Kompisar som barn/vuxen

[carin2010]

För just min dotter var aldrig kompisar något problem i FÖRSKOLEÅLDERN.
Hon var hemmabarn, hade systrar och gick på Skogsknyttarna med alla barnen där, Öppna förskolan,med alla barnen där, Jane´s dansstudio och alla barnen där.
Vi bjöd hem Öppna förskolebarnen och de bjöd hem oss.Bra föräldrakontakter grundlades.

PÅ LÅGSTADIET (vanlig klass/vanlig skola) hade hon hela klassen som sina arbetskamrater.Det var många kalas och själv gick jag med i föräldraföreningen och samarbetade med alla andra föräldrar kring våra barn.Vi blev goda vänner och skjutsade omkring barnen till varandra, såg till att ingen hamnade utanför.

PÅ MELLANSTADIET började den vanliga skolan att varsko om att våra glada barn/föräldrakontakter nog inte skulle vara så länge till, när kalasens/fiskdammarnas tid var förbi - de förordade särskolan.
Min dotters inlärning (med anpassningar) fortsatte dock och i synnerhet hennes tal/språk-inlärning.

PÅ HÖGSTADIET var den vanliga skolans professionella helt överens om att min dotter måste gå till särskolan - men den nya lagen om föräldrarätten att välja skolform kom precis lagomVi krävde alltså fortsatt anpassad undervisning i vanlig klass med särskilda mål i vissa ämnen samt skriftlig framstegsredovisning i samtliga ämnen, där nationella betyg ej kunde ges.Vi samarbetade parallellt och kontinuerligt också med ett undervisningsråd på Skolverket och jurister på FUB.
Kalasens/fiskdammarnas tid var förbi på fritiden, men min dotter hade en pojkvän hon träffade på FUB-discona två ggr veckan.Spelade piano hos sin kära pianofröken privat sen 7 år.Gick på friskis/Svettis.

PÅ GYMNASIET fortsatte hon i vanlig klass i en friskola.Fick många nya skol/arbetskompisar och en rektor som var en stor resurs i hennes ISP-team och som lyfte fram henne bland kompisarna.Hon fick jobba i skolans frontlinje,ta emot tel- samtal till skolan i receptionen (enl svarsschema som utarbetades av en annan skolkompis), servera skolledarens gäster, visa nykomlingar runt mm
"Du är "outstanding" - stå på dig, annars är det nån annan som står på dig" var denna föredömliga skolledares budskap till min dotter.
Hon blev tyvärr avskedad av nya ägare och ersatt av betydligt sämre förmågor.
Men min dotter citerar henne ännu idag och minns henne.
Hon talar fortfarande med glädje om alla sina kamrater på denna vanliga frigymnasieskola.

I VUXENLIVET har min dotter fortfarande sina systrar och sina gudbarn som hon ringer, SMS:ar, mailar till och umgås med.På dagarna umgås hon med sina arbetskamrater på COOP som hon gillar.
Dessutom har hon en ledsagare enl LSS och en kontaktperson enl LSS.
Dessa är handplockade och min dotter ser dem som nära vänner.
Och sen är det pojkvännen sen 10 år tillbaks...

Så visst kan man få kompisar/vänner också när man gått alla år i vanlig skola.
Man får tänka lite flexibelt bara.

[Ulla05]

Visst kan dom få kompisar och vänner. Skillnaden för våra barn är att det inte sker med samma automatik som för andra barn. Att man kan få ett telefonsamtal efter skolans slut och barnet säger jag är hos XX och kommer hem sen. Eller att det rasslar till i dörren och det ramlar in en 3-4 st. Det är ju precis som du beskriver betydligt mer jobb att få kompisar till barnet.

[carin2010]

När man har ett litet barn med DS kan det verka främmande att så småningom behöva "ansöka via LSS" om betalda kompisar för sitt barn.Typ ledsagare/kontaktperson.
Men tro mig,med handplockning kan dessa dåligt betalda ledsagare/kontaktpersoner bli verkliga bästisar för ens barn/ungdom, som de har jättefin kontakt med!

[Ulla05]

Det är inte alls främmande för mig, tvärtom så tycker jag att det är jättebra att man kan få den insatsen.