt att veta.
Vad man vet är att snittoperationen är för steril för barnet, det mår bättre med tanke på astma och allergier av att få del av mammans bakterier redan i födelseögonblicket. Därför har man tex frångått obligatoriskt lavemang vid förlossning, för att barnet faktiskt mår bra av bakterierna.
Angående svåra skador på barnet vid snitt så har det ibland dödlig utgång. Jag vill inte nämna några namn här på Allt för föräldrar, men här finns erfarenheter av det.
20
Angående astma och allergi så kan man diskutera hur det uppstår, men att det är ärftligt är uteslutet. Det är miljöbetingat, och om det uppstår redan vid förlossningen eller senare är ju svårt att veta.
Vad man vet är att snittoperationen är för steril för barnet, det mår bättre med tanke på astma och allergier av att få del av mammans bakterier redan i födelseögonblicket. Därför har man tex frångått obligatoriskt lavemang vid förlossning, för att barnet faktiskt mår bra av bakterierna.
Angående svåra skador på barnet vid snitt så har det ibland dödlig utgång. Jag vill inte nämna några namn här på Allt för föräldrar, men här finns erfarenheter av det.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
