Josefin

[LinneaJosefin]

Jag har varit inne och läst på denna sidan i några månader,men inte känt mig redo att berätta om hur det var när vi miste våran Josefin,förrens nu.
Hon skulle ha fötts den 28 januari 2007,men dog i min mage,när jag var i vecka 35.Jag hade haft en helt normal graviditet,inga komplikationer.När jag var hos barnmorskan 3 dagar innan julafton var allt OK,hjärtljud och sånt.
På julaftonskvällen fick jag värkar och vi åkte in till förlossningen.Vi tänkte att det gör ju inget om bebisen föds en månad för tidigt,för det klarar dom ju.
Sen gick allt så fort,när vi kommit in på förlossningen.Barnmorskan fick in puls,när jag hade det här bandet runt magen,men den var lite för låg,så hon tog hål på fosterhinnan,för att kunna fästa en elektrod på bebisens huvud.
Medans hon höll på med det öppnade jag mig helt och Josefin kom ut i hennes händer.Hon var livlös och de sprang iväg för att återuppliva henne,men de avbröt upplivningsförsöken,då läkarna kunde se på hennes hud att hon varit död i ca 2 dygn.Pulsen barnmorskan fick in till en början var min egen och jag hade inte märkt att bebisen somnat i min mage.Jag tyckte att jag kännt henne,men läkaren sa att det antagligen var livmodern som börjat jobba så smått.
Min sambo grät direkt,men jag blev så chockad att jag bara låg och tittade taket och tänkte Herre gud,vad är det som har hänt,hur kunde våran bebis vara död.Tittade på henne och kännde på henne.Hon luktade så gott,den där bebislukten.
Alla förhoppningar,drömmar och planer på hur det skulle vara att komma hem till storasyster,med en liten baby försvann.Det var som att dra ner en svart rullgardin framför ögonen.
Josefin obducerades och då såg de att hon hade en missbildning inombords.Hon hade ett bråck på diafragman,som gjort att den ena lungan aldrig hade fått plats att utvecklats och detta hade orsakat hennes död.
Det känndes skönt att få en förklaring till varför vi miste henne.Det har hjälpt mig att hantera det,eftersom jag har haft skuldkänslor,att det skulle varit mitt fel att hon dog,lyft tungt på jobbet eller stressat.
Nu är det några månader sen det hände och jag har börjat jobba igen,men vissa dagar är jag jättelessen och ibland går det ganska bra.Saknaden är stor och det är tur att vi redan har en dotter,som skingrar tankarna lite.



Från Linneas och Josefins mamma

[jennyka]

Vilken fin berättelse om din lilla flickas födelse.
Jag miste min Felix i sep-05
.
Jag var då i v.39+6 och han bara slutade att sparka en dag.
obduktionen visade inte på något fel utan det räknas som
plötslig spädbarnsdöd.

Jag känner verkligen med dig och vet hur ont det gör att
behöva förklara för familj och vänner,att det blev tyvärr ingen bebis...

Här på förlorat barn fann jag min största tröst, ingen annan än en
ängla mamma eller pappa kan förstå fullt ut vad detta innebär.
Hoppas att du fortsätter att skriva här,

Jag tänker på dig och din familj!
Styrke kram
Jenny, ängeln Felix mamma

[starlet1]

på forumet som ingen vill tillhöra. Jag gråter så när jag läser din historia. Det är så hemskt att det ska behöva hända någon. Du beskriver det så bra med den svarta ridån som går ner.

Vi finns här och stöttar, vi som vet hur det känns.

Många kramar

[sarahkristin]

Välkommen in hit till platsen inte ngn människa borde få tillhöra,men nu när vi finns här stöttar vi varandra för vi förstår hur det är.
Grattos till er lilla Josefin,så fint namn ni valde. Så hemskt att hon inte klarade sig.
Min lilla Josephine dog oxå i min mage,en vecka före bf...det har redan gått ett år,och jag minns hur svart allting var den första tiden.Känn ingen press på att jobba,har du en dag som är värre så tillåt dig känna det,jag vet hur ont smärtan gör men man måste släppa ut det annars bubblar det över och det gör ondare.

välkommen in hit,och grattis än en gång till er lila flicka.'kram/sarah m *Josephine* f/d 060131

[hoviksnas]

Kram, och beklagar verkligen att er dotter inte klarade sig. Det är bara så fel.
Min Isak dog för drygt två år sedan och det känns fortfarande lika ofattbart. Vi har också ett storasyskon, Axel, som har hjälpt oss otroligt mycket att hantera förlusten av Isak. Vi kommer alltid att vara ett barn för lite.
Många kramar till dig och din familj

[JohannaJ]

Välkommen hit,
det är alltid lika jobbigt att välkomna hit nya. Jag beklagar verkligen eran stora sorg. Dom små lämnar stora tomrum.

stora kramar från Hjalmars mamma

hemmahosjohanna.blogspot.com

[ellatova]

Välkommen hit till oss! Jag blir så ledsen när jag läser om er lilla flicka, det är så orättvist att våra barn inte fick stanna hos oss.

Vår Lilly dog i min mage i slutet på graviditeten i oktober-05, hennes lilla hjärta slutade bara att slå helt plötsligt. Sorgen och smärtan är helt ofattbar och det har funnits dagar(och gör det fortfarande) då jag inte trott jag kommer klara det. Vetskapen att man aldrig mer kommer få hålla sitt barn är fruktansvärd och saknaden är enorm.

Jag har känt mycket skuld till Lillys död. Kanske åt jag något hon var allergisk mot, borde jag har förstått att hon mådde dåligt osv. Frågorna i mitt huvud har varit många och då har det hjälpt att ha andra änglamammor i närheten, både här och IRL.

Jag hoppas du kommer trivas här hos oss och att du känner att du kan skriva hur mycket du vill.
Många kramar från Anna-Karin

[Ulle med tjejligan]

kramar till er...jag har haft det lättare med sorgen coh tmheten efter Rubyhjärtat ( f./d.30/5-05) ett tag nu, men plötsligt slår det igen. Grattis till er fina dotter, men jag blir alldeles tårig av att hon inte finns hos er och storasyster...att man har barn innan hjälpte oss , trots att känslan av "det man mist" samtidigt blev så stort. Vi hjälptes mycket av att veta att Ru var sjuk ( allvarlig form av artrogryphos, bla. var lungorna fyllda med fostervatten så hon kvävdes....)och att "jag" inte gjort något, Förstår så dina känslor där! Jag började jobba i augusti efter hennes majfödelse ( lärare så det var natruligt) och det var både och...skulle ju inte ha varit där osv..
svammel,men så mycket kommer ju upp när man hör om andra i liknande situationer. kramkram, vi finns här i cybervärlden !

[Katarina76]

Beklagar att ni misste er dotter, att mista ett barn är det svåraste någon kan behöva leva med, sorgen så oerhört tung, är ledsen att ni ockås skall behöva dela detta öde.

Jag miste min yngsta dotter i samband med förlossninge, hon förblödde och blev bara 25 minuter gammal. Hon skulle ha fylt 3 år den 22 mars.

Jag hoppas du skall finna både stöd och lite tröst här hoss oss.

Kram Katarina mamma till Anna,Saga och Tella