När mitt barn var litet funderade vi ibland över framtiden.
Vi visste inget om framtida förmågor,men det var många experter som trodde sig veta bäst om fördelen med segregering på livets alla områden.
Vi däremot ville att vårt barn oavsett förmågor skulle få växa upp i en normal/vanlig miljö och få sitt liv i en sådan miljö.Med ev stöd/anpassningar.
Experterna däremot förordade särskilda miljöer med andra barn/ungdomar/vuxna.
Med experthjälp hela tiden.
Vi ville ett framtida liv med så lite hjälp som möjligt, så mycket självständighet och oberoende som möjligt och så mycket delaktighet i det vanliga samhället som möjligt.
Vi ville vanlig klass/grundskola, vanlig klass/gymnasieskola, vanligt arbete på den vanliga arbetsmarknaden.
Mycket motstånd tidvis, men det gick.
Vårt barn med DS, idag vuxen, är medveten om segregeringsmekanismerna i samhället och så tacksam och glad över kampen vi förde.
För den numera själv.
1
hur ser ni på framtiden? När mitt barn var litet funderade vi ibland över framtiden.
Vi visste inget om framtida förmågor,men det var många experter som trodde sig veta bäst om fördelen med segregering på livets alla områden.
Vi däremot ville att vårt barn oavsett förmågor skulle få växa upp i en normal/vanlig miljö och få sitt liv i en sådan miljö.Med ev stöd/anpassningar.
Experterna däremot förordade särskilda miljöer med andra barn/ungdomar/vuxna.
Med experthjälp hela tiden.
Vi ville ett framtida liv med så lite hjälp som möjligt, så mycket självständighet och oberoende som möjligt och så mycket delaktighet i det vanliga samhället som möjligt.
Vi ville vanlig klass/grundskola, vanlig klass/gymnasieskola, vanligt arbete på den vanliga arbetsmarknaden.
Mycket motstånd tidvis, men det gick.
Vårt barn med DS, idag vuxen, är medveten om segregeringsmekanismerna i samhället och så tacksam och glad över kampen vi förde.
För den numera själv.
undrar hur klarar hon att föra kampen själv, mitt "barn" är också vuxen med ett annat funktionshinder som innebär lite kognitiva svårigheter (inte utvecklingsstörning) och delvis för han kampen själv, men behöver mycket hjälp och stöd i den och jag har själv svårt ibland att ha eller skaffa den kunskap och information som behövs för att föra fram krav och synpunkter och inte bli överkörd. Undrar också vad hon arbetar med om hon har lönebidrag, det är så kärvt nu på arbetsmarknaden. Har en känsla av att man glömmer funktionshindade totalt satsar i stället på unga ("friska") och invandrare. Inget fel på det men våra då, det pratas inget om insatser för dem, lönebidrag drar man krafitgt ner på och ofta är det våra ungdomars enda chans till riktiga jobb.
2
undrar hur klarar hon att föra kampen själv, mitt "barn" är också vuxen med ett annat funktionshinder som innebär lite kognitiva svårigheter (inte utvecklingsstörning) och delvis för han kampen själv, men behöver mycket hjälp och stöd i den och jag har själv svårt ibland att ha eller skaffa den kunskap och information som behövs för att föra fram krav och synpunkter och inte bli överkörd. Undrar också vad hon arbetar med om hon har lönebidrag, det är så kärvt nu på arbetsmarknaden. Har en känsla av att man glömmer funktionshindade totalt satsar i stället på unga ("friska") och invandrare. Inget fel på det men våra då, det pratas inget om insatser för dem, lönebidrag drar man krafitgt ner på och ofta är det våra ungdomars enda chans till riktiga jobb.
Jag är inte så orolig för Hertas framtid nu, som jag var när hon var mindre, men visst funderar jag och oroar mig ibland. Det som jag är mest orolig för är att hon ska bli ensam. Det är det jag önskar mest; att hon ska ha ett rikt socialt liv med vänner och med sysselsättning som känns meningsfull för henne. Det är också en önskan och ett mål att hon ska klara mycket själv, t ex att åka buss, laga mat, göra sig förstådd osv. Att hon inte ska vara beroende av andra människor hela tiden.
Hej från Sara
3
Hej Carin! Jag är inte så orolig för Hertas framtid nu, som jag var när hon var mindre, men visst funderar jag och oroar mig ibland. Det som jag är mest orolig för är att hon ska bli ensam. Det är det jag önskar mest; att hon ska ha ett rikt socialt liv med vänner och med sysselsättning som känns meningsfull för henne. Det är också en önskan och ett mål att hon ska klara mycket själv, t ex att åka buss, laga mat, göra sig förstådd osv. Att hon inte ska vara beroende av andra människor hela tiden.
Hej från Sara
Jag oroar mig för ensamheten och utanförskapet.
Jag oroar mig att Linnéa inte ska få kompisar.
Jag oroar mig för att Linnéa ska bli retad och inte kunna försvara sig.
Jag oroar mig för elaka personer som kan utnyttja Linnéa.
Jag oroar mig att jag kommer väljer fel skolgång för Linnéa.
Jag oroar mig för väldigt mycket faktiskt.
Sedan är det konstiga är att jag inte oroar mig för Linnéas tvillingsyster Agnes, allt detta kan ju hända henne också.
/Lena
4
Jag oroar mig för ensamheten och utanförskapet.
Jag oroar mig att Linnéa inte ska få kompisar.
Jag oroar mig för att Linnéa ska bli retad och inte kunna försvara sig.
Jag oroar mig för elaka personer som kan utnyttja Linnéa.
Jag oroar mig att jag kommer väljer fel skolgång för Linnéa.
Jag oroar mig för väldigt mycket faktiskt.
Sedan är det konstiga är att jag inte oroar mig för Linnéas tvillingsyster Agnes, allt detta kan ju hända henne också.
Precis som du säger så behövs också hjälp i den kampen.Vanliga jobb med löneavdrag torde vara ytterst sällsynta för de våra, men man kan ju ha det som en "vision"Det saknas oftast handledning, och nån yrkesutbildning brukar det inte talas om för de våra.Det är enbart dagcenter som gäller i flertalet fall.Tyvärr.
5
Precis som du säger så behövs också hjälp i den kampen.Vanliga jobb med löneavdrag torde vara ytterst sällsynta för de våra, men man kan ju ha det som en "vision"Det saknas oftast handledning, och nån yrkesutbildning brukar det inte talas om för de våra.Det är enbart dagcenter som gäller i flertalet fall.Tyvärr.
Hej Sara och Lena!Tror att flertalet av oss oroar sig för ungefär samma saker.
När det gäller kompisar så kan man som förälder om man vill försöka se till att alla dörrar står öppna.För att man går i vanlig skola behöver man inte sluta gå på t ex FUB-discon.
Och kommer man så småningom fram till att man valt fel skola/skolform kan man alltid byta.Och hoppas det blir bättre.
Elaka personer finns överallt, och det enda man kan göra är att försöka lära sina barn att vara försiktiga.
Så långt det nu hjälper.
Man ska inte glömma att det ger en stor glädje och en ökad självkänsla för var och en att kunna uppleva frihet, ta sig fram själv och klara sig själv -med de risker det också kan innebära.Och med den ev oro det också kan innebära för närstående.
Om alternativet är ett helt tryggt liv i ofrihet.
6
Hej Sara och Lena!Tror att flertalet av oss oroar sig för ungefär samma saker.
När det gäller kompisar så kan man som förälder om man vill försöka se till att alla dörrar står öppna.För att man går i vanlig skola behöver man inte sluta gå på t ex FUB-discon.
Och kommer man så småningom fram till att man valt fel skola/skolform kan man alltid byta.Och hoppas det blir bättre.
Elaka personer finns överallt, och det enda man kan göra är att försöka lära sina barn att vara försiktiga.
Så långt det nu hjälper.
Man ska inte glömma att det ger en stor glädje och en ökad självkänsla för var och en att kunna uppleva frihet, ta sig fram själv och klara sig själv -med de risker det också kan innebära.Och med den ev oro det också kan innebära för närstående.
Om alternativet är ett helt tryggt liv i ofrihet.
Tack för dina synpunkter och roligt att din kamp för dottern har gett så bra resultat. Att sen samhället ofta och ibland helt i onödan kan komplicera livet för personer med funktionshinder och inte minst för de med kognitiva svårigheter är ju en annan femma.
Jag har varit med i ett projekt som handlar om utveckling, delaktighet och gemskap och i projektet var det 5 personer med DS med och var ett utbyte med ett annat land. Vi gjorde alla en lång resa och upplevde och lärde oss alla mycket. Roligt om du (och andra) vill ta del av det och lämna lite reflektioner. Gå in på www.fubmellanskane.com och klicka på projektet och på slutrapporten. Och även ni som har små barn kan läsa att man som vuxen kan få vara med om spännande och utvecklande upplevelser i andra länder. OBS. sidan för övrigt är inte riktigt färdig än
7
Tack för dina synpunkter och roligt att din kamp för dottern har gett så bra resultat. Att sen samhället ofta och ibland helt i onödan kan komplicera livet för personer med funktionshinder och inte minst för de med kognitiva svårigheter är ju en annan femma.
Jag har varit med i ett projekt som handlar om utveckling, delaktighet och gemskap och i projektet var det 5 personer med DS med och var ett utbyte med ett annat land. Vi gjorde alla en lång resa och upplevde och lärde oss alla mycket. Roligt om du (och andra) vill ta del av det och lämna lite reflektioner. Gå in på www.fubmellanskane.com och klicka på projektet och på slutrapporten. Och även ni som har små barn kan läsa att man som vuxen kan få vara med om spännande och utvecklande upplevelser i andra länder. OBS. sidan för övrigt är inte riktigt färdig än
Tack för att du tog tid tid att kika på det.
Att det blev just detta landet beror på att det var ett shia (svenska handikappsorganisationers internationella biståndsförening) som stod för pengarna och bistånd ges bara till länder som behöver det. Sen handlade just vårt projekt ju inte i första hand om bistånd utan om att utbyta erfarenheter och få upplevelser utöver det vanliga, men det är ändå de länder som shia har bestämt sig för att arbeta i som kommer i fråga. Sen hade vi genom projektledaren redan kontakter i landet och därför blev det så. Mycket jobb har det ju varit att genomföra det, men vi har fått otroligt mycket erfarenhet och kunskap, både vi som hållt i prolektet och de personer med utvecklingsstörning som deltagit, utan deras medverkan hade det ju inte varit möjligt.
9
Tack för att du tog tid tid att kika på det.
Att det blev just detta landet beror på att det var ett shia (svenska handikappsorganisationers internationella biståndsförening) som stod för pengarna och bistånd ges bara till länder som behöver det. Sen handlade just vårt projekt ju inte i första hand om bistånd utan om att utbyta erfarenheter och få upplevelser utöver det vanliga, men det är ändå de länder som shia har bestämt sig för att arbeta i som kommer i fråga. Sen hade vi genom projektledaren redan kontakter i landet och därför blev det så. Mycket jobb har det ju varit att genomföra det, men vi har fått otroligt mycket erfarenhet och kunskap, både vi som hållt i prolektet och de personer med utvecklingsstörning som deltagit, utan deras medverkan hade det ju inte varit möjligt.
Ett biståndsprojekt såledeles om jag förstår rätt.
Bra och behjärtansvärt.
Undrar samtidigt varför det från FUB är så lite samarbete med de länder/områden i världendär man faktiskt kommit mycket längre än vi.
Det är bra om vi kan hjälpa dem som ligger längre efter än vi -men det finns också såna som ligger 20-30 år före oss.Vi själva kan också ha en hel del att lära av andra, vilket tyvärr alltför sällan kommer fram.
10
Ett biståndsprojekt såledeles om jag förstår rätt.
Bra och behjärtansvärt.
Undrar samtidigt varför det från FUB är så lite samarbete med de länder/områden i världendär man faktiskt kommit mycket längre än vi.
Det är bra om vi kan hjälpa dem som ligger längre efter än vi -men det finns också såna som ligger 20-30 år före oss.Vi själva kan också ha en hel del att lära av andra, vilket tyvärr alltför sällan kommer fram.
Fast målet med projektet var inte att vi skulle hjälpa dem, trots att pengarna beviljades av en biståndsförening utan det var ett utbyte mellan länderna ett givande och tagande från båda håll. Håller med om att det finns länder som är långt före oss och som kan lära oss mycket, men det kan också fattigare länder göra. Vi lärde oss mycket. Det fanns också flera områden som deltagargruppen härifrån hade bättre färdigheter i än vår grupp (även om man inte kan jämföra grupper så rakt över) Deras ledare och omgivning hade lite annorlunda syn på en del saker och gjorde andra prioriteringar än vad som är vanligt hos oss. Vi skall inte tro att vi alltid har rätt bara för att vi kommer från ett "rikare" land. I allafall var det en fantastisk resa och personer med DS och andra kognitiva funktionshinder klarar mycket mer än vad vi oftast tror. Bl.a. kom allt bagage på avvägar på ditresan och det tog tre dagar innan vi återfick det, 30 grader varmt och inga ombyteskläder, vi fick låna kläder av våra serbiska vänner som alla i vanliga fall bodde på institution och hade inte gott om det precis. Men alla våra tog det jättebra, ingen klagade eller blev arga, men såklart jätteglade när de äntligen fick sin resväska. Och vi ledare också vi var ju inte säkra på att få vårt bagage överhuvudtaget (fast det sa vi förståss inget om till våra deltagare)
11
Fast målet med projektet var inte att vi skulle hjälpa dem, trots att pengarna beviljades av en biståndsförening utan det var ett utbyte mellan länderna ett givande och tagande från båda håll. Håller med om att det finns länder som är långt före oss och som kan lära oss mycket, men det kan också fattigare länder göra. Vi lärde oss mycket. Det fanns också flera områden som deltagargruppen härifrån hade bättre färdigheter i än vår grupp (även om man inte kan jämföra grupper så rakt över) Deras ledare och omgivning hade lite annorlunda syn på en del saker och gjorde andra prioriteringar än vad som är vanligt hos oss. Vi skall inte tro att vi alltid har rätt bara för att vi kommer från ett "rikare" land. I allafall var det en fantastisk resa och personer med DS och andra kognitiva funktionshinder klarar mycket mer än vad vi oftast tror. Bl.a. kom allt bagage på avvägar på ditresan och det tog tre dagar innan vi återfick det, 30 grader varmt och inga ombyteskläder, vi fick låna kläder av våra serbiska vänner som alla i vanliga fall bodde på institution och hade inte gott om det precis. Men alla våra tog det jättebra, ingen klagade eller blev arga, men såklart jätteglade när de äntligen fick sin resväska. Och vi ledare också vi var ju inte säkra på att få vårt bagage överhuvudtaget (fast det sa vi förståss inget om till våra deltagare)
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Det saknas oftast handledning, och nån yrkesutbildning brukar det inte talas om för de våra.Det är enbart dagcenter som gäller i flertalet fall.Tyvärr.