Skrivet: 2007-04-08, 08:34
#1
Teckenspråk och om oss
För de av er med gott minne så vet ni kanske att Linnéa är hörselskadad?!? Nu har vi äntligen efter tre års kamp fått börja på teckenspråkskurs. Vad skönt det ska bli att kunna prata med Linnéa jämnt och inte bara när hon är helt frisk. Hon får sörsämrad hörsel i samband med infektioner och det hörande örat "lägger av" då. Faktum är att det funkar inte så bra i vanliga fall heller för när ett öra räcker för de flesta så göra det inte det för henne. Hon lyckas inte kompensera alls. Nu ska vi iaf få ytterligare ett språk att ta till och det har känts lite desperat sista halvåret. Linnéa som är världens gladaste unge har tappat självförtroendet och har tystnat mer och mer. Hon har blivit som deprimerad och vill inte delta i det som händer runt henne. Lägg därtill att hon inte kommit igång med pratet ordentligt än. Vi föräldrar hör oftast vad hon säger i gröten som talet består av men utomstående har inte en suck. Det är nog mkt det som gjort att hon dragit sig tillbaka. Hon är ju så stor nu att hon märker att hennes kommunikation inte räcker till och hon hör oftast inte vad vi säger heller. Nu ska det bli ändring på det och faktiskt är det jättekul att få lära sig tecken. Svårt visst, men kul också!
Annars då? Jo LInnéa har fått en hörapparat på sitt lilla öra(den döva sidan) som leder in ljuden via hörselbenet in i innerörat. Det funkar faktiskt rätt bra men har också klara nackdelar. Så är det ju med HA. Maten som alltid varit ett stort problem har också vilat lite sista tiden. Hon är ingen storätare alls men hon äter iaf nästan alla måltider och försöker smaka på det mesta. Hon har lärt sig äta majs nu och det är dodis(godis).
Linnéa är också en oerhört förälskad storasyster. Den stora kärleken som väcktes för 10 månader sen när ida kom till världen har inte slocknat alls utan brinner nästan klarare nu än då. Hon är så kär att hon itne ens kan låta Ida sova middag utan springer gärna och väcker henne genom diverse hårda kramar och pussar. det är passning som gäller minst sagt. Bäst går det när ida sover i vagnen men där trivs inte hon istället. På magen i sängen är det som gäller tycker hon:-)
Storasyster börjar skolan i höst och det känns så overkligt. Min bebis är visst inte så liten längre. Hennes "trots" som började vid tre och LInnéas födelse har äntligen börjat ge vika, kanske mkt tack vare att Linnéa inte kräver lika mkt av oss längre nu när maten funkar hyfsat. Dessutom gick vi i våras på en COPE-kurs och det rekommenderas faktiskt. De har inga lätta lösningar men bara att få gå iväg en dag i veckan och prata av sig och se problemen från andra synvinklar var så oerhört befriande.Nu så här på andra sidan har vi fått en så stor och duktig tjej som gärna hjälper till och har ett otroligt leksug att det kommenteras av ALLA på dagis, även andra föräldrar:-)
Det var lite från oss, hur har ni det?
~*~ Emma 010129 ~*~ Linnéa 040219
~*~ Ida 060605 ~*~Erik 091223