Aurora-samtal

[Åsa m C+L]

Igår var jag å träffade en barnmorska och hade mitt första Aurora-samtal.
Vi pratade en massa om min förra förlossning. Jag storbölade. Jobbigt att tänka på, men bra att bearbeta. Efter att vi pratat gick vi till förlossningen och besökte det rum jag legat i under förlossningen. Först tänkte jag att jag inte skulle våga gå in, men väl där kände jag knappt igen mej Var ju ganska hög på lustgas nästan hela tiden.
Vi gick igenom avslappningsövningar, massage och lite annat pedagogiskt för att påminna om hur det går till. Jag fick läxa att öva avslappning med hjälp av en CD jag köpt å sen ska vi träffas igenom om en månad, tillsammans med min sambo. BM tyckte att han också skulle vara med. Det var ju faktiskt jobbigt för honom också.

Hon ska också hjälpa oss skriva ett brev (liten lista) att ge när det är dags. Men mina (våra) önskemål om hjälp m.m.

Läste längre ner om några som skulle på psykoprofylax. Det var sån andning BM pratade om och visade. Det finns inga kurser här, men man kan ju försöka själv.

Är det fler som varit på liknande samtal? Aurora eller nåt sånt? Dela gärna med er.
Kram

[Ewitha]

Lite pessimistisk...
Jag skrev en lista på hur jag ville ha det förra gången. T.ex att jag ville stå och gå mycket, att jag ville ha hjälp att andas och att jag helst ville undvika ryggbedövning.
Det verkade som att ingen av den personal jag hade under det dygn som jag var där, hade läst mitt brev... Jag förblev liggandes och personalen verkade väldigt nöjd med att jag snortade lustgas som en elefant. Då klarade jag ju mig själv...
De var en vansinnig överbeläggning det dygnet jag var på förlossningen, så de hade väl inte tid antar jag... Tyvärr så gör detta mig väldigt pessimistisk när det gäller att skriva ett nytt brev denna gången. Kommer de att läsa det över huvud taget?!?
Jag ska se till att Ga maken rejäla riktlinjer och påpeka för honom att han MÅSTE se till att de följs, för det är ju det jag vill även om jag bara ligger och flåsar lustgas. Jag är inte nöjd med det, men hjärnan klarar inte av att fatta andra beslut just då...

Sorry, det blev ett lite väl pessimistiskt inlägg kanske... Vill inte spä på din redan dåliga erfarenhet med min egen.

Kram!

[~Milla~]

Det var meningen att jag skulle få Aurora samtal, men jag är rädd för att dessa samtal kommer att gå ut på att försöka övertala mig att föda vaginalt. Jag är inte så svår att övertala även om det gäller saker som jag verkligen inte vill. I samråd med min BM så kom vi överrens om att avvakta med Aurora tills vi har ett snittbeslut. Då kan jag nog slappna av och börja bearbeta min förra förlossning, träffar ju redan en psykolog som ej är Aurora ansluten för att få prata.

Hoppas att du kan känna att du får någon hjälp via dessa samtal!

Kram!

[Anna m 5 *****]

vägen att gå - att ge maken eller den som är med ordentliga "förhållningsorder" så att denna kan föra ens talan om man inte kan och orkar själv. Tror inte personalen alltid hinner kolla breven och dessuutom byts ju personalen ibland under tiden. Men om man skriver ska man nog vara så kortfattad som möjligt.

[Bombina]

Vad bra det verkade! Hoppas det kommer kännas bättre efter samtalen! Det verkar som om du blev tagen på allvar iaf, och att du storbölade var positivt, det är då man bearbetar.

Kram!

[Åsa m C+L]

Kram på er!

[myranåjag]

Väntar på kallelse. Bävar för att behöva prata om min förra förl. Vill bara gråta när jag tänket på den, därför tillåter jag mig inte att tänka på den. Hoppas att det hjälper att prata, för som det ser ut i dag så tänker jag INTE föda barn, min bm frågade hur jag hade tänkt att få ut den eftersom jag vägrar att bli snittad.. Annat blir det väl om det blir ett akut snitt, men ingen skär i mig mer än nödvändigt!!

[Åsa m C+L]

Jag förstår dej precis! Det är jättejobbigt att prata. Jag bölar direkt när någon "professionell" frågar. De behöver bara titta frågande på mej
Snitt har jag också funderat på och jag får det om jag vill sa läkaren. Samtidigt vill jag att det ska bli en bättre upplevelse denna gången. Skulle vara så trist att alltid komma ihåg förlossning som något skräckartat.
Vi får stötta varandra!
kram