Så trött på vår 5 1/2 åring!!!

[vad ska jag göra?]

Känner mig smått desperat över vår yngsta som blir 6 år i sept. Han är egentligen världens gosigaste kille som charmar alla MEN; Han har haft en låång sk utvecklings-period sen i höstas kanske, men nu är det på topp. Retar sina 3 äldre syskon så dem blir galna på honom... KAn slå mellanbarnet riktigt hårt och säger jättefula ord.
Igår slog han mig riktigt hårt på armen och sa j.vla skitmamma..osv Han fick timeout i trappen 5 min. Då lugnar han sig i regel. -Jag vart så arg och ledsen och nonchalerade honom länge sen. Då förstår han att det var jättedumt och blir så ångerfull. De andra 3 barnen har väl också haft sina perioder men inte så här!
Vad ska man göra?? Han vill väl ha ngn slags uppmärksamhet, men det tycker jag samtidigt att han får mkt. Hur gör ni, om ni råkar ut för såna här jobbiga perioder.
Vår 13 åring hamnar ibland på samma nivå och då känner man verkligen av att man är många, hujedamej. Mkt var lättare på ett sätt när alla var små.

[Agnest m6]

det tufft med min nu snart 7-årige son vände vi oss till bvc och fick träffa deras psykolog. Där fick vi rådet att ge honom egentid med oss. Vi gjorde då saker bara med honom. Småsaker men ändå bara han och en vuxen. Tyckte det hjälpte, men även så växte han ju och blev äldre 6-års åldern är ju en jobbig period även för barnen.
Lycka till!

[Eirene m 8 barn]

Tretton år och sex år = en svår kombo! Våra tre yngsta barn är 13, 6 och 0 år. Så om sex år har vi samma visa igen. Trettonåringen står inför en enrom utveckling just nu med hormoner som läper amok inombords. Sexåringen står i en liknande utvecklingsperiod då hon ska växa och ta klivet från småbarn till skolbarn. Mina nerver prövas hårt i bland! Håll ut, var rättvis, förklara. Förklara även att du förstår att det inte är lätt för dem heller......det blir bättre!

Hälsn Eirene med fyra hemmaboende barn

[Eir & barnen]

Hatar mig själv när jag stressar och ser att stavfelen kryllar Sorry!

[Anonym]

Jag brukar säga till mina barn att de visst inte hatar möjligen inte tycker om=))) . Så visst är det väl så att du hatar inte men uppskattar inte når du slarvar eller hur? =)))))))

[marikamfem]

...men barna går ju inte precis som regelrätta solsken hela barndomen, kan man väl konstatera...

Apropå vad ngn ovanstående skrev, så följer ju alla barn sina egna "utvecklingskurvor"; min 12-årige son t ex (fyller 13 i aug) gick igenom puberteten med alla dess svängningar vid 11-årsåldern. Nu är han hur go, mjuk och stabil som helst. Och åttaåriga tösen "hoppade över" 6-års-trotset, men tog sen igen det vid 7-8-årsåldern... (jag tror hon höll ut som duktig storasyster när det var som mest bäbisar-graviditet-ny bäbis här hemma, efter det kunde hon tillåta sig lite utrymme...) Så hon är ännu kvar i lite trots-tjur-stadium som poppar upp emellanåt, men däremellan är hon lika go som vanligt.

Barna har nog sina perioder de "måste igenom", tänker jag. Eller som min kloka svägerska sa när äldste sonen var i kiss-å-bajsåldern vid 3 års ålder, att "nån gång ska han ju igenom kiss-och-stadiet, bättre att göra det nu än när han är 18"

Så man får väl helt enkelt hålla stånd som förälder - sätta gränser, trösta, ösa kärlek etc. efter behov... och kanske också trösta sig med att barna som är vilda i barndomen blir desto lugnare som tonåringar/vuxna...

[Eir & barnen]

Så sant så!

[Azucena]

Timeout och prata om saken är nog det enda man kan göra. En del barn är "starkare" och envisare än andra med sånt här humör och kan driva föräldrarna till oanade gränser, ändå är det helt normalt.

[ingrid_mfl]

Jag försöker mig på att diskutera med dem. Förklara hur jag känner och hur det de gör påverkar andra. Och ber sen om svara om hur de ser på saken och hur de skulle kunna ändra på det.

Men det räcker ju inte med en gång..
Dock är mina 5½-åringar inte mer än normalt "utvecklande". Vet vad du menar dock eftersom mmin 3½-åring är snäppet värre, minst sagt.