Tjat

[sussie72]

Får spader på att tjata om allt på morgonen. Tjatar om att påklädning, om att komma och borsta tänderna, om att kamma sig, om att klä på sig ytterkläder, om att gå ut till bilen. Tappar tålamodet ibland och vill verkligen inte börja dagen så. Men HUR ska jag få honom att göra det utan tjat??

Vi har ett belöningssystem där han får sätta upp en stjärna för varje morgon han klätt på sig utan tjat. Det funkade i början men nu kan han ofta inte förmå sig fast han har den moroten. Påminner honom 2 ggr, sen blir det ingen stjärna det vet han. Ofta måste jag bli arg innan han kommer till skott.

Han har alltid varit bekväm av sig, gärna velat att jag ska hjälpa honom men vi har länge ställt kravet på honom att han ska klä på sig själv. Det handlar inte om att han inte kan, han orkar inte utan det är lättare att bli påklädd. Händer dock endast om han är sjuk tex att vi hjälper honom. Alltså självklart knyter, knäpper och drar upp dragkedjor om han inte klarar det.

Förslag??

[Malin med V o V]

jag vill säga att jag FÖRSTÅR!!! Vanja är PRECIS likadan! Jag skulle oxå vilja ha nåt bra tips, men jag tror det är att vänta ut bara...Jag tror våra änglar testar lite, se om det kan vara så att mamma/pappa kanske hjälper till slut ändå..Jag vet inte, men jag TROR det kan vara så

[sussie72]

bara är att vänta ut som du säger. Skulle dock gärna velat göra något för att förändra det lite fortare:-) Skönt ändå att man inte är ensam, känner ingen med samma problem irl. Och i motsats till en del andras problem med fult språk och hårda nypor framstår kanske inte detta som något jätteproblem men det är verkligen grymt irriterande!

Jag hjälper hon faktiskt otroligt sällan. Händer om vi tex försover oss och har extremt bråttom men det är verkligen inte ofta.

Men JA han testar. Det har just fattat. Han har knappt haft något trots tidigare. Han var sjövild till han var 3 år och sen blev han lugn och städad av sig själv. Han har aldrig skrikit, legat på marken och bankat osv. Detta är hans sätt att trotsa tror jag.

[ulrika80]

inge bra förslga här heller men jag vill vara säga att Matilda är precis likadan.. kanske är det med åldern att göra..men jobbigt är det

kram

[Majjen]

Och jag blir vansinnig. Det blir ju att man hjälper honom till sist eftersom jag inte kan komma försent till jobbet varje morgon.
Eftersom alla andra barnen här också verkar vara sådana, så har det nog med åldern att göra. Hoppas att det försvinner snabbt!

[sterna]

Låter som Robin du beskriver!
Vi började med klocka, vi tog mobilen, satte alarm på x-antal minuter och sa att när klockan ringer så ska vi vara påklädda och gå ut genom dörren.
Ibörjan fick ajg bita mig i tungan och några gånger fick jag och lillasyster stå utanför och vänta men nu sköter han det (för det mesta) och jag säger bara till en gång.

[enmama]

Jag tror på att berömma minsta lilla ansats barnet gör till att "få ändan ur" och komma till skott. Vet verkligen att det funkar tycker jag men i praktoken tjatar jag (och blir arg) själv.

[Gafsan]

Kalle är precis likadan och det var hans storebror också i den åldern. Något år senare förvandlades storebror plötsligt totalt och numera (han är 6 år) behöver man varken tjata eller påminna. På morgnarna går han upp och gör sig klar utan minsta påminnelse (eller jo, man får säga till när det är dags att äta frukost och sen när det är dags att börja klä på ytterkläderna - allt annat fixar han på eget initiativ. Tjata behöver man inte.)

Så jag hoppas förstås att även Kalle kommer att arta sig...

Medan jag väntar på att detta ska inträffa så tar jag det lugnt och gör det som krävs: påminner, lirkar, hjälper till och skäller - allt utifrån situationen.

Ibland kan man ju bli irriterad över att han inte gör det han ska, fast man tjatar (allra helst på morgnarna när vi ska iväg och man har tider att passa och dessutom en bebis att ta hänsyn till... då skulle det ju ha varit skönt om Kalle hade hjälpt till lite bättre och gjort sig i ordning).

Det mest effektiva tycker jag är att låta Kalle själv ta ansvar. Vill han inte komma och få tänderna borstade så säger jag att "nähä, men om du inte kommer nu så hinner vi inte borsta. Då får du gå till dagis med smutsiga tänder. Det är inte bra, det kan bli hål i dem och det gör ont, så jag tycker verkligen att du borde komma och borsta, men jag kan inte tvinga dig." Då kommer han. Samma sak med frukostätning och påklädning: kommer man inte till frukostbordet i tid, så får man gå till dagis utan frukost. Klär man inte på sig strumporna så får man gå barfota. Han är ju stor nog för att ta det ansvaret, men däremot inte stor nog att komma ihåg själv allt som behöver göras, utan påminnandet behövs fortfarande.

För mig så känns den approachen mer naturlig än guldstjärnor och andra "konstruerade" belöningssystem. Belöningen för att man borstar tänderna är att tänderna blir rena och man slipper riskera hål i tänderna. Belöningen för att man kommer till frukostbordet i tid är att man får frukost och slipper åka till dagis hungrig osv. Om man framställer det på det viset så tror jag att det är mer motiverande än guldstjärnor och liknande.

[enmama]

håller med dig på pricken!