viktigast i skolan

[carin2010]

Min vuxna dotter lärde sig läsa, skriva och räkna i den vanliga skolan.
Dessa var de för henne viktigaste ämnena, som hon sedan har använt i sitt hittillsvarande vuxna liv.
Hon hade individuella mål i dessa tre ämnen.

Vad LÄSNINGEN beträffar har hon framför allt haft nytta av att kunna läsa skyltar och hänvisningar när hon tagit sig fram på egen hand.Har ibland gått vilse, men tack vare sin läsförmåga kunnat ringa på sin mobil och tala om var hon befinner sig genom att läsa på gatuskyltar.
Hon älskar också att läsa i DN på mornarna, köper kvällstidning, prenumererar på en veckotidning, läser ibland pocketböcker, lånar ibland på biblan.
Läser meddelanden jag lämnar till henne innan jag går till jobbet.
Läser SMS och mail hon får.
Läser enklare spanska/engelska texter.

Vad SKRIVNINGEN beträffar skriver hon kort/meddelanden,skickar SMS/mail,skriver Voice-listor med alla artister/låtar hon hör på Voice när hon har tid, skriver enklare meddelanden på spanska/engelska.Textar och skriver skrivstil.

Vad RÄKNINGEN beträffar räknar hon inte särskilt mycket.Hon för däremot noggrann almanacka/kalender,lärde sig anolog/digital tidsangivelse i grundskolan,Har stenkoll på möten, datum och tider,skriver upp allt,kämpar med att beräkna tidsåtgång,räknar sedlar/mynt,samlar alla sina kvitton och för kassabok,har svårt med budget/överblick men kämpar på med detta,samt att klara sina räkningar via nätet, mäter i olika mått vid matlagning efter recept men är lite osäker,är hittills inte så intresserad av viktmått eller längdmått.
Väger sig däremot ofta och noterar sin vikt i kalender, vill "hålla sig i form".

ENGELSKA/SPANSKA/ gav skolan grundläggande undervisning i och hon har fortsatt att odla dessa specialintressen genom studieförbund och egna studier.

När min dotter var nyfödd i början av 80-talet, kände jag ingen med DS, men fick kontakt via BB med en kille med DS.Han berättade bl a att han just hade badat i familjens "vattenspridare" på gräsmattan. Och jag blev så jätte- jätteglad - tänk att ett barn med DS kunde både säga "vattenspridare", förstå vad det var och sedan förmedla detta per telefon!

Våra barn har förmågor många gånger långt utöver vad vi kan ana.

[liag]

Detta tror jag nog dom flesta föräldrar till DS barn förstår.
Jag tror nog dom flesta som har DS barn som inte har svårare följdhandikapp (och dessa tränar nog också sina barn jätte mycket) tränar sina barn redan från början för att barnen ska lära sig prata, läsa, skriva och räkna och om dom vill ett annat språk också.
Jag tror att nu är DS föräldrar mer upplysta plus att dom flesta får mycket hjälp från hab och att Internet finns också och dom olika forumena som finns där DS föräldrar skriver och berättar om saker som deras barn gör och får mycket tipps om träning.
Det är inte bara detta forum jag är på utan också familjeliv där det nu finns runt 90 föräldrar till DS barn. Alla skriver inte men många gör det och man får mycket stöd och tipps av varandra.
Så jag tror det är lättare idag att få info om DS.

/Lena

[Ulla05]

Det tror jag med. När Linnea var några månader gammal förstod jag inte alls vitsen med att sitta och rabbla olika ljud (kände mig som en tok ibland). Likaså alla dessa dessa ljuddockors namnrabblande. Linnea var ialla fall road då och många år senare fattade jag att det hade varit till stor nytta för henne att så småningom härma mina tokerier som jag tyckte att det var. Linnea började läsa korta ord i f-klassen och i första klass läste hon kortare meningar. Nu läser hon två sidor med ca 10-12 meningar varje kväll. Vi läser varannan sida för varandra och hon tycker att det är så roligt. Hon har även börjat läsa enstaka ord på textremsorna på TV:n, det tycker jag är duktigt gjort.

[bastet]

Det tycker jag låter jättebra gjort.
Gyril kan räkna till tre. =)
Vi har en sång om tre elefanter som vi sjunger när vi borstar tänderna och ibland testar jag att visa fel antal fingrar. Det går hon inte på. =)

[Ulla05]

Sång till tandborstningen känns igen, det gjorde vi med annars vart inga tänder borstade alls. Särskilt lättlurade kan man inte beskylla dom för att vara, men visst är det kul att testa

[liag]

Har för mig att det var du som skrev om detta för länge sedan och då började jag sjunga vid tandborstningen för Linnéa.
Nu kör vi en och två och tre indianer till tio och alla verser.
Linnéa brukar räkna på fingrarna och kommer till tre (ej, åå ee) sen kommer fem (em) och åtta (oja) så det är på G med räkning hos Linnéa också.
Vi räknar nu också trapporna varje dag hemma, åtta trappsteg gånger 3 är det upp till vår lägenhetsdörr, samtidigt som hon har lite svårt och jobbigt när hon går upp med suckar och pustande så räknar hon efter mig hela vägen.

/Lena

[Ulla05]

Det kan nog stämma. Vi har fått sjunga vid många olika situationer. Fortfarande så blir det sång till promenader om vi lyckats gå lite för långt. Allt går mycket bättre och blir lite roligare om man sjunger, tävlar (om vem som kommer först in i badrummet) och räknar.