Ja då är det bevisat då

[-liten-]

Jag ÄR kass på att vara mamma!

En dag gick det. EN enda. Minstingen kom hit i morse, småsjuk. Har varit här hela dagen. Sen kommer storebror efter skolan. De spelar lite tv-spel, bygger m lego, hjälper till m mat och så men sen tog det stopp. 1,5 timma oavbrutet gråt. "JAG VILL TILL PAPPAAAAA!"
Storebror var lite mer finkänslig "Vi kan ju komma i morgon istället?" men även han ville "hem". Detta är inte "hem" detta är "hos mamma".

Helt krasst tvingas jag inse att barnen inte vill bo hos mig. Hälsa på då och då - visst, men bo?? Icke. Varför ska jag då tvinga dem till det? Jag blir ju inte en bättre mamma för att de vantrivs här...

[Jika]

Tänk inte så, för guds skull.

Du sitter i en situation som många många pappor runt i landet gör, som sedan "släpper" taget om sina barn. Gör inte det. Dina barn lär inte tacka dig när de blir vuxna.

Nu är det som det är bara, förstå att det är jobbigt för dem men förstå också att det handlar om vana. De måste ges en chans att vänja sig, det handlar inte om att de inte älskar dig. Du är deras mamma, den bästa i världen. Ge inte upp!

[camilla_73]

jag gjorde så när jag var lite. När jag var hos pappa ville jag till mamma och när jag var hos mamma ville jag till pappa. För den andra var ju såååå mycket snällare. De försöker spela ut er mot varandra. Gå inte på det. Kämpa nu! Du är visst en bra mamma.

[KAJO]

ibland ske över låååång tid när det gäller barn. De har bott mestadels hos sin pappa, vad jag förstått, och då _är_ ju det hemma. Ditt hem kan bara bli hemma om du har ork att stå ut med att ha det så här så länge barnen behöver, och fortsätta kämpa för vv. Såklart har barnen det kanonbra hos pappa. Men det har de hos dig också.

[Jica]

Är det för att pappan bor kvar där ni bodde förut? Har han behållit mest av killarnas grejer, sängar o s v...

Jag skulle säga att av det jag har uppfattat tidigare, så har ju inte pappan direkt underlättat ert umgänge - och då är det klart att killarna inte uppfattar ditt hem, som SITT... De har ju inte fått vara så mycket hos dig...

Kan man tänka sig att de får göra om sitt rum hos dig (sina rum) och kanske köpa lite nya möbler o s v, så att DE får sätta SIN prägel där, eftersom de inte känner sig hemma där nu?

Bara en tanke, och jag tycker verkligen inte att du ska ge upp - det kommer självklart bli bättre när det blir mer ordnade former och de också HÖR HEMMA hos dig - så där som exet inte verkar ha velat att de ska, tidigare...