Känner mig smått desperat över vår yngsta som blir 6 år i sept. Han är egentligen världens gosigaste kille som charmar alla MEN; Han har haft en låång sk utvecklings-period sen i höstas kanske, men nu är det på topp. Retar sina 3 äldre syskon så dem blir galna på honom... KAn slå mellanbarnet riktigt hårt och säger jättefula ord.
Igår slog han mig riktigt hårt på armen och sa j.vla skitmamma..osv Han fick timeout i trappen 5 min. Då lugnar han sig i regel. -Jag vart så arg och ledsen och nonchalerade honom länge sen. Då förstår han att det var jättedumt och blir så ångerfull. De andra 3 barnen har väl också haft sina perioder men inte så här!
Vad ska man göra?? Han vill väl ha ngn slags uppmärksamhet, men det tycker jag samtidigt att han får mkt. Hur gör ni, om ni råkar ut för såna här jobbiga perioder.
Vår 13 åring hamnar ibland på samma nivå och då känner man verkligen av att man är många, hujedamej. Mkt var lättare på ett sätt när alla var små.
1
Så trött på vår 5 1/2 åring!! Känner mig smått desperat över vår yngsta som blir 6 år i sept. Han är egentligen världens gosigaste kille som charmar alla MEN; Han har haft en låång sk utvecklings-period sen i höstas kanske, men nu är det på topp. Retar sina 3 äldre syskon så dem blir galna på honom... KAn slå mellanbarnet riktigt hårt och säger jättefula ord.
Igår slog han mig riktigt hårt på armen och sa j.vla skitmamma..osv Han fick timeout i trappen 5 min. Då lugnar han sig i regel. -Jag vart så arg och ledsen och nonchalerade honom länge sen. Då förstår han att det var jättedumt och blir så ångerfull. De andra 3 barnen har väl också haft sina perioder men inte så här!
Vad ska man göra?? Han vill väl ha ngn slags uppmärksamhet, men det tycker jag samtidigt att han får mkt. Hur gör ni, om ni råkar ut för såna här jobbiga perioder.
Vår 13 åring hamnar ibland på samma nivå och då känner man verkligen av att man är många, hujedamej. Mkt var lättare på ett sätt när alla var små.
Jag har till all lycka inte ännu hört (vad jag minns) att mina barn skulle kallat mig jävla skitmamma. Undrar hur jag skulle reagerat då? Säkert skulle jag blivit vansinng. Däremot har jag haft otroliga duster med min idag 10åriga son. Han har tillbringat mycket tid på trappan i yngre år kan jag säga..Jobbig kan han vara ännu men då får han gå till sitt rum och nog brukar jag ännu hota med att jag slänger ut honom ibland, fast det går inte så långt.
Det är lätt att vara pedagogisk till lättskötta barn, såna som mina två yngre. Knappt man höjt rösten åt dem. Men så finns det då dehär barnen som testar, testar, testar..Tålamodet, gränserna, kärleken.
10åringen har satt min kärlek på prov många gånger, ibland har jag bara velat säga upp mig som mamma, önskat mig långt bort. Enda rådet jag kan säga. Alltså det som funkat hos oss, är att man sätter ribban lågt, och knäpper av direkt. Så fort jag hör min son börja höja rösten och lägga sig till doms över syskonen, så trär jag mig i. Ber honom dämpa sig, tänka över HUR man behandlar de andra, frågar hur det skulle kännas för honom om någon sa sådär till honom? Fortsätter han så säger jag till på skarpen att han ska gå till sitt rum och lugna sig. Härefter gör han ju det- under mycket stånkande och stönande. När han var yngre, så bar jag ut honom och stängde dörren. Ute fick han stå kanske en halv minut om han lugna sig. Skrek han och sparka i dörren el om han fortsatte skrika när han kom in fick han gå ut igen. Vår ena granne tyckte jag var hemsk som "slängde" ut barnet på trappan redan när han var 3-4år. Jag tycker det är hemskt att låta ett syskon skada ett annat. Lite bråk och gnabb är ok. Men regelrätt stryk accepterar jag inte. Då är det utvisning direkt. Lite som fotboll. Tydliga regler. Konsekvent.
2
Jag har till all lycka inte ännu hört (vad jag minns) att mina barn skulle kallat mig jävla skitmamma. Undrar hur jag skulle reagerat då? Säkert skulle jag blivit vansinng. Däremot har jag haft otroliga duster med min idag 10åriga son. Han har tillbringat mycket tid på trappan i yngre år kan jag säga..Jobbig kan han vara ännu men då får han gå till sitt rum och nog brukar jag ännu hota med att jag slänger ut honom ibland, fast det går inte så långt.
Det är lätt att vara pedagogisk till lättskötta barn, såna som mina två yngre. Knappt man höjt rösten åt dem. Men så finns det då dehär barnen som testar, testar, testar..Tålamodet, gränserna, kärleken.
10åringen har satt min kärlek på prov många gånger, ibland har jag bara velat säga upp mig som mamma, önskat mig långt bort. Enda rådet jag kan säga. Alltså det som funkat hos oss, är att man sätter ribban lågt, och knäpper av direkt. Så fort jag hör min son börja höja rösten och lägga sig till doms över syskonen, så trär jag mig i. Ber honom dämpa sig, tänka över HUR man behandlar de andra, frågar hur det skulle kännas för honom om någon sa sådär till honom? Fortsätter han så säger jag till på skarpen att han ska gå till sitt rum och lugna sig. Härefter gör han ju det- under mycket stånkande och stönande. När han var yngre, så bar jag ut honom och stängde dörren. Ute fick han stå kanske en halv minut om han lugna sig. Skrek han och sparka i dörren el om han fortsatte skrika när han kom in fick han gå ut igen. Vår ena granne tyckte jag var hemsk som "slängde" ut barnet på trappan redan när han var 3-4år. Jag tycker det är hemskt att låta ett syskon skada ett annat. Lite bråk och gnabb är ok. Men regelrätt stryk accepterar jag inte. Då är det utvisning direkt. Lite som fotboll. Tydliga regler. Konsekvent.
Tycker det låter som om du ändå gör ganska rätt, ser till att han förstår att han gör fel och att du ger honom uppmärksamhet osv. Vissa barn är ju trotsigare och har med humör ´än andra. Emilia är ju äldst och har ett väldigt humör,men inga storasyskon att ta efter så det blir nog lite lugnare här. MEN, hon har alltid legat nåt steg efter när det gäller sådana utvecklingssteg, så jag sitter nog här och beklagar mig om nåt år. Kan bara skicka styrka och tålamod till dig och så lite kraft oxå.
3
Tycker det låter som om du ändå gör ganska rätt, ser till att han förstår att han gör fel och att du ger honom uppmärksamhet osv. Vissa barn är ju trotsigare och har med humör ´än andra. Emilia är ju äldst och har ett väldigt humör,men inga storasyskon att ta efter så det blir nog lite lugnare här. MEN, hon har alltid legat nåt steg efter när det gäller sådana utvecklingssteg, så jag sitter nog här och beklagar mig om nåt år. Kan bara skicka styrka och tålamod till dig och så lite kraft oxå.
Vill inte missa något, bryter ihop om h*n inte får saker först, tror att h*n är jordens medelpunkt och det är inte bara hemma, även på dagis.
Jag blir arg, avskyr sånt (egoistiskt beteende) och vet inte hur man ska styra upp sånt här. H*n har 2 småsyskon så det är knappast så att h*n fått all uppmärksamhet hemma men inte heller för lite. Tycker vi balanserat ganska bra på den punkten. Men nu, grinig, tjurig och lättstött.
4
Trött Vill inte missa något, bryter ihop om h*n inte får saker först, tror att h*n är jordens medelpunkt och det är inte bara hemma, även på dagis.
Jag blir arg, avskyr sånt (egoistiskt beteende) och vet inte hur man ska styra upp sånt här. H*n har 2 småsyskon så det är knappast så att h*n fått all uppmärksamhet hemma men inte heller för lite. Tycker vi balanserat ganska bra på den punkten. Men nu, grinig, tjurig och lättstött.
Vill inte missa något, bryter ihop om h*n inte får saker först, tror att h*n är jordens medelpunkt och det är inte bara hemma, även på dagis.
Jag blir arg, avskyr sånt (egoistiskt beteende) och vet inte hur man ska styra upp sånt här. H*n har 2 småsyskon så det är knappast så att h*n fått all uppmärksamhet hemma men inte heller för lite. Tycker vi balanserat ganska bra på den punkten. Men nu, grinig, tjurig och lättstött.
5
Trött Vill inte missa något, bryter ihop om h*n inte får saker först, tror att h*n är jordens medelpunkt och det är inte bara hemma, även på dagis.
Jag blir arg, avskyr sånt (egoistiskt beteende) och vet inte hur man ska styra upp sånt här. H*n har 2 småsyskon så det är knappast så att h*n fått all uppmärksamhet hemma men inte heller för lite. Tycker vi balanserat ganska bra på den punkten. Men nu, grinig, tjurig och lättstött.
och prata om det. Det här är den blivande 6 åringens lott i livet och mångagånger förstår de knappt själva varför saker o ting händer vilket gör dem än mer lättretliga, gråtmilda etc.
Min grabb har , tack o lov, lugnat sig lite just nu. Mest blir han ledsen om det är ngt.
Han började tex nästan gråta för att han skulle byta kalsonger i morse hemma hos våra kompisar. För han ville verkligen itne visa sina kalsonger o än mindre stå naken ingför döttrarna i huset. Jag fattade ju tine nåt men tillslut så sa jag att han kunde väl gå in i badrummet o stänga om sig. *så klart jag ska * tyckte han o tårarna var borta. I mina ögon helt ärligt en oerhört fjantig grej att nästan börja gråta över men för en känslig 6 åring... vardagsmat. O han kunde lika gärna blivit fly förbannad.
Det händer så himla mycket i deras kroppar, de växer på alla fronter just nu , det blir kaos i systemet liksom. Precis som hos tonåringar.
Å det är skit jobbigt för alla oss runt omkring liksom för "6 åringen" själv.
*styrke kramar*
~Zirie
______________________
~Z~
______________________
6
det blir till att stångas over and over again...
och prata om det. Det här är den blivande 6 åringens lott i livet och mångagånger förstår de knappt själva varför saker o ting händer vilket gör dem än mer lättretliga, gråtmilda etc.
Min grabb har , tack o lov, lugnat sig lite just nu. Mest blir han ledsen om det är ngt.
Han började tex nästan gråta för att han skulle byta kalsonger i morse hemma hos våra kompisar. För han ville verkligen itne visa sina kalsonger o än mindre stå naken ingför döttrarna i huset. Jag fattade ju tine nåt men tillslut så sa jag att han kunde väl gå in i badrummet o stänga om sig. *så klart jag ska * tyckte han o tårarna var borta. I mina ögon helt ärligt en oerhört fjantig grej att nästan börja gråta över men för en känslig 6 åring... vardagsmat. O han kunde lika gärna blivit fly förbannad.
Det händer så himla mycket i deras kroppar, de växer på alla fronter just nu , det blir kaos i systemet liksom. Precis som hos tonåringar.
Å det är skit jobbigt för alla oss runt omkring liksom för "6 åringen" själv.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
