Skrivet: 2007-02-22, 09:20
#1
För 1 år sedan!! Långt!!
För ett år sedan gick jag här hemma plusdag 8 och gjorde mig iordning för besök hos mvc. Inte den minsta sammadragning eller minsta tecken på förlossningsstart.
Hade tid hos min supergulliga barnmorska halv tio, maken och sonen följde med.
Barnmorskan ringde till förlossningen och fixade en tid till överburenhetskontroll någon dag senare. Sedan ville hon kolla läget och göra en andra hinnsvepning. Oj säger hon när hon känner, du är ju öppen 4-5cm nu gör jag en ordentlig hinnsvepning så att vi sätter igång det hela, kommer ihåg hur det pirrade i magen. Hon sa att hon var så extremt sugen på att "bara råka" ta hål på fosterhinnan och få ringa till en ambulans och få förlösa mig själv,hahha. Hon fick väl försöka bärga sig lite men gjorde en ordentlig hinnsvepning. Sa till oss att gärna gå en promenad men inte alltför långt borta och sa att om värkarna skulle sätta igång så var det nog ganska bråttom till förlossningen.
När vi åkte därifrån strax innan 10 så hade jag lite sammandragning (inga onda) men det var ju inte konstigt eftersom hon gjort en hinnsvepning. Maken körde hem mig och sonen och jag åta några smörgåsar och satte på en film. La mig på soffan och vilade lite men sammandragningarna gav inte med sig. Ringde till maken och sa att han kanske inte behövde jobba så superlänge idag, ok sa han bara. La på telefonen och helt plötsligt började sammandragningarna kännas litegrann. Ringde igen (10 minuter senare) och sa att han kanske bara skulle jobba till lunch för säkerhets skull, ok sa han....hmmm....Han var minsann inte det minsta nervös, värre var det med hans jobbarkompisar som liksom inte förstod varför han var kvar på jobb,hahaha!
10 minuter efter det samtalet klockan var nu ca 11.30 så ringde jag till honom för 3 gången på 30 minuter och sa att han nog väldigt snabbt fick ringa till sin far som skulle vara barnvakt och be honom köra hem direkt så vi kunde lämna sonen där, och nu blev det lite fart på honom,haha!! Här hemma fick jag väldigt väldigt täta värkar som började göra ONT!! Tänkte på vad barnmorska sagt och jag visste ju att jag redan var öppan mycket. Kunde inte röra mig utan att det kom en värk.
Packade ner det sista som sonen skulle ha med sig och maken kom hem. Snabbt (så snabbt det går med konstanta värkar) fick vi in allt i bilen och körde (har bara 5 minuter till svärföräldrarna). Halvvägs kom jag på att vi glömt sonens snuttefilt, och även om svärföräldrarna har nycklar hem så var vi ju bara tvungna att köra hem och hämtade tyckte jag,jaja sådan är jag!
Klockan 12.30 parkerade vi på akutförlossningsparkeringarna, hade inte klarat att gå från den vanliga parkeringen. Uppe på förlossningen har jag SÅ GRYMT ONT!! sköterskan visar in mig på en undersökningsrum och ber mig att ta på mig den vackra skjortan,haha! Har så ont så att få av mig kläderna är i princip omöjligt!! Sköterskan kommer tillbaks ganska snabbt eftersom jag fick ringa på klockan för att berätta att jag nog var i fel rum......Får hjälp att byta om och blir förflyttad till ett förlossningsrum och blir kompis med lustgasen,hihi!! Blir undersökt men är fortfarande bara öppen 4 cm och vattnet har inte gått. Vid kl 13 känns det så otroligt kämpigt och jag har så ont så jag gallskriker rakt ut, lustgasen hjälper inte det minsta (förra förlossningen klarade jag på bara lustgas men smärtan är mycket starkare denna gången eftersom det går så makalöst fort), ber om eda och som tur är så kommer läkaren på en gång, och får till en perfekt bedövning direkt, så skönt!!!
Har fortfarande väldigt ont men edan tar bort den värsta uddden och det var ju precis det jag ville med bedövningen. Strax efter 14.30 så gör en ny undersökning eftersom jag tycker att det börjar trycka på rejält, barnmorskan kollar och jag är nu helt öppen och hon tar hål på fosterhinnan. Kl. 14.50 får jag krystvärkar (bedövningen som fungerar perfekt påverkar inte alls dessa vilka jag var rädd för). Två krystningar senare, 14.57 föds en alldeles PERFEKT Julia!!!! poäng 9-10-10, 53 cm och 4320gram, massor av svart hår och lite svullen i ansiktet så hon liknar den goaste köttbullen.
1 timme tog det att sy ihop mig, men vad gör det när man ligger och har en alldeles perfekt dotter liggandes på magen!!! Hade en underbar barnmorskeelev som gjorde det mesta på förlossningen, även att sy mig. Sprack nästan hela vägen bak så en extra läkare var tvungen att kolla mig, men inte ens när dom stod 4 personer och kollade och sydde brydde jag mig om det, konstigt,hihi!!
Idag är Julia ett underbart busfrö som älskar att busa med storebror!!! Går hela dagarna, leker med dockor och älskar skor, en riktigt busflicka.
Just nu vilar hon ut efter morgonens väckning med sång och presenter!!
