Den enda egentliga skillnaden är att de riktiga värkarna inte går över efter en stund utan fortsätter och blir starkare och slutar i en förlossning. Man kan aldrig vara helt säker på vilken variant det är alltså.
Men man brukar säga att förvärkar mildras eller går över om man duschar eller badar varmt (stämmer dock inte på mig, jag tycker de har blivit värre istället).
Förvärkar lär man sig känna igen också, första gången känns det ju jätteläskigt och man blir kanske livrädd att nu är det på gång men så lär man sig efter några gånger att de brukar gå över efter en viss tid och då väntar man liksom ut dom, skulle de ändå fortsätta så kan man ju gissa att det är riktiga värkar.
Så har det varit för mig i alla fall, första gången de kom för två veckor sedan låg jag vaken en hel natt och var säker på att "nu minsan är något galet, nu sätter det igång *hjälp*" men så somnade jag tillslut vid 6 på morron och dagen därpå var de helt borta. Det kom tillbaka efter några dagar igen, och igen och igen och nu drar det ihop sig, spänner, molar, gör ont i ryggen (som jag faktiskt inte har ont i det minsta annars) och jag måste andas mig igenom det värsta och blir okontaktbar en liten stund. Men sen försvinner det helt igen och lyser med sin frånvaro i många timmar.
Så har det varit varje dag, oftast flera gånger om dagen, i över en vecka nu så jag börjar vänja mig och tänker inte så mycket på det längre. Har fem veckor till bf så åtminståne tre veckor till lär jag ju få gå såhär om man ska tro statistiken, i värsta fall blir det sju veckor (sen sätter de igång det här varken man vill eller inte).
Sen reagerar ju alla olika starkt verkar det som, så en kanske tycker det är helt olidligt med ganska svaga värkar medan en annan kan tycka att inte ens de värsta värkarna är specielt jobbiga. Beror väll både på hur smärtkänslig man är och hur bra ens kropp är på att leda bort mjölksyra och sånt (det är ju den som gör att det gör ont i musklerna när de jobbat hårt/överansträngt sig, och även den som gör att vissa får ett dåligt värkarbe).
Sen finns det ju olika riktlinjer de pratar om på förlossningen och så, tex att om man inte kan prata under värkens pik så är det dags att åka in eller om det är max ett visst antal minuter från att en värk startar till att nästa värk startar så ska man ringa osv.
2
Den enda egentliga skillnaden är att de riktiga värkarna inte går över efter en stund utan fortsätter och blir starkare och slutar i en förlossning. Man kan aldrig vara helt säker på vilken variant det är alltså.
Men man brukar säga att förvärkar mildras eller går över om man duschar eller badar varmt (stämmer dock inte på mig, jag tycker de har blivit värre istället).
Förvärkar lär man sig känna igen också, första gången känns det ju jätteläskigt och man blir kanske livrädd att nu är det på gång men så lär man sig efter några gånger att de brukar gå över efter en viss tid och då väntar man liksom ut dom, skulle de ändå fortsätta så kan man ju gissa att det är riktiga värkar.
Så har det varit för mig i alla fall, första gången de kom för två veckor sedan låg jag vaken en hel natt och var säker på att "nu minsan är något galet, nu sätter det igång *hjälp*" men så somnade jag tillslut vid 6 på morron och dagen därpå var de helt borta. Det kom tillbaka efter några dagar igen, och igen och igen och nu drar det ihop sig, spänner, molar, gör ont i ryggen (som jag faktiskt inte har ont i det minsta annars) och jag måste andas mig igenom det värsta och blir okontaktbar en liten stund. Men sen försvinner det helt igen och lyser med sin frånvaro i många timmar.
Så har det varit varje dag, oftast flera gånger om dagen, i över en vecka nu så jag börjar vänja mig och tänker inte så mycket på det längre. Har fem veckor till bf så åtminståne tre veckor till lär jag ju få gå såhär om man ska tro statistiken, i värsta fall blir det sju veckor (sen sätter de igång det här varken man vill eller inte).
Sen reagerar ju alla olika starkt verkar det som, så en kanske tycker det är helt olidligt med ganska svaga värkar medan en annan kan tycka att inte ens de värsta värkarna är specielt jobbiga. Beror väll både på hur smärtkänslig man är och hur bra ens kropp är på att leda bort mjölksyra och sånt (det är ju den som gör att det gör ont i musklerna när de jobbat hårt/överansträngt sig, och även den som gör att vissa får ett dåligt värkarbe).
Sen finns det ju olika riktlinjer de pratar om på förlossningen och så, tex att om man inte kan prata under värkens pik så är det dags att åka in eller om det är max ett visst antal minuter från att en värk startar till att nästa värk startar så ska man ringa osv.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
