Så här är det: Jag och min man har en pågående konflikt och jag vill så gärna ha råd från utomstående hur jag ska göra för att min man ska förstå mig.
Detta är inget nytt utan något som våra "bråk" nästan alltid handlar om och för det mesta leder inte våra konflikter till annat än arghet och frustration alltså ingen lösning på problemet (som jag ser det som). Vad jag önskar är att se en förändringar men hittills har inget hänt därför fortsätter konflikten kring sámma ämna gång på gång på gång...Tidigare har jag accepterat men nu - med vårbarn -03 och spädis - (nu kanske jag röjer min identitet ) så vill jag verkligen sätta ner foten en gång för alla. Först och främst för att jag vill se en förändrig men också för att jag är så trött på onödiga konflikter kring detta.
Min man har många fritidsintressen, han jagar, han fiskar, spelar fotboll etc. Visst, jag tycker verkligen att det är viktigt att man tillgodoser sin behov i form av egentid i ett förhållande men jag tycker att han ägner för mycket tid åt SINA intressen. Hade vi kunnat hade det väl varit ok om hans intressen kunde engagera o involvera hela familjen. Men det går ju inte ha med en bebi och en fyraring på rådjursjakt! Nu till min fråga: Tycker ni att det är rimligt och ok att den ena parten i snitt ägnar en dag i veckan (heldag alltså och då blir det antigen lördagen eller söndagen eftersom min man jobbar heltid mån-fred) åt ett eget intresse. Jag tycker ju inte det eftersom vi har en diskussion kring det, men jag önskar att jag på något sätt kunde få min man att förstå att det är för mycket tid. Jag önskar att han värdesatte tiden med mig och barnen högre än att få vara med sina vänner i skogen eller på fotbollsplan.
Vad ska jag säga för att få honom att förstå eller är jag bara överdriven som tycker så här. Känner mig arg ledsen och förvirrad.
1
Snälla hjälp mig ...*långt* Så här är det: Jag och min man har en pågående konflikt och jag vill så gärna ha råd från utomstående hur jag ska göra för att min man ska förstå mig.
Detta är inget nytt utan något som våra "bråk" nästan alltid handlar om och för det mesta leder inte våra konflikter till annat än arghet och frustration alltså ingen lösning på problemet (som jag ser det som). Vad jag önskar är att se en förändringar men hittills har inget hänt därför fortsätter konflikten kring sámma ämna gång på gång på gång...Tidigare har jag accepterat men nu - med vårbarn -03 och spädis - (nu kanske jag röjer min identitet ) så vill jag verkligen sätta ner foten en gång för alla. Först och främst för att jag vill se en förändrig men också för att jag är så trött på onödiga konflikter kring detta.
Min man har många fritidsintressen, han jagar, han fiskar, spelar fotboll etc. Visst, jag tycker verkligen att det är viktigt att man tillgodoser sin behov i form av egentid i ett förhållande men jag tycker att han ägner för mycket tid åt SINA intressen. Hade vi kunnat hade det väl varit ok om hans intressen kunde engagera o involvera hela familjen. Men det går ju inte ha med en bebi och en fyraring på rådjursjakt! Nu till min fråga: Tycker ni att det är rimligt och ok att den ena parten i snitt ägnar en dag i veckan (heldag alltså och då blir det antigen lördagen eller söndagen eftersom min man jobbar heltid mån-fred) åt ett eget intresse. Jag tycker ju inte det eftersom vi har en diskussion kring det, men jag önskar att jag på något sätt kunde få min man att förstå att det är för mycket tid. Jag önskar att han värdesatte tiden med mig och barnen högre än att få vara med sina vänner i skogen eller på fotbollsplan.
Vad ska jag säga för att få honom att förstå eller är jag bara överdriven som tycker så här. Känner mig arg ledsen och förvirrad.
Jag tänker då på vad som är rättvist. Han får en heldag för sig själv, med sina kompisar. Om du skulle få detsamma (ok, nu ammar du kanske och har svårt att lämna spädisen och vara borta en hel dag, men du kan ju i alla fall lämna 4-åringen med pappa och du kommer ju inte att amma för alltid) så skulle det då få bli lördagen eller söndagen. Och din man jobbar 8-17 eller så på vardagarna, så då kan han inte ta barnet.
Då skulle ni alltså i princip aldrig träffas, mer än ett par timmar på kvällen mellan middag och barnläggning och hushållsarbete? Skulle det vara ok? Är det ok att som älskande par och föräldrar att ta sig den typen av frihet? Varför är det just du och dina intressen som ska stryka på foten? Jag har mycket svårt att förstå hur han resonerar. Men du tillåter ju att han gör det, så han har uppenbarligen lärt sig att det funkar.
Visst ska man försöka vara generösa mot varandra, och självklart kan han få utöva sina intressen, men ni får komma överens om hur många lördagar eller söndagar han kan vara borta från familjen, och det kan innebära att han får välja ut ett eller par intressen som han vill ägna sig åt. Han kan kanske inte göra allting precis nu när barnen är små, han kan ju ta upp vissa saker igen när barnen är större och klarar sig själva. Livet är ju inte slut för att han fått barn vars liv han måste vara delaktig i, han måste bara acceptera att han är i en annan fas just nu. Vad trodde han att det skulle innebära att skaffa barn?
Jag tycker att du har rätt att ställa krav på att det blir en förändring för er.
2
Jag tänker då på vad som är rättvist. Han får en heldag för sig själv, med sina kompisar. Om du skulle få detsamma (ok, nu ammar du kanske och har svårt att lämna spädisen och vara borta en hel dag, men du kan ju i alla fall lämna 4-åringen med pappa och du kommer ju inte att amma för alltid) så skulle det då få bli lördagen eller söndagen. Och din man jobbar 8-17 eller så på vardagarna, så då kan han inte ta barnet.
Då skulle ni alltså i princip aldrig träffas, mer än ett par timmar på kvällen mellan middag och barnläggning och hushållsarbete? Skulle det vara ok? Är det ok att som älskande par och föräldrar att ta sig den typen av frihet? Varför är det just du och dina intressen som ska stryka på foten? Jag har mycket svårt att förstå hur han resonerar. Men du tillåter ju att han gör det, så han har uppenbarligen lärt sig att det funkar.
Visst ska man försöka vara generösa mot varandra, och självklart kan han få utöva sina intressen, men ni får komma överens om hur många lördagar eller söndagar han kan vara borta från familjen, och det kan innebära att han får välja ut ett eller par intressen som han vill ägna sig åt. Han kan kanske inte göra allting precis nu när barnen är små, han kan ju ta upp vissa saker igen när barnen är större och klarar sig själva. Livet är ju inte slut för att han fått barn vars liv han måste vara delaktig i, han måste bara acceptera att han är i en annan fas just nu. Vad trodde han att det skulle innebära att skaffa barn?
Jag tycker att du har rätt att ställa krav på att det blir en förändring för er.
Jag måste nog ställa mig någonstanns mitt emellan tror jag. För visst skulle jag tyckt att det var jättetrist om sambon var iväg en heldag varje helg. Samtisigt så tror jag inte att det blir bra om han själv inte vill vara hemma.
Sambon var ute väldigt mkt förrut. Både på krogen och på sina fritidsintressen, fotbollsmatcher, hockeymatcher och flipperkvällar. Nu är det nästan bara flipperkvällarna han har fortsatt med. Men det har kommit från han själv... jag har aldrig bett honom sluta med något! Han har själv insett att det inte funkar så bra med familjelivet!
Så nu är han iväg kanske i snitt två heldagar per månad... och ibland någon kväll under veckan. Det är okej tycker jag... men ändå så är det ju aldrig kul de gånger han går iväg. Såvida jag inte har något kul för mig själv med barnen förstås... :0) Då kvittar det!
Tror iaf inte att det blir bra om du "vinner" och han för din skull är hemma mer. Utan han måste själv börja inse att DU och BARNEN behöver honom hemma. Och att han gör det för att HAN vill finnas där för er. Inte bara för att du sagt att du vill det. Förstår du??
Inte lätt inte! Men om han känner att du tvingat hononm... så kan han klandra dig efter ett tag och det slutar sällan bra!
Jag önskar dig stort lycka till och hoppas att han inser att familjen är så mkt mer värt än en läderboll eller gevär!!
3
Jag måste nog ställa mig någonstanns mitt emellan tror jag. För visst skulle jag tyckt att det var jättetrist om sambon var iväg en heldag varje helg. Samtisigt så tror jag inte att det blir bra om han själv inte vill vara hemma.
Sambon var ute väldigt mkt förrut. Både på krogen och på sina fritidsintressen, fotbollsmatcher, hockeymatcher och flipperkvällar. Nu är det nästan bara flipperkvällarna han har fortsatt med. Men det har kommit från han själv... jag har aldrig bett honom sluta med något! Han har själv insett att det inte funkar så bra med familjelivet!
Så nu är han iväg kanske i snitt två heldagar per månad... och ibland någon kväll under veckan. Det är okej tycker jag... men ändå så är det ju aldrig kul de gånger han går iväg. Såvida jag inte har något kul för mig själv med barnen förstås... :0) Då kvittar det!
Tror iaf inte att det blir bra om du "vinner" och han för din skull är hemma mer. Utan han måste själv börja inse att DU och BARNEN behöver honom hemma. Och att han gör det för att HAN vill finnas där för er. Inte bara för att du sagt att du vill det. Förstår du??
Inte lätt inte! Men om han känner att du tvingat hononm... så kan han klandra dig efter ett tag och det slutar sällan bra!
Jag önskar dig stort lycka till och hoppas att han inser att familjen är så mkt mer värt än en läderboll eller gevär!!
Då du känner att det inte är okej så behöver ni nog reda ut "problemet". Tror just detta är en vanlig konflikt i en småbarnsfamilj. Det finns nog ingen lösning enligt "mall" utan ni får jobba er fram till en egen lösning.
Vi försöker att gå halva vägen var och vi pratar mycket om hur vi ska lösa olika situationer. Jag tycker att det är otroligt viktigt att man som mamma får egentid, försök hitta på ngt ngn kväll/dag i veckan.
Jag har en sambo som golfar och det tar _mycket_ tid. Men han är väl medveten om det och tar alltid familjen i första hand. Nu kan han ju välja vilka tider han golfar och gör det oftast tidigt på morgonen så han är hemma på förmiddagen igen. Det är ju svårare med fotboll och jakt kanske?
Nu när min lille hunnit bli 1 år så har jag faktiskt hela 2!!!! kvällar i veckan till mina träningar och sambon har sina 2 som han alltid haft. Men jag tror att han ser det på ett annat sätt nu... jag har aldrig varit borta kvällstid förut, mer än nån enstaka gång.
Nä nu grinar lillen... Lycka till!
E -03 V-06
4
Du är inte överdriven Då du känner att det inte är okej så behöver ni nog reda ut "problemet". Tror just detta är en vanlig konflikt i en småbarnsfamilj. Det finns nog ingen lösning enligt "mall" utan ni får jobba er fram till en egen lösning.
Vi försöker att gå halva vägen var och vi pratar mycket om hur vi ska lösa olika situationer. Jag tycker att det är otroligt viktigt att man som mamma får egentid, försök hitta på ngt ngn kväll/dag i veckan.
Jag har en sambo som golfar och det tar _mycket_ tid. Men han är väl medveten om det och tar alltid familjen i första hand. Nu kan han ju välja vilka tider han golfar och gör det oftast tidigt på morgonen så han är hemma på förmiddagen igen. Det är ju svårare med fotboll och jakt kanske?
Nu när min lille hunnit bli 1 år så har jag faktiskt hela 2!!!! kvällar i veckan till mina träningar och sambon har sina 2 som han alltid haft. Men jag tror att han ser det på ett annat sätt nu... jag har aldrig varit borta kvällstid förut, mer än nån enstaka gång.
Men oj, jag förstår verkligen om du känner dig arg, ledsen och frustrerad. Dessutom måste du känna dig rätt sliten av att vara den som ska ha ensamansvar för två barn 6 dagar i veckan. Jag är också föräldraledig, och tycker att det känns jätteskönt när fredagen kommer och man vet att man är två om allt ansvar. Finns det över huvud taget något utrymme för att du ska få ha någon egentid?
Skaffa barn är ju något man ändå gör tillsammans, och det innebär ju också att man väljer att göra vissa uppoffringar. Och mycket av egentiden får man nog ge avkall på under de första åren med barnen. Vi skulle aldrig få ihop tillvaron om vi skulle ha en varsin ledig heldag varje vecka. Eller så skulle vi ju som Gabbiz skriver, aldrig kunna umgås hela familjen.
Vi är nog lite väl dåliga, både jag och sambon, på att se till att vi får egentid, men om någon gör något på helt egen hand så kollar vi nog alltid att det är ok med den andra att vara själv med barnen. Och så försöker vi få ihop intressen med familjelivet. Tex så tog sambon med sig äldsta sonen när han spelade fotboll en kväll i veckan (Farmor eller farfar kom dit).
Och du överdriver absolut inte. Det är underbart men också ett himla slit och stort ansvar att ta hand om små barn, och den bördan måste man ju dela på så gott det går.
/massor av kramar och håller mina tummar för att din sambo ska förstå hur du känner det.
5
Men oj, jag förstår verkligen om du känner dig arg, ledsen och frustrerad. Dessutom måste du känna dig rätt sliten av att vara den som ska ha ensamansvar för två barn 6 dagar i veckan. Jag är också föräldraledig, och tycker att det känns jätteskönt när fredagen kommer och man vet att man är två om allt ansvar. Finns det över huvud taget något utrymme för att du ska få ha någon egentid?
Skaffa barn är ju något man ändå gör tillsammans, och det innebär ju också att man väljer att göra vissa uppoffringar. Och mycket av egentiden får man nog ge avkall på under de första åren med barnen. Vi skulle aldrig få ihop tillvaron om vi skulle ha en varsin ledig heldag varje vecka. Eller så skulle vi ju som Gabbiz skriver, aldrig kunna umgås hela familjen.
Vi är nog lite väl dåliga, både jag och sambon, på att se till att vi får egentid, men om någon gör något på helt egen hand så kollar vi nog alltid att det är ok med den andra att vara själv med barnen. Och så försöker vi få ihop intressen med familjelivet. Tex så tog sambon med sig äldsta sonen när han spelade fotboll en kväll i veckan (Farmor eller farfar kom dit).
Och du överdriver absolut inte. Det är underbart men också ett himla slit och stort ansvar att ta hand om små barn, och den bördan måste man ju dela på så gott det går.
/massor av kramar och håller mina tummar för att din sambo ska förstå hur du känner det.
Nej det är verkligen inte ok! Speciellt inte när ni har en spädis, vad skulle han säga om du hade TRE st fritidsintressen och var borta en heldag på helgen?? När skall ni få tid att vara tillsammans hela familjen?? Han har två barn som han skall ta hand om.....nä du, sätt ner foten ordentligt - HAN har skaffat två barn, precis som du och det är INTE DU som skall ta hand om dem ensam - du skulle vinna på att vara ensamstående och han hade barnen varannan vecka - DU skulle få mer tid till dig själv...
Har du vänt på det och frågat hur han tror det skulle se ut om DU gjorde samma sak som han? Eller pröva att göra som han gör en vecka....då blir det nog ett annat ljud i skällan...
Kram och lycka till
6
Nej det är verkligen inte ok! Speciellt inte när ni har en spädis, vad skulle han säga om du hade TRE st fritidsintressen och var borta en heldag på helgen?? När skall ni få tid att vara tillsammans hela familjen?? Han har två barn som han skall ta hand om.....nä du, sätt ner foten ordentligt - HAN har skaffat två barn, precis som du och det är INTE DU som skall ta hand om dem ensam - du skulle vinna på att vara ensamstående och han hade barnen varannan vecka - DU skulle få mer tid till dig själv...
Har du vänt på det och frågat hur han tror det skulle se ut om DU gjorde samma sak som han? Eller pröva att göra som han gör en vecka....då blir det nog ett annat ljud i skällan...
Oh vad bra skrivet - Gabbiz - ställer mig helt fullt bakom det du skriver. Det är ju exakt så här det är!
Det är NU som vi äntligen börjar kunna leva lite mer som "bara" Anna & Stefan. Det finns nu utrymme för att träna mera, umgås med vänner mera, dra iväg en helg med vännerna etc.
Detta är ju inget ovanligt problem utan något som jag misstänker att de allra flesta går igenom. För i början är den största förändringen för mamman (av rent naturliga skäl) och det är lätt att det forsätter så av bara farten - jag tror det är därför många män tror de kan fortsätta med sina liv som de hade det innan och det tar ett tag innan femöringen trillat ner...
7
Oh vad bra skrivet - Gabbiz - ställer mig helt fullt bakom det du skriver. Det är ju exakt så här det är!
Det är NU som vi äntligen börjar kunna leva lite mer som "bara" Anna & Stefan. Det finns nu utrymme för att träna mera, umgås med vänner mera, dra iväg en helg med vännerna etc.
Detta är ju inget ovanligt problem utan något som jag misstänker att de allra flesta går igenom. För i början är den största förändringen för mamman (av rent naturliga skäl) och det är lätt att det forsätter så av bara farten - jag tror det är därför många män tror de kan fortsätta med sina liv som de hade det innan och det tar ett tag innan femöringen trillat ner...
Egentid vuxen försöker vi ta på vardagskvällarna vid behov. Jag kan åka ner till köpcentrat när mannen kommer hem från jobbet - jag gillar att gå i affärer och ta en cappuccino i lugn och ro. Han kan träffa kompisar eller jobba över (jo, det får han ta av "sin" tid).
Den andre fixar då middagen och nattningen den kvällen. Jag kan tycka att det är rätt skönt att få en ensamkväll (barnen somnar 19.30), utan maken :-)
På helgen är det familjetid.
Eftersom maken gillar att ha slöa mornar så brukar jag sticka iväg på loppis tidigt på lördagsmorgnarna medan de andra tittar på tecknat hemma. Ibland drar han iväg på något mindre ärende själv. Annars är helgerna till för familjen och då gör vi oftast saker tillsammans. Vi försöker också se till att varje barn får vara själv med en förälder ett tag - åka till biltvätten (jodå, vansinningt kul), gå till bibblan, store killens simträning etc etc
Naturligtvis finns gott om utrymme för flexibilitet, men på det stora hela så kan ingen roffa åt sig halva helgen själv. Definitivt inte varje helg!
Helgen är ju bara två dagar - om mannen tar en dag själv så måste kvinnan/barnen/familjen dela på den andra dagen? Hade inte tyckt att det var ok.
8
Vi gör så här Egentid vuxen försöker vi ta på vardagskvällarna vid behov. Jag kan åka ner till köpcentrat när mannen kommer hem från jobbet - jag gillar att gå i affärer och ta en cappuccino i lugn och ro. Han kan träffa kompisar eller jobba över (jo, det får han ta av "sin" tid).
Den andre fixar då middagen och nattningen den kvällen. Jag kan tycka att det är rätt skönt att få en ensamkväll (barnen somnar 19.30), utan maken :-)
På helgen är det familjetid.
Eftersom maken gillar att ha slöa mornar så brukar jag sticka iväg på loppis tidigt på lördagsmorgnarna medan de andra tittar på tecknat hemma. Ibland drar han iväg på något mindre ärende själv. Annars är helgerna till för familjen och då gör vi oftast saker tillsammans. Vi försöker också se till att varje barn får vara själv med en förälder ett tag - åka till biltvätten (jodå, vansinningt kul), gå till bibblan, store killens simträning etc etc
Naturligtvis finns gott om utrymme för flexibilitet, men på det stora hela så kan ingen roffa åt sig halva helgen själv. Definitivt inte varje helg!
Helgen är ju bara två dagar - om mannen tar en dag själv så måste kvinnan/barnen/familjen dela på den andra dagen? Hade inte tyckt att det var ok.
har vänner som gör så när det gäller övertid. de har viss egentid som de kan "förvalta" och väljer de att jobba övertid så tas det på den egentiden Annars kan man använda den till att träna, träffa kompisar, shoppa odyl.
9
har vänner som gör så när det gäller övertid. de har viss egentid som de kan "förvalta" och väljer de att jobba övertid så tas det på den egentiden Annars kan man använda den till att träna, träffa kompisar, shoppa odyl.
Ville bara säga det för det låter jättebra.
Jag tycker med det kan vara skönt att få vara själv utan sambon när barnen somnat.
Helgerna är till för familjen tycker jag med, de dagarna går så himla fort.
10
det låter kanon att ni gör så Ville bara säga det för det låter jättebra.
Jag tycker med det kan vara skönt att få vara själv utan sambon när barnen somnat.
Helgerna är till för familjen tycker jag med, de dagarna går så himla fort.
Vi gör lite som Viktoria m4underbara och är mycket nöjda med det!
Bakgrunden är att både jag och sambon har behov av egentid för intressen och utan barn. Vi har två vardagkvällar i veckan (han har mån+ons och jag har tis+tors) som vi har möjlighet att träna m.m. Vi hjälps åt med ombyte av barnen på kvällen, därefter stannar en kvar för att "söva" dem. Den andra kan då träna eller göra ngt annat valfritt. Det här är grundregeln och den passar oss alldeles utmärkt! På helgen är det mer av "ge och ta" någon gång ibland gör jag något på egen hand och någon gång ibland gör han det. Oftast är vi hela familjen tillsammans och gör saker; både "måsten" och roliga saker. Ingen av oss har ett behov av att träffas varje kväll, hela kvällen på vardagarna och det här är ett sätt för oss att få balans på småbarnsliv, egentid och vår tid tillsammans.
Hoppas ni finner en väg ni båda kan acceptera
Lycka är en resa inte en destination.
11
Om egentid... Vi gör lite som Viktoria m4underbara och är mycket nöjda med det!
Bakgrunden är att både jag och sambon har behov av egentid för intressen och utan barn. Vi har två vardagkvällar i veckan (han har mån+ons och jag har tis+tors) som vi har möjlighet att träna m.m. Vi hjälps åt med ombyte av barnen på kvällen, därefter stannar en kvar för att "söva" dem. Den andra kan då träna eller göra ngt annat valfritt. Det här är grundregeln och den passar oss alldeles utmärkt! På helgen är det mer av "ge och ta" någon gång ibland gör jag något på egen hand och någon gång ibland gör han det. Oftast är vi hela familjen tillsammans och gör saker; både "måsten" och roliga saker. Ingen av oss har ett behov av att träffas varje kväll, hela kvällen på vardagarna och det här är ett sätt för oss att få balans på småbarnsliv, egentid och vår tid tillsammans.
jag har inga bra råd att ge dig bara sympatier.
Förstår dig absolut att du känner som du gör. din sambo/man verkar ju leva som han inte har ngn familj, och def inte som småbarnspappa. Man behöver ju inte vara alltför bright i skallen för att inse att man har mindre egentid den första tiden/åren som förälder! Var är hans prioriteringar och värdesätter han att han har en fin familj och sambo/fru?!
Jag har en man som är tvärtom, fast ändå inte. Han kan sitta i sitt datarum hela kvällar (ibland nätter) och spela CS, Warcraft eller vad de nu heter med sina kompisar. Kompisar som också är familjefäder 35+. Känns som de i själva verket är fjortisslynglar, fy vad jag hatar dessa spel och den tid det tar! Jag får verkligen vara ensamstående och sköta allt hemma såna kvällar.
Så vi har haft lite tjafs om det. Men sista tiden har han dragit ner på det lite och när han väl sitter där så försöker jag vara storsint och inte reta mig på det.
13
Jobbigt :( jag har inga bra råd att ge dig bara sympatier.
Förstår dig absolut att du känner som du gör. din sambo/man verkar ju leva som han inte har ngn familj, och def inte som småbarnspappa. Man behöver ju inte vara alltför bright i skallen för att inse att man har mindre egentid den första tiden/åren som förälder! Var är hans prioriteringar och värdesätter han att han har en fin familj och sambo/fru?!
Jag har en man som är tvärtom, fast ändå inte. Han kan sitta i sitt datarum hela kvällar (ibland nätter) och spela CS, Warcraft eller vad de nu heter med sina kompisar. Kompisar som också är familjefäder 35+. Känns som de i själva verket är fjortisslynglar, fy vad jag hatar dessa spel och den tid det tar! Jag får verkligen vara ensamstående och sköta allt hemma såna kvällar.
Så vi har haft lite tjafs om det. Men sista tiden har han dragit ner på det lite och när han väl sitter där så försöker jag vara storsint och inte reta mig på det.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
