Det känns inte bra...

[anonymt namn]

Hej!

För snart en månad sedan (19/3) började mina två pojkar sin inskolning på en uteförskola som var alldeles nystartad (startade i januari). Mina pojkar är nu 2,5 år resp 1,5 år gamla. Förskolan var tills idag inhyst i vår orts pråstgård, en vanlig villa, som de även delade med Öppna Kyrkis och konfirmander och det var trångt och jobbigt att dela med de andra. Så idag fick de flytta till sina permanenta lokaler som är nya hyrda moduler.

Redan i januari fick jag dåliga vibbar då en annan mamma som jag är vän med tog sin flicka därifrån då hon blivit dåligt behandlad, men jag tänkte att det var bättre att jag bildade min egen uppfattning. Träffade personalen pga oro och allt verkade bra. Inskolningen började bra och mina pojkar tyckte det var roligt. Efter en vecka (andra måndagen) så är inte deras inskolningsfröken där alls när de kommer och de blir lite osäkra och jag tycker inte det känns bra. Inser även att de använder samma handduk till ALLA barnen att torka händer och ansikten med. Där är bland annat en liten flicka som är ordentligt förkyld och dagen därpå får min äldste son falsk krupp som en vecka senare har utvecklats till lunginflammation och lillebror får öroninflammation. Så de är ifrån förskolan i två veckor och har inte avslutat sin inskolning.

När de är friska igen följer min man med för att inskola dem och då är deras inskolningsfröken knappt med alls och pojkarna känner knappt den förkollärare som nu tar hand om dem. De är båda oroliga och upprörda, men den lille hanterar det bra efter ett tag och trivs. 2,5-åringen är gnällig och blir fullkomligt hysterisk när pappa går. Idag när de hade sin första "riktiga" dag så kommer vi till deras nya lokaler istället för de i prästgården som pojkarna är välbekanta med. Där välkomnas min äldste son med att han INTE ska få hänga sina kläder bredvid lillebror som är hans stora trygghet utan att han ska hänga bland de stora barnen vid den andra ingången. Han ska heller inte få vara med de små barnen som han har varit under hela inskolningen utan med de stora barnen som han inte alls känner och som annan personal arbetar med.

Jag blev oerhört chockad över att få detta besked en måndagsmorgon när jag kommer för första gången för att lämna mina pojkar. Vi har flera gånger bett om att få ha våra pojkar tillsammans då de finner en stor trygghet i varandra och det känns väldigt viktigt nu när förskolan är ny för dem. Givetvis ska storebror få vara med de större barnen sen när han har vant sig vid förskolan och lärt känna alla i personalen och barnen men inte nu. Jag blev väldigt upprörd och sade till om detta. När jag sedan skulle gå hade min äldste gnällt ända sedan vi klev innanför dörren och när jag skulle gå blev han hysterisk och då slet en av förskollärarna honom från mig vilket kändes helt fel. Han fick ju inte chansen att säga hejdå.

Han hade under dagen varit upprörd flera gånger och vid lunchen hade han blivit helt hysterisk igen. Han är en mycket lugn och känslig pojke och jag har länge vetat att han inte är ett "typiskt dagisbarn". Lillebror är ivrig och älskar när det händer mycket så han fixar det bra, men storebror har varit nedstämd och ledsen hela dagen efter att jag hämtade dem. Han vill ha nappen och sin hund hela tiden och det brukar han aldrig ha förutom när han ska sova...

Är det så här det kan vara? Är det okej att min son ska vara hysterisk? Jag tycker att personalen har schabblat med inskolningen där pojkarna inte har fått riktig kontakt med någon personal och sedan detta med att min äldste inte ska få vara med de barn och personal som han känner. Jag känner mig inte trygg med att lämna min äldste son på förskolan och det faktum att det är en uteförskola är jag inte så förtjust i heller (det var den enda plats kommunen kunde erbjuda) då speciellt den äldste älskar att få sitta i lugn och ro och lägga pussel osv.

Kanske är jag bara nojjig....

[mariamed4]

Jag tycker inte du är nojjig. Du känner dina barn bäst och kanske kan ni få förskolan med på era planer om att de ska bli tryggare i förskolan innan de delas. Eller så vill ni ha dem tillsammans. Jag tycker itne det är konstigt att man vill att syskonen ska gå på samma avdelning.

Om ni inte får förskolan att fungera bättre, vad finns det då för alternativ? Finns det förskolor med syskonavdelningar där de kan gå ihop eller finns det dagmammor dit ni kan omplacera barnen?
Prata med rektor och ansvariga på kommuenn om ni inte känner att de lyssnar på er på förskolan.

På många ställen är det tyvärr så att de föräldrar som är mest påstridiga är de som får bäst hjälp.

[Piilla]

Och jag förstår verkligen dej och din sits, tycker inte du är nojjig! Du bryr dej ju bara om det bästa du har! =självklart!

Kommer inte med några rätta svar men lite inputs och så ville jag visa att jag läst ditt långa inlägg!

Det är svårt att veta hurvida de schabblat med inskolningen eller inte, inte alla förskolor har en ansvarig inskolningsfröken, utan ser det till att "alla" är ansvariga. Vet inte om det är så, för dem, men isåfall kan du ju iaf poängtera eller bekräfta snarare när de har facit i hand, att det inte är så lyckat för din son, utan att han behöver en att knyta an till, för att sedan gå vidare!

Jag har precis inskolat ett "sådant" barn själv, eller precis, det var efter jul, och hon är fortfarande jätte tydd till mig! Jag har vabbat idag, och det hade varit jätte tufft för henne. (Pratade med jobbet innan) _Jag_ har verkligen inte knytit henne till _mig_, men hon är jätte bestämt i sin vilja. Och hon är tyvärr bara trygg med mig ännu, så hon får följa med mig även då jag har tvärgrupper om hon vill. Inget barn ska behöva vara otröstlig "bara för att" liksom, tids nog kommer hon vara trygg med resten av personalen/barnen. Det är jag säker på!

Om jag skulle vara du, så skulle jag kanske ringa dit imorgon innan du lämnar, och berätta vad du känner och kanske ge förslag på vad du tror kommer fungera.

Mina förslag: att lämna till samma personal i början i den utsträckningen det går, och att de får vara tillsammans så mkt de bara vill i början. Vill han hänga jackan hos lillebror i början, så varför inte?! Allt för att han ska börja bygga upp ett förtroende till dem och bli trygg, sedan löser man situationerna därifrån!

Personsligen skulle jag vara glad över en ute förskola, med det är ju mina högst personliga åsikter, men betona gärna för personalen att han gillar att småpyssla, så de vet vad de ska aktivera honom med när han är ledsen! Vill han ha sin napp och hund i början, så tycker jag det är OK. Det smyger man snabbt bort då det går bättre!

Att barn ska bli så hysteriska tycker jag att man ska undvika i den mån det går. Och jag tror säkert det kommer bli bättre, det blev ju en dum start med sjukdommar och lite tokigt personalen osv, men försök se det från den ljusa sidan: Det blir säkert bättre!

Lycka till!
/Pillan

[Biörna]

Jag tycker absolut att de har misskött inskolningen. Små barn behöver definitivt få knyta an till en trygg vuxen när de börjar på dagis. Sedan kan man de successivt knyta an till övriga pedagoger. Du är inte nojjig! På vårt dagis tyckte de att jag hade för långa avsked från min äldre kille när han inskolades, men jag tyckte att vi skulle få ha vår "separationsprocess" i fred och följde min magkänsla. Han fick knyta an till en fröken i sin egen takt och vänja sig vid att vara utan mig. Nu trivs han jättebra och det är aldrig några problem med att lämna honom.

[Anonymt namn]

Tack för er svar! Jag har pratat med personalen nu och se insåg att det blev fel att flytta över storebror så abrupt. Så nu ska han få vara med lillebror tills han har fått chansen att lära känna de äldre barnen och den andra personalen. Så de lyssnade på mig i alla fall.

Tyvärr har de blivit av med äldste sonens overall och överdragsbyxor i flytten så nu vet jag inte hur vi ska göra med det...

[lottad]

Bortslarvade kläder....
Vi får i alla fall ersättning för bortslarvade kläder, kanske inte vantar, men dyrare plagg. Nu tror jag inte att det sär så vanligt förekommande, men vid en flytt kan det ju hända, så prata med personalen och hör hur du ska göra för att begära ersättning.