talas det mycket om här. Vissa anonyma föräldrar till funktionshindrade barn här kräver respekt - men för att få respekt måste man också ge det. Jag tror satt om man är så hänsynslös och respektlös som vissa är mot oroliga gravida kvinnor så mår man inte bra själv. Har man accepterat att ens barn är annorlunda eller sticker man huvudet i sanden och vägrar se det som andra gör?
Ger man en riktig bild av att leva med ett funktionshindrat barn om man målar upp en bild av att det inte är någon skillnad mot att ha ett friskt barn? Hur kommer det sig då att många par som får ett funktionshindrat barn går skilda vägar? Man kan tro att man blir en mer tolerant och förstående människa när man får ett funktionshindrat barn men så är ju uppenbart inte fallet. Tvärtom anser vissa att de är finare människor än andra som någon nämnde längre ner. Ett ganska otäckt elittänkande anser jag.
Om man vill övertyga någon att inte abortera ett sjukt foster så är det väl bättre att ge en balanserad bild av att leva med funktionshinder? Jag levde med ett dödsjukt funktionshindrat barn i tre månader till hon dog, och mina erfarenheter är en klapp på huvudet och i stort ett sätt obefintligt stöd från sjukvården. Man är totalt ensam i sin chock och sorg - och nej det var inte som att leva med ett friskt barn. Att vakna varje dag och undra om hon skulle dö just den dagen idag är inget som alla föräldrar gör.
Jag fick ett mejl från en mamma som gjort abort av ett barn med mitt barns sjukdom som undrade om hon gjort rätt. Mitt svar blev - ja du gjorde helt rätt. Att föda ett barn till ett kort liv i mycket svårt lidande är inte rätt mot barnet och det är något vi glömmer i debatten. Det handlar inte om liv till varje pris utan om att minska lidande och död för barnen.
För fosterdiagnostik handlar inte enbart om att hitta barn med ds - något som många verkar ha missat här. Mår man dåligt av att läsa om att det finns kvinnor som gör abort efter fosterdiagnostik så får man helt enkelt låta bli att läsa här. För det är fosterdiagnostik och även dess följder som forumet handlar om.
1
Respekt talas det mycket om här. Vissa anonyma föräldrar till funktionshindrade barn här kräver respekt - men för att få respekt måste man också ge det. Jag tror satt om man är så hänsynslös och respektlös som vissa är mot oroliga gravida kvinnor så mår man inte bra själv. Har man accepterat att ens barn är annorlunda eller sticker man huvudet i sanden och vägrar se det som andra gör?
Ger man en riktig bild av att leva med ett funktionshindrat barn om man målar upp en bild av att det inte är någon skillnad mot att ha ett friskt barn? Hur kommer det sig då att många par som får ett funktionshindrat barn går skilda vägar? Man kan tro att man blir en mer tolerant och förstående människa när man får ett funktionshindrat barn men så är ju uppenbart inte fallet. Tvärtom anser vissa att de är finare människor än andra som någon nämnde längre ner. Ett ganska otäckt elittänkande anser jag.
Om man vill övertyga någon att inte abortera ett sjukt foster så är det väl bättre att ge en balanserad bild av att leva med funktionshinder? Jag levde med ett dödsjukt funktionshindrat barn i tre månader till hon dog, och mina erfarenheter är en klapp på huvudet och i stort ett sätt obefintligt stöd från sjukvården. Man är totalt ensam i sin chock och sorg - och nej det var inte som att leva med ett friskt barn. Att vakna varje dag och undra om hon skulle dö just den dagen idag är inget som alla föräldrar gör.
Jag fick ett mejl från en mamma som gjort abort av ett barn med mitt barns sjukdom som undrade om hon gjort rätt. Mitt svar blev - ja du gjorde helt rätt. Att föda ett barn till ett kort liv i mycket svårt lidande är inte rätt mot barnet och det är något vi glömmer i debatten. Det handlar inte om liv till varje pris utan om att minska lidande och död för barnen.
För fosterdiagnostik handlar inte enbart om att hitta barn med ds - något som många verkar ha missat här. Mår man dåligt av att läsa om att det finns kvinnor som gör abort efter fosterdiagnostik så får man helt enkelt låta bli att läsa här. För det är fosterdiagnostik och även dess följder som forumet handlar om.
Nu har jag inte läst hela ditt inlägg, eftersom jag inte orkar. Men om du syftar på mitt inlägg - att jag skulle påstå att man på något sätt blir en finare människa om man har barn med handikapp - så har du grovt misstolkat det jag sa. Jag kan väl få lov att säga att en människa är fin i ett sådant här sammanhang, utan att på något vis mena att en sådan människa är finare.
Nu är jag verkligt trött på människor som inte tål en annan åsikt än den egna, och som dessutom vrider orden när man till 100% försöker skriva med respekt mot alla grupper.
Trist att folk inte kan argumentera, och att bara vissa åsikter är okej.
Ja,ja - även det är en lärdom i livet :-)
2
Nu har jag inte läst hela ditt inlägg, eftersom jag inte orkar. Men om du syftar på mitt inlägg - att jag skulle påstå att man på något sätt blir en finare människa om man har barn med handikapp - så har du grovt misstolkat det jag sa. Jag kan väl få lov att säga att en människa är fin i ett sådant här sammanhang, utan att på något vis mena att en sådan människa är finare.
Nu är jag verkligt trött på människor som inte tål en annan åsikt än den egna, och som dessutom vrider orden när man till 100% försöker skriva med respekt mot alla grupper.
Trist att folk inte kan argumentera, och att bara vissa åsikter är okej.
"Ger man en riktig bild av att leva med ett funktionshindrat barn om man målar upp en bild av att det inte är någon skillnad mot att ha ett friskt barn?"
Har någon gjort det? Var?
"Hur kommer det sig då att många par som får ett funktionshindrat barn går skilda vägar? "
Är det rätt att välja bort ett barn för att det finns en statistiskt högre risk för skilsmässa? Och vad beror skilsmässorna på? Tror du att det kan finnas en koppling till det erbarmligt dåligt stödet från samhället? Och följdfrågan då: Skall vi acceptera att tvingas till abort därför att samhället inte har respekt för människors olika behov? Man kan komma fram till olika svar på de frågorna. Men är det inte ställt utom all tvivel att de måste få diskuteras?
"Tvärtom anser vissa att de är finare människor än andra som någon nämnde längre ner. Ett ganska otäckt elittänkande anser jag."
Var ser du det elittänkandet? Har inte hittat något yttrande längre ner, men jag kanske har missat det?
"Finare" tror jag inte att någon blir. Men att få ett barn som är påtagligt annorlunda tror jag att många upplever som en berikande erfarenhet. Alla gör det säkert inte, men jag tror att många – kanske t o m de flesta – gör det. Är det så konstigt att det uppstår en krock mellan människor med den erfarenheten och personer som inte har någon erfarenhet alls utan "bara" en stor farhåga. Jag menar INTE att det skall berättiga till en otrevlig, taskig pajkastning. Jag tror däremot att det både är fel och farligt att försöka kväva den diskussionen.
Med all respekt för det du upplevt: för personer med DS är genomsnittsåldern många ggr högre än 3 månader. Vet ej säkert men har hört en nylig uppgift om sextio. Inte heller är ett barn med DS ett dödssjukt barn.
"Mår man dåligt av att läsa om att det finns kvinnor som gör abort efter fosterdiagnostik så får man helt enkelt låta bli att läsa här."
Det kallar jag effektiv åsiktstrensning.
3
"Ger man en riktig bild av att leva med ett funktionshindrat barn om man målar upp en bild av att det inte är någon skillnad mot att ha ett friskt barn?"
Har någon gjort det? Var?
"Hur kommer det sig då att många par som får ett funktionshindrat barn går skilda vägar? "
Är det rätt att välja bort ett barn för att det finns en statistiskt högre risk för skilsmässa? Och vad beror skilsmässorna på? Tror du att det kan finnas en koppling till det erbarmligt dåligt stödet från samhället? Och följdfrågan då: Skall vi acceptera att tvingas till abort därför att samhället inte har respekt för människors olika behov? Man kan komma fram till olika svar på de frågorna. Men är det inte ställt utom all tvivel att de måste få diskuteras?
"Tvärtom anser vissa att de är finare människor än andra som någon nämnde längre ner. Ett ganska otäckt elittänkande anser jag."
Var ser du det elittänkandet? Har inte hittat något yttrande längre ner, men jag kanske har missat det?
"Finare" tror jag inte att någon blir. Men att få ett barn som är påtagligt annorlunda tror jag att många upplever som en berikande erfarenhet. Alla gör det säkert inte, men jag tror att många – kanske t o m de flesta – gör det. Är det så konstigt att det uppstår en krock mellan människor med den erfarenheten och personer som inte har någon erfarenhet alls utan "bara" en stor farhåga. Jag menar INTE att det skall berättiga till en otrevlig, taskig pajkastning. Jag tror däremot att det både är fel och farligt att försöka kväva den diskussionen.
Med all respekt för det du upplevt: för personer med DS är genomsnittsåldern många ggr högre än 3 månader. Vet ej säkert men har hört en nylig uppgift om sextio. Inte heller är ett barn med DS ett dödssjukt barn.
"Mår man dåligt av att läsa om att det finns kvinnor som gör abort efter fosterdiagnostik så får man helt enkelt låta bli att läsa här."
Är det inte lite smålustigt att de två senaste uppenbarligen provocerande trådarna har startats av de som vill undanbe sig etiska diskussioner kring fosterdiagnostik...
En reflektion bara.
4
Är det inte lite smålustigt att de två senaste uppenbarligen provocerande trådarna har startats av de som vill undanbe sig etiska diskussioner kring fosterdiagnostik...
Ditt inlägg är jättebra.
Jag lever själv med ett barn som har funktionshinder. Jag älskar min dotter över allt annat men att säga att det är en tillvaro jämförbar med att ha ett friskt barn skulle aldrig slå mig in.
När andra föräldrar sett på min situation utifrån, på avstånd kunnat se hur vår tillvaro fungerat så förstår jag att de skulle välja bort detsamma om de kunde. Förvisso skulle min dotters problematik inte avslöjats med fosterdiagnostik utan är ett verk av feldiagnostisering. Men som sagt, att andra ser på vår situation och inte skulle kunna tänka sig en tillvaro på de villkoren, det har jag full förståelse för.
Bara för att man lär sig att leva med sin annorlunda tillvaro så innebär det inte att den är önskvärd. Åtminstone inte för alla.
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
6
Tack för det! Ditt inlägg är jättebra.
Jag lever själv med ett barn som har funktionshinder. Jag älskar min dotter över allt annat men att säga att det är en tillvaro jämförbar med att ha ett friskt barn skulle aldrig slå mig in.
När andra föräldrar sett på min situation utifrån, på avstånd kunnat se hur vår tillvaro fungerat så förstår jag att de skulle välja bort detsamma om de kunde. Förvisso skulle min dotters problematik inte avslöjats med fosterdiagnostik utan är ett verk av feldiagnostisering. Men som sagt, att andra ser på vår situation och inte skulle kunna tänka sig en tillvaro på de villkoren, det har jag full förståelse för.
Bara för att man lär sig att leva med sin annorlunda tillvaro så innebär det inte att den är önskvärd. Åtminstone inte för alla.
och ger nu upp fösöken att stötta de som skriver här.
Jag anser dock som du, att det är viktigt att belysa alla sidor av att ha ett barn med funktionshinder - om man nu alls måste belysa situationen på detta snacket.
Den som anser att det är att vara förälder på samma villkor som alla andra rekommenderar jag att ringa berörda myndigheter och tacka nej till Vårdbidrag och LSS-instatser så blir det pengar till oss som behöver dem.
Det vore moraliskt riktigt ur ett samhällsperspektiv.
Annars tror jag att den som undrar är fullt kapabel att hitta t ex ds-snacket om man undrar nåt om ds. Vet att frågor inte varit särskilt väl mottagna där heller, men jag kan i alla fall lova att svara den som vill fråga där.
Tack för att du delade med dig av din upplevelse av att ha ett handikappat barn.
Jag känner med dig och din förlust. Jag är lyckligt lottad att ha kvar min dotter.
7
Kan bara instämma och ger nu upp fösöken att stötta de som skriver här.
Jag anser dock som du, att det är viktigt att belysa alla sidor av att ha ett barn med funktionshinder - om man nu alls måste belysa situationen på detta snacket.
Den som anser att det är att vara förälder på samma villkor som alla andra rekommenderar jag att ringa berörda myndigheter och tacka nej till Vårdbidrag och LSS-instatser så blir det pengar till oss som behöver dem.
Det vore moraliskt riktigt ur ett samhällsperspektiv.
Annars tror jag att den som undrar är fullt kapabel att hitta t ex ds-snacket om man undrar nåt om ds. Vet att frågor inte varit särskilt väl mottagna där heller, men jag kan i alla fall lova att svara den som vill fråga där.
Tack för att du delade med dig av din upplevelse av att ha ett handikappat barn.
Jag känner med dig och din förlust. Jag är lyckligt lottad att ha kvar min dotter.
Jag kanske misstolkade ditt inlägg om fina männsikor, men i det sammanhanget kändes det som att om man tar sitt barns funktionshinder med ro är man en fin människa annars inte, lite märklig syn anser jag. Tar man det med ro så vägrar man ofta inse fakta och kan därför inte bearbeta beskedet. Jag kanske missförstod dig eftersom jag hört åsikten ibland bland föräldrar till funktionshindrade att de är speciellt utvalda att ta hand om barn med särskilda behov.
Är det mig du anklagar för att inte tåla andras åsikter? Jag anser ju att olika åsikter skall komma fram.
8
Jag kanske misstolkade ditt inlägg om fina männsikor, men i det sammanhanget kändes det som att om man tar sitt barns funktionshinder med ro är man en fin människa annars inte, lite märklig syn anser jag. Tar man det med ro så vägrar man ofta inse fakta och kan därför inte bearbeta beskedet. Jag kanske missförstod dig eftersom jag hört åsikten ibland bland föräldrar till funktionshindrade att de är speciellt utvalda att ta hand om barn med särskilda behov.
Är det mig du anklagar för att inte tåla andras åsikter? Jag anser ju att olika åsikter skall komma fram.
Mitt inlägg är inget sver på en enskild persons inlägg utan är reflektioner på inlägg som återkommit gång på gång under de fyra år jag läst här. Jag försår att man vill lyfta fram det positiva med fumktionshinder, men anser inte att det negativa skall sopas under mattan.
Skilsmässor gällande föräldrar till funktionshindrade kan ha många orsaker, men man kastas in i en sorg-och krisreaktion som antingen stärker eller skiljer par åt. En kvinna väljer bort ett barn utefter hennes egen livssituation - det kan ingen annan välja åt henne.
Det var Tuldas inlägg om fina människor som tar sitt barns funktionshinder med ro som jag menade. Sedan har jag stött på föräldrar till funktionshindrade barn som anser att de är utvalda och vet mer än andra. Jag har också förändrats, men hade min grundsyn tidigare. Måste man ha fött ett funktionshindrat barn för att se värdena i livet? Kan man inte ha nått den insikten på ett annat sätt?
Jag skrev i mitt inlägg "För fosterdiagnostik handlar inte enbart om att hitta barn med ds - något som många verkar ha missat här." Det var min dotters sjukdom som leder till en tidig död, INTE ds det var ju det jag poängterade
Jag anser att blir man så sårad av ett forums innehåll att man mår dåligt så skall man inte läsa där, inte utsätta sig för det. Forumet diskuterar ämnet fosterdiagnostik. Vill man diskutera för eller emot fosterdiagnostik så gör man det under allmänna diskussioner. Är det åsiktsrensing att tycka att det är fel att klanka ner på oroliga gravida som skriver i denna tråden på grund av att man själv mår dåligt? Om jag mår dåligt av att kvinnor gör abort så går jag inte in och läser under abort helt enkelt.
9
Mitt inlägg är inget sver på en enskild persons inlägg utan är reflektioner på inlägg som återkommit gång på gång under de fyra år jag läst här. Jag försår att man vill lyfta fram det positiva med fumktionshinder, men anser inte att det negativa skall sopas under mattan.
Skilsmässor gällande föräldrar till funktionshindrade kan ha många orsaker, men man kastas in i en sorg-och krisreaktion som antingen stärker eller skiljer par åt. En kvinna väljer bort ett barn utefter hennes egen livssituation - det kan ingen annan välja åt henne.
Det var Tuldas inlägg om fina människor som tar sitt barns funktionshinder med ro som jag menade. Sedan har jag stött på föräldrar till funktionshindrade barn som anser att de är utvalda och vet mer än andra. Jag har också förändrats, men hade min grundsyn tidigare. Måste man ha fött ett funktionshindrat barn för att se värdena i livet? Kan man inte ha nått den insikten på ett annat sätt?
Jag skrev i mitt inlägg "För fosterdiagnostik handlar inte enbart om att hitta barn med ds - något som många verkar ha missat här." Det var min dotters sjukdom som leder till en tidig död, INTE ds det var ju det jag poängterade
Jag anser att blir man så sårad av ett forums innehåll att man mår dåligt så skall man inte läsa där, inte utsätta sig för det. Forumet diskuterar ämnet fosterdiagnostik. Vill man diskutera för eller emot fosterdiagnostik så gör man det under allmänna diskussioner. Är det åsiktsrensing att tycka att det är fel att klanka ner på oroliga gravida som skriver i denna tråden på grund av att man själv mår dåligt? Om jag mår dåligt av att kvinnor gör abort så går jag inte in och läser under abort helt enkelt.
Om du kommenterar den senaste diskussionen – vilket du väl ändå gör – håller det inte så jättebra att förklara mindre hållbara paralleller med att det var andra diskussioner du hade i åtanke.
Angående det individuella valet:
1) Vi väljer redan åt varandra! Med tidsgränser och medicinska diagnoser som bevekelsegrunder! Ett friskt barn får inte aborteras i v. 21, men det får ett barn med DS. Varför tror du att det är så? Ser du något etiskt problematiskt i den skillnaden? Vi tillmäter ett barn i v. 21 med en kromosom för mycket ett lägre människovärde än ett friskt. Det är den enda möjliga förklaringen och det är det vi har att förhålla oss till. Att under de omständigheterna förvänta sig att man skall kunna rensa ett forum som detta från att vågorna ibland går höga är inte bara naivt utan också skrämmande enligt min uppfattning.
2) Hur kan du skriva som du gör ovan, dvs att ingen kan välja åt någon annan, när du samtidigt säger att du har talat om för en annan kvinna som gått igenom en abort att hon gjorde rätt?
Visst kan man väl nå insikter på en massa olika sätt. Vem har förnekat det här?
"Det var min dotters sjukdom som leder till en tidig död, INTE ds det var ju det jag poängterade"''
Och jag förstår fortfarande öht inte vart du vill komma med din "parallell".
"Är det åsiktsrensing att tycka att det är fel att klanka ner på oroliga gravida som skriver i denna tråden på grund av att man själv mår dåligt?"
Nej, men det är åsiktsrensning att tala om för andra att de inte har rätt till sina åsikter och känslor. Visst måste man inte "klanka ner" på någon, men jag tycker att det är rätt befogat att påminna om att DS inte är det värsta funktionshinder ett barn kan ha. Jag tycker också att det på en fråga om hur man bör göra måste vara OK att svara både åt ena och åt andra hållet. Och jag tycker att det måste vara OK att påpeka att den varken är NUPP eller KUB eller fvp är en garanti mot att få ett barn med funktionshinder.
Det är min bestämda uppfattning att fosterdiagnostik och etisk diskussion måste följas åt verkligt tätt. Det ÄR precis lika mycket ett ställningstagande att backa någon i ett beslut som att yttra sig mot det! Enda skillnaden är väl möjligen att det ena är betydligt mer politiskt korrekt än det andra är.
OM man nu vill rensa, hade det väl isåfall fått innebära att ENBART tekniska frågor skulle diskuteras här. Eller anser du att frågor av typen "Jag är så orolig och vet inte hur jag skall göra" eller "Jag känner mig så osäker på vad som är rätt att göra" skall hänvisas till Ordet är fritt?
10
Om du kommenterar den senaste diskussionen – vilket du väl ändå gör – håller det inte så jättebra att förklara mindre hållbara paralleller med att det var andra diskussioner du hade i åtanke.
Angående det individuella valet:
1) Vi väljer redan åt varandra! Med tidsgränser och medicinska diagnoser som bevekelsegrunder! Ett friskt barn får inte aborteras i v. 21, men det får ett barn med DS. Varför tror du att det är så? Ser du något etiskt problematiskt i den skillnaden? Vi tillmäter ett barn i v. 21 med en kromosom för mycket ett lägre människovärde än ett friskt. Det är den enda möjliga förklaringen och det är det vi har att förhålla oss till. Att under de omständigheterna förvänta sig att man skall kunna rensa ett forum som detta från att vågorna ibland går höga är inte bara naivt utan också skrämmande enligt min uppfattning.
2) Hur kan du skriva som du gör ovan, dvs att ingen kan välja åt någon annan, när du samtidigt säger att du har talat om för en annan kvinna som gått igenom en abort att hon gjorde rätt?
Visst kan man väl nå insikter på en massa olika sätt. Vem har förnekat det här?
"Det var min dotters sjukdom som leder till en tidig död, INTE ds det var ju det jag poängterade"''
Och jag förstår fortfarande öht inte vart du vill komma med din "parallell".
"Är det åsiktsrensing att tycka att det är fel att klanka ner på oroliga gravida som skriver i denna tråden på grund av att man själv mår dåligt?"
Nej, men det är åsiktsrensning att tala om för andra att de inte har rätt till sina åsikter och känslor. Visst måste man inte "klanka ner" på någon, men jag tycker att det är rätt befogat att påminna om att DS inte är det värsta funktionshinder ett barn kan ha. Jag tycker också att det på en fråga om hur man bör göra måste vara OK att svara både åt ena och åt andra hållet. Och jag tycker att det måste vara OK att påpeka att den varken är NUPP eller KUB eller fvp är en garanti mot att få ett barn med funktionshinder.
Det är min bestämda uppfattning att fosterdiagnostik och etisk diskussion måste följas åt verkligt tätt. Det ÄR precis lika mycket ett ställningstagande att backa någon i ett beslut som att yttra sig mot det! Enda skillnaden är väl möjligen att det ena är betydligt mer politiskt korrekt än det andra är.
OM man nu vill rensa, hade det väl isåfall fått innebära att ENBART tekniska frågor skulle diskuteras här. Eller anser du att frågor av typen "Jag är så orolig och vet inte hur jag skall göra" eller "Jag känner mig så osäker på vad som är rätt att göra" skall hänvisas till Ordet är fritt?
Jag håller med dig! Ett bra inlägg. Som förälder till ett barn medhandikapp tycker jag att tillvaron är väldigt tuff men inget jag inte orkar med (fast ibland undrar jag) el vill väljabort eftersom jag älskar mitt barn.
12
Jag håller med dig! Ett bra inlägg. Som förälder till ett barn medhandikapp tycker jag att tillvaron är väldigt tuff men inget jag inte orkar med (fast ibland undrar jag) el vill väljabort eftersom jag älskar mitt barn.
1.Jag vill inte diskutera ds - jag har inga erfarenheter av det och mitt syfte var ju att peka på att fosterdiagnostik inte handlar enbart om ds utan mycket värre sjukdomar. Jag skrev: "För fosterdiagnostik handlar inte enbart om att hitta barn med ds - något som många verkar ha missat här".
2. Jag kunde säga till kvinnan som gjorde abort på läkares inrådan att hon gjorde rätt. Detta eftersom jag är en av de få som fött ett barn med denna sjukdom där de flesta dör i magen, 20% dör första veckan, 50 % första året osv. Min parallel visar att jag inte blandar ihop hennes abort med mitt älskade barn, något som de som blir sårade av fosterdiagnostik ibland gör.
14
1.Jag vill inte diskutera ds - jag har inga erfarenheter av det och mitt syfte var ju att peka på att fosterdiagnostik inte handlar enbart om ds utan mycket värre sjukdomar. Jag skrev: "För fosterdiagnostik handlar inte enbart om att hitta barn med ds - något som många verkar ha missat här".
2. Jag kunde säga till kvinnan som gjorde abort på läkares inrådan att hon gjorde rätt. Detta eftersom jag är en av de få som fött ett barn med denna sjukdom där de flesta dör i magen, 20% dör första veckan, 50 % första året osv. Min parallel visar att jag inte blandar ihop hennes abort med mitt älskade barn, något som de som blir sårade av fosterdiagnostik ibland gör.
Fosterdiagnostik är mer än fvp.
Dessutom tycker då jag att det är ganska otrevligt att skriva en sån sak.
Man har ingen skyldighet att redovisa här - varken för dig eller nån annan - vad man gjort eller inte gjort.
16
Varför skulle hon inte? Fosterdiagnostik är mer än fvp.
Dessutom tycker då jag att det är ganska otrevligt att skriva en sån sak.
Man har ingen skyldighet att redovisa här - varken för dig eller nån annan - vad man gjort eller inte gjort.
Fortfarande var det DS som den ursprungliga diskussionen handlar om, den diskussion du gav dig in i med ditt ursprungsinlägg. Det finns en viktig skillnad mellan de situationerna: Ett foster med DS och ingen synbar ytterligare problematik kan inte på ett trovärdigt sätt betecknas som "icke livsdugligt". Inte sällan syns läkare i debatten påpeka just detta problem i tillämpningen av lagstiftningen.
Oavsett om du har en läkare eller ej i ryggen bör det väl inte vara möjligt att tala om för någon annan människa om den gjorde rätt i att välja abort? Ett sådant beslut har väl inte givet bara med de medicinska omständigheterna att göra?
Du skriver: "Min parallel visar att jag inte blandar ihop hennes abort med mitt älskade barn, något som de som blir sårade av fosterdiagnostik ibland gör."
Jag kan inte se att den visar det. Och jag förstår inte heller varför det till varje pris skall hållas isär.
Som en kommentar till ditt andra inlägg kan jag upplysa dig om att jag inte har minsta lilla ynka problem med att stå för var jag tycker. Men för det första hade du inte vetat mer om mig för att jag hade kryssat i min info, för det andra handlar denna diskussion inte bara om mig själv. Det finns en person vars anonymitet är betydligt viktigare att skydda än min i detta sammanhang! Tänk efter innan du yttrar dig.
17
Fortfarande var det DS som den ursprungliga diskussionen handlar om, den diskussion du gav dig in i med ditt ursprungsinlägg. Det finns en viktig skillnad mellan de situationerna: Ett foster med DS och ingen synbar ytterligare problematik kan inte på ett trovärdigt sätt betecknas som "icke livsdugligt". Inte sällan syns läkare i debatten påpeka just detta problem i tillämpningen av lagstiftningen.
Oavsett om du har en läkare eller ej i ryggen bör det väl inte vara möjligt att tala om för någon annan människa om den gjorde rätt i att välja abort? Ett sådant beslut har väl inte givet bara med de medicinska omständigheterna att göra?
Du skriver: "Min parallel visar att jag inte blandar ihop hennes abort med mitt älskade barn, något som de som blir sårade av fosterdiagnostik ibland gör."
Jag kan inte se att den visar det. Och jag förstår inte heller varför det till varje pris skall hållas isär.
Som en kommentar till ditt andra inlägg kan jag upplysa dig om att jag inte har minsta lilla ynka problem med att stå för var jag tycker. Men för det första hade du inte vetat mer om mig för att jag hade kryssat i min info, för det andra handlar denna diskussion inte bara om mig själv. Det finns en person vars anonymitet är betydligt viktigare att skydda än min i detta sammanhang! Tänk efter innan du yttrar dig.
Hur många skiljer sig efter att ha genomgått en sen abort pga ds hos barnet då? Finns säker massor som gör det också! För nog måste det vara en stor händelse och en stor sorg att gå igenom en sån sak, antagligen större än att föda ett barn för då finns det ju både sorg och glädje!
18
Hur många skiljer sig efter att ha genomgått en sen abort pga ds hos barnet då? Finns säker massor som gör det också! För nog måste det vara en stor händelse och en stor sorg att gå igenom en sån sak, antagligen större än att föda ett barn för då finns det ju både sorg och glädje!
Vilken ursprunglig diskussion? jag startade ett nytt inlägg.
Att inte vara anonym betyder inte att gå ut med namn och adress, men kanske beskriva sin bakgrund så man har någon aning om vem man debatterar med.det hör till vanlig hyfs anser jag.
Jag tänker innan jag yttrar mig tack, gör du?
Tack för mig, som inte vill bli påhoppad och anklagad för att inte tänka.
19
Vilken ursprunglig diskussion? jag startade ett nytt inlägg.
Att inte vara anonym betyder inte att gå ut med namn och adress, men kanske beskriva sin bakgrund så man har någon aning om vem man debatterar med.det hör till vanlig hyfs anser jag.
Jag tänker innan jag yttrar mig tack, gör du?
Tack för mig, som inte vill bli påhoppad och anklagad för att inte tänka.
Jag har aldrig uttryckt eller ens menat att om man tar sitt barns funktionshinder med ro är man en fin människa och annars inte. Det där "annars inte" är något som du själv tolkat in. Och om jag menat "annars inte" så talar jag ju illa om mig själv också, men jag skrev istället att jag ser upp till de människorna och att jag vill lära mig så mycket jag kan av dem, fullt naturligt när man önskar uppnå saker som en annan människa redan uppnått.
Du skriver "tar man det med ro så vägrar man ofta inse fakta och kan därför inte bearbeta beskedet". Jag är nyfiken på vad du grundar det påståendet. Personliga erfarenheter, och ett flertal sådana förutsätter jag. Eller någon studie som är gjord kanske? Eller fördommar? Berätta gärna!
Men visst har de människorna varit otroligt fina personligheter som inte ser något negativt i att man skiljer sig en del från normen - den normen som så många gör _allt_ för att leva upp till. Jag tar mig den rätten att tycka så om den kategorin människor utan att för den delen mena att någoan annan är sämre eller mindre värd.
Och sedan undrar jag vad du har emot att föräldrar till funktionshindrade barn ibland säger att de känner sig speciellt utvalda att ta hand om barn med särskilda behov. Om den tanken kan hjälpa en förälder i kris kan det väl för gudarnas skull vara tillåtet att tänka så utan att få skuldkänslor. Själv tänker jag inte så, men det var en period i mitt sorgearbete som jag hade de tankarna, och de gav mig styrka att fortsätta kämpa. Bara för att man tänker så ser man ju inte ner på andra människor för den sakens skull. Typisk jantelag, i mina ögon - man får inte tro för mycket om sig själv!
20
Jag har aldrig uttryckt eller ens menat att om man tar sitt barns funktionshinder med ro är man en fin människa och annars inte. Det där "annars inte" är något som du själv tolkat in. Och om jag menat "annars inte" så talar jag ju illa om mig själv också, men jag skrev istället att jag ser upp till de människorna och att jag vill lära mig så mycket jag kan av dem, fullt naturligt när man önskar uppnå saker som en annan människa redan uppnått.
Du skriver "tar man det med ro så vägrar man ofta inse fakta och kan därför inte bearbeta beskedet". Jag är nyfiken på vad du grundar det påståendet. Personliga erfarenheter, och ett flertal sådana förutsätter jag. Eller någon studie som är gjord kanske? Eller fördommar? Berätta gärna!
Men visst har de människorna varit otroligt fina personligheter som inte ser något negativt i att man skiljer sig en del från normen - den normen som så många gör _allt_ för att leva upp till. Jag tar mig den rätten att tycka så om den kategorin människor utan att för den delen mena att någoan annan är sämre eller mindre värd.
Och sedan undrar jag vad du har emot att föräldrar till funktionshindrade barn ibland säger att de känner sig speciellt utvalda att ta hand om barn med särskilda behov. Om den tanken kan hjälpa en förälder i kris kan det väl för gudarnas skull vara tillåtet att tänka så utan att få skuldkänslor. Själv tänker jag inte så, men det var en period i mitt sorgearbete som jag hade de tankarna, och de gav mig styrka att fortsätta kämpa. Bara för att man tänker så ser man ju inte ner på andra människor för den sakens skull. Typisk jantelag, i mina ögon - man får inte tro för mycket om sig själv!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
