Oj... kan ju skriva en uppsats... (vilket jag är bra på då *ler*)
sonen började med 18 mg concerta i somras, och utökade till 36 efter en månad. Effekten av 18 mg var kanon, han var så lugn och fokuserad, fick med sina grejer in som han plockat ut, innan kunde han sprida sina arsenaler fritt över halva bygden
När ökningen sattes in blev det tvärnit. Effekten försvann helt. Kan säga att orsaken till ökningen var att det blev en tillbakagång med 18 mg, och läkarn tänkte att det var för lite.
Han blev totalt utslagen av ökningen, deppade ihop fullständigt, slutade äta ännu mer, kunde inte sova, trodde han var dödsjuk etc....
Eftersom han var kraftigt underviktig beslutades det snabbt om byte till Ritalin. Nu tar han 30 mg och han har svarat helt kanon på dessa. Han överlever inte utan dessa, (hans egna ord) han känner att han behöver dom. Dock får han inte ta dom på helger och lov då han behöver äta. Men idag är det inga problem med maten, han äter, så det var övergående.
Jag tror att han skulle behöva öka på dosen, han säger själv att dom inte är lika bra som concertan. Men pga hans undervikt så får han inte högre dos.
Till mig själv då
jag började på 18.... till 36.... och tar nu 54 på morgonen och fyller på med 18 vid lunchtid.
Anledningen till att jag måste fylla på är att jag däckar ihop på kvällen annars. När medicinen går ur, så åker rullgardinen ner och jag måste gå och lägga mig. Detta skedde runt halvsex-tiden, och jag kunde liksom inte somna då
Men, jag märker oxå efter att jag fyllt på att jag blir lite "uppjagad" under ett par timmar, så jag misstänker att det är på gränsen till för mycket.
ADHD-symptomen kan tydliga öka vid för hög dos, det är så man kan märka om man fått för mycke.
Vad gäller dom autistiska sidorna, så har dom fått fullt spelutrymme (om man nu kan kalla det så) hos sonen sen han började medicinera. Han har helt enkelt blivit mer autistisk.
Hos mig själv kryper dessa sidor oxå fram i ljuset
Jag har plötsligt fått ett enormt detaljseende (som jag förut inte hade ro till) Allt måste nu för tiden göras med största noggrannhet. Jag märker av ett större kontrollbehov, ingen får göra något utan min vetskap och utan att jag är med, för då kan det bli helt fel ju *ler generat*
Jag som vuxen kan hantera detta, och jag ser oxå detta "utifrån", och kan jobba med att försöka släppa lite grann....
Det blev väldigt tydligt för mig häromdan, när gubben låg i soffan och läste en bok, och jag var fullt upptagen med att tillverka barnstolar (nytt projekt i en hyperhjärna
)
Han bad mig att vi skulle göra färdigt i huset först, så vi kunde få ett vettigt sovrum. PANG, men ligg för fan inte där bara själv då, ta och gör något...
Plötsligt insåg jag att han inte kunde göra något, han var bakbunden... för han har minsann fått veta att han inte pillar på något, utan att kolla med mig först....
Usch... det låter hemskare än vad det är... men jag fick en tankeställare där.
Jag har oxå märkt att jag ger mig in i konflikter och argumenterar mer än förut, likaså min son. På något sätt är tanken klarare, och man kan fokusera på det man vill få fram. Kan oxå bli lite jobbigt emellanåt.
Det här blev långt, (ovanligt eller...
)
Men jag vill avsluta med, att fördelarna uppväger nackdelarna med råge. Blir ni erbjudna medicin, så prova. Min sons hyperaktivitet är nästan lika med noll, min hypoaktivitet är i det närmaste försvunnen. Och jag är lycklig över att äntligen orka ta tag i saker.
Jag märker tydligt skillnad på sonen på helgerna när han inte tar medicin. Det kan i det närmaste vara rena h----tet... och ibland så är vi tvungna att ge honom i alla fall, för att överhuvudtaget orka överleva....
slut för ida
