Jag har ju.. haft sådan tur att jag har kunnat åka hem omgående från förlossningen alla tre gånger, och har således aldrig varit på bb. Väl hemma har vi avsagt oss besök, sagt att vi ringer när vi vill ha besök. Man vet ju aldrig hur man kommer att må, hur det funkar med bebisen, osv. Å ganska snart har vi ändå ringt in besöken. Man är ju så in i norden stolt över det nya lilla knytet och vill ju visa upp det för alla.
Så vi har ringt mor- och farföräldrar med flera och beställt fika som de ska ta med sig.
Fyllt frysen har jag också gjort de två gånger det har vankats syskon här. Verkligen guld värt! Lasagne, pajer, köttbullar, piroger, soppor, osv.
Ingen barnvakt har vi bokat. Istället har vi så lite barnvakt som möjligt när väl bebisen kommit. Vi har varit hemma båda föräldrarna i en månad i samband med bebis ankomst och storasyskonet/nen har varit hemma lika länge från ev. dagis. Vi har tagit den tiden för att lära känna den nya familjemedlemmen allihop. Att ha barnvakt då har inte känts bra för mig, jag vill inte att det äldre barnet ska känna sig utbytt.
Annars har jag väl inte förberett sådär mycket... jo, köpt en present från bebisen till storasyskonet/nen.
Det är speciellt att få syskon. Jag minns det som ganska känslosamt att få det första syskonet. För min egen del alltså. Man har ju så otroligt mycket hormoner som rusar i kroppen och den ena knäppa tanken efter den andra växer sig stora i huvudet. Jag kunde få känslor av skuld gentemot Liam ibland när Måns var nyfödd. Titta nostalgiskt på de sista bilderna tagna medan L fortfarande var det enda barnet i familjen. Helt normalt tror jag, men det är nog viktigt att se nykert på de tankarna också. Att få syskon är en gåva, inte ett straff. Och om jag som förälder ser det som en gåva, som något som ligger till gagn för min äldsta, så tror jag att det överlag kommer att gå enklare och bli mer positivt.
Så låt storasyskonet hjälpa till och vara med! Låt henne få ansvar och känna delaktighet. Låt henne vara glad över den mysiga lilla bebisen och låt henne vara ledsen och arg för att livet faktiskt har förändrats. Förändring är alltid annorlunda, även när det är en positiv förändring.
Å så mysigt med en ny liten människa Gabrielle! Nedräkning startad!
kram
