Vi överväger att försöka skaffa ett barn till. Jag är 38 år.
Det som får mig att tveka är "riskerna". Och då menar jag riskerna för barnet. Stämmer det här?
- större risk för DS
- Större risk för CP-skador
- större risk för fosterdödlighet i sen graviditet ("PSD i magen")
Det är nämligen det jag oroar mig för. Skulle inte den oron finnas så skulle vi nog förska nu på en gång.
Vad säger ni?
Inte vet jag om det stämmer helt och hållet. Visst ökar kanske riskerna, men det jag vet är att MÅNGA blir mammor senare idag, och det går oftast bra, så att tveka inför nåt man verkligen vill när man "bara" är 38 tycker jag är synd... Jag var nästan 41 då mitt tredje barn föddes, och här inne finns en hel del som varit mellan 40 och 45 när de blivit mammor igen. Så om du frågar mig tycker jag att ni ska vara positiva och försöka från och med nu!
Klart att det finns risker men förhoppningsvis mer glädje ändå. Lycka till
Tja, jag var 39 när jag blev gravid och fick honom när jag var 40. Jag hade redan bestämt mig att behålla barnet oavsett ev skada.
Det hela beror nog på hur stark din vilja är, men tänkt också på att de saker man ångrar i livet är oftast det man inte gjorde. Lycka till!
Riskerna är något större när man är äldre, men de är fortfarande väldigt små. Jag fick mitt tredje barn när jag var nästan 38 och hon har DS, så jag är ju en sådan som faktiskt fick ett barn med funktionshinder. Men jag känner jättemånga som fått barn i samma ålder och ännu äldre och deras barn har varit fullt friska. Jag är jätteglad för min minsting. Hon är helt underbar och jag skulle inte vilja vara utan henne för allt i världen. Jag skulle heller inte vilja att hon var någon annan än den hon är. Det är klart att det blev annorlunda än vi hade tänkt oss - men jag tycker att det blev bättre!
Ja, jag håller med även om min sons handikapp inte är åldersrelaterat eller hade synts på ett fvp. Det finns långt värre saker än att få ett barn med funktionshinder. Min sin har autistiskt syndrom och jag skulle verkligen inte vilja ha honom ogjord. Livet blir bara annorlunda...
När vi väntade vår minsting (jag är var 42 när han kom i höstas) kollade jag upp DS. Visst ökar risken (särskilt efter 40) men den är fortfarande liten. Men jag tittade oxå på DS-snacket härinne och de föräldrarna har samma kärlek, glädje, oro och allt som tillhör föräldraskapet som föräldrar till barn utan DS. jag hittade oxå en undersökning där föräldrar till barn med DS intervjuats och mer än 99% var glada över att de behållit sina barn.
Därför vågade jag strunta i DS-rädslan efterso
Halva inlägget försvann...
Jag slutade oroa mig för DS och kunde fokusera på att vara glad över att vara gravid! När det gäller PSD i magen vet jag ingenting om ökad risk som äldre mamma.
Men du, i mina ögon är du ju ung och om jag var 38 skulle jag skaffa ännu en. Det är det största och mest underbara jag gjort att skaffa en sladd!!
Jag var 43 fylda när jag fick nr 5 en underbar liten Andreas. Så du har nog inte så mycket att oroa dig över slappna av och gläd dig!
vore jag 38 år och i samma livssituation som jag är idag så skulle jag skaffa en till, direkt!
Hela livet innehåller risker!
Nu vet jag ju inte vad för slags liv ni lever och hur många barn du/ni har sedan innan, så det är svårt att svara utan annat än att utgå från sina egna erfarenheter...
Jag har råkat ut för den ena av de grejer du räknade upp. PSD i magen. Det drabbar ca 400/året i Sverige. Ålder är en faktor, men den är liten i sammanhanget. Slumpen tror jag är större... Eller infektioner och olika sjukdomar. Forskningen är tyvärr något bristfällig om orsakerna, så klara fakta är svårt att få fram!
Huruvida cp-skador ökar med ålder har jag ingen aning om.
DS har ju i viss mån med ålder att göra, även om 38 inte är särkillt _hög_ ålder i sammanhanget.
Personligen har vi kommit fram till att om man inte är med o tar lotter så kan man inget vinna. Vi tror att man få leva med oro för sina barn, oavsett om de är i magen eller utanför. Vänner förlorade en femåring i trafikolycka, kan inte påstå att det varit mindre jobbig upplevelse än det vi råkade ut för. Livet är fullt av risker och vi vill leva det ändå. Så nu väntar vi nr 4, trots att jag passerat 40 och har lärt oss den tuffa vägen att "shit happens". Men de barn vi har är så stor glädje att vi tar risken för att förhoppningsvis höra till alla som drar vinstlott, igen!!! För det gör faktiskt de allra flesta
Så jag önskar lycka till för er!
Jag känner två som fått friska barn sent i livet.. Den ena kvinnan var 45 då hennes dotter föddes och den andra var 47, bägge töserna föddes friska.. Så nog går det allt.... =)Vi överväger att försöka skaffa ett barn till. Jag är 38 år.
Det som får mig att tveka är "riskerna". Och då menar jag riskerna för barnet. Stämmer det här?
- större risk för DS
- Större risk för CP-skador
- större risk för fosterdödlighet i sen graviditet ("PSD i magen")
Det är nämligen det jag oroar mig för. Skulle inte den oron finnas så skulle vi nog förska nu på en gång.
Vad säger ni?
Ar man over 35 sa okar riskerna dramatiskt. Men det tas prover pa allt och man behover inte fa ett skadat barn. Man far inte vara radd, det kan ju ga helt utmarkt!
Det som undersoks ar grova missbildningar som vilka de flesta skulle abortera. Inte autism.
Bara akta dig att du inte lider av psykisk sjukdom om du bekymmer dig för mycket. Hur jag mins det finns tjejer på 60 år med litet barn. Lycka till.
Är det verkligen så att de ökar dramatiskt? Det är inte den infon jag fått och jag har fått alla tre mina barn efter 35.
Tack snälla alla ni! För alla kloka råd.
Just nu lutar pendeln starkt åt att det INTE blir fler. Men man är ju inte sämre än man kan ändra sig ;-).
Jag berättar hur det går. Kanske släpper jag anonymiteten också.
