Skrivet: 2007-03-02, 10:26
#1
Förfärliga dagislämningar
har jag haft med Sofia de ca senaste två veckorna. Hon har totalvägrat och det första hon säger på morgonen är att hon inte vill på dagis, att hon är sjuk osv.
Hon började dagis för första gången i sitt liv i september som nybliven treåring och det gick hur bra som helst och hon har älskat det från första stund och fått kompisar direkt osv (dock mkt äldre än henne). För tre veckor sedan eller så fick hon influensan eller nåt liknande och var hemma och deckad i en vecka och någon dag. Strax efter att hon blivit frisk har hon gjort allt för att slippa gå på dagis och vi har fått lämna över en hysteriskt skrikande tjej som jag mer eller mindre fått bända fingrarna från mig eftersom hon klamrat sig fast, urjobbigt. Till råga på det har det varit vikarier på dagis en del och det har ju inte gjort saken lättare. Nån dag tog jag med henne hem igen vilket ju är dumt, men vikarien där gjorde ingenting för att möta Sofia så jag blev arg och tog demostrativt hem henne och sedan begärde vi möte med dagsledningen om detta (alltså vi meddelade att Sofia var inne i en krisperiod och ej ville gå på dagis och att den här vikarien inte ansträngde sig det mista för att underlätta vid överlämningen osv). Ordinariefröken är tillbaka nu och jag ringde just för att höra om Sofia lugnat ner sig och hon säger att det går jättebra efter att jag gått och det har jag även förstått innan, men det känns ändå lite jobbigt att inte veta varför hon blir så otroligt ledsen, Sofia har alltid varit väldigt "lätt" annars med sådana saker, inte så lätt känslig liksom och inskolningen gick hur lätt som helst, endast en dag eller två när hon började i höstas. Förmodligen är det väl saker som sammanfallit lite oturligt, att hon var sjuk, vikarien och kanske det typiska för treårsåldern att de upptäcker att världen är så stor och därmed mer otrygg osv, men jag kan ändå inte låta bli att släppa tanken på om det kan vara nåt annat, om hon vill säga nåt, att det hänt nåt på dagis, att hon är sjuk osv, jobbigt känns det verkligen, men det är väl fömodligen en kort period som går över snart hoppas jag. Vet att ni är andra som haft dessa problem, var det inte HIB och NYMaria?Hur har de gått för er?